Vecka 26: Våffla och Toffla

Dags för veckans höjning (Våffla – vem vill liksom inte äta en sån?) respektive sänkning (Toffla – vem vill liksom va en sån???). Här kommer det:

Våffla

• Chilibågar (som jag nu bara har en halv påse kvar av- GAH!)
• Fästmön (som jag bara vill vara med hela tiden)
• Blogg-läsare som vill mig väl
• Mig själv (för att jag är heligt förbannad och stark, men stolt nog att aldrig tacka mina belackare för att jag har blivit den jag har blivit. Aldrig.)
• Sommarbär (om nu inte Kia har rensat alla buskar…)

                                                                                                                                                               Toffla

• Blogg-läsare som vill mig o-väl
• Mig själv (för jag anses vara elak och feg och fet och ful och misslyckad och värdelös. Typ.)
• Tjuriga pojkar (från tre till 80 bast – kommer ett inlägg om det senare!)
• Fönsterkuvert (roligare post finns…)
• Damm (det lägger sig överallt, juh, när man har öppet samt takfläkten påslagen)

Read Full Post »

Sött från Himlen

Varning! Detta inlägg KAN innehålla ironi… Och ett och annat snuskigt ord förekommer nog också, när jag tittar ordentligt…

Framåt kvällningen blev det en tur ut till Himlen. Först var tanken att kanske besöka Slottet, men värmen gör att både barn och vuxna blir trötta, griniga, veliga och ovilliga att röra på sig så mycket. Vissa datorer fick också värmeslag, irriterande nog.

Därför packade jag in mig och mina sommarbär i Clark Kent*. Stannade till vid infarten till Gamlis och inhandlade ytterligare en liter jordgubbar (framåt kvällen prissänkt till 20 kronor!). Tänkte att även barna kanske villa smaka på bären. Kan verkligen rekommendera det lilla ståndet där vid infarten! Där säljer en trevlig tjej jordgubbar, bigarråer, blåbär, potatis, lök och lite diverse till bra priser. Och i alla fall jordgubbarna och bigarråerna var supergoda!!!

Fästmön och jag satt på ballen** medan solen sjönk. Det var ändå typ 28 grader och man kan inte tänka klara tankar, riktigt. I alla fall inte såna som är blonda, det vill säga Petite Moi, dårå. Anna förevisade en insulinkylare som var otroligt smart och som anlände i perfekt till inför hennes och Fridas Tysklandsresa på måndag. Jag hade för övrigt skrivit ut deras biljetter och levererade dem. Sen kom vi på att väska på hjul behövs – och faktum är att jag råkar ha en sån som kanske kunde klassas som handbagage. Jag lovade att kolla måtten när jag kom hem och det visade sig att väskan funkar! Messade Anna och fick sen ett svar som jag var så blond att jag inte fattade vad som avsågs med så jag fick be om en förklaring. Sen trillade poletten ner. Ja, ja, det är jobbigt för hjärncellen i värmen…

Min kära fästmö är inte bara söt, hon är snäll också. Hade släpat hem en STOOOR koschelad*** till mig! Himla gölligt, då! Sött från Himlen, så att säga.

En stooor koschelad till mig!

                                                                                                                                                                Så nu tror jag faktiskt att jag ska slå mig ner i favvo-fåtöljen med Sockerdöden (lämpligt!) och goffa lite – så att jag får ÄNNU fetare hår och ÄNNU fler finnar eftersom jag ju vill se så ungdomlig ut som möjligt på fredagsmötet. (Det där VET jag inte själv om det var ironiskt eller inte…)

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bil-man
**ballen = balkongen
***koschelad = choklad på bebisspråk

Read Full Post »

Sommarbär

När sommaren är som varmast och alla dofter är soldränkta, kan jag inte låta bli att inhandla ett par askar sommarbär. Bären och dofterna, som får mig att minnas de bär jag plockade i en barndomsträdgård, från träd som inte längre står där. Men det var just i den här tiden, när sommaren var som varmast, som bigarråerna mognade…

Bigarråer och jordgubbar – åtminstone är själva asken till höger i bild från Östergyllen!

                                                                                                                                                             Några jordgubbar fanns emellertid inte i min barndoms trädgård. Men väl hos en av mammas farbröder och fastrar… Så avundsjuk jag var på mammas fyra kusiner som kunde gå där och plocka och mumsa närhelst de hade lust! Samtidigt är jag inte säker på att deras föräldrar tillät detta ”närhelst-de-hade-lust-mumsande”… Barn var ju mycket mera strikt hållna på stenåldern den tiden. För några månader sen berättade jag för ett av dessa ”barn”, numera parant dam i 65-årsåldern, att jag hade varit just så avundsjuk på deras jordgubbar… Hon skrattade kluckande – det var det enda svar jag fick – och så såg hon ut som jag TROR att oraklet i Delphi såg ut.

De båda trädgårdarna finns kvar idag, men bigarråträdet är fällt sedan länge och det är osäkert om jordgubbslandet fortfarande existerar. Samtidigt har jag svårt att tänka att de unga familjer som numera äger trädgårdarna kan låta bli att ha sommarbär i dem.

Read Full Post »

En omvälvande onsdag

Onsdagen blev verkligen omvälvande – på alla sätt och vis! Jag vet inte hur många gånger jag grät igår, men många gånger var det! Dörrar stängdes framför min näsa. Hårt och med eftertryck. Men dörrar öppnades också…

Igår kväll var jag bjuden till Slottet på middag. Vi är ju slottsvakter den här veckan och Fästmön och Elias skulle åka dit för att sova över. Jag mötte en överlastad Anna och en uppspelt Elias vid busshållplatsen i Svartbäcken. Vi passerade en ICA-affär där vi gjorde ett tillfälligt stopp innan vi nådde Slottet.

Kvällen började så bra, med skrubbning av potatis i en balja vatten utomhus och promenader till toaletthuset. Elias ”rensade” mormors smultronland och även jag och Anna fick smaka var sitt sommarbär.

Ett riktigt sommarbär, smultron, eller hur?

                                                                                                                                                           Middagen intogs utomhus och bestod av kokt potatis och fläskkotlett/kalkon, kall sourcream & onion sås, körsbärstomater, baguette och ost. Min kalkon var framtagen ur frysen, men smakade ljuvligt ändå. Det är nåt speciellt med att äta utomhus. Elias var utsvulten som vanligt och drack vatten för att stilla hungern före maten.

Elias var utsvulten och drack vatten före maten.

                                                                                                                                                                 Vi drack alltså vatten till maten, men mormors växter, de får minsann vin! Här har mormor gjort nån sorts specialkonstruktion. Vi tror att syftet är att blomman ska få i sig vin vatten när den behöver. Fast blomjorden var kruttorr och blomman hängig så Anna vattnade den som vanligt också.

Mormors blommor får vin, minsann…

                                                                                                                                                              Efter maten tog jag nån mer bild, sen var det dags att besöka huset med liten pojke. Och medan jag väntade utanför på en bänk ringde pappa O och var ledsen. Han behövde en ambulans till akuten på Djursjukhuset och det klart att Taxi Tofflan ställde upp på ett sånt behjärtansvärt uppdrag!

På behjärtansvärt uppdrag.

                                                                                                                                                                    Jag tvingades göra en hastig sorti från Anna, Elias och Slottet och for så snabbt jag kunde ut till Morgonen där Jerry väntade med en svårt sjuk Felix-katt i en låda. Innan vi for tillbaka in mot stan hämtade vi upp matte Frida i Himlen. Sen var det åter gasen i botten (ja, jag höll hastighetsbegränsningarna!) och raka vägen till Djursjukhuset.

Det var en mycket sjuk kattpojke vi kom till akuten med. Hans temp var endast runt 35 grader – och en katt ska ha mellan 38 och 39 grader. Felix blev så väl omhändertagen av duktiga sköterskor och veterinärer och vi som var med kände deras omtanke och värme. Vilken personal!

Felix var en riktigt liten stoisk kämpe och du kan läsa om hans kamp här. Vi hoppas nu att den lille killen svarar på antibiotikan. Gör han det, bör det märkas skillnad inom ett till två dygn.

Read Full Post »