Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘solnedgång’

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett sängbygge i Himlen och om en ny bok.


I eftermiddags skulle vi så ut till Himlen
för att bygga ihop en säng. En ny sängram till Fästmöns säng, alltså. Ja jisses anoga! Trots att det var en säng som krävde egen montering blev vi inte osams en enda gång. Fast Anna stängde förstås in mig mellan sängbotten och sängram vid ett tillfälle. Och innan jag var beredd släppte hon ner sängbotten på mitt högra långfinger och Kronprinsens knogar så att blodvite uppstod. Ja, den senare kom lagom hem tills det var dags att gör det tyngsta – flytta i botten i den nya ramen.

Den nya sängen är väldigt… hög och… stor… Vi behöver nästan stege för att kliva i och ur den. Här vilar Prinsessan på ärten ut en stund.

Anna på sin nya stora säng

Anna på sin nya stora säng.


Samtidigt tycker jag
att det är skönt med en hög säng. Man blir ju inte precis yngre och det är lättare att komma i och ur när bädden är hög. Även om man nu i början kanske tycker att man behöver stege för ändamålet…

Det blev pizza med de två äldsta och efter vattning och dammsugning for vi så vidare in i solnedgången, in till stan och New Village.

Solnedgång

Solnedgången fångad genom bilens ena sidoruta. OBS! Vi stod stilla för bomfällning vid järnvägen!


En välbehövlig dusch
har jag just tagit samt packat upp dagens post som enbart var rolig. Dels var det Antiktidningen, men så också det recensionsexemplar jag har väntat på. Boken Hållplats Sverige är skriven av min gamla skolpolare Anna ”Sylten” Nilsson, men den har inte kommit ut än. Det ska bli ett rent nöje att läsa denna ungdomsbok. Dock är innehållet mer åt det krigiska, bosniska hållet. Men det är viktigt med allvarliga böcker. Och jag vet ju att Anna ”Sylten” har bott och arbetat i Bosnien, så jag känner på mig att den här berättelsen är både trovärdig och bra.

Hållplats Sverige

Hållplats Sverige – om krigets Bosnien.


Nu ska jag skriva ihop
ett par jobbansökningar, för det har jag inte hunnit än idag. Men klockan 21 tar jag paus för att titta på ett program om Anna Lindh på TV4. Idag är det ju tio år sen hon knivskars på NK i Stockholm. Fruktansvärt! I morgon visar SvT1 klockan 20 Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh också. Mina tankar går förstås till Annas pojkar som idag är föräldralösa – och det gör ont även om man är ung vuxen.


Livet är kort. Alltför kort är en del människors liv.

Read Full Post »

Ett inlägg som är rent epikuréiskt. Totalt.


Så småningom… 

  • slutade jag jobba
  • bytte saker och barn hem
  • hämtades Fästmön
  • gick solen i moln (nästan)

Och vi hamnade på ett ställe där vi fick gott att äta och jag tog två kalla såna här…

ett glas öl
Ett glas öl.


Vi promenerade dit och hem.
Det blåste lite. Det doftade… vår. Körsbärsträden blommade.

blommande körsbärsträd
Det blommar i träden.


Och så, på vägen hem,
gick solen ner. Anna fotade spektaklet, jag fotade Anna och sjöng ”Vindens melodi”, nästan i falsett (det är ju så inne nu…) som Max Fenders.

Anna i solnedgången
Anna fotar solnedgången. Jag fotar Anna.


Helgen har just börjat.
I morgon och på söndag är vi lediga. Tillsammans. Äntligen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg uti vilket Tofflan utbrister att hon är berikad.


Onsdagskvällen blev inte alls
som jag hade tänkt och planerat. På ursprungsagendan stod 

städning!!!

Men ett roligare förslag trillade in per sms och plötsligt befann sig Tofflan på ett möte med en ny bekantskap. Jag kände mig som en socialakrobat. Det var en bra känsla. Knappt en och en halv timme senare kände jag mig synnerligen berikad – och ändå blev det inte riktigt färdigpratat. Vi hoppas dock att detta blir inledningen på nånting mer varaktigt. Och nej! Jag tänker inte säga mer om saken just nu! In time, my dear, in time…

Klockan 20 hade jag en dejt med Fästmön. Jag hade erbjudit mig att hämta henne vid jobbet och skjutsa hem henne till Himlen. Vad gör man inte för att få umgås en stund och en puss eller två?

Anna coke
Vi delade inte en coke, men en stunds samvaro. 


Rusade sen hemåt i solnedgången
för att glo på seriestarten av Anna Travis på TV4. Kom lagom till första reklampausen, så jag missade lite i början. Men jag fattade ganska snart vad det handlade om – mord, svartsjuka, droger – tja, du vet det vanliga. Ganska spännande!

Idag är det torsdag och redan slutet av veckan. Dagens solklara höjdpunkt – ingen diskussion! – blir lunchen med ”Lisbeth”. ”Lisbeth” är också en sån där människa som jag har mött sent i livet, men som har en otrolig förmåga att berika mitt liv! Jag skulle verkligen vilja skriva porträtt om dessa människor. Samtidigt vet jag att det oftast inte går – det är så mycket som sägs i förtroende och som inte är menat för andras öron.

Kanske blir det städning i kväll eftersom det inte blev det igår, kanske inte. Helt klart blir det Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 2. Det kan jag inte missa!

På fredag kommer Anna och jag har föreslagit att vi ska ägna kvällen åt nåt gott att äta och nåt gott att dricka på ett ställe där vi kan sitta utomhus och spåna över vad vi ska göra på vår lediga helg. En punkt på den dagordningen är emellertid spikad: Eurovision Song Contest 2013. Finalen på lördag. Ska du titta???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har varit ute en tur och handlat och hämtat Fästmö med yngste son. På Morgonen träffade jag på denne lustige man. Undras om han fick nån banankontakt..?

Banankontakt?


Solen sjönk snabbt
på vägen hem. Det kändes som om jag körde rakt in i solnedgången.

Rakt in i solnedgången.


Och när man kör så rakt in
i solnedgången inser man att man måste lägga undan vissa saker och agera vuxligt. Innan sista ridån faller. För då är det oåterkalleligt försent.

Innan sista ridån faller…


När jag kom hem
blev jag tvungen att agera som den tant jag är: jag gjorde go-fika – kaffe och kanelbulle. Det blir bra, det, före duschen…

Go-fika till tant Tofflan.


Livet är kort. Gör färdigt det som är viktigast medan tid är.

Read Full Post »

Igår och i natt gjorde jag nånting som jag borde ha gjort för länge sen. Nej, jag raderade inte min blogg, men det var väldigt nära. Sen tänkte jag på nån som gjorde det när h*n inte stod ut med elakheter från ett visst håll – och hur h*n sen ångrade sig – djupt. Då kände jag att jag jävlar i mig inte ska förmås att göra likadant bara för att nån är illvillig. Jag ska stå ut och fortsätta, bara för att.

Efter solnedgången gjorde jag en genomgång.


Det är mycket jag har bjudit på
här i bloggen, framför allt av mitt liv. Jag har verkligen hängt ut mig och även dem som står mig närmast. Men nu blir det mer fokus på mig själv, mitt ytliga jag. Eller det har ju varit det ett tag. Jag har liksom insett att man inte ska tro att man är del av nånting som man faktiskt inte är nån del av – och aldrig kan bli del av heller.

Ja, man kan säga att jag står vid ett vägskäl. Jag gör allt för att inte tvingas välja väg av krafter utifrån, jag vill välja efter eget huvud. Men det är svårt, för det som har varit soligt och ljust de senaste åren har tappat sin lättsamma glans. Och jag fnissar inte mer.

Över tre år av mitt liv har jag läst. Inte allt, mycket har jag skummat. Skummat hur mitt tvång att vara ärlig har försatt mig i svåra situationer. Detta tvång som nu allt mer har lett till ett annat tvång: att skriva allt fler inlägg under lösen. Det är fruktansvärt irriterande, men som somliga och vissa vet är själva bloggandet i sig ett sätt att skriva sig ur kriser. Ibland blir skrivandet nästan maniskt. Trots att jag gång på gång har berättat att jag måste få ur mig vissa saker för att inte må sämre, har jag hånats för detta från vissa håll.

Nu väljer jag därför en medelväg och låter efter det här inlägget sånt som är alltför personligt skrivas i lösenskyddade inlägg. Jag slutar inte att blogga, för jag har inte råd med terapi och kan inte få det genom jobbet eftersom det inte är jobbrelaterat. Inte heller raderar jag min blogg, för jag vet att jag skulle ångra mig så då. Och inte gör jag den helt privat heller – vilket alltid retar nån.

Det har varit tre händelserika år och jag måste komma tillbaka lite till dem. Många nya vänner har kommit, en del har gått, andra har stannat. Många gamla vänner har återvänt, medan andra har brutit totalt. Vänskap är svårt och man ska verkligen inte blanda ihop det med varken arbete eller familj.

Jag har ju också ett troll som envisas med att försura min tillvaro. Under perioder har jag fört statistik på trollets besök här. Det är ganska fantastisk läsning. För visst är det väl lite sjukt när nån tycks besöka ens blogg det första man gör på morgonen, när man vaknar och sen, vissa dar, en gång i timman? Är mitt futtiga liv så himla intressant för nån annan??? Just nu befinner sig trollet på resande fot, men besöker lika fullt min blogg regelbundet. Jag vet ju vilket land trollet befinner sig i, så trots tidsskillnader och sånt kan jag ju se när besöken kommer. Att man inte, efter alla dessa år, slutar. När nån uttryckligen har sagt att man inte är välkommen, varför envisas man? Jag inväntar stalkinglagen som träder i kraft i höst och då blir jag den första att anmäla.

Troll blir rätt fula av sitt beteende.


Under åren har det också nämnts
små fjantar, odjur, Mårror, Chuckysar och annat onkytt. Dessa är så gott som raderade ur mitt liv, jag orkar inte med människor som bara vill bli strukna medhårs. Och jag tycker definitivt inte att sånt beteende som jag har fått vara med om hör hemma på en seriös arbetsplats.

Ja, nu har jag kommit till ett vägskäl. Vägskäl är en del av livet, liksom de val av fortsatta inriktningar vi gör. Det som är bakom mig ångrar jag nästan ingenting av. Jag står för mina åsikter och det jag skriver, jag tar inte bort nånting trots att inget är skrivet i sten. Det är nämligen så, tro det eller ej, att jag faktiskt kan ändra åsikt om saker och ting också. Men då skriver jag om det! Ta bort nånting gör jag inte!

Det har blivit många fel och misstag i mitt liv. Alla kan jag inte sona. Framför allt tänker jag sluta ta på mig andras skuld. Jag är uppväxt i en familj där vissa gärna skuldbelade andra. Det trodde jag var unikt för min familj. Nu vet jag att det inte är så. Det enda jag kan hoppas på är att jag, med mina erfarenheter, klarar mig ur detta utan att hamna på ruta ett igen. Jag ska börja se till mig själv och mitt eget bästa igen, annars går jag under. Jag samlar krafter nu för jag lär behöva dem.

Livet är kort.

Read Full Post »

För den som undrar skriver jag vissa inlägg från ”jobbet” – på mina raster. Och en del inlägg skriver jag redan kvällen före och tidsinställer för publicering under dan. Jag vet ju att vissa läsare är vana vid ett stort flöde av inlägg och jag vill inte tappa en enda av er! Ljug! Jag vet åtminstone en jag skulle vilja slippa!!!  Men det klart, lika många inlägg som förut blir det ju inte!

Jag har varit hemma ungefär en timma. Mysigt med Fästmön och tända lampor när man kommer hem i höstmörkret. För det börjar ju onekligen skymma tidigare nu…


Så här vacker var solnedgången en kväll i oktober förra året vid Vättern.

                                                                                                                                                     Gårdagens maskin ren tvätt har jag just vikt eller lagt/hängt till strykning, krukväxterna har fått lite vatten och Duktig Toffla har betalat två räkningar som har med bilen och göra. Jag ringde för resten bilverkstan idag på eftermiddagen också för att kolla priset på servicen nästa månad samt be dem att även byta torkarblad. Det sistnämnda brukar vara en sån där grej som man som lekman kan ägna sig åt i fem timmar – medan de på verkstan gör det på fem minuter…

I eftermiddags fick jag besök på rummet av fru Chef. Mer om detta samtal kommer i ett lösenordsskyddat inlägg lite senare i kväll. Nu ska Anna och jag äta sparrissoppa!

To be continued…

Read Full Post »

Det blev en liten fikaträff med vännen FEM trots allt. Vi hamnade på Mc Donald’s och det blev en kopp kaffe och en kanelbulle. Mc D är ju rätt fult, så här kommer lite andra bilder i stället. (Vad FEM och jag avhandlade? Nja, det är inte offentligt!)

Jag gick längs med sjön och hade mina funderingar hur jag skulle kunna ta mig förbi den avstängda bron. Men det gick bra, jag hittade en gångstig. I hamnen passerade jag ett vackert hus som numera är turistbyrå.


Göta Kanalbolags hus är numera turistbyrå.

                                                                                                                                                     Kanalen har inte öppnat för säsongen än. Jag spanade ut över broräcket till en av broarna mitt i stan.


En titt över broräcket.

                                                                                                                                                     Mitt emot hamnen är det också fint, särskilt när solen går ner.


Det är vackert mitt emot hamnen också.

                                                                                                                                                   Himmel och vatten flyter nästan ihop när det är läggdags för solen. Det är så sjukt vackert att jag får tårar i ögonen. Och den tejpade mobilkameran gör inte verkligheten rättvisa, tyvärr…


Himmel och vatten möts när solen ska gå och lägga sig.

                                                                                                                                                             I morgon åker jag hem till ett fult ställe, men ett ställe där min kärlek finns. Slits mellan två världar. Men störst av allt är ju kärleken…

Read Full Post »

I afton var det bestämt att mamma och jag skulle supera i hamnen. Där finns flera olika restauranger, men vi valde Wetternmagasinet eftersom mammas nya kompis K:s son äger stället. Lite kul att gynna dem man så att säga ”nästan” känner. Bara det att i kväll var det nån sorts musikfrågesport som startade klockan 19 – och stället var packat med halvnakna, blondiner, med onaturligt jämn solbränna, som rökte hela tiden…

Vi hittade ett ledigt bord utomhus i solen. Under den timma – minst – vi fick vänta på vår mat kunde vi inte undgå att notera ett ungt föräldrapar med en liten kicka samt den unge pappans föräldrar vid bordet bakom mamma. Den lilla kickan ville helst inte sitta i barnstolen och kastade skedar och sin nappflaska omkring sig till dess fadern tog den lilla i knäet. Efter en stund bollades fröken över till sin moder. Denna upptäckte åtskilliga minuter senare att den lilla hade gjort ”Stort” i brallan. Brallan, ursprungligen rosa, var vid det laget ganska brun på utsidan… Därpå vidtog ett väldigt ståhej när den lilla skulle bytas på! Uj, uj, uj! Det kom liksom bajs överallt – på bänken, på mamma, på farmor, på den lillas rena, vita byxor… Och allt refererades av farmor. JÄTTEKUL att höra om bajs när man ska äta… Fast vi hade i alla fall tur med vinden – den låg på åt andra hållet…

När maten sen kom, var den MYCKET välkommen! Jag tog kycklingspett, béarnaisesås, mangosås och pommes, mamma biff med räkor, béarnaisesås och pommes. Allt gott!


Mamma lät sig väl smaka!

                                                                                                                                                              Vi stannade inte till desserten, utan traskade hemåt i blåsten. Bara kyrktornet stod oberört och rakt i ryggen.


Kyrktornet stack upp bland träden, oberört av blåsten.

                                                                                                                                                           Och solen gick ner bakom husen igen. I morgon väntar nya äventyr, på ICA Maxi och annorstädes…


Solen som silver i vattnet…

Read Full Post »

Jag funderar på att vara med i en fototävling. Man får skicka in fem stycken sommarbilder. Men jag har tolv bilder som jag är rätt förtjust i. Därför behöver jag din hjälp att välja. Du kan klicka i fem alternativ. Först kommer bilderna, sen formuläret du klickar i!

Jag fotar med min mobil och den är på väg att paja. Som du vet är jag arbetslös och tävlingspriset… det är en digitalkamera!!! Så hjälp mig nu att hitta vinnarbilden! Stort TACK på förhand! 😀

Här kommer bilderna, obeskurna, men förminskade för att passa bloggen.


Bild 1 Solnedgång


Bild 2 Regnfönstret


Bild 3 Vatten vid Ulva


Bild 4 Rött köksbord med stolar


Bild 5 Bussen till Skagen


Bild 6 Blå himmel korsad av plan


Bild 7 Tunga moln


Bild 8 Pion


Bild 9 Röd ros


Bild 10 Hundkex


Bild 11 Ljusrosa ros


Bild 12 Rosa och gul ros

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »