Posted in Böcker, Personligt, tagged allvarliga undertoner, bekanting, Carolina Rediviva, elev, existera, få spel, företeelse, författare, förlaga, führer, fnissa, googla, häfte, hieroglyfer, hotad, i verkliga livet, illustrationer, inlaga, litteratur, litterära tänder, liv, manus, människor, mobiltelefoni, Mohamed Omar, Nemi, Nina Hemmingsson, njuta, njuta av, nynazism, omslag, perfekt, postbox, Professor Frans Necronomicon i Upsala, raritet, recension, rektor, rena, Rickard Fornstedt, rita, roligheter, roligt, ruggigt bra, saknar inte färg, söndagsfrukost, seriebok, seriehäfte, serier, Silverbibeln, Sista april, sjukhus, skratta, skriva, spännande, stjälas, studentikost, svartvita teckningar, Sven-Bertil Taube, Tintin, Ulleråker, Uppsala, uppspelt, Upsala, Upsala Nya Tidning, väggar, värdefull, vuxenserier on 11 oktober 2015|
Ett inlägg om ett seriehäfte.
I veckan hittade en liten bok för recension ner i min postbox. Ärligt talat blev jag inte lika uppspelt som jag brukar bli när det trillar in böcker. Det här var nämligen en seriebok, det vill säga inte bara en liten aning utanför det jag vanligen läser utan flera mil. Idag till söndagsfrukosten satte jag emellertid mina litterära tänder i det lilla häftet. Och faktum är att jag njöt! Och skrattade!
Historien är inte krånglig på något sätt. Professor Frans och hans elev Henning kallas till Ulleråker där en bekanting till professorn, som hamnade på sjukhuset just tack vare honom, har fått riktigt storspel. Hon ritar och skriver på väggarna i sitt rum. Professor Frans ser förstås att det är hieroglyfer. Ganska snart inser professorn också att den värdefulla boken Necronomicon, en riktig raritet som trängs med Silverbibeln på Carolina Rediviva, ska stjälas. Dessutom är självaste rektorns liv hotat – under sista april…
Jag har nog inte läst serier sen jag läste Tintin. Eller jo. Jag har ju läst vuxenserier som Nemi och Nina Hemmingssons böcker. Det här är lite både och. Det är spännande, som i Tintin, och roligt, som i Nemi och hos Nina Hemmingsson. Mycket är förstås studentikost – det hela utspelar sig ju i Uppsala. Eller Upsala, som författaren Mohamed Omar, stavar stadens namn.
Som vanligt i Mohammed Omars böcker finns här förlagor till såväl företeelser som människor som existerar i verkliga livet. Att han väljer att kalla lokalblaskan Upsala GAMLA tidning får mig att skratta högt. Det finns även andra små roligheter jag fnissar åt, som till exempel när Henning googlar på Sven Hedenvind och får frågan på mobilen om han menade Sven-Bertil Taube.
Men det finns allvarliga undertoner i häftet. Själva berättelsen handlar ju om en form av nynazism. Det är inte utan att jag undrar om det finns någon förlaga till personen som mot slutet utbrister:
Jag ska bli führer över Upsala!
Rickard Fornstedt har jobbat med manus tillsammans med Mohammed Omar, men han har även gjort illustrationerna. Omslaget är ruggigt bra och det är också de svartvita teckningarna i inlagan. Jag gillar att de är så rena som de är och jag saknar inte färg ett dugg.
Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Professor Frans är perfekt att njuta av i serieform.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged alkohol, äta, öl, barn, bästefåtölj, bäva, blåbär, chicken tikka masala, Chunky red, döskalle, dessert, fast lina, får ha mitt godis ifred, förstå, Findus färdigrätt, fot, frikänd, fungera jättebra, garage, glasögonhållare, godis, godispåsar, golvlampa, gratulerat, grädde, hallon, häcka inomhus, hänga, högtalare, helg, hemma, Himmels-helg, ingen vinst, internet, katter, köpa, kladdkaka, klappra, kontakt, krångla, kycklinghalva, lägga upp fötterna, läsa, lördagsgodis, legitimt, Lilla Anna, litteratur, mamma, må dåligt, middag, mobilsurfa, Mors dag, Mr Selfridge, naan, norsksvensk, packa ihop, på topp, Pojken i resväskan, rabarberkräm, rapportera, rödvin, regn, roa, router, rulla ut, ruta för ruta, samtal, söndag, söndagar, söndagsfrukost, sitta i samma rum, skit, skrapa, skumt, skurar, spännande, spirituell, sprudlande, strumpa, surfa, surt, svart, svårt att andas, tack, telefoni, tom och lång näsa, torsdag, trådlöst abonnemang, trevligt sällskap, Trisslott, tryck, tryck för bröstet, tuppa av, turas om, vidrig historia, vinhörna on 31 maj 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om min helg i Himlen och om Mors dag i New Village.
Det är synd att säga att jag var på topp igår. Det är så mycket SKIT som väntar mig och då har jag lite svårt att vara sprudlande, spirituell och roa andra. Faktum är att jag mådde så dåligt att jag hade svårt att andas, kände ett tryck för bröstet och höll på att tuppa av. TACK, älskling, för att jag fick hänga med dig!
Just som jag skulle rulla ut från garaget igår kom regnet. Sen dess har det regnat mer eller mindre oavbrutet. I alla fall i Himlen. I eftermiddags, när jag återvände till New Village, hann jag precis in mellan skurarna. Därför har det känts legitimt att häcka inomhus. Jag har läst ganska mycket, men min bok på gång är en vidrig historia och jag kan inte läsa för många sidor åt gången. Vi tittade förstås in hos mr Selfridge igår kväll också.
Internetet krånglade både i New Village och i Himlen, men jag tog med min lilla router så att vi kunde mobilsurfa igår. Anna trodde att hennes trådlösa abonnemang hade upphört, nämligen. Fast… när jag hade packat ihop min router idag fick vi kontakt med hennes trådlösa. Det var väl nåt skit igår, eftersom min fasta lina inte fungerade. Surt nog fungerar min router jättebra – hos alla andra utom hemma hos mig. Här hemma ska man helst sitta i samma rum som routern för att kunna surfa någorlunda snabbt. Tack och lov fungerar fasta linan idag.
Jag har ringt min lilla mamma – det är ju Mors dag, men jag brukar ringa på söndagarna även i vanliga fall. Det behöver inte vara Mors dag för att jag ska ringa. Vi skrapade en Trisslott tillsammans. Det vill säga jag satte på högtalaren på telefonen och så skrapade jag ruta för ruta och rapporterade. Tyvärr blev det ingen vinst. Nästa vecka köper mamma lott – vi köper en lott varje vecka och turas om att köpa den.
Till mig har inget barn ringt. Det är bra. Det hade känts skumt om jag hade fått nåt samtal – jag har ju inga barn. Jag får ha mitt godis ifred, med andra ord. För jag har lördagsgodis kvar. Medan min mamma åt en Findus färdigrätt till middag idag, åt jag en kycklinghalva. Godiset blir dessert att smaska på framför Frikänd, en riktigt bra och spännande norsksvensk serie.
Inför morgondagen bävar jag. Det klapprar och trycker i bröstet igen. Men jag försöker att se fram emot rabarberkrämen som jag har blivit lovad att få äta på torsdag i trevlig sällskap. Ett sällskap som förstår mitt tryck i bröstet precis.
Jag hoppas att du har haft en bra helg. Här är några bilder från min helg:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, TV, tagged advent, alkohol, ankomst, avgå, bekväm, benmuskler, brandfarlig, dans, doft, ensam, existens, förmiddag, framtid, frisk, göra ont, hälsporre, hem, huvudvärk, isolera, koppar, laga mat, lösenord, livet, Maria Lang: Tragedi på en lantkyrkogård, må illa, planera, procenthaltig dryck, rödvin, söndag, söndagsfrukost, sjukdom, skava, slänga upp, stakar, stjärnor, tända ljus, telefoni, träningsvärk, tvångsäta, utmaning, vakna, varför, växa on 30 november 2014|
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 