Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘söder’

Ett inlägg om att inte bo i Uppsala.


I höst var det 31 år sen
jag flyttade till Uppsala. Som de flesta andra kom jag hit för att plugga – och sen blev jag kvar. Där jag bor nu har jag bott i 20 år nästa år. Tänk… 20 år…

En gång för cirka tio år sen var jag emellertid på väg att flytta till Stockholm. Min dåvarande tjej bodde där med sina barn. Adressen låg i Vasastan. Vasastan är fin och det är nära till centrum. Nu flyttade jag aldrig dit, vilket nog var tur eftersom förhållandet inte höll.

Om jag skulle flytta till Stockholm idag av nån anledning vore de södra delarna nåt jag skulle rikta in mig på. Fast i Gamla Stan och på Söder är det ingen idé att trakta efter nån lägenhet. Inte när man, som jag, har förälskat mig i och går och drömmer om Hammarby Sjöstad. Och varför dårå? Jaa du, det enda skälet egentligen är att jag tycker att namnet är så väldigt vackert…

Jag har aldrig varit i Hammarby Sjöstad, men jag vet några som bor där. Inte några jag känner närmare, dock. Jag läser mig till att området är gammalt och faktiskt är omtalat redan på 1300-talet. Men för bara cirka 30 år sen var det ett ganska sunkigt industriområde. När sen själva nya Sjöstaden började byggas var det för att man hoppades på att få ett OS. Och faktum är att det var lite bra, för i och med detta la man stor vikt vid miljön. Man satte upp miljömål för området – och det är mål som man håller än idag. Visst är det lite fantastiskt ändå att ett område med ett sånt vackert namn låter sina avloppsprodukter bli både biogas och gödsel?!

Hammarby sjöstad från Danviksbron

Hammarby Sjöstad från Danviksbron. (Foto: Ankara)


Men titta på bilden ovan!
Visst ligger det väl vackert vid vattnet? Här skulle jag verkligen kunna bo – om jag skulle bo i Stockholm!


Livet är kort. Jag vill bo nära vatten.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Jorå, jag läser massor av nyheter
på nätet varje dag, även om jag inte delar med mig av länkar och åsikter. Fast just idag passar det bra att låta hjärnan och åsiktscentrumet jobba lite i mörkret!

 

rosa hatt o regnbågshår

Håll i hatten, det är orkan på gång!

Brittisk orkan kan nå Sverige. Här har det blåst ganska rejält i några dagar. Men det kan bli värre! Enligt TT är en brittisk orkan på väg in över landet. Blåsigast blir det i södra Sverige nån gång i början på nästa vecka. Det gäller att hålla i hatten, med andra ord…


Ny mejlbedragare lockar med skatteåterbäring.
 NEJ!
Klicka INTE på länken om du får mejl från Skatteverket som lovar dig skatteåterbäring! Det är ett falskt meddelande. URL-har en korrekt domänadress till Skatteverket, men går ändå till en nätbedragare. Det som kan hända är att du får en massa spam, men ännu värre, att bedragaren kan fjärrstyra din dator…


Jan Guillou granskas i ny bok.
En granskare som granskas, det är inte helt fel, tycker jag. Därför ser jag fram emot journalisten Paul Frigyes bok Höjd över varje misstanke som ges ut av Norstedts förlag i januari nästa år.

 

Kletig hundbajs

Kletig hundbajs – bland bågarna?

Ostbågechock under fredagsmys. Jorå, jag knaprade ostbågar igår kväll. Det gör jag på helgerna. Men bågarna både såg ut och smakade som vanligt gott. Alla hade emellertid inte sån tur som jag. Robert i Sundsvall hittade ett brunt, köttluktande föremål bland sina bågar. Han trodde att det var bajs, visserligen i plastform, men ändå… Det blev micropopcorn i stället.


Paul gräver ner stridsyxan.
 
Att förlåta är stort. Det är modiga människor som gör det. Fega människor är rädda att de ska ha nån del i konflikten. Fast jag blir liiite fundersam när det tar 40 bast. Hur som helst, Paul McCartney, 71 år, har bestämt sig för att förlåta Yoko Ono, änka efter John Lennon. ”Palle” har ju tidigare anklagat Yoko Ono för att ha varit den som splittrade The Beatles – medan Yoko Ono, å sin sida, har hävdat att det var Paul McCartney som orsakade splittringen. Paul McCartney menar nu att om John Lennon älskade Yoko Ono

så borde det ju trots allt finnas något där.

Eh..? Storsint värre? Men till Mark Chapman, John Lennons mördare, sträcker sig inte storsintheten. Honom vill Paul McCartney inte

välsigna med ett förlåt.

Välsigna? Maj gadd, vem är han egentligen, Paul McCartney? Jag trodde att det var John Lennon som sa att The Beatles var större än Jesus…

 

Jack O'Lantern 2010

Fästmöns fina Jack O’Lantern från 2010.

Finaste pumpan till Halloween. För den som ska fira Halloween är pumpan ett viktigt inslag. I Expressens bildspel kan man få uppslag till många fina Jack O’Lanterns! Nästan så att jag blir sugen på att tillverka en…


Mimmi Ekholms plats invigs idag.
Mimmi Ekholm… Jag har ingen aning om vem hon är, men läser att hon var sekreteraren som avancerade till VD för ett betongbolag. Mimmi Ekholm började jobba som kontorist år 1921 och blev sen alltså företagsledare. Sin egen plats får hon i hörnet Börjegatan-Hällbygatan. Där fanns hennes företag i fråga, Uppsala cementgjuteri, en gång i tiden. Häftigt!!!


Vintertid!
I natt flyttar vi in utemöblerna och ställer tillbaka våra klockor till vintertid. Du har väl inte glömt? Det hade jag gjort, ärligt talat, men såg det i min PAPPERSKALENDER igår… Vad ska du göra med den extra timmen i natt? Jag ska nog… sova!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett deppoinlägg – med en krydda jävlar anamma mot slutet! För än lever Tofflan!


Tre timmar.
Det blev nattens totala sömn. Hade svårt att komma till ro och när jag somnat vaknade jag flera gånger. I morse blev jag väckt vid halv åtta-tiden av att grannarna dammsög. Nån som förstår att ingen vill köpa min lägenhet???

Det är så typiskt a-kassan att förstöra helgen. Att få veta att man bara får ersättning för två veckor och inte fyra, eftersom jag inte kan skicka in månadens andra kassakort förrän tidigast på måndag, suger. Och det är inte heller första gången a-kassan förstör min helg utan tredje eller fjärde. Gissningsvis skickar de ut nån sorts mass-mejl och hos mig råkar dessa landa nånstans mellan klockan 21 och 21.30 på fredagskvällen. Ett sånt där mejl som är lika psykologiskt oövertänkt – för jag kan väl inte tänka mig att det är avsiktligt??! – som att mejla nej på sökta jobb en fredag – utan förklaring, förstås –  (jorå, jag fick två av den sorten igår också). Eller att lämna ett cancerbesked före en helg. Eller att bli varslad dan före midsommarafton. (Been there, done that, seen that.) Jag förstår inte hur människor kan vara så… klumpiga…

penna

Man lämnar inte dåliga besked en fredag, puckon!


Som grädde på moset
gick det inte att mejla specifikationen från a-kassan till bolaget som betalar ut inkomstförsäkring. Jag testade på lite olika sätt igår kväll, men det gick inte att mejla bolaget överhuvudtaget. Mina mejl bara studsade. Därför är nu en kopia av specifikationen samt en liten lapp nervikta i ett C6-kuvert jag hittade i mina gömmor. Frimärken hade jag i plånboken, så kuvertet är frankerat och redo att postas idag.

Vilken tur att jag ska träffa bra människor idag! Även om jag ärligt talat helst vill stanna hemma och gråta. Ja, det är sant. Men jag vet att jag mår bättre om jag ger mig ut härifrån detta fängelse/trygga bo. Först blir det lunch på stan med två Twittervänner. En kommer söderifrån, en norrifrån. Den senare, noterade jag, ska ta bilen eftersom h*n känner sig krasslig. Och det är nog smart, det, med tanke på att jag läste hos Uppsalanyheter att det inte går några pendeltåg från Uppsala och norrut…

 Ett svart tåg

Inget som går norrut i helgen.


Efter lunchen
mellanlandar jag hemma för att plocka upp mina saker och vattna innan jag tar bilen ut till Himlen. Jag känner att jag bara behöver få vara och jag hoppas att Fästmön inte har några stora förväntningar på att jag ska vara glad och tjolahopp, tjolahej idag. Det är man inte när man inte sover ordentligt för att man oroar sig för ekonomin och framtiden. Men Anna vet. Jag skäms bara för alla gånger jag kommer med dåliga ”nyheter” eller pratar om mitt elände. För Anna har ju sitt. Visst är det en stor fördel att ha en familj omkring sig som bryr sig om när man har det tufft. Men man kan inte hela tiden lägga över sin skit på familjen. Man kan inte prata ihjäl sina älskade om sitt personliga elände. Det är viktigt att ventilera med andra man litar på också.

Gissningsvis njuter mina webbtroll och andra belackare alldeles förskräckligt mycket när det är negativa och ledsna inlägg som poppar upp här. Jag ser att trafiken från vissa håll ökar. Det som gör mest ont är nog inte webbtrollets besök, för de är anmälda och den personen är ökänd i cyberspace och ingen att ta på nåt större allvar, har jag fått veta. Nej, det värsta är den före detta vännens besök. H*n som inte ville vara delaktig i en lösning av våra knutar. Märkligt, eftersom h*n ändå inte kan lämna mig ifred… Kan Surskalle vara ett lämpligt tillmäle för denna person?

Skallemix

Finns här en och annan Surskalle, tro?


Dags att sätta fart här
med frukost och att fixa till sig. Jag hoppas mina Twittervänner hittar mig – en av dem har jag ju träffat tidigare, men inte den andra. Det ska bli så roligt att ses, bara så ni vet! (Fast jag vet att ni har så ont om tid jämt!..)


Livet är kort. Men jag har rest mig från ynkandet igen. Igen och igen. DET är min lott under min korta vandring här. Retsamt, va?!

Read Full Post »

Ett inlägg om början på helgen.


Den här fredagen
började riktigt soligt! Men det var bara åtta grader när jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Man får packa på sig ordentligt med kläder nu på morgnarna. Det är trevligt med sol som omväxling efter de senaste dagarnas myckna regnande. Men en stor nackdel är att det är sol av den typen som funkar som en strålkastare på allt damm här hemma… Dammet, som jag trodde jag hade gjorde mig av med häromdan, har kommit tillbaka. Och det är inte nådigt…

Septembersol

Septembersolen är stark.


Nu hoppas jag ändå 
att solen stannar kvar över morgondagen, för då får jag besök av två Twittervänner – en från söder, en från norr. Vi ska luncha nånstans bra i Uppsala. Jag tror att jag vet vart jag ska föra damerna!

Idag samlas alla ”barnen” hemma hos Anna, för nu väntar två veckor som heltidsmamma för henne. När Anna har jobbat klart ska det handlas ätbart så att ”barnen” inte svälter ihjäl. Jag hade en tanke om att vi skulle ha handlat igår, men så blev det inte. Anna var ju på andra äventyr efter jobbet.

Min till iOS 7.0 uppgraderade iPhone har visat sig från sin sämsta sida denna morgon. Jag har fått starta om den två gånger och det känns inte OK. Anna uppgraderade också systemet och hennes funkade som den skulle. Anna har en 4S, jag en 5 och jag kan väl säga att jag fortfarande tycker att 5:an känns mindre pålitlig än 4S:en… Men kameran i 5:an är bättre, tycker jag, och med den nya systemversionen har man fått ytterligare bra funktioner.

En dag som denna – vad gör jag? Jag BORDE ge mig ut på promenad, men med två (2) onda fötter numera känns det lite jobbigt. Ska försöka läsa ut min bok på gång så att jag kan börja med boken jag ska recensera för Uppsalanyheter. Dusch och hårtvätt sparar jag till kvällen, för jag gissar att det blir svettigt på Tokerian när jag ska irra runt där med Anna. Bara jag nu får till frillan som jag vill ha den. Snygg, alltså. Till skillnad från min frissa Mona har jag ju ingen utbildning på hår… Mona brukar peka menande på sitt diplom när jag klagar på att jag aldrig får mitt hår lika bra som hon får det. Say no more, liksom.

I övrigt har jag bytt batteri i klockan i köket. Den hade stannat mitt i natten. Undrar om det är jag själv som påverkar alla tekniska prylar här i hemmet… Tänker på dammsugaren i söndags, internetuppkopplingen i måndags, den fasta telefonen igår kväll och iPhonen idag… Vad stannar härnäst, tro??? Nån som vill vara med och gissa???

Dags att jag tar mig samman och slutar svamla så förbannat! Två jobb är sökta hittills idag och det får jag vara nöjd med. Dan är ju långt ifrån slut och jag når förhoppningsvis mitt mål om tre jobbansökningar/dag före kvällen och helgen. För i helgen ska jag bara vara ”ledig”. Först blir det som sagt lunch på stan i morgon, därefter Himlen med Anna och ”barnen”.

Vad händer hos dig i helgen? Skriv gärna några rader och berätta, för du vet ju att jag är nyfiken av min natur!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.


För ganska precis sju år sen
drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!

Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:

Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!

Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.

Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd (ovanligt, va?), men är samtidigt glad över bra saker.


Nej fy te rackarns jag mår skit!
Det började redan igår morse med värk i musklerna. Trodde att jag hade legat konstigt på natten, men idag är det etter värre. Näsan och ögonen kliar och jag får fruktansvärda nysattacker när allting bara sprutar åt alla håll okontrollerbart. Halsen gör ont. Dessutom är magen upp-och-ner. Därför tog jag en ingefärskaramell när jag kom hem. En sån där märklig sak från Indonesien, tror jag, som S på fakulteten brukade springa omkring och bjuda på bara för att få se reaktionen. Karamellerna är nämligen mycket starka. Min teori är också att de är mycket bra för att mota infektioner med. Så håll tummarna för att jag har rätt!

Ingefärsgodis
Dessa är inte att leka med, men förhoppningsvis att mota infektioner med.


Hemma i New Village
körde jag igång en maskin tvätt genast. Av nån anledning är tvättunnan full. Jag ska köra två maskiner i kväll. Det är ju inte själva tvättandet som är jobbigt, det sköter ju maskinen, utan hängningen. Den första maskinen är nu klar och hängd.

KLAPPAR MIG SJÄLV PÅ HUVUDET OCH BERÖMMER MIG
EFTERSOM INGEN ANNAN GÖR DET!

Idag har det minsann inte varit nåt varmt och skönt sommarväder. När jag kom ut från portarna på jobbet för att åka hem undrade jag om jag skulle hinna hem före regnet. Det gjorde jag inte, men som tur var satt jag i bilen när de värsta skurarna kom.

Mörka skyar
Svart…


I kväll kommer Fästmön och Fritzlan hem.
I skrivande stund är de på flygplatsen. Jag hade ett tag tänkt försöka möta dem, men jag mår inget vidare så jag får avstå. Tack vare störtskurarna på vägen hem gick det inte att stanna och tanka heller. Förhoppningsvis går det bättre i morgon. Jag blev i alla fall glad för jag fick vykort från Anna idag! Gissa om jag har saknat och längtat efter henne!!!

Vykort från Malmö
Anna har tagit en mycket bättre bild på Turning Torso än den som är på kortet, men visst ser det härligt ut nere i södern?!


Sen låg det mest reklam i postboxen
– förutom ett litet lustigt, bulligt paket. Det är den gulliga Iréne som har varit framme igen och tillverkat en fantastisk Bläckis åt mig, i favoritfärgen orange, förstås! Denna ska bli min maskot och ska få sin plats i bilen! Tack snälla Iréne!

Orange Bläckis
En maskot i postboxen idag!


Nu ska jag kura ihop mig
i bäste fåtöljen och dra pläden över mig, kanske blunda och snarka en stund. Det lär dröja ett par timmar innan nästa tvätt ska hängas.

Nehej det gick inte, för mamma ringde och pratade en halvtimme. Hon ska få besök av kusin B med make på fredag och det ser hon fram emot! Dessutom har det snälla, goa paret lovat att… plantera tagetes på pappas grav! Vilka snälla människor det finns! TACK TACK TACK!!!

Slutligen ett idolporträtt som du kan skriva ut och sätta upp på väggen använda som toalettpapper!

Tofflan 10 juni 2013
Nattsuddare? Det är mörka ringar under ögonen, ser jag minsann…


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens asgarv drog chefen ner när h*n berättade om sin äkta hälft. Äkta hälften blev av med sin mobiltelefon. H*n tappade den i toaletten. Och spolade.

Hon skrattar på Söder.


Huruvida det blev stopp i rören
eller inte är okänt. Händelsen inträffade nämligen på arbetet, till chefens glädje. För mobiltelefonen var visst av gammal sort, det vill säga närmare tegelstenstjock än Ajfåntunn.

Kanske ett sätt för den äkta hälften att fiska efter (!) en ny mobil???


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi grundade med en rejäl frukost. Det gör man när man bor på hotell. Man äter. Frukost. Man äter mycket till frukost. Onaturligt mycket. Dagen var jättevarm, så trots mina principer valde jag klädsel tjockis-svart linne till överkroppen. Detta fick till följd att axlar och nacke nu är synnerligen osniggt rosa. Och svider som fan.

Fästmön var smart och hade med sig sin boa som skyddade axlarna. Värmde lite också. Söt var hon i alla fall.

Söt!


I Humlegården strålade vi samman med Gunilla.
Det är alltså hon som gillar att ventilera sina brallor, ta män i skrevet och dricka ur blomvaser.

Vi fick vänta länge innan paraden kom igång. Jag passade på att fota lite, förstås.

Den här damen hade först promenerat till Humlegården från Söder. Och nu skulle hon gå paraden… Tufft och modigt!


Till och med trista elskåp
var Pridesmyckat dagen till ära.

Pride!


Många var väldigt uppklädda.

Rött är sött.


En del ekipage
var väldigt enkla…

World of chocolate!


Vårt favoritmuseum
var med i paraden!

Fotografiska i paraden.


De glada gossarna i Gaykören
sjöng inte, men dansade fram.

Glada Gaykören dansade fram.


Tyckte du att det såg glest ut?
Tja, jag kan meddela att det tjocknade till ordentligt. Faktum är att vi var 50 000 som gick…

Vi noterade en enda läskig incident med en kille som hade lite för bråttom och som snavade och slog sig på käften. Såg jävligt ont ut…

Tjockt i paraden…


Vi hoppade ur nära slutet
och stack iväg in på en tvärgata på Söder för att äta och dricka. Det var då Somliga hinkade ur en blomvas.

Den berömda blomvasen.


Själv skötte jag mig
och åt lite mat, lax och pommes, samt drack en ljuvligt kall starköl.

Jag var så hungrig att jag till och med åt upp morötterna.


Därpå skildes våra vägar.
Den törstiga bloggerskan från Dalarna hade nåt ärende inne i stan igen och vi linkade till Tanto för att vara med om avslutningsgalan.

Men avslutningsgalan på Tanto skilde sig inte mycket från resten av kvällarna. Den var så trist. trist! Det kändes som om den hade mina Iorstrumpor över hela sig.

Artisteriet på Pride tycktes hela tiden ha mina Iorstrumpor på sig. Varje kväll. Mina Iorstrumpor fick jag för övrigt från en före detta vän som tycks ha vänt mig ryggen numera efter att jag avslöjade hur lite jag hade att leva på tidigare. Ibland förstår jag mig inte på människor.


Den enda gången det glimmade till rejält
var när proffsiga Lena Ph kom på scenen. Då gungade varenda Tanto-besökare, jag lovar!!! TACK, Lena!!!

Nä, man fick sannerligen roa sig med annat. Men först blev det lite allvarligt när vi mindes alla dem som inte längre finns med oss och kören sjöng Ovan regnbågen (Over the rainbow). Så kom en kort regnskur och sen… kom regnbågen fram… Det var magiskt…

Regnbågen kom fram.


Jag kände inte igen särskilt många av artisterna
och låtarna. Och de som jag kände igen var bara gapiga och tråkiga. Nej, då hade jag roligare åt vår egna kommentatorer, de två herrarna på bilden. De hängde vid vårt bord och om jag inte har fel var det Gunilla som lockade dit dem. Hon är ju, som bekant, svag för herrar. Gunilla hade nämligen anslutit sig till oss igen.

Anna, Gunilla och våra egna personliga kommentatorer.


Min fot gjorde vid det här laget så ont
att jag bävade för att gå på toa eller köpa öl. Samtidigt var jag rädd att sitta alltför stilla och bli stel, så jag VILLE röra på mig.

Tog några nattbilder och lekte med mobilkameran, som nu alltså inte längre är tejpad eftersom jag har hittat reservdelar till den (på förekommen anledning berättar jag detta, för nån ny mobil har jag inte köpt).

Nattexistens på Pride.


Känner du igen
denna här???

En älskad silhuett.


När det är mörkt
behövs strålkastare. Den var gul.

Gul strålkastare.


Vi slängde en sista bläng på scenen
och gick sen och köpte remmar. Och jag köpte vistelsens enda bok, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld. Den var 40 spänn dyrare i Hallongrottans tält än hos Bokus på nätet, men nån gång måste man ju gynna andra bokhandlare. Till min sorg hade de inte Sara Lövestams senaste bok, Tillbaka till henne. Enligt författaren själv hade de fåtal exemplar som Hallongrottan tagit med till försäljning efter Sara Lövestams framträdande tagit slut direkt.

Pridenatt. Tillbaka nästa år? Den som lever får se.


Hur det blir nästa år
med Pride är det bara den som lever som får se. En del av oss kanske från ovan regnbågen. Who knows what tomorrow brings…

Idag kom vi hem till Uppsala och New Village vid 13.30-tiden. Jag packade upp, vattnade mina krukväxter (alla hade överlevt utan blomvakt!) och ringde mor. Sen tog vi en tur till Gamlis där min älskling bjöd på kaffe, macka och kaka.

Mackorna var så tjocka i omkrets att Anna nästan inte fick in sin i käften.


Suveränt goda Briemackor
med gott om grönt i. Salamin gav jag till Anna.

Suveränt god Brie-macka.


Vi tog en tur ut till Himlen
och även där hade krukväxterna överlevt. Anna packade om lite grejor i en mindre väska och innan vi återvände till NewVillage stannade vi på ICA Solen för att köpa middag till i morgon – ingredienser till Västerbottenpaj och ett kilo kräftor… För vi går nämligen in i vår fjärde och sista semestervecka i morgon och det vill vi fira på detta sätt!

I kväll orkar ingen av oss laga mat, så det blir utgång till Restaurang Maestro som ska ha grillkvällar nu på sommaren. Underbart att bara få sätta sig till bords igen och bli serverad! Men jag tar kryckan med i kväll, för nu börjar min häl ta alldeles slut. Vad gäller övriga krämpor är jag förvånad och överraskad – på ett positivt sätt. Kroppen är en märklig sak…


Livet är kort.

Read Full Post »

Man ska ju googla sig själv då och då, sägs det. Det gör jag, för jag är självklart nyfiken på vad som skrivs om mig eller hur man hittar mig på Nätet. Alldeles nyss googlade jag på

Tofflan

och såg till min glädje att min blogg ligger i topp där. Men det finns faktiskt andra Tofflan också…

Tofflan är bland annat…

  • flera (!) förskolor
  • en scoutavdelning
  • ett kvarter på Söder i Stockholm
  • ett fritids
  • en filmfigur
  • flera män
  • ett skodon
  • en romanfigur
  • en hamster
  • en hund
  • ett lok
  • en tjej (inte jag, alltså, jag är ju tant!)
  • en katt
  • en modesko vid medeltidens slut
  • en stoltass

… för att nämna några…

Read Full Post »

Lördag. Jag vaknade och var dödstrött. Försökte pigga upp mig med lite whisky i marmeladen till frukost, men det hjälpte inte.

Whiskymarmelad inköpt i The English Shop på Söder.


Tog till och med fram den amerikanska whiskeyfudgen
(notera att amerikansk w-sprit stavas med -ey på slutet; brittisk endast med -y), inköpt på samma ställe, men jag tittade bara på den fina burken.

Titta du också på den fina burken. Eller låt bli.


Hade lite smått att fixa med här hemma
– ringa mamma (jaa, TV:n fungerade igen), stryka, gå ut med sopor etc – innan jag for ut till Himlen på eftermiddagen. Vi softade lite och sen var det dags att fara in till stan igen. Jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på China Garden, men jag fick varken sång eller paket så det var väl att räkna som en vanlig lördagsmiddag fast på kinarestaurang. Maten avåts som vanligt i rekordfart. Enda gången nånting vid borde rönte fleras uppmärksamhet var när Fästmön och jag provade sushi med wasabi. Det var starkt, men sånt rensar bara näsgångarna. Ingen av oss blev särskilt imponerad. På en timma var måltiden avklarad och somliga satt och suckade och ville åka hem. Jag hade kastat i mig maten, så jag fick ont i magen. Vi bussade hem och missade att heja på en kusin till barnen (pinsamt!), men jag hade både ont i magen och var kissnödig. Lördagskvällen tillbringade alla på sina respektive rum utom Anna och jag som glodde på en gammal TV-deckare i vardagsrummet.

Min fortune cookie.


Söndag. Vi klev inte upp förrän tio.
Jag var lite piggare än igår, Anna betydligt tröttare. Vädret såg fint ut, så vi bestämde oss för en tur ut till Ulva för att kolla bakluckeloppisen. Det var premiär för säsongen. Elias följde med. Massor av stånd som vi sprang förbi innan det var nån som ville äta på nåt igen. Eller var trött i benen. Anna handlade ett par små saker, jag tappade lusten, men flinade ändå lite åt den här boken – som jag dock inte köpte, trots att det snart är Mors dag.

”Min märkliga mamma”, en bok som jag tror inte skulle uppskattas att få i paket till Mors dag.


Så styrde vi kosan till Gamlis för att glassa.
Anna bjöd på var sin strut, Elias fick dricka, vi tog kaffe. Det blåste kallt, mest frös Anna som inte fick sittplats invid väggen. Sen var det på nytt ett fasligt tjat om att gå till bilen, men Anna och jag ville skena (nåja…) upp på toppen på en av Kungshögarna. Högarna är periodvis avstängda för fotfolk, men i år är det tillåtet att bestiga en. Högt är det som tusan och lite spännande tyckte nog Elias att det var ändå…

Elias uppe på toppen av en av Kungshögarna.


Vi tanter tog det lite piano,
men kom också upp. Det var väldigt häftigt där uppe…

Här är Anna på väg uppför en av Kungshögarna.


Att stå längre tid än två minuter
och titta på den vackra utsikten var bara två tredjedelar av oss intresserade av. Den andra tredjedelen hade bilen som enda fokus. (Inte alls lik storebror som redan igår deklarerade att han inte vill övningsköra med mig mer för min bil är för liten. Fine, jag övningskör ju inte för min skull.)

På vägen mot parkeringen såg jag ett jättefint träd med gula blommor som jag fotade. Detta trots att gult som bekant ju är fult.

Ett jättefint gult träd.


Plötsligt var en tredjedel av oss försvunnen.
Nån som kan se vart den tog vägen???

Snacka om att smälta in i naturen…


Sen äntligen, tyckte somliga,
fick vi hoppa in i en stekhet bil och åka ut till Himlen. Anna och jag softade lite och pratade lite och en och annan tår kom också, för min del handlar det om att jag känner mig osäker inför morgondagen när jag ska börja 80 procent på en institution en trappa ner. Den gamla osäkerheten har slagit klorna i mig och jag är nervös och tror inte att jag klarar av det.

Skjutsade Anna till och från ICA Solen innan jag åkte hem till New Village. Jag handlade lite kallskuret till söndagsmiddag. Stannade också vid Tokerian på vägen hem för att lämna in Lotto. Inte en spänn hade mamma och jag vunnit.

Väl hemma packade jag upp och förberedde en maskin tjockis-svart tvätt. Jag ska köra igång den efter jag har gått ett varv med dammsugaren. För det behövs… Men först tog jag fram min fiffiga Anabox och laddade för veckan.

Ett fack för varje dag.


Och trots att jag anser mig vara fullt frisk
äter jag så här många mediciner på en vecka. Lite skrämmande är det, att fyra av pillren måste jag äta livet ut.

Övervägande gula tabletter, minsann…


Det var min helg. Vad har DU gjort i helgen???

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »