Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘solglasögon’

En del har tittat på spår på TV idag, medan andra har färdats i dessa spår. Själv halkade jag över till Tokerian, mest för att få snappa upp lite D-vitamin på vägen. Och köpa middagsmat. Nu fanns inte ingredienserna till det jag hade tänkt sno ihop till kvällen, så det blir enkla laxfiléer i ugnen med fetaostpesto. På vägen hem stannade jag upp i spåret…

Spår i snön
Många spår och mycket snö har vi kvar här.


Det var väldigt soligt
så det blev säsongspremiär för mina favoritbrillor – solbrillorna.

Solbrillor
Säsongspremiär för dessa idag.


En annan premiär
blir det att testa ett par alldeles nyinköpta brillor. Läsglasögon. Mitt första par. Ska testa att läsa med dem alldeles strax. Jag har ju slapparedag. Men det är väldigt svårt att slappa. Jag blir rastlös.

Läsglasögon
Mitt första par.


Jaa, åren sätter sina spår,
det går inte att komma ifrån. Nu får vi se om läsglasögon framför linserna gör att jag kan se att läsa bättre.


Livet är kort.

Read Full Post »

Läser en lysande krönika av den urbane observatören Bobo Karlsson på Svenska Dagbladets hemsida.  Det handlar om att det som upprör nån kan hyllas av en annan – i detta fallet när det gäller möten mellan människor.

Bobo Karlsson berättar om en taxiresa en het sommardag i Stockholm. Taxichauffören ondgör sig över en tjockis i shorts. Bobo Karlsson argumenterar att ingen ska få ha shorts i såna fall.

Evita Peron införde kavajtvång för herrar och olika generaler i landet försökte förbjuda shorts. Bland annat. Bobo Karlsson menar att jeansrevolutionen i Argentina genomgicks av människor

[…] i kostym och väst […]

Det finns många lagar, konstaterar Bobo Karlsson. En del är farliga, andra tokstollig och vissa religiösa. Stockholmskrogarna skiljer ut folk från fä redan i entréerna – det handlar om etnisk, social eller åldersmässig apartheid, menar Bobo Karlsson. Visserligen diskret, men ändå.


En safari i stan, signerad Bobo Karlsson.

                                                                                                                                                                                                                                                       I Stockholm väntar ingen på att röd gubbe ska bli grön innan man korsar en tom gata. Det gör man i Berlin, enligt Bobo Karlsson.

I Beirut går tjejkompisar hand i hand – den ena bär slöja, den andra kort jeanskjol. I Marrakech och Tanger har Bobo Karlsson siktat kvinnor på vespor. Kvinnor med spännande och skarpa blickar som kikar ut genom den öppna strimman i ansiktet. Samtidigt jagas beslöjade kvinnor i Frankrike. Men i Stockholm, där använder man solglasögon för att dölja ansiktet. Gärna av dyrt märke. Och om detta tycker Bobo Karlsson

[…] fegt i hemlighet. Åtminstone för mig, som fortfarande vill ha möten face to face och inte på Facebook, är detta smått kränkande. Så ogenerat säger jag bara: Förbjud solglasögon!

Den här krönikan är intressant för att den drar paralleller mellan solbrillor i vår kultur och slöjor i andra.

Tänkte inte på det…

är min spontana reaktion…

Bobo Karlsson bor i Rio de Janeiro i Brasilien och har skrivit boken Urban Safari om tolv storstäder. (Kom nyligen ut i pocket för andra gången.)

Read Full Post »

Mamma ville bjuda på födelsedagsmiddag idag, några dagar i förskott. Vi tog färdtjänst till Restaurang Ming. Clark Kent* fick stanna hemma så att Tofflan kunde ta en starköl.


Det var soligt nu i kväll, men vi satt inne på restaurang Ming.

                                                                                                                                                        God mat som alltid serverades! Jag varierde mig och tog skivad kyckling i stark sås. Mamma höll sig till jätteräkorna.


Jag åt min kyckling med pinnar som var lååånga och glidiga!..

                                                                                                                                                         Till dessert tog vi klassikern friterade bananer med glass och sirap. Mycket gott var det och mycket mätta blev vi… Tur att vi fick färdtjänst hem också! 😀


Tofflan skymtar i solglaset till vänster, Toffelmamman i det högra.

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min biiiiil

Read Full Post »

Att från en dag till en annan gå från röd till död blev en chock för E. Och då ska du veta att han ändå anade detta. E var nämligen en av dessa människor som ofta hade föraningar om händelser. Men som människor väl är mest, blundade E ibland för budskapet han såg för sin inre blick. Han ville inte se. Han vände sig bort när bilderna kom. Bruset blev för stort vissa dagar. Tyvärr undkom han inte sitt öde – som bekant.

E var känd för sin otroliga intuition. Den var nästan besvärande för honom, emellertid och han såg den inte alltid som en gåva. Detta gällde även de föraningar han fick och de bilder från långt tillbaka i tiden som passerade vissa dagar. Det var bland annat på grund av dessa bilder han visste att hans kontor låg på en plats där mycket blod flutit.

Och så var det damen i solglasögon och med sin vita och svarta scarf knuten om huvudet. Hon som passerade utanför hans fönster – när det var svårigheter på gång för E. Första gången reagerade han knappt. Den andra gången han såg henne gjorde han emellertid det, eftersom han insåg att hon var så otroligt lik en person, en ny bekantskap, som några år tidigare dött hastigt i långt framskriden cancer. Kvinnan, som bjudit E till sina föräldrars sommarställe. Som pratade om sina söner och sin ex-man. Som var ganska ensam, men som inte låtit sig nedslås utan skaffat sig nya sysselsättningar i livet efter pensioneringen.

Det var hon! Det var helt klart hon som visade sig för E! När han förstod det välkomnade han henne – men bara henne! – de gånger hon passerade – just för att han visste att hon ville förvarna honom, göra honom beredd på att något svårt var på väg att inträffa. Utom den där sista gången. Då FLÖG hon nämligen förbi hans fönster. Sex gånger passerade hon. Och han vände sig bort för han insåg att det var slutet.

Read Full Post »