Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘soppåsar’

Ett inlägg om en akut åkomma.


Igår drabbades jag av
en akut åkomma: jag blev tillfälligt denil cement. Ibland blir jag riktigt orolig och undrar hur det står till med mig själv en trappa upp, så att säga.

Jag skulle åka och hämta Fästmön från jobbet på eftermiddagen. Passade på att ta med mig fyra soppåsar och två trasiga glödlampor som skulle kastas i soprummet innan jag gav mig iväg. Vidare stod på agendan att åka och lämna in Lottot och tanka bilen.

Lampa

Nej men det här är ju ingen lampa, utan en skrivbordSLAMPA! Fel bild!


Det var gooott om tid.
Ursprungligen, vill säga… Visserligen åkte jag inte iväg med soppåsarna i bilen, men med två uttjänta glödlampor i ena jackfickan. Det blev till att backa tillbaka till soprummet.

Lampa

Två såna här skulle kastas.


Till sist kom jag iväg.
När jag var nästan framme vid ICA Heidan insåg jag att jag hade glömt min plånbok hemma. Det vara bara att vända och åka hem igen, för utan plånboken kunde jag varken lämna in Lotto eller tanka.

En U-sväng och så hem igen. Parkera. Springa upp i lägenheten. Springa ner till bilen. Åka tillbaka. Då var det fem minuter kvar tills Anna skulle sluta, men jag flög in på ICA Heidan och lämnade min kupong OCH inhandlade ett paket Ipren. Undras om tabletterna återskapar hjärnceller?

Jag kom inte så sent till Annas jobb och tanka gjorde vi när vi hade ätit. Men att det är lite mycket nu kan jag bara konstatera. Samtidigt känns det skönt att jag inte är lika denil cement idag, tack och lov! Brukar du också bli akut denil cement ibland???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket jag försöker intala mig själv att jag åstadkommer nåt av värde.


Det blev sovmorgon idag.
Så underbart! Om du bara visste hur mycket jag uppskattar sovmorgnar nu för tiden… Jag, som är morgonmänniska och pigg om morgnarna, trött om kvällarna… Till och med jag kan förändra mig.

sovande man

Sovmorgon är gott.


Strax före klockan nio
vaknade jag, som vanligt av liv i luckan i huset. Vissa människor måste visst skrika hela tiden, mer eller mindre. Tröttsamt. Det påminner mig om att jag måste upparbeta mod att gå och säga till. Och riskera att ett nytt gäng blir avogt inställt till mig. Eller kanske rentav är normala och tar in det jag säger. Det vet jag ju inte än, jag känner inte personerna ifråga.

I övrigt längtar jag till ett annat gäng drar sin kosa – nåt kvarter bort, bara, visserligen. Tyvärr verkar det inte som om det händer särskilt mycket, så det kanske bara var önsketänkande från min sida. Trist. Och jag som planerar ju en GÅRDSFEST. Eller nej visst, nej. Nu är det ju ingen närstående som precis har dött – och det är ju i såna lägen man ordnar fester. Sarkastisk? Jag? Nu är det ju som det är och de döda kommer inte tillbaka, inte som levande, i alla fall. Men jag längtar tills vissa drar, om jag säger så…

Som rubriken säger har jag i alla fall fått nånting gjort den här dan. Nånting vettigt, vill säga. Jag har betalat en räkning och fixat lite med min ekonomi och budget, jag har bäddat och jag har sparkat igång den första maskinen tvätt av dagens planerade två. Utanför mina fönster är det runt fem grader kallt och det snöar ganska stora flingor. Tyvärr måste jag ge mig ut när jag har fräschat till mig samt ätit frukost.

Idag är annars en sån här dag när jag skulle kunna stanna inne hela dan och göra ganska nyttiga och vettiga inomhusprylar. Som att läsa, till exempel. Läsningen av recensionsboken går finfint, för tack och lov är det en bra bok. Jag läste över hundra sidor igår, har nog rentav kommit halvvägs.

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Halvvägs i detta recensions-ex. Tack och lov är det en bra bok!


Soppåsarna som ska bäras ut
står redo i hallen. Jag ska hälla i mig lite mer kaffe innan jag gör mig själv redo för en utflykt i verkligheten. Hoppas den blir kort, utflykten, för jag behöver fortsätta läsa, men också gå ett varv med dammsugaren. Risken är dessvärre att utflykten drar ut på tiden. Det är ett antal ställen jag ska besöka och den som känner mig vet att jag avskyr sånt. Den som inte känner mig får veta det nu. Men vad det är för utflykt behåller jag för mig själv. Tro inte att jag skriver allt här…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om en tröttig lördag.


En är lite trött så här års,
det är bara att konstatera. Alltså att även den som inte arbetar är trött och sliten. Men att söka jobb i sig är nästan en heltidssysselsättning vissa dar. Nog om detta.

I morse såg jag två bilar, två cyklister och en fotgängare när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Det var verkligen tomt och ödsligt. Och tröttigt. Hemma i New Village satte jag på perkolatorn. Slängde mig sen i bingen igen för att göra en FEM (= återvända till sängen för att läsa) – men SOMNADE!!! Sov två timmar och vaknade alltså inte förrän klockan nio igen…

Satte mig vid datorn och skrev i ett par timmar innan det var dags för frukost. Badrummet och duschrummet/toan behövde fräschas upp så jag ägnade dem lite tid med svampar, trasor och rengöringsmedel. Försökte komma på alla möjliga skäl till att inte gå nån promenad, men till sist tog jag mig i kragen – samt sju (7) soppåsar i händerna – och gick iväg. Soppåsarna lämpade jag förstås av i soprummet innan jag började knata.

Jag har en favoritväg som jag brukar gå. Den är ganska lång och jag kände att jag inte riktigt hade tid. Det blev i alla fall en promenad om ungefär fyra kilometer på cirka 50 minuter.

Som vanligt på mina walkabouts träffar jag hundar och deras hussar. Den här sötnosen stannade jag och pratade med en stund:

Hund och husse

Hund och husse på promenad.


Vädret var sisådär.
Ganska grått och trist och mörkt, men inte särskilt kallt och inget regn just idag. Vissa träd har inte ett löv kvar på sina grenar…

Lövfritt träd

Inte ett löv kvar…


Det var skönt att få frisk luft.
Jag känner att jag mår gott av att röra på mig. Ljuset är minimalt så här års och jag tror att det är extra viktigt därför att vara ute en stund i dagsljus. Och så kan man ju stanna då och då och fota lite. För den som har följt mina promenader kan jag rapportera att madrassen i trädet är borta, men badbollen ligger kvar!

Höstlöv gult nära

Höstlövat!


Hemma igen
tog jag sista skvätten kaffe. Det smakade väl… knappt drickbart, perkolatorn hade ju stått på sen klockan sju i morse… Jag har telefonerat med mamma i en halvtimme. Nu ska jag strax kolla om det har hänt nåt i omvärlden! Har inte läst några nyheter sen igår…

En god nyhet fick jag emellertid på hemvägen. Det är nånting jag har hoppats på länge. Nu hoppas jag på att det sker snabbt. För man kan inte älska alla människor – vissa kan man inte ens fördra.

I afton blir det indisk kyckling med naan och mango chutney till middag. Det är åter en av Annas specialiteter, men jag tänkte att hon skulle få slippa stå vid spisen idag igen – allra helst som hon har jobbat 7 – 16.

I morgon på vilodagen ska jag damma och gå ett varv med dammsugaren. Sen får jag nog tvinga ut mig på en liten tur igen. Nån far har jag inte här på jorden att fira längre, men kanske åker vi till Annas pappa framåt kvällen.

Vad har du gjort idag??? Har du städat eller promenerat eller vafalls??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfiken en!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar… väta.


Det regnar. Det regnar blött.
Det regnar som fan. Ja, ursäkta, men det går inte att uttrycka det på annat sätt. Vi hade ju halvt om halvt planer på nån utflykt idag. Jag hade tänkt ta med picknick och filten från bilen. Men glöm det!

Sovmorgon ända till klockan nio idag! Jag hoppas att gossen kommer i säng i bra tid i kväll. Annars får jag nog lite skäll… Men det är svårt att natta den yngre generationen när det är både ljust och varmt. Elias är ju emellertid så stor nu och han säger själv till när han vill lägga sig. Nån nattning är det ju inte fråga om i egentlig mening. Bara bädda upp, fixa läsbelysning om så önskas, tjata (knappt det, ens…) om tandborstning och lite sånt, du vet…

Efter frukost tog jag en välbehövlig dusch i mitt duschrum. Sen var det Elias tur. Han duschade i mitt badkar, där det också finns en dusch. Vi har vårt speciella knep för att det inte ska rinna vatten och schampo i ögonen och det funkade även hemma hos mig!

Renhårig Elias
En renhårig gosse, om än lite störd av smattret från regnet.


När Elias var ren, torr och påklädd
klev vi ut ur badrummet bara för att konstatera att det fullkomligt vräkte ner. Eller vräker, som sagt. Presens är det som gäller.

Regn på fönster o tennisbanan
Blött på baksidan. De djupa spåren i gräsmattan kommer från kranen som flyttade upp de nya fönstren.


Jag tänker inte gå ut om det regnar så här mycket!

sa Elias.

Nej, inte jag heller!

sa jag.

Men i hallen står tre soppåsar och stinker och väntar och jag måste över till Tokerian eftersom jag insåg att toapappret är slut. Eller rättare sagt… Jag hade lyckats köpa med mig hushållspapper, extra tjockt som inte går att spola ner, i stället för toapapper. Hushållspapper går det inte åt så mycket av här hemma, det är toapappret som har strykande åtgång. Så nu när sista rullen sitter på måste det handlas. Sen vill jag förstås kolla storvinsten på Lotto – fat chance… En annan tanke jag hade var att införskaffa blommor till ballen*. Det känns inte så… kul i skrivande stund.

Fast… det där är ju saker som kan vänta lite. Det som inte kan vänta är att vi ska åka till Elias pappa i kväll – oavsett väder. Så då om inte förr måste vi verkligen ut. Och innan dess hade jag tänkt att vi skulle åka och äta söndagsmiddag nånstans.

OCH NU KOM VÄRLDENS ÅSKKNALL OCKSÅ! 

Vi får väl sitta vid våra datorersynd om oss! – men eftersom det åskar nu också var Elias smart och stängde av sin dator. Själv sitter jag vid Storebror och den kan jag ju inte stänga av eftersom den inte vill starta då.

Jag har gjort lite research inför telefonintervjun på torsdag. Det finns vissa saker som är spännande med tjänsten, annat som oroar mig. Det sistnämnda handlar mest om personer som jag kan tänkas stöta ihop med. Personer jag inte vill gärna vill möta. Men ämnet har jag saknat! För även om jag trivs där jag jobbar nu, saknar jag humanmedicin, ett område inom vilket jag har jobbat med informations- och kommunikationsfrågor i nästan 23 år. Det är det jag är bäst på. Jag har ändå haft stor nytta av de 23 åren i mitt nuvarande jobb. Somligt går att översätta till animalmedicin och forskning kring miljöfrågor, men inte allt.

Igår kväll pratade jag lite med Fästmön. Det är alltid gott att höra Den Mest Älskades röst! Lite senare på kvällen fick jag emellertid veta att de hade blivit väldigt, väldigt besvikna och modstulna. Jag hoppas verkligen att dagen idag blir bättre för dem!

Vad sysslar du med en söndag som denna, när det i alla fall här i Uppsala är blött?


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan känner sig splittrad och spretig, kort och gott.

 

I morse var jag trött, trots att det bara var den andra tidiga uppstigningen den här veckan. Och idag är det redan fredag! Det blev lite sent i säng igår. Eftersom jag dessutom skulle sova ensam efter att i två veckors tid inte ha gjort, var det lite knepigt att somna. Min ensam-olat/-vana trogen satte jag på TV:n i sovrummet. Började glo på Benidorm igen. Fästmön och jag hamnade av en slump på detta program härom kvällen och blev helt stumma. Snacka om brittisk humor när den är som bäst… Roligast i den här serien är mamma, pappa, tonårsdotter, lillebror och mormor Garvey som alltså är på semester tillsammans. Värst är  mormor, som bara kan tre saker:

  1. röka
  2. bli brun
  3. vara elak

Tidigare på kvällen tog jag itu med en strykhög som låg och väntade. Anna hade gjort iordning fyra kassar som skulle med hem till Himlen, men hon hade också varit ute med soppåsar. Skönt, för då kunde jag slappa en stund. Mamma fick ett samtal, för nu är hon så orolig för mig igen. Och det är svårt. Det är jättesvårt att vara en källa till oro för sin mamma på hennes ålders höst. Jag förklarade läget och jag tror att hon börjar förstå att det är ganska tufft att vara hennes dotter. Men hon bryr sig och älskar mig och det är jag glad för! För första gången talade jag även om för min mamma att jag också älskar henne. Vi är ju de sista av vår ursprungliga familj.

mammas o pappas bröllopsfoto
Mamma och pappa på bröllopsfotot från 1959.


Anna jobbade till klockan 21
och när jag nästan var framme började bensinmätaren blinka. Vi åkte därför först och tankade, sen och kompletteringshandlade och först därefter ut till Himlen. Fem kassar och en väska hade vi med oss. Lite svårt att ta på bussen, liksom. I kväll kommer en sjuk gosse hem till sin mamma, så jag åker inte ut förrän i morgon.

Det har varit en splittrad förmiddag på jobbet. Jag har bokat in lite möten och en preliminär hemsideskurs som jag ska hålla i nu när jag vet att jag har fått förlängd anställning. Men motivationen vill inte riktigt infinna sig. Så jag slog en signal till ”Lisbeth” för då blir jag alltid peppad. Vi pratade helt kort, drog bara det senaste mest väsentliga samt bokade in en lunchdejt – om två veckor. Så blir det ibland.

Hela jag känner mig splittrad och spretig, jag får inte riktigt grepp om varken dagen eller jobbet – eller mig själv. Får försöka se just den här fredagen som en mellandag och njuta av att det trots allt är lite sol, att Husets kör ska sjunga in våren i eftermiddag och att vi ska få glass.


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag. Mitt i veckan. Vardag. Snart ska gränserna mellan dagarna suddas ut igen för min del – om det inte sker ett mirakel. Och jag vet inte om jag tror på mirakel längre.

Solnedgång 1
Nåt mirakel i sikte?


Jag försöker fungera normalt,
men har varit rätt seg och zombieartad på jobbet idag. Höjdpunkten var förstås lunchen med ”Lisbeth” som jag tycker kan sätta psykolog och medierådgivare på sitt visitkort/CV. Det gjorde gott att få resonera med denna kloka kvinna – som för min del har ordet vän påtryckt på sitt kort sen tidigare.

Intervjun gick bra, även om journalisten hade glömt bort var vi skulle ses. Jag fick ändå ett gott intryck av AB, jag noterade en observant person, intresserad av att göra ett bra jobb. Såna människor är pärlor i stora organisationer! Man kan bara hoppas att deras chefer ser dem likadant.

Under eftermiddagen gjorde solen ett gästspel. Just nu är den väg ner bakom husen, men den är ännu synlig. Jag har kommit hem, jag har inte brutit ihop – än – idag. Har ägnat mig åt vardagssysslor som att gå ut med soppåsar och starta en maskin tjockis-svart. Mina krukväxter har fått vatten.

Fästmön skickade en bild på hennes och barnens middag som väl var… ska vi säga… lite trist, men ändå mat. Jag skickade ett svar med texten

Min middag.

och ingen bild bifogad. Nej, jag är ingen köksperson, det tar emot, jag vill inte, jag vill inte äta ensam heller. Jag har tappat lusten och orken för länge sen.

I kväll är det näst sista delen av När livet vänder klockan 20.30 i SvT2. Jag ska titta och försöka ta in att det finns de som har det tuffare än jag. Jag, som bara vill ha… vardag.


Livet är kort. Och om jag har överlevt flera tumörer ska jag väl försöka överleva det jag är uppe i just nu också.

Read Full Post »

Ursäkta mig, men det har verkligen inte varit nån bra dag idag. Tofflan kan därför uppfattas som…  PMS:ig/frustrerad/lite grinig.  Dan började så bra med att jag kom ihåg att ta med två soppåsar till soprummet på väg till garaget. Sen var det inga bilköer alls till jobbet – ännu bättre! Men sen…

Fast jag tror nog att den här listan kan få vem som helst att känna sig… PMS:ig/frustrerad/lite grinig. ODER WAS???

  • Flera nyckelpersoner i min arbetstillvaro hade tagit sportlov idag. Vad är det MED vuxna? Sportlov? Det är väl nåt för skolbarn?! Orsakade: stopp i vissa arbetsuppgifter
  • Sen till lunch och jag fick därför gå ensam. När jag kom fram fanns det inget annat än kall sallad att äta och kollegor på väg tillbaka till jobbet. Orsakade: ännu mer kyla i kylan och ensamhet
  • Förlorade dagens Wordfeudmatch mot Fästmön. Orsakade: mindervärdeskomplex
  • Åter igen nekades jag tillträde till de intranätsidor jag skulle jobba med. Jag kunde inte ens titta på dem! Min felanmälan angående intranätsidorna åtgärdades ej under dagen. Orsakade: förseningar i arbetet, frustration och funderingar på om jag överhuvudtaget ska åka till jobbet i morgon.
  • Krångel med vissa komponenter i den nya webbplatsen på intranätet jag ska bygga – på grund av alltför många kockar inblandade samt att jag fått felleverans. Orsakade: mejlerier kors och tvärs som tog en massa tid samt svårigheter att kommunicera med ansvariga eftersom de antingen var på sportlov eller på grund av att nån annan svarade. Kort sagt – allmän förvirring.
  • Under eftermiddagsfikat (intogs vid datorn) fick jag telefonsamtal från en entusiastisk kollega med en bra idé. Kunde tyvärr inte hjälpa kollegan – eftersom ansvariga är… på sportlov. Orsakade: frustration och känsla av vanmakt.
  • Mitt trådlösa tangentbord hängde sig. Lyckades få det att fungera efter en stund, men enbart genom att ta ur batterierna och stoppa i dem igen. Orsakade: svettningar.
  • Mejl med en webbteknisk fråga jag inte kunde lösa. Nu är jag visserligen inte tekniker, webbstrateg eller expert på verktyget utan kommunikatör, men… Orsakade: irritation över min arbetssituation och att personer inte vet vad jag jobbar med.
  • Mejl med en fråga i ett långbänksärende. Detta jobb är ungefär ett år gammalt och borde inte hanteras alls av mig. Men jag blir så förb. på att ingen gör det så dum som jag är åtog jag mig att vara kontaktperson mellan extern konsult och representanter från företaget. Varpå typ ”alla på hela företaget” ringer/mejlar och frågar om ”allt”. Orsakade: stress över att alla inblandade utom jag… är på sportlov…
  • Ringde min optiker. Inget svar IGEN. Frågan är om de vill ha några kunder alls på Synoptik i Gränby centrum. (Nej, det går inte att boka via nätet eftersom det gäller både linser och brillor!) Orsakade: stor irritation och snart blindhet eftersom varken linsstyrka eller glasögonstyrka räcker till.
  • Ont i operationsärret och skavigt värre. Jag är väl för fet eller nåt. Men faktum är att jeansen ramlar av mig, så… Orsakade: sveda och tidsåtgång för att hela tiden dra upp jeansen.
  • Det kliar i arslet. Orsakade

Nej, nu ORKAR jag inte mer! Nu ska jag försöka öva mig i lite positivt tänkande, men kanske först ta en knäckemacka (gissar på lågt blodsocker). Jag hoppas att din dag har varit bättre än min – skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »