Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘soligt’

Ett inlägg om Elias och Tofflans äventyr en lördag före regnet.


Det var inte helt fel
med sovmorgon i morse. Elias kom väl i säng ganska så sent, men klockan var nog närmare halv två innan jag knoppade in. Medan jag vaknade till med lite kaffe och en stunds läsning, satt Elias… vid datorn, förstås!

Bok o kaffe
Läsning och kaffe för att vakna.


Så småningom åt vi frukost.
Två rostade mackor MED ost knaprade herrn i sig.

2 Elias äter frukost
Frukost.


Dagens mål var Vaksala torg.
Där är det alltid, så gott som, loppis på lördagar. Clark Kent* lämnade vi hemma.

Elias visar vägen till bussen
Elias visade vägen till bussen.


På loppisen kan man verkligen hitta
allt möjligt. Men det här kunde Elias inte lista ut vad det var förrän jag avslöjade det!

Flytväst för hund
En flytväst för en liten hund.


En del saker är mest roliga.

Gapande groda
”Den som gapar efter mycket…”


Andra saker är mest fina.
Elias gillade de här smyckena, mest för färgen, skulle jag tro.

Röda smycken o Elias händer
Rött är sött…” 


Det fanns några vita stenar som var väldigt fina också.

Vita stenar o Elias händer
Fina vita stenar.


Men det som var roligast
och bäst tyckte jag var att gamla kollegan K sprang fram till oss. Det var minsann inte igår! Jag fick höra vad som hänt sen sist i stora drag. Och stora var minsann en del av händelserna i K:s liv… Det är dem väl unt!

Vi mötte också en av städtjejerna från mitt jobb. Till och med på lördagar arbetar hon alltså, men inte med att städa utan hon säljer svamp och hembakat bröd på torget.

Vi köpte var sin glass och Elisa provsmakade en raspberry curd som vi tänkte gå tillbaka och köpa senare. Fast det glömde vi bort… Det var väldigt soligt och varmt och en bra grej med Uppsala Konsert & Kongress-huset är att det gav skön skugga…

 UKK exteriör
UKK-huset gav bra skugga i alla fall.


Men en glass var ju lite för lite
för lunch, så vi traskade neråt stan. Vi såg en enorm lyftkran som vi inte riktigt fattade vad den gjorde där.

Lyftkran i stan
En gigantisk kran inte bara i min feja utan också på stan.


Vi traskade ner till Stora Torget
för att besöka min vän Greken och Kafferummet Storken. Det var självaste Kronprins K som serverade oss! En jättesöt och artig ung man, precis som sina systrar. Tänk, jag minns när han bodde mitt emot här och växte så det knakade. Precis när han syntes ovanför fönsterbrädorna flyttade tyvärr familjen. Fast när de bodde här kallades systrar The Voices av dem på gården, medan Kronprins K var mycket sparsam med sin röst.

Kanelbulle och latte
En skitstor kanelbulle och en latte blev min lunch.


Jag är verkligen inte bra
på det här med mat, så Elias mamma och pappa blir säkert arga när jag berättar att vi fikade till lunch. Jag tog en skitstor kanelbulle och en latte, Elias en chokladboll och en svartvinbärsmer. Men, kära föräldrar, det är myshelg och då får man vara lite extravagant, tycker jag. I vanliga fall äter vi INTE så här!

Elias chokladboll m socker o Mer
Svartvinbär innehåller i alla fall C-vitamin, så lite nyttig lunch var det ändå… 😳


Elias ville inte sitta utomhus
utan hittade en skön soffgrupp där han hade utsikt över busstorget. För bussar och tidtabeller är nåt som den här unge mannen har gillat ett tag – och gör fortfarande!

Tittar på bussar
Här har jag busat lite med bilden i Photoshop så det ser ut som om det är natt ute. Och som Elias håller en handgranat i handen! Det gör han INTE, det är hans dricka!!!


Jag frågade Elias om det var OK
att gå till en affär och det var det. Det var väldigt varmt ute och vi orkade inte pallra oss ner till Svandammen och Stadsträdgården som jag först hade tänkt. I stället gick vi till den berömda tygaffären som alltid brukar vara stängd när Anna och jag kommer dit. Men idag var den öppen! Och jag shoppade loss för många hundralappar…

Därefter räckte det med stan för oss. Vi tog bussen hem från centralen och traskade över till Tokerian.

Willysskylt
Tokerianskylt på ena gaveln.


Vi hade tänkt handla taco till middag,
men det fanns ingen kycklingfärs. Så i stället blir det… rotmos och bajskorv. Närå, grillad kyckling och baguette. Köpte för säkerhets skull lite tomater också. Det ville Elias ha. (Tur att nån av oss tänker nyttigt.)

Elias nådde nästan upp till skylten
Elias växer så det knakar just nu, men upp till skylten nådde han inte riktigt.


På hemvägen tornade mörka moln upp sig
och sen vi kom hem har det kommit några regndroppar på fönstren.

Mörka moln
Mörka moln på hemvägen. 


Det blev en alldeles lagom lördag
med sol och frisk luft före regnet. Man orkar inte göra så mycket när det är så där varmt, så nu softar vi båda två vid var sin dator.

Var sin grej shoppade vi på stan – tyg till kökssoffan för min del, en bok om djur för Elias del.

Tyg och en djurbok
Lagom shopping.


I kväll ska vi eventuellt se
Huset Silfvercronas gåta på DVD. Det var en TV-serie om två barn som reste i historien som gick när jag var i Elias ålder.

I morgon kan det kanske bli nån sorts utflykt med Clark Kent. Destination beror lite på vädret. Annars gillar vi båda två att softa ganska mycket…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans vardag och dagens jobb.


Uppdaterat inlägg:
På förmiddagen idag har jag bland annat åstadkommit… en sida skit. Titta här! (Sidan finns även på engelska.)


För den som inte visste det är det tisdag idag.
Tisdag innebär jobb på femte våningen, högst upp i huset, för min del. Utomhus är det soligt och varmt. Himlen är nästan så där soldisig som den kan vara utomlands. Ja, jag var utomlands på semester 1996 senaste gången. Om man inte ska räkna Danmark (1997). Jag minns hur det var. Här inne är det emellertid AC, svalt och skönt att arbeta. På vintern är det ganska kallt på kontoren, men så här års är det behagligt.

Dagen inleds med lite webberier på intranätet, följt av stormöte. Resten av dagen tänkte jag mest ägna åt att gå med piska och morot och kolla av hur det har gått för dem som skulle jobba med de externa  forskningssidorna. Det är inte så lätt att vara effektiv och driva detta framåt om man bara är här en dag i veckan.

tangentbord i gult
Inte lätt att vara effektiv på ett ställe där man är en gång i veckan, bara.


Nästa tisdag blir en aning sönderhackad
för min del. Min närvaro är önskad på institution 2, där jag ska ha en liten kurs för en sektion om personliga hemsidor samt se till att medarbetarna i den sektionen kommer igång med detta. Det är inte det lättaste att undervisa professorer (två stycken, i det här fallet) och smarta forskare, men det är väldigt lärorikt. Den mänskliga naturen är fascinerande! Och det som är ganska genomgående här är att duktiga människor är så blygsamma. Den enda gång de vill framhäva sig själva är när de har fått nånting publicerat. Det är lite synd, tycker jag, som nu vet att det finns många spännande saker att berätta till exempel mellan start och mitt på ett projekt – och även efter mitten, fram mot resultatet.

Fästmön har sin enda lediga dag idag – och naturligtvis vaknade hon före mig i morse. Det är väl ganska typiskt när man har jobbat mycket? När jag jobbar på mitt ordinarie jobb står mitt alarm på 6.10. Mitt andra ”jobb”, på Uppsalanyheter.se, sker på kvällar och helger. Nej, det blir inte mycket fritid just nu. Samtidigt misstänker jag att det blir väldigt mycket fritid från den 1 augusti. Har du nåt heltidsjobb till mig från augusti tar jag tacksamt emot det! Jag behöver en inkomst så jag kan betala mina räkningar, typ.

Jag har skrivit ett par notiser för Uppsalanyheter.se, men är naturligtvis stoltast över artikeln om Magnus som toppade sajten igår på dagen. Min snälla uppdragsgivare la in text och bilder efter att ha fått materialet i färdigt skick på morgonen innan jag åkte till jobbet. På torsdag efter jobbet här ska jag till redaktionen och lära mig att göra det själv, det vill säga lägga in texter och bilder, lay outa och publicera. (Jag tror inte att det är svårare än varken WordPress eller EPiServer, som jag annars är van att jobba i.) Förhoppningsvis har jag nämligen på torsdag ytterligare ett personporträtt färdigt, eftersom jag ska träffa nästa spännande person på onsdag, också det direkt efter jobbet. Som vanligt kommer det sen en puff till artikeln här ifrån bloggen!

Dagboksskrivande
Jag lämnar nog en hel del bevis här på bloggen, så jag måste vara en ordentlig flicka…


Men nu ska jag fokusera
på det som ligger framför mig just nu. Frågan är bara var jag ska börja… Med en trilskande forskare (kärvänligt gnabb) eller på en webbsida…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sitt arbete och sina samarbeten.


Ett helt fantastiskt underbart väder idag!
Hur ska man kunna ha disciplin att arbeta inomhus nu när det både börjar bli varmt och soligt? Jorå, om man har ett kul jobb, så. Och det har jag ju i grunden – ett tag till, i alla fall. Men i morgon… I morgon ska jag ta friskvårdstimme med kamera!

Vi är tre som ska arbeta tillsammans i projekt Presentationstrycksak (förutom formgivare och tryckeri), har Högre Ort bestämt. Jag informerade Linus (Linus heter nånting helt annat i verkligheten!) om det idag. Han var totalt ovetande, men berättade att han tidigare har gjort ett antal liknande saker med vänsterhanden. Vi diskuterade sammansättning av arbetsgrupp, men eftersom jag fick veta att det blir vi tre så stannar vi där. I vissa fall gäller inte uttrycket

The more, the merrier.

Men så klart man kan lämna saker för synpunkter en kort tid före tryck. Eller Print On Demand, som det nog till största delen blir.

Hur som helst, jag bad Linus att fundera över text- och bildunderlag. För om jag inte får nånting sådant blir det ju ingen trycksak. Och jag tror inte att det kommer från Högre Ort, som efter utdelad arbetsuppgift mest suckade och undrade hur det skulle finnas tid att få fram underlag. (Jag skulle lätt kunna peka lite här och lite där, men eftersom nu arbetsgången är bestämd av Högre Ort tänker jag inte vara motvalls igen. Chefer har en tendens att känna sig hotade då. Ur balans.) Tänk, jag är utvecklingsbar som person, det hade nog aldrig DLF* trott! För övrigt känner jag att jag har utvecklat mig när det gäller just Linus, eftersom jag allt mer börjar uppskatta hans tankar och värderingar. Vi skulle nog kunna jobba fint tillsammans – om det möjliggjordes. Idag är det inte så väldigt möjligt.

kvällsvatten 3
Det ska handla om vatten.


På lunchen blev jag medbjuden av korridorkollegorna,
men på vägen till matstället träffade jag Lille M så vi bestämde att äta sallad tillsammans och prata lite jobb. Vi  pratade, kort och effektivt. Med vissa människor går det bara så lätt att samarbeta! Kanske, kanske för att båda sidor har förståelse och viss insikt i den andra sidans kompetenser, typ? Strax blev vi joinade av ett par trevliga biologer som så snällt frågade om de fick sitta med oss. Efter ett tag kom nästa klunga kollegor – och snodde ett bord bredvid som var markerat av nån annan. Lite pinsamt, men… Kanske var det mer pinsamt när Professorn tippade sitt vattenglas på golvet och skärvor och H2O flög och flöt vida omkring… Tur att det inte var en kopp varmt kaffe, säger jag bara…

räkor
Lunch med såna här i blev det idag. Fräscht! Fast tanten i restaurangen som vanligt var snorkig och sa att jag inte fick ta kaffe.


Telefonmötet efter lunch dröjde,
så jag twittrade om det. Tog två sekunder så fick vi kontakt! Det är verkligen både nytta och nöje med sociala medier, i alla fall Twitter! Telefonmötet utvidgades till ett cyberspacemöte. Så otroligt enkelt och användbart när kunden kan bli visad direkt på skärmen hur saker och ting skulle kunna fungera! Tyvärr tror jag att ärendet måste lyftas ett par nivåer och inte ligga hos mig på institutionsnivå. Inte heller fakultetsnivå utan centralt. Hoppas man där inser hur intressant och spännande detta är. Verkligen.

Eftermiddagsbananen är slut, så även kaffet snart. Dags att återgå till… tja, vad det nu är jag gör för nånting…


*DLF = Synnerligen obehaglig person i ett arbetsliv jag knappt minns (jo, det gör jag, jag skämtar lite)


Livet är kort.

Read Full Post »

En del har tittat på spår på TV idag, medan andra har färdats i dessa spår. Själv halkade jag över till Tokerian, mest för att få snappa upp lite D-vitamin på vägen. Och köpa middagsmat. Nu fanns inte ingredienserna till det jag hade tänkt sno ihop till kvällen, så det blir enkla laxfiléer i ugnen med fetaostpesto. På vägen hem stannade jag upp i spåret…

Spår i snön
Många spår och mycket snö har vi kvar här.


Det var väldigt soligt
så det blev säsongspremiär för mina favoritbrillor – solbrillorna.

Solbrillor
Säsongspremiär för dessa idag.


En annan premiär
blir det att testa ett par alldeles nyinköpta brillor. Läsglasögon. Mitt första par. Ska testa att läsa med dem alldeles strax. Jag har ju slapparedag. Men det är väldigt svårt att slappa. Jag blir rastlös.

Läsglasögon
Mitt första par.


Jaa, åren sätter sina spår,
det går inte att komma ifrån. Nu får vi se om läsglasögon framför linserna gör att jag kan se att läsa bättre.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår och i natt gjorde jag nånting som jag borde ha gjort för länge sen. Nej, jag raderade inte min blogg, men det var väldigt nära. Sen tänkte jag på nån som gjorde det när h*n inte stod ut med elakheter från ett visst håll – och hur h*n sen ångrade sig – djupt. Då kände jag att jag jävlar i mig inte ska förmås att göra likadant bara för att nån är illvillig. Jag ska stå ut och fortsätta, bara för att.

Efter solnedgången gjorde jag en genomgång.


Det är mycket jag har bjudit på
här i bloggen, framför allt av mitt liv. Jag har verkligen hängt ut mig och även dem som står mig närmast. Men nu blir det mer fokus på mig själv, mitt ytliga jag. Eller det har ju varit det ett tag. Jag har liksom insett att man inte ska tro att man är del av nånting som man faktiskt inte är nån del av – och aldrig kan bli del av heller.

Ja, man kan säga att jag står vid ett vägskäl. Jag gör allt för att inte tvingas välja väg av krafter utifrån, jag vill välja efter eget huvud. Men det är svårt, för det som har varit soligt och ljust de senaste åren har tappat sin lättsamma glans. Och jag fnissar inte mer.

Över tre år av mitt liv har jag läst. Inte allt, mycket har jag skummat. Skummat hur mitt tvång att vara ärlig har försatt mig i svåra situationer. Detta tvång som nu allt mer har lett till ett annat tvång: att skriva allt fler inlägg under lösen. Det är fruktansvärt irriterande, men som somliga och vissa vet är själva bloggandet i sig ett sätt att skriva sig ur kriser. Ibland blir skrivandet nästan maniskt. Trots att jag gång på gång har berättat att jag måste få ur mig vissa saker för att inte må sämre, har jag hånats för detta från vissa håll.

Nu väljer jag därför en medelväg och låter efter det här inlägget sånt som är alltför personligt skrivas i lösenskyddade inlägg. Jag slutar inte att blogga, för jag har inte råd med terapi och kan inte få det genom jobbet eftersom det inte är jobbrelaterat. Inte heller raderar jag min blogg, för jag vet att jag skulle ångra mig så då. Och inte gör jag den helt privat heller – vilket alltid retar nån.

Det har varit tre händelserika år och jag måste komma tillbaka lite till dem. Många nya vänner har kommit, en del har gått, andra har stannat. Många gamla vänner har återvänt, medan andra har brutit totalt. Vänskap är svårt och man ska verkligen inte blanda ihop det med varken arbete eller familj.

Jag har ju också ett troll som envisas med att försura min tillvaro. Under perioder har jag fört statistik på trollets besök här. Det är ganska fantastisk läsning. För visst är det väl lite sjukt när nån tycks besöka ens blogg det första man gör på morgonen, när man vaknar och sen, vissa dar, en gång i timman? Är mitt futtiga liv så himla intressant för nån annan??? Just nu befinner sig trollet på resande fot, men besöker lika fullt min blogg regelbundet. Jag vet ju vilket land trollet befinner sig i, så trots tidsskillnader och sånt kan jag ju se när besöken kommer. Att man inte, efter alla dessa år, slutar. När nån uttryckligen har sagt att man inte är välkommen, varför envisas man? Jag inväntar stalkinglagen som träder i kraft i höst och då blir jag den första att anmäla.

Troll blir rätt fula av sitt beteende.


Under åren har det också nämnts
små fjantar, odjur, Mårror, Chuckysar och annat onkytt. Dessa är så gott som raderade ur mitt liv, jag orkar inte med människor som bara vill bli strukna medhårs. Och jag tycker definitivt inte att sånt beteende som jag har fått vara med om hör hemma på en seriös arbetsplats.

Ja, nu har jag kommit till ett vägskäl. Vägskäl är en del av livet, liksom de val av fortsatta inriktningar vi gör. Det som är bakom mig ångrar jag nästan ingenting av. Jag står för mina åsikter och det jag skriver, jag tar inte bort nånting trots att inget är skrivet i sten. Det är nämligen så, tro det eller ej, att jag faktiskt kan ändra åsikt om saker och ting också. Men då skriver jag om det! Ta bort nånting gör jag inte!

Det har blivit många fel och misstag i mitt liv. Alla kan jag inte sona. Framför allt tänker jag sluta ta på mig andras skuld. Jag är uppväxt i en familj där vissa gärna skuldbelade andra. Det trodde jag var unikt för min familj. Nu vet jag att det inte är så. Det enda jag kan hoppas på är att jag, med mina erfarenheter, klarar mig ur detta utan att hamna på ruta ett igen. Jag ska börja se till mig själv och mitt eget bästa igen, annars går jag under. Jag samlar krafter nu för jag lär behöva dem.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ännu en dag är till ända. Jag känner mig mycket nöjd med min dag, jag har uträttat det jag hade tänkt uträtta – och lite till! Så klart var det inte roligt att städa när det var soligt och varmt. Tror nästan att det var semesterns hittills finaste dag, men… Det fanns liksom inte så mycket att välja på. Och nu när det är gjort känns det skönt.

När hemmet var fejat och klart tuffade Clark Kent* och jag iväg så han skulle få duscha**. Efteråt polerade jag honom torr med trassel och pysslade om hans ärr***. Nej, det ser inte alls snyggt ut och jag ångrar att jag inte anmälde skadan. Nu känns det lite försent…

Somliga var visst ute på utflykt i eftermiddags bland bollar och regndroppar, medan andra slet  och svettades. Kände mig lite ensam ett tag, men det var nog bra att jag inte dök upp på utflykten för jag hade som vanligt inte kunnat hålla käften när föräldrar inte uppfostrar sin avkomma. Det är faktiskt ganska effektivt att högt väsa

SCH!!!

till en unge som gapar i till exempel en affär. I nio och ett halvt fall av tio tystnar ungen. Den blir väl så paff att en elak tant vågar säga ifrån att den helt enkelt lyder.

Elak ja… Jaa, det är jag ju. Jag är till exempel så elak att jag var till Himlen i kväll och hämtade ytterligare en födelsedagspresent till min mamma. Nu får hon fem stycken och förhoppningsvis duger väl nån av dem. Trots att det är en elak som har köpt allihopa.

Presenter till mor.


Tänk jag är såå elak
att jag ska köra 120 mil för att min mamma ska få slippa vara ensam i en och en halv vecka under min fyra veckor långa semester. Så elak är jag att jag hämtar hit henne och skjutsar hem henne, från dörr till dörr. Jaa, så elak jag är.

Nu är jag övertydlig, men som du kanske kan utläsa av detta är jag jävligt trött på att bli kallad elak. Visst, jag är elak ibland, men jag är en massa annat också. Bakslug, till exempel. För eftersom presenten var hos Fästmön passade jag på att få en puss eller två också. Tänk att hon vill ha det av en som är så eeelak – och gammal! Men inte så gammal att vi kan leka mor och dotter, det får andra göra. Hujedamig! Jag är så glad att Anna tyckte att… min nya BH såg ut att göra underverk med mina behag, för att uttrycka mig omständligt, men moraliskt. Tyngdlagen har ju, som du förstår, trätt i kraft på denna min kropp. Men ååå så skönt det är att vara vuxen!!!


*Clark Kent = min skadade lille bilman
**duscha avser i detta sammanhang tvättas med högtryckstvätt
*** ärr i detta sammanhang avser en ful repa

Read Full Post »

Det blev en halv påse chilibågar till Morden i Midsomer igår kväll. Sånt straffar sig. Uj, så det straffar sig. Det är nästan så att du skulle kunna känna stanken ända bort till dig. Men vilken tur att du inte gör det. Var väldigt glad för det och sniffa på den här vackra vinröda saken i stället. Nån som vet namnet på den? Jag är verkligen urusel på blomnamn…

Det poppar upp så många vackra blommor utanför jobbet varje dag. Nån som vet vad denna vinröda heter? 
Skrivbordsgadgeten säger 

Klart och soligt

Lokalblaskans väderprognos löd

Endast tunna moln

Inte mycket som stämmer med det jag ser utanför mitt fönster. Men det är varmt idag, nästan kvavt. En liten åskskur skulle behövas. Helst i kväll, så att jag tar itu med städningen i stället för att sitta vid datorn eller så.

I morse öppnade jag kuvertet som kom igår med posten. Min mamma kommer alltid ihåg! Kortet innehöll två trisslotter och jag är säker på att de inbringar vinster båda två. Skulle behövas nu till semestern… I kväll ringer mamma och nu måste jag pumpa henne på vad hon önskar sig. Foppatofflor snackade hon om sist, men det vägrar jag köpa för det är så fult!!! Och jag vill inte att min mamma ska gå omkring i nånting fult även om det bara är hemma. Det är ytterligare en födelsedag den här månaden, men jag har nån idé om ett hårt paket.

Mamma kommer alltid ihåg!


Ett hårt paket, för resten,
 det fick jag sms om halv åtta i morse. Hade blivit ganska sur om jag hade haft semester, men ingenting förvånar mig när det gäller klantföretaget, sedan 2005 ägt av Stormogulen bland Sveriges förlag. Det som en gång startades av ett gäng killar hemma vid köksbordet har inkorporerats av sagda Stormogul. En Stormogul som utan hänsyn lägger ner arbetsplatser och kanske möjligen erbjuder de anställda att flytta med 50+ mil. Nä, snacka om att ödelägga folks liv. Nog för att jag vill ha ett jobb och en lön, fast även jag har mina gränser och värderingar.

Klarade mig undan vägarbeten på väg till jobbet idag, men stora vägen här utanför har fått sin asfalt bortfräst på båda sidor under en lång sträcka som jag liksom bara måste köra på för att komma hem Gissningsvis kör de igång vid rusningstrafik igen, smart asses. Men innan jag kör hem ska jag arbeta lite, bland annat tillsammans med en studierektor.

Read Full Post »

Inte så bra väder idag, så vi beslutade oss för att vara hemma. Men en tur till Tokerian fick det bli på eftermiddagen eftersom vi behövde både middagsmat och lördagsgodis. Mamma ringde precis innan vi skulle gå, så jag pratade en stund med henne innan vi klafsade iväg till soprummet. Där luktade det värre än värst, jag undrade om nån hade dött där inne för nån månad sen, eller så.

På Tokerian såg vi som vanligt en del som vi skrattade åt, men där var ganska sömnigt idag. Folk låg väl hemma och var bakis..? Roligast var det fina kortspelet som man fick om man köpte två burkar Lohmanders sås. Jag nappade förstås på erbjudandet, men när jag kom hem och kollade vad det var för frågor på korten skrattade både Fästmön och jag rått. Det är nämligen sportfrågor och man ska tävla mot varandra. Först till 15 poäng vinner. Anna och jag insåg att det kan bli eeevighetslånga spel om vi skulle spela…

Ett eeevighetsspel om Anna och jag skulle spela. Ingen av oss skulle nämligen nånsin komma upp i 15 poäng…


Vi slängde in varorna hemma
och tog sen en promenad. Vi gick i det lilla skogspartiet på andra sidan gatan där kommunen nu börjat göra fint. Vid en av dammarna mötte oss entusiastiska, halvstora andungar – de trodde väl att vi skulle mata dem. Men se bullarna hade vi ju lämnat hemma! När fågelhjärnorna insåg det, vände de oss ryggen. Matvrak!

Entusiastiska andungar kom emot oss för att de trodde att vi hade bröd. 


Inte en käft såg vi i skogen heller
– mer än mygg. (Det kliar överallt nu.) Jag fotade ett träd med tvinnade grenar.

Träd med tvinnade grenar.


Det lyste vackert av blommor
här och var. Den här ängen var fantastiskt fin!

Fantastisk fin äng. 


Naturen var riktigt svenskt
blågul på sina håll.

Svenskt blågult i naturen.


Naturligtvis fanns där andra färger
på vår promenad också. Grönt var en dominerande sådan.

Grönt var helt klart en dominerande färg på vår promenad.

Trädens kronor växte lummiga och på sina håll kändes det som om stigen vi gick på hade ett tak – av träd och löv.

Träd som tak. 


Här och var fanns det bänkar och bord,
alldeles nytillverkade. Vi hittade ett på stället jag kallar Grillplatsen. Hade det varit soligt och varmt skulle vi ha kunnat haft picknick med oss.

Perfekt för picknick.


När myggen blev för envisa stolpade
vi ut ur skogen och in bland husen. Här fanns många vackra blommor. Jag fotade denna nyponros medan Anna berättade hur hon hade använt de hårda knopparna som örhängen när hon var barn.

En alldeles cerise nyponros.


Flädern blommade också,
även om den inte är lika färggrann som nyponrosen är den vacker.

Flädern blommade. 


Nån hade satt upp frågor till en frågesport.
Den här frågan var den enda jag kunde av dem vi passerade. Kan du???

Vad kan en hippolog?


Anna var som ovan nämnt ganska fantasifull
som barn. Men när hon gjorde örhängen av nyponknoppar, lekte jag och mina kompisar korvkiosk (!) med vildvinet. Bladen var förstås bröd, skaften korvar och de små druvknopparna var… Bostongurka… Fast Anna kunde göra pipor också av lönnlöv!..

Anna gjorde en pipa och rökte på. 


På väg tillbaka passerade vi en iris
som jag bara var tvungen att fota.

Iris.


Jag passade på att glo på de nya fönstren
som har monterats i ett par tre av bostadsrättsföreningens hus. Man vippöppnar dem. Mest nyfiken var jag att se hur de nya köksfönstren såg ut eftersom jag inte har nåt vädringsfönster där. I stället för två stora rutor är fönstret delat i tre nu och samtliga delar – tror jag! – går att vippöppna.

Kaffesugna var vi när vi kom hem – och bullsugna. Påstå inte att du INTE blir sugen du också när du ser dessa Tokerians fantastiska kanelbullar…

Tokerians fantastiska kanelbullar och några citronmuffins. Gott!
Nu ska jag ta en liten surfrunda innan jag lagar till kvällens middag som blir tunna kycklingfiléer, potatisklyftor och hot béarnaisessås samt små gula tomater till. Till förrätt kan det bli en silltallrik med en knapp Östgöta sädes och till dessert serverar huset jordgubbar. Maten sköljs ner med öl alternativt ett kraftigt rödvin.

BTW, min förkylning verkar ha avstannat. Jag låter bara täppt i näsan, men har inte ont i halsen. Tror att ingefärskaramellerna och spriten dödade bacillerna på riktigt!!! Så vi fortsätter med lite alkohol idag också. Annars är vi mycket måttliga med det, ska du veta!

Read Full Post »

Varning för liiite snusk!

Dagens utflyktsmål var Botaniska trädgården. Det som är bra med den är att den ligger väldigt centralt i Uppsala, på baksidan av Slottet, som ju ligger mitt i stan, kan man säga. Det är lätt att ta bussen hit, men vi tog som sagt bilen. Det var INTE lätt att hitta parkering. Efter en del cirkulerande hittade vi parkering för fem kronor i timman vid Evolutionsmuseet.

En annan bra sak med dagens utflykt är att den förutom resan dit kan vara i princip gratis. Det är fri entré till allt i Botaniska trädgården utom Tropiska växthuset. Och om man ska fika på kaféet kostar det förstås pengar. Men man skulle lika gärna kunna ha eget fika med sig  – och en filt.


På väg till Botan, som Botaniska trädgården ofta kallas här, såg vi några urgamla grindstolpar. Jag fångade en av dem på bild medan Elias skuttade i förväg.

                                                                                                                                                                Först tittade vi oss omkring på blommor och växter. De här gröna bladen såg liiite suspekta ut, tyckte jag…


Suspekta blad…

                                                                                                                                                               Vi såg ett konstigt träd och läste oss till att det var murgröna på det. Fast det kunde man ju knappast gissa, eller hur?


Det är murgröna på det här trädet, tro det eller ej!

                                                                                                                                                                      Det fanns små dammar lite här och var. Och i dammar ska det ju vara näckrosor, eller hur? Botan är annars känd för sin jättenäckros Victoria, men här är bara några små exemplar näckrosor. Notera att dessa är fotade med fara för liv och lem eftersom det varnades för ett jordgetingbo precis intill!


Små näckrosor, fotade med fara för liv och lem eftersom det fanns ett jordgetingbo intill.

                                                                                                                                                           Fördelen med att strosa i Botan med en relativt stor pojke är att man inte behöver vara rädd att han ska pilla och peta överallt. En del växter är nämligen giftiga och om man inte kan läsa skyltarna kan det vara ganska farligt att vara barn i den här trädgården…


En del växter är giftiga.

                                                                                                                                                                  Det var väldigt soligt och varmt idag, men vi fann skugga i ett lusthus med häftigt tak. Här dragkedjade Tofflan av sig byxbenen så att hon fick shorts. Zipper-brallor har sina fördelar!


Under detta häftiga lusthustak fick vi en stunds skugga och Tofflan kunde zippa av till shorts.

                                                                                                                                                            Det finns inte bara dammar i Botan utan också små arrangerade bäckar och vattenfall.


Många bäckar små…

                                                                                                                                                                  Det fanns många vackra växter här, men även stubbar kan vara fina att se på, eller hur?


Även stubbar kan vara vackra, tycker jag.

                                                                                                                                                             Elias fick en ny kompis bland alla växterna.


Fågelskrämman till vänster, Elias till höger! 😆

                                                                                                                                                               Före besöket på Tropiska växthuset tog vi en fika. Jag var nämligen mycket tydlig med till Elias att det är väldigt, väldigt varmt och fuktigt inne i växthuset.


Kaffe för mig, light-dryck för Elias, var sin glass och så delade vi på en gigantisk Linnébulle. En sån bulle kostade 30 spänn och räcker för flera att dela på!

                                                                                                                                                               Vi fikade på Café Victoria. Kaffet smakade mycket gott och Linnébullen var ljuvligt kladdig och sockrig. En kaffe, en läsk, var sin glass och en Linnébulle gick loss på närmare en hundring… Medan vi fikade skrattade vi åt en tant som försökte stjäla en stol, men hon misslyckades. En unge försökte skruva loss jätteparasollet ovanför oss som skyddade våra huvuden mot solen. Hon fick en skarp tillsägelse av sin moder – och det var vi tacksamma för! Men ungen var envis och säkert avundsjuk på våra glassar,så det tog en stund innan hon lydde…

Så klev vi in genom dörrarna på Tropiska växthuset. Entrén är 40 kronor för personer över 16 år. Men vi hade tur och ingen satt i receptionen när vi kom. Det fanns en betalkortsautomat, men den såg inte jag *ljuger* 😳 (Ärligt talat, jag hade kunnat vifta med mitt presskort så hade jag ändå gått in gratis.)

Elias hittade ett naturligt paraply i ett av rummen i växthuset. Och det var rätt smart, det, för då och då kom en regnskur – stället skulle ju efterlikna regnskog!


Elias hittade ett naturligt paraply, vilket kan vara praktiskt i en regnskogsliknande miljö.

                                                                                                                                                              Och så klev vi till slut in i det allra heligaste, där jättenäckrosen Victoria finns. Näckrosen blommar inte på dagtid och eftersom våra sommarkvällar är så ljusa kan det variera när blomman öppnar sig. Vanligen är varje blomma utslagen två nätter i rad. Den första natten är den vit, sen är den rosa. Helt utslagen kan blommorna bli ungefär 40 centimeter i diameter.


Här bor jättenäckrosen, men den blommade förstås inte när vi var där eftersom det ju var dag. Diset beror på den otroligt höga luftfuktigheten i växthuset.

                                                                                                                                                              Det fanns en massa både vackra och lustiga växter i växthuset. Här är en läcker röd blomma av nåt slag.


En läcker röd blomma.

                                                                                                                                                                       I ett rum skulle det finnas grodor som var rödrandiga, men vi såg inte en enda.


Elias spejade efter rödrandiga grodor, men såg inga.

                                                                                                                                                                Jag såg däremot nånting som jag inte vet vad det ÄR, men som jag vet vad det SER UT som…


Jag vet inte vad detta ÄR, men jag vet vad det SER UT som…

                                                                                                                                                               En del blommor såg ätliga ut. Som den här. Den såg ut som stekta ägg, tycker jag.


Äggplanta?

                                                                                                                                                               Det fanns många orkidéer i Tropiska växthuset. Blå orkidéer är den ovanligaste färgen, men här hittade jag en.


Blåa orkidéer är ovanligast.

                                                                                                                                                                Vi såg en kille som låg ner och fotade nåt mystiskt hela tiden vi var i växthuset. Jag blev naturligtvis nyfiken, men kom inte tillräckligt nära för att se. Fotade därför ett blad med vattendroppar på i stället.


Grönt blad med vattendroppar på.

                                                                                                                                                             Sen var det ganska skönt att komma ut – trots att termometern visade närmare 30 grader idag. Undras hur varmt det var inne i Tropiska växthuset, egentligen… Vi gick upp mot barockträdgården som ligger på slottets baksida, kan man säga. Där pågick SM i boule, så vi kunde inte riktigt strosa som vi ville eftersom grusgångarna var indelade i spelplaner. Men jag fick i alla fall ta en bild av Elias framför en grön ”pyramid”.


Elias framför en grön ”pyramid”.

                                                                                                                                                                       I Orangeriets hus Linneanum hittade vi en utställning med titeln Squares. Här var det fri entré så vi knatade in.


Fri entré till konstutställningen Squares i Linneanum.

                                                                                                                                                                Squares visade sig vara en sorts blandning av digital konst och målad. Konstnären är duktige fotografen Stewen Quigley. Bland verken hittade vi några kändisar, som denna snälla, snälla donna!


Caroline af Ugglas fanns på plats – i Stewen Quigleys version.

                                                                                                                                                                  Det var ganska spännande tavlor och jag testade lite hemma i Himlen att grejsa lite med en blå blomma som jag hade fotat på eftermiddagen. Men inte nådde jag upp till Stewen Q:s klass, inte…


Digital fotokonst av Tofflan.

                                                                                                                                                             Innan vi promenerade tillbaka till bilen tittade vi på en kaktusutställning i Linneanum. Kaktusarna var skänkta av en farbror till museet 1990. En del var taggiga, en del var håriga, några var korta, andra var skitlånga. Och somliga lockade till snuskiga tankar, igen.


En kaktus som ser ut som en… ja, du ser själv, fast minus en… kula, dårå.

                                                                                                                                                                 Bäst idag var Tropiska växthuset, tyckte både Elias och jag. Och jag tror nog att vi åker hit igen!

Botaniska trädgården är öppen maj – september.

  • Parken är öppen varje dag mellan klockan 7 och 21. Fri entré.
  • Tropiska växthuset har öppet tisdag – fredag klockan 9 – 15, lördag – söndag klockan 12 – 15. Entré 40 pix från 16 år.
  • Orangeriet har öppet måndag – fredag klockan 11 – 18, lördag – söndag klockan 11 – 16. Fri entré.
  • Café Victoria har öppet dagligen klockan 10 – 17 till och med augusti, i september endast lördagar och söndagar.

Read Full Post »

Ja, inte är det kallt idag, inte!.. Elias och jag tog en promenad till ICA Solen för att kolla om de hade nån glass kvar. Och tur för dem, det hade de! Fast mest var det förstås tur för oss… Det tar ungefär en kvart att gå dit, men när det är så här varmt sprang vi inte precis… Elias valde Tip Top, jag Magnum Strawberry White. Elias deklarerade att han fått en ny favoritglass. Jag nickade flämtande till svar och lät mig läskas och svalkas av jordgubbsglassen. Choklad var det inte läge för idag…

+
Våra favoritglassar – idag!

                                                                                                                                                                   Och så till en toppenbra nyhet! Den snälla tjejen i kassan tyckte att jag skulle skriva om det (hmm… läser man min blogg i Förorten, tro..?). Så nu gör jag det! Alltså: Det går numera att ladda sitt busskort på ICA Solen!  Perfekt inför sommaren, tycker jag! 

Hemma igen drack vi var sitt stort glas vatten. Elias slet av sig så många kläder det bara går utan att vara naken. Nu sitter vi vid var sin dator och flämtar och softar. Jag har hittat ett perfekt ställe där det är svalkande korsdrag. Underbart! Synd att det inte går att sitta på ballen*, men där är helt enkelt för soligt och parsollet flyger sin kos om ingen håller i det hårt!

                                                                                                                                                               *ballen = balkongen

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »