Månpocketsläpp i juni

Ett inlägg där Tofflan presenterar några av juni månads pocketböcker från Månpocket.

Både tråkig och spännande post kom i min postbox. I en av mina inboxar kom Månpockets nyhetsbrev. Det är ALLTID spännande läsning! Här kommer ett urval titlar som jag tycker låter intressanta, samtliga ur junis boksläpp:

Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman
Daniel Kahneman, som belönats med Ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sin banbrytande forskning, anses vara en av vår tids viktigaste tänkare. Hans forskning har haft stort inflytande inom en rad olika områden från ekonomi och psykologi till medicin och politik. Men det är först nu, i Tänka, snabbt och långsamt, som hans idéer blir tillgängliga för en bredare publik.

Det dyrbara av Linn Ullman
Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är smärtsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet.
Allt börjar med att barnflickan Mille försvinner utan ett spår. Ovissheten om vad som hänt bultar som ett mörkt hjärta i familjen Dreyers liv. När Mille två år senare hittas död har sönderfallet gått mycket långt.

Den hemliga dottern av Shilpi Somaya Gowda
I en avlägsen indisk by föder Kavita en liten dotter. Men i ett samhälle som favoriserar söner blir den enda möjliga lösningen att lämna bort flickan till ett barnhem.
På andra sidan jordklotet bestämmer sig en amerikansk läkare, Somer, för att adoptera ett barn eftersom hon och hennes indiskfödde man aldrig kommer att kunna få egna.
En oerhört gripande debutroman om moderskap, adoption och kulturell tillhörighet.

En omöjlig död av Ian Rankin
Malcolm Fox har skickats till en skotsk småstad för att undersöka anklagelser mot en polis. Paul Carter sägs ha utnyttjat flera kvinnor sexuellt. Anmälan har gjorts av Carters egen farbror, en respekterad före detta kollega.
Uppdraget borde vara enkelt, men Fox upptäcker att det kompliceras av lögner och konspirationer – och av ett brutalt mord. Spåret leder honom bakåt i tiden. Till 1985, ett år av politisk turbulens då skotska separatister spred skräck i maktens korridorer. Men vilket samband kan detta ha med det som nu utspelar sig i en liten oansenlig stad Skottland?
En omöjlig död är andra boken om internutredare Malcolm Fox.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det gör så ont…

Jag läser en så hemsk bok just nu. Inte hemsk för att den är hemsk-hemsk, utan hemsk för det ämne den handlar om. Kärleken. En kärlek som tar slut. En pappa som lämnar en familj. En fru som drabbas utan förvarning. Barn som inte förstår.

Det skulle kunna vara rena Hollywood, men det är en svensk bok som skildrar en svensk familjs sönderfall. Jag kan inte läsa mer än ett par, högst tre, kapitel åt gången. Det gör så ont… För hur det än är påminns jag om de separationer jag själv har gått igenom, även om det är länge sen nu. De ramlar över mig, alla gamla minnen av sånt som jag trodde var bortglömt eller färdiggenomgånget och utan smärta. Smärtan finns där. Intensiv. Men också glädjen att känna den kärlek som finns omkring mig idag. Nu, när jag är en annan än den jag var då.

Jag slås av bokens skildringar av bristande kommunikation mellan två vuxna före detta älskande. Två som inte orkar mötas av olika skäl utan i stället framför allt använder sms. Men också kommunikationen kring det som hänt mellan de vuxna och barnen. Barnen, som är för små för vissa förklaringar och för stora för att kräva just förklaringar.

Jag är på sätt och vis glad för att jag inte har haft egna barn som har behövt uppleva mina separationer. Samtidigt är det förstås en smärta djupt inuti mig, detta att jag inte fick några egna barn. Vanligtvis döljer jag detta och det är inte så att jag tänker på det varje dag. Jag har i många år försökt lyfta fram fördelarna med att inte ha barn i stället. Och så har jag ju fått bonusbarn på äldre dar! Det är en gåva! Men jag brukar säga att jag inte är nån barnmänniska. Nu vet du, som inte redan har gissat det, att orden är ett skydd mot det som gör ont.

Att det gör ont att se barn fara illa kan jag inte undkomma bakom ord. Jag ser och jag hör. Visserligen är jag övertygad om att de flesta föräldrar gör sitt bästa. Men jag vet också att alla inte passar till att vara föräldrar och kanske skulle ha tänkt sig för en eller två gånger. Detta håller jag kvar inuti i stället för att konfrontera. Ja, jag är feg! Jag står utanför att noterar att historien upprepar sig inte bara en gång utan gång på gång. Och så hör jag det nya barnet som skriker och skriker och skriker…

Det gör så ont…

PS Boken jag läser är Christina Stiellis Jag älskar dig inte. Läs den, för f*n!

Read Full Post »