Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘soptipp’

Idag trillade senaste nyhetsbrevet från Månpocket in i inboxen. Här kommer därför ett urval av böcker som jag skulle välja – om jag nu inte hade läste dem redan eller bara för att jag vill läsa dem!

Alkemins eviga eld av Anna Jansson
I sökandet efter den världsberömde glaskonstnären Justus Hartman lämnar Maria Wern Gotland och beger sig till Kosta Boda Art Hotel. Där gör hon ett makabert fynd – ett lik ligger nedsänkt under vatten i en utsökt glaskista. Hon inser att det finns en koppling mellan mordet och Justus försvinnande. Han var en av de sista alkemisterna, och nu vill någon ta del av den gamle mannens hemlighet innan han går i graven. Maria Wern och Visbypolisen för en kamp mot klockan i jakten på en mördare som fanatiskt följer alkemins principer.


Tretton timmar av Deon Meyer
Tidig morgon, en ung amerikansk turist rusar upp för sluttningen på Taffelberget, jagad som ett djur. Samtidigt väcks Bennie Griessel, den mest slitna snuten i hela Sydafrika, av meddelandet om ett mord på en annan kvinna. Innan dagen är slut ska ytterligare ett mord ha begåtts och Bennie själv ha fått ett skott i hjärtat. Tretton timmar i Kapstaden, Sydafrika.

Någonstans inom oss av Kajsa Ingemarsson
En sen höstkväll står en kvinna ensam på en klippa i Stockholm. Bakom sig har hon äktenskap, framgång och pengar, framför sig ett stup högt nog att krossa den som faller. Rebecka har bestämt sig, och i samma stund som hon släpper taget skulle historien kunna vara slut. I stället är det först då den börjar, och hon tvingas möta det hon gjort allt för att undvika.
Någonstans inom oss är en roman om liv och död, om försoning med det som varit och om kärlek för den som finner modet att släppa sin älskade fri.

Månens anförvant av Niklas Rådström
Den som för pennan i Niklas Rådströms Månens anförvant är Lorenzo Da Ponte, librettist till Mozarts tre mest kända operor, född jude, vigd katolsk präst, gift och sexbarnsfar, poet, spelare och äventyrare, vän med Giacomo Casanova, hovdiktare i Wien, teaterman och boktryckare i London, specerihandlare och vintillverkare i Philadelphia och den första professorn i italienska vid universitetet i New York.

Huset vid havets slut av Elly Griffiths
Ruth Galloway har precis börjat jobba igen efter föräldraledigheten och kämpar för att få ihop vardagen med arbete och barn. Och när man i det lilla samhället Broughton Sea’s End hittar benen efter sex döda män i en grotta på stranden, kallas Ruth omedelbart till platsen.
Huset vid havets slut är Elly Griffiths tredje bok i kriminalromanserien med arkeologen Ruth Galloway som huvudperson och som utspelar sig på den engelska Norfolk-kusten, med sina ödsliga saltängarna där Ruth Galloway valt att bo, och med de små vindpinade samhällena längs kusten som eroderar bort i allt högre hastighet.

Box 101 av Andy Mulligan
Tre gatubarn. Ett mystiskt chiffer. En jakt på liv och död. Raphael lever på en soptipp. Han tillbringar sina dagar vadande genom berg av stinkande avfall i hopp om att något värdefullt ska dyka upp. Så en dag förändras allt. Han hittar en mystisk påse och det dröjer inte länge innan han förstår att det är början på något mycket stort och farligt. Tillsammans med sina vänner tvingas han fly för sitt liv. Men kommer de att hinna lösa mysteriet innan de mäktiga krafter som bara är ett par steg efter dem hinner ikapp …

Read Full Post »

Så var det äntligen dags för den fantastiska flickan från Linköping, Louise Hoffsten, att ha sin dag på Slottet. Och att Louise Hoffstens dag var populär noterade jag så här i efterhand på twitter, till exempel.


En fantastisk flicka från Östergötland!


Louise Hoffsten inledde sin dag
med att bjuda de övriga stjärnorna på grönt te – och champagne. Jag tyckte att till och med Christer Lindarw tog ett glas av det senare – annars är det ju mest mjölk i hans glas. (Löjligt, för övrigt, att programmet har blivit anmält för att man har nämnt viner vid namn lite för mycket…)

Vi fick under dagen se glimtar ur Louise Hoffstens tidiga karriär, främst. Underbar frisyr vid debuten i ett av Sveriges Televisions så kallade kaféprogram – vilket hon också fick höra efteråt. Att hon hade en fantastisk bluesröst var liksom sekundärt, tyckte tittarna.

Mamma säger alltid att Louise Hoffstens pappa var så trevlig och jag måste säga att jag tycker att hans dotter verkar minst lika trevlig. Jordnära, tycker att nuet är det viktiga, familjen, kärleken. Kanske var det därför hon drog ut stjärnorna att leta efter nåt i sitt förflutna – på en soptipp..? En tur som avslutades med snaps och strömming i ösregnet.

När Louise Hoffsten berättar om hur hon blev bortvald och lämnad i sitt första äktenskap och strax därpå fick diagnosen MS är det knappt nån som sitter med ett torrt öga. Louise Hoffsten sa innan att hon egentligen inte ville prata om sin sjukdom, men så blev det prat i alla fall. För man kan ju inte hjälpa att man undrar hur hon mår och hur hon orkar.

En fantastisk bluesröst har Louise Hoffsten än idag, vilket hon gav prov på i slutet av programmet. Sen skrattade både hon och jag åt att hon lämnade över nästa dag till fel Johan. Det är alltså Johan Rheborgs dag nästa gång.

Till och med Kim Anderzon var riktigt trevlig den här dan och drog inte ett enda sexskämt, kom inte ens med nån anspelning. Däremot slängde hon ur sig ett citat som kunde ha blivit dagens, men som lät ungefär som en Hollywoodfrus. Den hon beskriver är förstås Louise Hoffsten:

Jag känner igen henne på radion och det gör jag inte med många!

MEH! Betyget föll ju bort! Här kommer det:

Read Full Post »