Sista brevet från din älskade

Ett litterärt inlägg.

---

 

Den som läser vad jag skriver om böcker då och då vet att jag har en irriterande ovana att ge bort litterära verk till vänner och familj i present/julklapp som jag sen själv vill låna och läsa. Nu är jag inte riktigt så närig, men när jag gav bort Jojo Moyes bok Sista brevet från din älskade till Annas snälla mamma var jag säker på att hon skulle få en bra bok i födelsedagspresent. Jag har tidigare läst två andra böcker av författaren, Livet efter dig och Sophies historia och blivit mycket förtjust. De tre böckerna både skiljer sig åt och påminner om varandra.

Sista brevet från din älskade är på sätt och vis en brevroman, men mest en kärleksroman. På 1960-talet blir den gifta överklasskvinnan Jenny Stirling förälskad i en journalist. En dag råkar hon ut för en bilolycka och tappar minnet – det är i princip i sjuksängen efteråt som boken börjar. Så småningom får hon komma hem. Hon känner inte igen sin man eller sina vänner. Tillvaron är mycket märklig. När hon hittar ett passionerat kärleksbrev undertecknat av B börjar hon förstå ett och annat.

Parallellt med historien om Jenny Stirling får läsaren följa journalisten Ellie som hittar en samling kärleksbrev i arkivet på tidningen där hon jobbar. Hon fascineras av breven och börjar söka efter brevskrivarna för att skriva deras historia. Samtidigt är hon tillsammans med en framgångsrik – och väldigt gift – man. Deras mejl- och smskonversation är inte i närheten av kärleksbreven mellan Jenny Stirling och B…

Bitvis är boken lite långrandig, men det mesta av detta behöver läsaren ta till sig för att få ihop historien i slutet. När upplösningen närmar sig lyckas jag emellertid lista ut saker och ting, vilket förtar min läsupplevelse något. Men det här är en helt underbar bok om kvinnorollen då och nu och hur den – och rollerna – har förändrats. Har rollerna egentligen förändrats så mycket när det gäller klassisk, olycklig kärlek..?

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 34: Jobb och Nobb

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Torsdag och dags att kolla in höjdpunkterna (jobb) och lågvattenmärkena (nobb) i den Tofflianska veckan. Det är inte svårare än så här, faktiskt:

Jobb

• Kommunalrådet, dockorna och systersonen (Så otroligt fin gåva jag fick!)
• Dagens möjligheter (Ett bra nyhetsbrev från Proffice.)
• Sophies historia (En bra bok.)
• Agnetha Fältskogs A (Ett bra album.)
• Hjärtegoda människor (De finns – kvar!)
• Turist i stan med goda vänner (Vilken fin fredag det blev!)

Nobb

• Jag är en flodhäst (Och nu måste jag göra nånting åt det!)
• Ölbryggning i Metropolen Byhålan stoppad (Nu får väl Systembolaget tänka om lite!)
• Tiggare – vad är problemet? (Ligger det hos dem, i betraktarens öga eller hos dem som bestämmer? För ett problem är det.)
• Människor som vill stoppa min rätt att yttra mig (Yttrandefrihet är en grundlag i Sverige.)
• Ingen ordning på böckerna på Återbruket (Dumt! Man tappar sugen att handla.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sophies historia

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hur bra blir det egentligen om man i en och samma bok blandar dåtid med nutid? Enligt mina erfarenheter är det ett ganska svårt grepp och alla författare klarar inte av det. Innehållsmässigt blir det hattigt och textmässigt ofta inte trovärdigt eftersom språket, oavsett tidsepok, är detsamma. Jojo Moyes använder greppet med två parallella berättelser från olika tider i boken Sophies historia. Men de två berättelserna förblir inte parallella utan går så småningom in i varandra, vilket ju ofta är syftet. Jag har just slagit ihop pärmarna till denna den andra bok jag fick av kollegorna vid Sigtuna kommun när jag slutade där den 30 juni i år. Tack! Boken stod på min inköpslista så den var önskad. Men frågan är om den höll måttet i mina ögon…

Det är krig, det första världskriget. Året är 1916 och författaren har tagit oss till Frankrike. Där driver Sophie ett hotell tillsammans med sin syster – allt medan hon väntar på makens återkomst från fronten. Tyskarna har emellertid ockuperat stan. Och när den tyske kommendanten får syn på porträttet av Sophie, målat av hennes make, blir han helt betagen. Allt Sophie vill är att få tillbaka sin man. Men är hon beredd att göra vad som helst för detta?

I den parallella berättelsen är året 2006. Porträttet av Sophie hänger i Glashuset, det fantastiska hus som Livs man, arkitekten David, har ritat åt dem. Tavlan köpte han som gåva till sin hustru. Men en dag dör han och Liv tvingas kämpa för att få tillvaron att gå ihop. Det blir inte bättre av att de förra ägarna kräver tillbaka porträttet som de anser är ett krigsbyte.

Det här är en bok om starka passioner, men också om den där rena och totala kärleken. Den kärleken, som vi, om vi har tur, upplever bara en gång i livet. Men den skildrar också grymhet och hur människor påverkas av det de tror är sant så till den milda grad att de vill göra andra ont. Det behöver liksom inte vara krigstider för det…

Jojo Moyes är en berättare av rang. Hon får till bra historier som håller fullt ut och hon kan konsten att berätta dem. Även om kärleksromaner egentligen inte tillhör mina förstahandsval när det gäller böcker jag vill läsa, är den här boken bara så rätt för mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tvättdag – och bokdag – som alltid!

Ett rent inlägg igen. Och bokligt! Fattas bara annat!

---

 

En maskin mörk tvätt blev klar till lunch.

Om det var en ren nöjesdag igår, så är det en ren REN dag idag: jag tvättar. Mitt hem gjordes ju rent i torsdags och idag var det dags att göra nåt åt tvättkorgen som nästan sprack. Två maskiner har jag tvättat och en tredje är på gång. Av rena (!) farten bäddade jag rent också.

Dagens första maskin bestod av tjockissvart och svarta lakan. Den blev klar till lunch och hängdes i badrummet. Jag har nyligen hängt den andra maskinen, jeans och blåa handdukar.

Jeans och blåa handdukar på tork i köket.

Fick riva fram torkställningen och ställa i köket. På ballen* vågar man ju inte ställa/hänga ren tvätt. Jag vill inte att den ska fläckas av fågelskit eller infesteras av icke önskvärda lukter från utomhusmatlagning och rök. (<== Detta har jag all rätt i världen att tycka och att tala om att jag tycker. Alla försök att tysta mig är brott mot en av våra grundlagar.) Det är tur att jag har ett stort kök, med andra ord. Fast frågan är var jag ska göra av tvätten i den maskin som jobbar just nu…

Det är lite blandat väder idag. När jag skjutsade Fästmön till jobbet var det ganska varmt, men sen kommer det moln och skymmer solen då och då. Anna jobbar fram till klockan 20 idag. Inte vet jag vad jag ska hitta på mer än att tvätta och hänga tvätt. Jag har ringt mamma och lyssnat på henne i 35 minuter och pratat tre. Nu känner jag mig lite rastlös. Jag skulle vilja sitta på ballen och läsa, men solen har inte kommit runt hörnet än och jag vet inte om där är tillräckligt varmt heller. Det har verkligen snabbt ändrat sig, vädret, från 40+ grader i solen till runt 20nånting. Det är nästan så att jag går omkring och fryser.

Kanske blir det en stund med min bok på gång trots allt. Det är en märklig bok, men väldigt bra. Det var en av de två jag fick av kollegorna på plats när jag slutade mitt förra jobb. Jag har tidigare läst Livet efter dig av samma författare, Jojo Moyes. Den boken fick jag av vänliga Augustifarmor i december förra året. (Augustifarmor är ytterligare en bloggare som slutat blogga delvis för att delar av omvärlden vill tysta henne.) Livet efter dig var bra och Sophies historia är inte sämre, men väldigt annorlunda. Den väver ihop två olika tidsepoker. Halvvägs in i boken, ungefär, tycker jag att Moyes lyckas ganska bra med sin berättarkonst den här gången också. Efter Sophie tror jag att jag ska ta itu med en fransk deckare av Claude Izner (pseudonym för två skrivande systrar!), inköpt på loppis för en tia. Därefter blir det Mormorboken som snälla A var här och levererade per cykelbud. Och därefter… ja, det får vi se då! Men varannan deckarnas är en regel jag har.

Ha en fin lördag och skriv gärna och berätta om du läser nån bra bok just nu! Lästips är alltid välkomna!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »