Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sömnigt’

Inte så bra väder idag, så vi beslutade oss för att vara hemma. Men en tur till Tokerian fick det bli på eftermiddagen eftersom vi behövde både middagsmat och lördagsgodis. Mamma ringde precis innan vi skulle gå, så jag pratade en stund med henne innan vi klafsade iväg till soprummet. Där luktade det värre än värst, jag undrade om nån hade dött där inne för nån månad sen, eller så.

På Tokerian såg vi som vanligt en del som vi skrattade åt, men där var ganska sömnigt idag. Folk låg väl hemma och var bakis..? Roligast var det fina kortspelet som man fick om man köpte två burkar Lohmanders sås. Jag nappade förstås på erbjudandet, men när jag kom hem och kollade vad det var för frågor på korten skrattade både Fästmön och jag rått. Det är nämligen sportfrågor och man ska tävla mot varandra. Först till 15 poäng vinner. Anna och jag insåg att det kan bli eeevighetslånga spel om vi skulle spela…

Ett eeevighetsspel om Anna och jag skulle spela. Ingen av oss skulle nämligen nånsin komma upp i 15 poäng…


Vi slängde in varorna hemma
och tog sen en promenad. Vi gick i det lilla skogspartiet på andra sidan gatan där kommunen nu börjat göra fint. Vid en av dammarna mötte oss entusiastiska, halvstora andungar – de trodde väl att vi skulle mata dem. Men se bullarna hade vi ju lämnat hemma! När fågelhjärnorna insåg det, vände de oss ryggen. Matvrak!

Entusiastiska andungar kom emot oss för att de trodde att vi hade bröd. 


Inte en käft såg vi i skogen heller
– mer än mygg. (Det kliar överallt nu.) Jag fotade ett träd med tvinnade grenar.

Träd med tvinnade grenar.


Det lyste vackert av blommor
här och var. Den här ängen var fantastiskt fin!

Fantastisk fin äng. 


Naturen var riktigt svenskt
blågul på sina håll.

Svenskt blågult i naturen.


Naturligtvis fanns där andra färger
på vår promenad också. Grönt var en dominerande sådan.

Grönt var helt klart en dominerande färg på vår promenad.

Trädens kronor växte lummiga och på sina håll kändes det som om stigen vi gick på hade ett tak – av träd och löv.

Träd som tak. 


Här och var fanns det bänkar och bord,
alldeles nytillverkade. Vi hittade ett på stället jag kallar Grillplatsen. Hade det varit soligt och varmt skulle vi ha kunnat haft picknick med oss.

Perfekt för picknick.


När myggen blev för envisa stolpade
vi ut ur skogen och in bland husen. Här fanns många vackra blommor. Jag fotade denna nyponros medan Anna berättade hur hon hade använt de hårda knopparna som örhängen när hon var barn.

En alldeles cerise nyponros.


Flädern blommade också,
även om den inte är lika färggrann som nyponrosen är den vacker.

Flädern blommade. 


Nån hade satt upp frågor till en frågesport.
Den här frågan var den enda jag kunde av dem vi passerade. Kan du???

Vad kan en hippolog?


Anna var som ovan nämnt ganska fantasifull
som barn. Men när hon gjorde örhängen av nyponknoppar, lekte jag och mina kompisar korvkiosk (!) med vildvinet. Bladen var förstås bröd, skaften korvar och de små druvknopparna var… Bostongurka… Fast Anna kunde göra pipor också av lönnlöv!..

Anna gjorde en pipa och rökte på. 


På väg tillbaka passerade vi en iris
som jag bara var tvungen att fota.

Iris.


Jag passade på att glo på de nya fönstren
som har monterats i ett par tre av bostadsrättsföreningens hus. Man vippöppnar dem. Mest nyfiken var jag att se hur de nya köksfönstren såg ut eftersom jag inte har nåt vädringsfönster där. I stället för två stora rutor är fönstret delat i tre nu och samtliga delar – tror jag! – går att vippöppna.

Kaffesugna var vi när vi kom hem – och bullsugna. Påstå inte att du INTE blir sugen du också när du ser dessa Tokerians fantastiska kanelbullar…

Tokerians fantastiska kanelbullar och några citronmuffins. Gott!
Nu ska jag ta en liten surfrunda innan jag lagar till kvällens middag som blir tunna kycklingfiléer, potatisklyftor och hot béarnaisessås samt små gula tomater till. Till förrätt kan det bli en silltallrik med en knapp Östgöta sädes och till dessert serverar huset jordgubbar. Maten sköljs ner med öl alternativt ett kraftigt rödvin.

BTW, min förkylning verkar ha avstannat. Jag låter bara täppt i näsan, men har inte ont i halsen. Tror att ingefärskaramellerna och spriten dödade bacillerna på riktigt!!! Så vi fortsätter med lite alkohol idag också. Annars är vi mycket måttliga med det, ska du veta!

Read Full Post »

Sherlock Holmessir Arthur Conan Doyles gamle ”mastermind” på 2000-talet? Kan det vara nåt? Uppenbarligen tycker BBC det – och SvT. Jag kollade det första av tre långfilmslånga avsnitt av Sherlock som visas tre söndagar i rad. Och ärligt talat… I’m not impressed… Sorry…


Sherlock Holmes och doktor John Watson springer i London.

                                                                                                                                                            I det första avsnittet träffas Holmes och Watson – och blir lägenhetskompisar hos mrs Hudson. Polisen utreder en serie självmord. Självmorden har vissa likheter och därför anlitas Sherlock Holmes som specialistkonsult. John Watson är pensionerad krigshjälte, sårad i Afghanistan.

Sherlock Holms i modern tappning använder mobiltelefoner, datorer, gps – you name it! Men det blir, trots den snabba moderna tekniken, inte särskilt snabbt eller spännande. Jag kommer på mig själv med att gäspa flera gånger. Det spelar ingen roll att den moderne Sherlock Holmes är lika snabbtänkt och briljant som 1800-talets. För mig var detta första avsnitt sömnigt. Och godkänt. Med nöd och näppe…

Read Full Post »