Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘soffor’

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om människor med märkliga missbruk.


Fästmön
och jag bänkade oss i afton,
inspirerade av den sjuka Hortellskan, för att se The Real L WordTV 11. Så långt var allt coolt och normalt och rätt roligt. Men sen kom programmet Mitt märkliga missbruk.

Först ut var en kvinna som åt toalettpapper. Jag bara kände hur det vände sig i magen på mig. Jag kände det där torra pappret på tungan och… usch! Men nästa kvinna var värre! Tack vare allt rengöringsmedel hon ätit under många år hade hon förstört de flesta av sina tänder. Anna och jag var förvånade över att hon inte hade först mer av sin insida.

toapoesi en gång till
Äta toapapper? Nej tack!


Nästa märkliga missbrukare
var programmets enda man. Hans missbruk var jämförelsevis harmlöst – han hade en plastdocka till partner. På gång var också en flickvän, även hon i plast. Inget som skadade varken honom eller nån annan.

Kvinnan som var tvungen att sova med en hårtork var ju däremot livsfarlig! En påslagen hårtork bland sängkläder kan ju orsaka såväl brand som död. Kvinnan hade bränt sig flera gånger.

Även nästan kvinna hade bränt sig, men på solarium. Hennes missbruk var att sola, för det mesta i solarium, flera gånger om dan. Trots att hon var ung hade hon fått en hud som en 40-åring i ansiktet.

En kvinnlig städmaniker fanns också i gänget. Kvinnan städade typ åtta timmar varje dag. Hon skällde ut sin man för att han skitade ner och hon gick och handlade iförd gummihandskar.

städhandskar
Mja, lite städmanisk kan jag vara, men inte så att jag städar åtta timmar varje dag. Och jag har inte gummihandskar på mig när jag handlar!


Men värst av alla missbruk
stod nog den sista kvinnan för. Hon som åt skumplast, sånt som finns i kuddar och soffor. Helst skulle skumplasten vara rullad i jord först så att den blev krispig. Hennes missbruk eskalerade så att hon även ville ha rosa lotion på skumplasten. Hon blev väldigt sjuk, men inte heller de rena fysiska plågorna kunde stoppa henne – hon började till och med äta sina BH:ar.

skumbanan
Skumbananer kan jag äta, dock inte skumplast. Uschaaaaaaan, på ren östgötska!


Först ska jag ärligt erkänna
att jag skrattade. Sen mådde jag illa och fick ont i magen. Och slutligen tyckte jag förstås synd om dessa kvinnor (mannens missbruk var ju bara lite konstigt och inte skadligt). Samtliga försökte bryta sina missbruk, men långt ifrån alla klarade det.

När Anna skulle gå på toa i en paus undrade jag om hon skulle äta toapapper. Hon sa att hon inte skulle det, men man vet ju aldrig med henne, hon kan vara ganska lurig.

Nej fy, riktigt fruktansvärda missbruk dessa! Och nu vill jag förstås veta om DU eller nån du känner knaprar på nåt konstigt, kanske farligt..?


Livet är kort. Ät nåt gott i stället för nåt skumt!

Read Full Post »

Halv tio på lördagskvällen var det premiär för brittiska Den unge Morse på SvT1. Totalt blir det fem fristående, långfilmslånga avsnitt. Jag och Fästmön intog sofforna i Himlen.

Den unge Morse
Morse som ung polis. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Detta första avsnitt
handlade om en försvunnen tonårstjej. Tiden är 1960-tal och i Storbritannien håller man hårt på the age of consent. I en del kretsar. I andra inte. Unge Morse återvänder till Oxford för att tillsammans med ett gäng andra  poliser vara behjälplig i att hitta flickan. Men först hittas en ung man som uppenbarligen har tagit livet av sig. Morse lägger ihop ett och annat och så småningom hittas även tjejen. Samtidigt avslöjas en kopplerihärva där Morse gamla studiekamrater med flera är inblandade.

Eftersom den här serien är en sorts prequel, det vill säga utspelar sig innan Morse blir etablerade kommissarie, får vi tittare en del kort  information om vad som har hänt före, så att säga. Morse har uppenbarligen studerat vid Oxford, men sen beslutat sig för att lämna universitetet för… Främlingslegionen.  Varför får vi inte veta i den här första delen. Men sen blir han ju polis… Den unge Morse spelas alldeles utmärkt av Shaun Evans, för övrigt!

Jag gillar brittiska serier. Och även om jag sörjde Mr Selfridge och slutet på den serien, kan jag inte påstå att jag är besviken över Den unge Morse. Tvärtom. Dessutom gillar jag deckare på lördagskvällar. Det ska det vara, bara!

Den unge Morse får högsta betyg av mig!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En tripp in till stan. Med buss. Vånda! Men det gick bra, jag överlevde den här gången, precis som sist (när det nu var).

Mål ett för min del var att hämta Pridebiljetterna på Musikens Hus.

Två Pridebiljetter till mig och Fästmön! 😛


FEM väntade tålmodigt
medan jag hämtade biljetter och dokumenterade detta. Ja, jag hade ju förvarnat att jag är jobbig med min kamera.

FEM väntar.


Nån tur upp i huset
för att kika på utsikten blev det inte. I stället styrde vi stegen mot Vaksala torg där det var lördagsloppis. Och träff för gamla bilentusiaster.

FEM styrde stegen mot loppisen.


Det var sjukt mycket att titta på
och massor av folk, så vi gick bara en liten runda. FEM hade visst annat för sig också.

FEM passade visst på att befria några flygare också.


FEMs primära mål
var att besöka Lush som ligger i S:t Per gallerian. Där luktade det mycket. Men gott.

Det luktade både mycket och gott på Lush.


Mitt andra mål
var att inhandla en present till Mor. För den som inte vet varför kommer här en påminnelse.

Nästa söndag är det Mors Dag. Men jag köpte naturligtvis inte detta örngott med en fruktans värd sär skrivning!  😡


Så blev det dags för lite intag
av nåt ät- och drickbart. Självklart tog jag FEM till min vän Greken och hans Kafferummet Storken, bästa stället i stan för kaffe och godsaker.

En härlig lunchfika på Storkens terrass.


Nu blev solen riktigt varm
och min jacka åkte av. Jag kikade uppåt takåsarna. Filosoferade för mig själv att jag är alltför sällan i stan…

Uppåt takåsarna.


Det fanns massor
med lustifika exemplar som kunde ha

recenserats 

på en blogg nära dig, men jag har varit så elak, så elak på sista tiden att jag måste försöka mesa till mig nu. Jag sippade lite snällt på en underbar cappuccino i stället. TACK mamma, för fikapengen! Den räckte nästan.

En underbar cappuccino fick mig att hålla käften och inte kommentera lustifika exemplar.


Bokantikvariat blev nästa mål,
även om vi tog en tur in på Åhléns först för strumpinköp. Jag tog med FEM till mitt favoritbokantikvariat i Uppsala, Röda Rummet.

FEM vid Röda Rummet.


Där gjordes en del fynd.
FEM hittade nåt åt sig, jag hittade nåt åt Anna. Dock inte denna bok, den fick bo kvar på Röda Rummet:

Den fick bo kvar på Röda Rummet. 


Dags att bli lite kulturella!
Vi hasade genom centrum upp mot Dômen. Medan vi gick där och pratade, rundade vi ett hörn och –  HEPP! – så stod hon där, så magnifik mot den blåa majhimlen! Och – HEPP! – så träffade vi på före detta fakultetskollegan, trevlige J med fru K som bonus.

Magnifik, eller hur?! (Frågan är retorisk och tarvar inget svar, tack.)


Det hade just ringt ut för ett bröllop,
så vi hade tur. Inne i Dômen var det häftigt som alltid. Jag gillar till exempel ljusträden.

Ett av Domkyrkans ljusträd.


Sist jag var i Domkyrkan
var på en begravning. Den där tillställningen när jag ignorerades av ett antal före detta kollegor och satt mitt emot Annas styvmoster Elsie Johansson.

En annan favoritplats i Domkyrkan är Gustav Vasas gravkor. Där ligger han med två av sina fruar (Visst hade han väl tre? Ja det hade han.)

Taket i Gustav Vasas gravkor är så otroligt vackert – blått med gyllene stjärnor.


FEM hade nu börjat bli trött i fötterna
 (själv är jag ju mycket yngre än hon – cirka fyra månader – och pigg och rask… NOT!) och blivit sugen på glass, men se jag styrde om lite där och vi tog oss ner till Åkanten. Det fläktade härligt från Floden. Vi sjönk ner i alltför mjuka soffor och sippade på kalla drycker – för FEMs del en läskeblask, för min del en stor stark.

FEM kollar sina inköp. Snacka om att människan fick påssjuka!..


På väg till bussen
hem stannade vi på ICA S:t Per och kompletteringshandlade till kvällens middag.

Hemma igen fick FEM publicera sitt andra gästbloggsinlägg medan jag grejade med mina inköp:

Mina inköp: en bok till Anna och ett paket till Mor.


Om jag köpte nåt till mig själv?
Självklart gjorde jag det:

Livets nödvändigheter just nu, i kombination.

Read Full Post »

Med en liten tablett och en nypa frisk luft försvann förmiddagens illamående. Väl ute i Förorten åkte Fästmön och jag och handlade på ICA Solen. Men tyvärr hade de inte allt vi behövde där, varför jag fick bita i det sura äpplet och åka till Coop-affären här. Där fanns inte heller hälften av vad jag skulle ha, fast den personal som jobbade idag var i alla fall trevlig *RISTAR ETT STORT KORS I TAKET*

Vi for hem med matkassarna och lastade in samt hämtade Elias. Sen gick vi på leriga och hundbajsiga stigar till Förortens nya godisaffär. Där finns massor av godis att välja på, en del riktiga klassiker som såna här:

Minns du UFO:n? Såna här hade alltid mammakusinen B:s föräldrar i sin kiosk på sommaren…


Nu gillar inte jag surt godis
– UFO:na innehåller ju nåt läskigt surt pulver – så jag köpte inget. Men en annan klassiker hamnade i min påse, en röd tomteklubba.

En röd tomteklubba med kolasmak fick följa med hem.


Vidare kände jag
att jag behöver träna inför påsken, så jag köpte ett kinderegg. Bara för att säkert bli nipprig om jag måste bygga den där skitleksaken som ligger inuti. Tålamodsprövande…

Träning inför påsken.


Slutligen hamnade lite mer
i påsen. Och notera, detta är MIN påse. Anna och Elias köpte eget godis.

Lite mer godis.


Vi har även köpt kyckling
och sås som vi ska äta med ris i afton när vi alla är samlade. Frida och hennes pappa är på bio och Linn är hos en kompis, men till kvällen slår vi ner rumporna i soffor och fåtölj i Himlen – det är ju Melodifestivalen 2012 års final!!! Live-bloggen går från en av sofforna! 

Read Full Post »

Sent igår kväll damp Fästmön och jag ner i sofforna i vardagsrummet i Himlen för att se om det fanns nåt att glo på på dumburken. Och det fanns det! På TV3 gick den amerikanska thrillern Bakom stängda dörrar (1996), en riktigt läskig historia om ärelystnad kontra medicinska framsteg, bland annat.


Läskigt om medicinska experiment på människor.

                                                                                                                                                      Den brittiske doktorn Guy Luthan, lysande spelad av Hugh Grant, en av mina favoriter, jobbar på en akutmottagning på ett sjukhus i New York. En dag kommer det in en naken man med mystiska symtom. Han verkar också vettskrämd. Doktor Luthan hittar ett plastarmband från ett annat sjukhus runt mannens handled. En kort stund klarnar mannen till och säger några konstiga saker. Men så dör han. Doktor Luthan vill veta dödsorsaken. Problemet är att mannens lik försvinner. Detta stoppar emellertid inte doktorn från att söka vidare, nåt som för ödesdigra konsekvenser för hans karriär och… hälsa.

Trots att den här filmen är 15 år gammal är den riktigt, riktigt bra. Den handlar om medicinsk forskning på människor – människor som i forskarens ögon har så värdelösa liv (= hemlösa) att de kan användas hur som helst som försökskaniner. Det är mycket bra skådespelare, förutom Hugh Grant också Sarah Jessica Parker, Gene Hackman med flera.

Filmen håller måttet fortfarande. Den är spännande hela tiden och vi somnade INTE, trots den för oss sena timmen. Högsta betyg!

Read Full Post »