Distingsfrusna

Ett fruset inlägg.

---

 

Nej, det slutar inte snöa. Det snöar och snöar och snöar, det blåser, det yr och det är kallt. Ändå trotsade vi vädrets makter och bussade in till stan idag. Fästmön hade ett par ärenden och jag tog ensam en senare buss ner och så möttes vi – på vår gamla mötesplats Kafferummet Storken. Det var där vi brukade ses i början när vi hade träffats på mina luncher och Annas lediga dar. Vi fick till och med det bord i den nedsuttna soffhörna vi brukade sitta vid. Nostalgi…

Efter förmiddagskaffet blåste vi runt hörnet för ytterligare Anna-ärende. Jag fick vara smakråd i en kostsam, men behövd fråga. Träffade en gammal bekanting som brukade stirra mig djupt in i ögonen en gång i tiden. Nu kändes jag inte igen.

Dagens huvudattraktion för min del var Distingsmarknaden. Ja, Anna ville ju också gå dit, men hade, som jag nämnt ovan, andra ärenden också. Det var om möjligt ännu kallare, blåsigare och snöigare vid Vaksala torg. Dessutom var det snorhalt. Stackars alla marknadsgubbar och -gummor som stod i skitvädret och försökte få nåt sålt. Jag slog på stort och köpte en påse marknadsgodis, det var allt.

Vi halkade in på Kvarnen för att värma oss en stund. Där finns en trevlig och trång liten bok- och pappershandel som jag brukar titta in i när jag har vägarna förbi. Idag hade vi vägarna förbi. Jag såg en del roliga titlar, men handlade inget. Det är kul att bara titta. Och så fick jag sån lust att

hjälpa till.

Jag ville så gärna föreslå följande:

En liten hörna med puffande för SvT:s program Deckarna för att lyfta fram författarna (kanske en per vecka i samband med att just den deckarförfattaren ska presenteras i programmet) och deras böcker.

Men jag jobbar ju inte där heller.

Annas klocka visade mycket, fast den gick en timme i före. Vi hade därmed tur och fick äta till dagens lunch-pris på Luckan. Dit brukar jag gå när jag har varit hos M och klippt mig. Vi träffade M inne på Kvarnen. Alltså kunde vi med gott samvete gå till Luckan.

På Luckan drabbades jag ånyo av den där känslan av att vilja

hjälpa till.

Jag ville föreslå följande:

1. En marknadsmeny, typ nåt med renkött eller sånt som säljs på marknaden,med ett par, tre fasta rätter inklusive dryck till bra pris under de två dagar det är Distingsmarknad.
2. Sudda bort rätter ur Dagens lunch-menyn från whiteboarden när maten har tagit slut (så slipper ni besvikna lunchgäster).
3. Skäll inte ut en köttleverantör i mobilen när du står bakom disken. Alla gäster vill nämligen inte höra hur arg du är.
4. Säg gärna nåt trevligt som ”Välkommen!” när det kommer in lunchgäster och visa hur man gör. Bli inte sur för att en gäst frågar.

Men jag jobbar ju inte där.

Jag åt vegetarisk pizza. Den var supergod – som vanligt. Men trots allt mitt gedigna underhudsfett var jag riktigt frusen under de fyra minuter vi stod och väntade på bussen hem. Anna också. Påsen med marknadsgodis hade spruckit – av kylan, säkert.

Mörkret sänker sig nu över New Village. Jag laddar mobilen och ska ladda mig själv inför morgondagen. Dokument och utskrifter är framtagna. Nu får det bli en dusch, tror jag, så att jag får upp värmen!

Här kan du se några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsshopping

Ett inlägg om söndagens shopping.

Idag har jag shoppat. Ja, det är sant! Först på nätet, sen på Stormarknaden. På nätet beställde jag linser för tre månader. Bästa priset för min typ av lins hittade jag på Nordic Lenses, men notan slutar ändå på närmare 800 pix. Jag har köpt mina linser därifrån de senaste åren. Leveranssäkerheten har varit god, även om jag har lärt mig att det finns linsnäthandlare som levererar snabbare…

Mina stolar har ännu inte återvänt från sitt kalas, men jag misstänker att det var de som plingade på dörren just som jag slagit ner rumpan på tronen i det rum där man vill vara ensam. Nåja, stolarna sitter inte i sjön, så att säga.

Stort utbud…

Inte kom jag på nåt roligare att erbjuda Fästmön som söndagsnöje än en fika. Vi styrde kosan till Stormarknaden, som sagt. Där finns ju ”allt”, till och med Konditori Fågelsången numera. Naturligtvis var vi inte ensamma på konditoriet, men vi fick ett bra bord med en soffhörna. Dessutom fick vi beröm av tjejen i kassan för att vi hade bestämt oss för vad vi ville ha när vi kom fram för att beställa…

Klassisk fika, om än lite photoshoppad…

Nä, för vår del blev det varken semla eller bakelse eller nåt nyttigt som macka. Det blev traditionell bulle och kaka. Anna tog en Garbo-kaka, jag en klassisk mazarin.

Sur Anna? Nej då, inte egentligen. Paret i bakgrunden hånglade när vi gick.

Vi hade inga direkta ärenden för övrigt, mer än att jag skulle in på ICA för att köpa pålägg, fil och mjölk. Därför satt vi en lång stund och kuckilurade lite och glodde på folk, ögonbryn och annat smått intressant. Ett par vid ett bord bredvid höll först en viss distans, men när vi avvek från platsen noterade i alla fall jag ett litet hångel. Jajamens! Anna verkade lite sur, men det vet jag att hon inte var.

Ett spel som Anna ville ha.

Ingen av oss hade kollat in nån bokrea, så vi styrde stegen mot Akademibokhandeln för att glo. Där var det tjockt med folk och fullt av dyra böcker. Anna såg ett spel som hon gärna ville ha, men hon slog inte till på det. För egen del gjorde jag lite av en chansning. Jag köpte en inbunden bok, den andra delen av Louise Pennys deckarserie. Häromdan skickade jag ju efter första delen i pocket för 41 spänn. På Akademibohandeln kostade del två i pocket 85 kronor, men i inbunden variant endast 69 spänn. Så då slog jag till. Jag tror att Anna blev lite shoppingsugen också, så hon slog till på ett paket batterier inne hos Classe.

På ICA höll vi på att tuppa av båda två av tröttma. För min del också av chock eftersom det dök upp personer ur mitt förflutna i en klan som såg allt annat än pigg ut. Mitt oroliga hjärta klapprade, kan jag meddela.

Söndagsmiddagen intog vi på stans nyaste McDonald’s. Vi åt nån sorts amerikanska burgare, min en kycklingvariant. Tyvärr hade personalen inte avlägsnat baconet som jag hade bett om, men jag fick bara i mig en liten bit. Dessvärre kändes burgaren inte så god längre efter det… Och varför VARFÖR har de ingen riktig mjölk på såna där ställen???

Årets fynd på bokrean.

Hemma igen och rätt slut. Ska kolla om mamma känner sig lika ensam idag som igår. Och njuta av anblicken av årets fynd på bokrean. Hoppas vi kan hålla oss vakna tills TV-filmen börjar… Min farhåga är att jag inte ska få en blund i ögonen i natt av oro. Men det är en annan historia…

Livet är kort. Det blev ingen svartvinbärsgelé till vår söndagsmiddag.

Read Full Post »

Messob – en kulinarisk upplevelse

Ett inlägg om en kulinarisk upplevelse på en eritreansk-etiopisk restaurang.

Idag gjorde Fästmön och jag lite olika saker. Men på kvällen hade jag en dejt med min älskling. Vi hade bokat bord på Restaurang Messob i Luthagen för att äta injera, en sorts majspannkakor av lite skumgummikaraktär.

”She’s a Sunny girl…”

Ingen av oss hade varit på Messob tidigare. Jag åt etiopiskt i Stockhom nånstans 2004. Innan dess hade både Anna och jag ätit injera genom vänner och bekanta.

Jag bokade bord via nätet igår kväll och fick bekräftelse via e-post, den som började

Frid Ulrika…

Det kan man skratta åt, men jag skrattade för att jag blev glad över att nån önskade mig frid – med tanke på allt skit just nu.

Menyn innehöll förrätter, varmrätter och desserter samt drycker av olika slag. Man kunde välja olika såsblandningar om man ville prova lite av varje. Men menyn innehöll också lite grann om bakgrunden till restaurangen, vem som startat dem och vem som driver den nu etc. Trevligt!

Menyn innehöll också bakgrunden till Messob.

Vi hade som sagt bokat bord, men valde att sitta på uteserveringen. Det var ju väldigt varmt, nästan 35 grader i solen. Här fick vi dock sitta i skugga, men ändå lä. Vi hittade en skön soffhörna där vi hällde ner oss. På bordet stod en vas med färska rosor.

Färska rosor. 

Möblemanget var av sedvanlig populär utesort, men väldigt bekvämt. I glasskivan speglade sig vasen på ett läckert sätt.

Spegling.

Som måltidsdryck valde vi ett lager från Uganda, Bell. Det var inte så starkt, men passade utmärkt till den kryddiga maten.

Bell från Uganda.

Jag valde en kycklingtsebhi till min injera. Man fick två injera – en med sås och en bredvid. Vi valde bort bestick och fick var sin våthandduk. Mycket bra både före och efter maten!

Underbart smakrikt!

Såsen innehöll förstås berbere vilket gjorde den underbart smakrik, men den var inte så stark som vi båda hade föreställt oss. Det kom lite styrka i eftersmaken, dock. En karaff vatten fick vi också, jag tog ett glas före maten, inte efter.

Anna njöt också av sin öl.

Molnen hopade sig lite, men det var fortfarande varmt. Det var väldigt skönt att kunna äta utomhus. Stället började fyllas på med folk – från att ha varit ganska tomt när vi kom vid halv sex-tiden till att vara ganska fullt när vi gick. En och annan bekanting skymtade också – såväl bland gästerna som förbipasserande på gatan.

Molnen hopade sig.

Som avrundning tog vi dessert och etiopiskt kaffe. Jag kunde inte motstå desserten Den glada giraffen. Den bestod av mango- och melonglass med kokos. Kaffet smakade väldigt runt och gott utan att vara beskt.

Den glada giraffen.

Det här var en riktig kanonmåltid! Förutom den goda maten var priserna mycket bra. Totalt kostade två huvudrätter, två öl, två desserter och två kaffe 648 kronor. Servicen sköttes alldeles utmärkt av två lågmälda unga män.

Det här kan naturligtvis inte bli annat än högsta Toffelbetyg! Jag kan verkligen rekommendera dig att besöka Restaurang Messob!

Livet är kort.

Read Full Post »