Livskraft och livslust

Ett inlägg om kraften och lusten att leva. Generellt sätt.

---

 

Amaryllisen från L fotad den 17 januari 2015. Två stänglar på väg. Jag har nu klippt ner den långa, döda.

Det är nog inte alla som skulle borsta tänderna, stoppa i linserna, duscha och tvätta håret bara för att gå ut med två stinky soppåsar. Men sån är jag! Dessa läbbiga påsar gav mig just den kraft jag behövde för att skjutsa ut mig så jag fick fem minuters frisk luft – och två minuters unken dito i soprummet. Jag till och med växlade några ord med en trevlig granne. Jorå, det finns grannar som inte bara hälsar utan även pratar med mig. Inte som grannen jag tvingades dela rum med i torsdags, det var snudd på outhärdligt. Men allting går ju, som bekant, utom tennsoldater och små barn. Och såna som jag, som bara bor här i evigheters evighet.

Men nog önskar jag att jag hade lite mer kraft och lust. Det är därför jag ser med avund på amaryllisen som Fästmön och jag fick av vännen L. Den har blommat med massor av klockor på två stänglar och tänk – nu är ytterligare två stänglar på väg! Jag klippte därför ner den långa, döda och tog med ut till soprummet så att de två nya ska få ljus och plats. När det gäller amaryllisen kan vi snacka om både livskraft och livslust.

För egen del är det lite si och så med både och. Jag har värderats och fick resultatet igår. Det behåller jag för mig själv och familjen. Fysiskt sätt lever jag rätt ensam för tillfället. Det går bra. Familjen och jag har kontakt varje dag. Vi finns för varandra ändå. Det gäller att jag kommer på banan igen för egen maskin, men med stöd. Valet mellan pest och kolera är som bekant inte nåt roligt val. Valet är emellertid mitt. Ingen kan göra det åt mig.

Fredagsmys med ny bok, tända ljus och tomatsoppa med bröd.

Igår var det fredag. Då myste jag med soppa, bröd, tända ljus (mitt regnbågs-Airwickljus som INTE spökar!) och en ny deckarbekantskap, Stefan Tegenfalk. Jag fick två av hans böcker av Anna i julklapp och jag började förstås läsa den första i serien, Vredens tid. Mycket bra efter cirka 70 sidor, kan jag avslöja!

Idag försöker jag överleva. Det har gått bra hittills. Jag har planerat ända fram till kvällen och tagit fram kyckling ur frysen för att tinas. Pippin ska tillagas i stekpanna och serveras med potatisklyftor och hot béasås. Ett rött, gott och svindyrt vin ska jag korka upp från vinskåpet till maten. Det blir säkert ytterligare ett glas, för jag har köpt goda ostar och fikonmarmelad att smaska på framför Stjärnorna på Slottet. Eller filmen som kommer efter. Om jag nu orkar se den.

Att återfå kraft och lust tar tid. Jag hoppas att jag kan tillåta mig själv att få den tiden. Den som inte har varit här kan aldrig förstå och att försöka gå i mina skor är omöjligt för nån annan. Acceptera eller påverka är upp till mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och snart är eländet slut…

Ja fy te rackarns! Snart är eländet, det vill säga julen slut. Detta är den tredje och sista juldagen. I morgon är det vardag igen – fast jag är ju förstås sjukskriven några veckor till. Trist, men tvunget.

Jag har inte gjort några stordåd idag, men jag körde en maskin tvätt och hängde tvätten. Det är lite kors i taket. Tvätten var emellertid lätt, inga tyngre prylar som jeans eller lakan.

Lätt tvätt.

Jag blev så glad, för vid lunchtid, när jag skulle äta frukost, ringde Mammakusinen B, den enda mammakusin som har brytt sig om både mamma och mig (och hon bor inte särskilt nära nån av oss). Jag gillar att prata med henne, för hon är skärpt och så förstår hon lite en hel del av hur det är, det här med krav och jul och sånt…

Efter frukost, mild lättyoghurt med müsli, blev det dags för dagens prövning: en tur till soprummet. Jag plockade ihop fyra påsar sopor, sen var jag slut. Men jag iklädde mig ytterkläder och halkade ut till soprummet. Det gör ont att gå. Det gör ont på en viss punkt. Det oroar mig lite.

Istappar utanför porten.

Vaktis höll på att ploga just när jag gick ut. Vet inte hur han gör med istapparna, de sitter väl kvar över portarna tills nån blir spetsad de smälter.

På eftermiddagen ringde först mamma och sen Fästmön. Mamma pratade i nästan en halvtimma och jag blir helt slut efter dessa långa samtal. Alla andra som ringer typ tio minuter. Jag varvade med lite läsning.

Lite läsning.

Chokladkalendern behövde hyfsas. Det var några dagar jag har missat att äta, så jag fick fem god bitar choklad.

Chokladkalendern är hyfsad.

Framåt kvällen åt jag upp resterna av julmaten. Eller resterna… En del av dem… Resternas rester gick i sophinken. Nu är julen slut! Bara en julöl kvar…

Det blev Mysingen julöl till maten idag. Gott! Jag har en flaska kvar.

Efter undanplockning och disk var det dags för lite TV igen. Jag såg Lady och Lufsen och grinade floder. Snacka om post-op depp…

Lady när hon anländer som valp till Jim Dear och Darling.

Mina eksem är fortfarande lika ilskna som igår. Jag har på magen och på rumpan, på benen och lite på armarna. Rumpan och magen är värst. Jag försöker att inte klia och att inte smörja in med Emovat mer än de två gånger/dygn man får. Men det är svårt att låta bli… Jag tycker fortfarande att Emovaten inte gör nån nytta.

Resten av kvällen blev det TV. Först första delen av tre av en dokumentär om ABBA, därpå första delen av Fjällbackamorden. Den ena rätt trist, den andra rätt OK.

Fjällbackamorden var rätt OK med andra skådisar än i tidigare filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker.

I morgon är det vardag, som sagt. Den hemska julen är slut.

Livet är kort.

Read Full Post »

Både solsken och regn

Om jag ska sammanfatta den här dan har den varit som en aprildag – både solsken och regn. På lunchen hade jag ett väldigt trevligt sällskap i U. Tänk så intressanta människor är och så mycket de har att berätta om sina liv om vi bara ger dem möjlighet och tillfälle till det! Nu var inte jag precis tyst, men… Att prata med nån man inte känner så där väl om sånt som berör en, sånt som rör en till tårar, kan vara både skönt och nyttigt. Att lyssna likaså, att få höra att man inte är ensam med sju sorger och åtta bedrövelser. Det gör en ödmjuk inför livet.

Vårsol en morgon.

Efter lunchen tog jag ett rejält tag i kommunikationsplanen och bantade ner den från 22 sidor till 13, typ. Men där är mycket luft kvar och en del bilder, som jag funderar på att plocka bort. Jag vill ha ett så rent och konkret dokument som möjligt!

Medan jag stod vid kopiatorn och kontrollerade mina utskrifter kom ett äldre par fram till mig. Jag har skymtat dem i korridoren utanför mitt rum och undrat vilka de var. För uppenbarligen huserar de nånstans i korridorens slut. Mannen tilltalade mig och tyckte att vi skulle hälsa ordentligt, vilket vi gjorde. Kvinnan, tillika hans fru, tog också i hand och de presenterade sig som L och E, pensionärer, men ändå i tjänst. När jag hade sagt mitt namn berättade jag att jag var där som kommunikatör till årsskiftet. Intresserat frågade de mig vad jag arbetade med och jag berättade kortfattat. Kvinnan uttryckte sin glädje över att institution 2 äntligen har fått en kommunikatör, för det var nånting hon hade eftersträvat att få på sin tid. Hon är nämligen före detta prefekt… Jag sa att jobbet är jätteroligt och att här finns massor att göra, men att jag tyvärr bara har tjänst till årsskiftet. Och så tillade jag lite kaxigt att hon gärna fick tala högt om att hon tycker att det är bra med en kommunikatör på institutionen. Det skulle hon visst göra, lovade hon! Å, jag blev så glad och peppad, för jag har haft lite dålig motivation under nån vecka. Det handlar troligen om att jag inte mår så bra rent fysiskt och är orolig, för jobbet i sig är verkligen jätteroligt!

Vårregn.

Resten av eftermiddagen gick som en dans att jobba. Jag intog mitt fika vid datorn, det är det en trist företeelse här att det inte är nåt som helst gemensamt fika här. Inte lunch heller. Därför blev jag både rörd och glad när S ringde på lunchen och frågade om jag skulle hänka. Men jag hade ju annat sällskap idag, så jag avböjde men tackade för tanken.

Strax efter 16 packade jag ihop för att åka till Nål-Janne. Eftersom jag hade gått lite idag, gjorde hälen ont. Det var inte skönt att få nålar i foten. Totalt hade jag åtta nålar idag. Värst ont gjorde den vid orange pil.

Vid orange pil kan vi snacka Smärta…

Sent hemma var jag, trött och lite förkyldhängig fortfarande. Jag fick mitt anställningsbevis med posten, men det står bara att det gäller till den 31 december i år.

Jag rensade kyl- och frysdörrarna som var överbelamrade med kort från april i år. Räknade till inte mindre än tre kort från vännen K – och jag skickade inte ett enda. Nu är det försent.

Ett av korten från K. Vi skrattade åt att det var just en herrcykel på bilden. K. hade ingen som helst förklaring.

Mina 42 krukväxter har fått vatten och jag har rafsat ihop tre stinky-bags som ska ut i soprummet. Men dem tar jag när jag hämtar Fästmön från jobbet klockan 21. Anna har som vanligt fått en besvärlig hosta och det fuktiga och kyliga vädret gör inte hostan bättre. Dessutom vet jag att det sitter en liten kille hemma i Himlen och väntar på sin mamma innan han kan gå och lägga sig.

Sista avsnittet av Dallas spelar jag in på DVD:n i kväll. Kanske ser jag det i morgon, som lagom paus medan jag städar av lite här. Eller efter att ha telefonerat med mamma. Nu ska jag kollapsa i fåtöljen en stund. Eller kolla hur det har gått för Rippe!!! TACK alla som har tänkt!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är sluuut på veckan, det är dags för… favoritstrumporna!

Alla tumhållare: TACK! Nu är det helg och ni kan alla vila ett par dar. Jag har nyss fått veta att det inte blir nåt besked om Tjänsten före helgen. Fru Chef2 har rekommenderat mig att vila i helgen. Månntro hon hittar på nåt maratonlopp bland kossor till mig nästa vecka??? Hur som helst, dagens möten har avlöpt bra. Ett blev inställt på grund av sjukdom, men det viktigaste mötet gick galant. Det har varit en hektisk och tung arbetsvecka och jag är trött. Kanske jag verkligen kan just vila i helgen..? Men också njuta av ordet

Bra!

som jag fick i mail av fru Chef1 i morse. Det gladde mig, för jag hade jobbat hårt.

Jag behöver nog vila i helgen efter att ha dragit ett tungt lass i veckan.

                                                                                                                                                Fästmön åkte hem till Himlen efter jobbet eftersom barnen kommer idag. Eller två barn. Det tredje är på utflykt i helgen och det fjärde bor ju alltid i Himlen. Kalas-Killen* ska på fest i kväll. Det ska vara klassfest på andra sidan Förorten från Anna sett, men en snäll klasskompis mamma har utlovat skjuts. Toppen! För jag är ju här i New Village och åker inte ut förrän i morgon. Jag fick för resten se Elias skolfoto per sms igår kväll, en jättefin bild! Men jag tänker att kanske Elias mamma eller pappa vill lägga ut bilden först – eller inte alls..?

Det får bli en två år gammal bild på Elias, i stället. Kolla vilka ögon, va?!

                                                                                                                                                               Clark Kent**, ja… Hur gick det med honom..? Jorå, jag fick lånebil i morse och Clarkan fick vintertofflorna på, torkarbladen bytta, bromsarna kollade och en fullservice gjord. Allt till det facila priset av cirka 4 500 kronor. Bromsarna var OK, men däremot hittade killarna ett oljeläckage. Visserligen intorkat, men ändå… Så jag ska titta in med bilen om en vecka för en snabbkoll om det har läckt mer. Hoppas verkligen inte det……………

Bild blev det också – i alla fall hemma! På jobbet kunde vi inte jobba vid datorerna efter klockan 14 på grund av tekniska arbeten, så det var inte stor mening att sitta kvar. Jag passerade vännen Jerrys jobb på vägen hem och fick med mig en bättre begagnad skärm.

Sommardäcken är instuvade i kallförrådet (min tjockis-svarta jacka blev tjockis-skitig, förstås), nya skärmen inkopplad och låneskärm inklusive nätkabel är återlämnad till grannens dotter. Folk, såsom Jerry och Min Enda Snälla Granne, är verkligen hjälpsamma!!!

Nu kan jag snart ta helg, nästan, men ska väl ringa mamma för att kolla läget också först. Sen måste jag nog leta upp nån tänkbar middag, för idag skippade jag lunchen eftersom jag åkte och hämtade Clark.

Funderar på att jobba med min andra fotobok i afton, nu när jag har bild igen… Frågan är om jag har ork… Möjligen slänger jag ur linserna ur mina torrtrötta ögon och sätter mina Svindyra Märkesglasögon på näsan. Då kanske jag orkar en stund till framför datorn.

Ute luktar det kattpiss, inne i lägenheten luktar det bajsblöja eftersom Tofflan varit lat med att gå ut till soprummet med en Stinky Bag bland annat innehållandes en tom plastpåse som det har varit lax i. Kanske en öl kan råda bot på en utsatt näsa… Jag menar, öl smakar godare än både kattpiss och bajsblöja och borde få bort andra oönskade dofter ur min kran. Tror jag…

Mina favoritstrumpor så här på fredagen…

                                                                                                                                                          *Kalas-Killen = Elias, nio år
** Clark Kent = plåtmannen i mitt liv, min bil

Read Full Post »

Kvällsfunderingar kring dofter och annat

Kom hem på seneftermiddagen och upptäckte att jag var vrålhungrig! Konstigt, jag som åt en pizzabit till lunch. Fast det var ju inte ”riktig” pizza utan en sån där frusen mini-grandiosa. Rätt smaklös också, för den delen… I morgon blir det fiskgratäng till lunch. Hoppas ingen tycker att det stinker, firre har ju en tendens att inte dofta… parfym när den micras…

Sån här firre doftar inte parfym direkt när den micras.

                                                                                                                                                       Fästmön är iväg och arbetar och jag hade ingen lust att laga nåt till mig själv. Vräkte i stället i mig cornflakes och mjölk och tre rostade mackor med ost. Sen mådde jag ganska illa, kan jag meddela.

Har varit en vända till soprummet eftersom det verkligen stank under diskbänken. Tror jag var ute med varenda påse utom metallen – vi källsorterar ju mycket här, sen lång tid tillbaka, dessutom. Det är bra, tycker jag, för då behöver man inte gå ut med soporna så ofta. Dock kräver kompostpåsen en viss regelbundenhet i soprumsbesöken…

Alla sopor doftar inte ros, precis…

                                                                                                                                                            Tog en välbehövlig dusch och tvättade håret i varmvatten. Härligt! Det enda som är mindre härligt är att mitt leave in är slut och jag får använda nån sorts balsam. Det gör håret mjukt – men också lite flygigt och det gillar jag inte. Men jag ska ju klippa mig nästa vecka och får väl kolla vad M tar för leave in. Säkert en hel del, men samtidigt säljer hon bara bra grejor.

Mamma förekom mig med en telefonpåringning. Hon pratade forcerat som tusan idag, men hellre att hon är glad och har mycket att berätta än att hon är ledsen och sjuk. Hon hade bland annat pratat med FEMs mamma, vilket jag tycker är bra. De två skulle kunna ha större utbyte än vad de har idag! Och så var det samtal med ett par kusiner. Tråkigt nog fick hon veta att en av de yngre kusinerna är cancersjuk. Det gjorde både mamma och mig ledsna.

I morgon gissar jag att vi ska börja trycka in texter i nyhetsbrevet på ”jobbet”. Jag hoppas jag får in det sista underlaget från en av kollegorna. Anna har fått byta till dagpass i morgon och ska jobba lite administrativt både i morgon och på fredag. Det tror jag är bra för henne så att hon inte glömmer vad hon har lärt sig! Bra också för att hon får kvällen ledig. Jag skulle vilja hitta på nåt kul då, men har inga idéer alls. Tips mottages!!!

Har de senaste dagarna varit i kontakt med två vänner, F och L. Det känns gott att ni finns där fortfarande! Och stort GRATTIS till L – du vet själv varför!!! 😀

Nu ska jag slänga mig ut i mediavärlden och kolla om det har hänt nåt i omvärlden – och hur media tolkar det. Sen blir det en stund med boken på gång, en riktig bladvändare!

Read Full Post »