Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Socialstyrelsen’

Ett inlägg om självmord.


 

Förra året tog 1 531 människor livet av sig, enligt Suicide ZeroSen läser jag att Glashuset i Backens ledning slår sig för bröstet för att Uppsala har lägst antal självmord i landet och att självmorden här har minskat med 66 procent. Det är knappast tack vare vården, för vänder en sig dit erbjuds en i princip en hjälp: medicin. När en vänder sig till vården för att en plågas så svårt av ”en sak” att en vill avsluta sitt liv är det faktiskt ofta bättre med annan hjälp. Tyvärr är det stora brister vad gäller alternativ till medicin inom vården. Det kan till och med bli så att en får så mycket medicin utskriven att det räcker att ta livet av sig – tre gånger.

Så det är lite märkliga siffror som kommer från Socialstyrelsens dödsorsaksregister över upplänningarna under 2013 och 2014 och som är det Glashuset i Backens ledning hänvisar till. Siffran för hur många som tar livet av sig varje år hamnar hos Socialstyrelsen på cirka 1 100 personer. Hur kan siffrorna skilja så??? Det är ändå över 400 personer – liv – det handlar om…

Men oavsett hur många det är som dör i självmord varje år är dessa många fler de som dör i trafiken.  Trots det får trafikforskningen ett par hundra miljoner varje år av staten, medan Nasp, som jobbar med forskning kring självmord, bara får tre miljoner.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden i Sverige. Det spelar ingen roll, tycker jag, att Glashuset i Backen gläds över ett minskat antal självmord. Varje självmord är ett för mycket och borde faktiskt kunna ha förhindrats.

Ljusmanifestation mot självmord den 10 september


Den 10 september är det Suicidpreventiva dagen.
På flera ställen i Sverige tänds då ett ljus för var och en av de 1 531 människorna, som enligt Suicide Zero tog livet av sig 2014. Suicide Zero är värd för många av dessa manifestationer. Temat för årets dag är

Reaching out.

Och det är precis det vi behöver göra. Vi behöver visa att vi bryr oss och att vi finns för varandra. Att tända de där ljusen den 10 september är ett sätt att uppmärksamma de tragedier som drabbar närstående, vänner, kollegor, grannar med flera. För ett självmord drabbar ju egentligen inte mest den som tar sitt liv utan alla dem runt omkring.

Kanske anordnas nån manifestation här i Uppsala den 10 september i år. I annat fall kan den som befinner sig i eller väljer att åka till Stockholm delta i ljusmanifestationen vid Katarina kyrka på Söder mellan klockan 18 och 21.

Att tända ljus gör kanske ingen skillnad, men att skryta över självmordsstatistik är oförskämt. Det handlar om att bry sig, att fråga hur nån mår – det kan betyda att nån faktiskt inte tar sitt liv.

Jag tänker tända ljus den 10 september oavsett var jag befinner mig. Och ja. Jag frågar varje dag hur människor mår. Inte för att jag själv ska må bättre utan för att jag bryr mig. Hur ofta frågar DU???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om liv och död och dödshjälp och livskraft. Och livshjälp!


 

Blommor till graven

Att prata om döden är en del av livshjälpen.

Dödshjälp är ett svårt kapitel. Det är helt i klass med livshjälp. Hur ofta får vi nåt av dem? (<== retorisk fråga). Så sent som i oktober förra året skrev jag om dödshjälp här och att nio av tio svenskar är för dödshjälp, alltså aktiv dödshjälp, eutanasi. I maj 2010 skrev jag om svårt sjuka Kim som, trots att vi inte tillåter dödshjälp i Sverige, fick det på sätt och vis. Kim ville avstå från livsuppehållande vård och hade skrivit till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen i sin tur gav Kim rätt – för i vårt land har vi rätt att avstå från vård, även livsuppehållande sådan.


Det här är oerhört tunga frågor.
År 2010 och i Kims fall tyckte jag att det var rätt och riktigt. I oktober förra året kunde jag inte ta ställning. Nu är det juni 2015 och det som har hänt de senaste månaderna har inte fört mig närmare en ståndpunkt. Det jag har lärt mig på dessa cirka åtta månader är att det nästan inte finns nånting som är starkare än livskraft. Så finge jag önska vore min önskan att vi fokuserade lite på att ge livshjälp i stället. Att hjälpa medan vi finns i livet. Sen, efter döden, är det ju försent.

Inga samtal på nummerpresentatören

Att ringa nån kan vara livshjälp.

Hur kan man ge livshjälp då? Ibland räcker det med att ringa nån och prata en stund. Prata om hur det är, hur vederbörande mår, visa att man bryr sig. Ibland behöver man hjälpa nån på ett mer konkret sätt, genom att reda ut svårigheter och kanske ge eller skaffa praktisk hjälp med tillvarons problem – alltifrån att fylla i blanketter, gå ut med hunden och kunna betala räkningar till att prata om döden och självmord. Ja, det krävs lite tid och lite mod för att ge livshjälp, det är allt.


Även om livskraften är en stark kraft
hos oss människor finns det stunder när vi inte vill leva längre. Har vi då rätt att avsluta våra liv på egen hand? Har vi själva rätten till våra liv? Som du märker blir frågorna bara större och tyngre. Jag hittar inga entydiga svar. Ska jag själv säga nåt om detta känner jag mig som en politiker av värsta sorten, en sån som kringelikrokar sig runt frågorna och aldrig lämnar raka svar.

Stephen Hawkins är en åldrande astrofysiker med en av världens skarpaste hjärnor. När han var i 20-årsåldern drabbades av sjukdomen ALS. Ingen trodde att han skulle leva mer än ett par år. Men hans sjukdomsförlopp har varit ovanligt utdraget. Idag har han inte så ont av sin sjukdom, men han tycker att det är jobbigt att han inte kan ändra ställning i rullstolen själv och han känner sig ensam. Stephen Hawkins kommunicerar via en pratande dator på sin rullstol. Han säger i en artikel i Dagens Nyheter:

[…] människor är rädda för att prata med mig, eller för att de inte väntar på att jag ska skriva ett svar […]

Stephen Hawkins vill inte dö, han vill leva. Han säger i artikeln:

Jag blir förbannad om jag dör innan jag har blottlagt fler delar av universum.

Samtidigt är han för aktiv dödshjälp. Han anser att den ultimata kränkningen för en människa är att hållas vid liv mot sin vilja. Han skulle själv överväga aktiv dödshjälp…

[…] men bara om jag lider av stor smärta, inte kan bidra med något längre och blir en börda för människorna omkring mig […]

Hur tänker DU kring aktiv dödshjälp??? Har DU tänkt på livshjälp??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan. Självklart får du vara anonym utåt sett, men du måste ha en äkta e-postadress och verifierbar (icke via anonymiseringsservrar) IP-adress för att din kommentar ska publiceras.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I dagens lokalblaska läste jag om det numera ökända Läkemedelsverket här i Uppsala, tidigare del av Socialstyrelsen (i alla fall på stenåldern, när jag först kom ut i arbetslivet) som tar extern hjälp för att lösa sin förtroendekris.

Läkemedelsverket har länge dragits med svåra problem inom företaget. Bland annat har missnöjet med ledningen varit stort. Inte ens hälften av de anställda har förtroende för ledningen, enligt en tidigare artikel i UNT. Många chefer och anställda har valt att lämna Läkemedelsverket.

Och nu har verket alltså vänt sig utåt för att få hjälp. Bland annat har verket tecknat avtal med tre PR- och kommunikationsbyråer: K-street (där bland andra Staffan ”PK-lotteriet” Dopping jobbar, vilket ju i och för sig känns mindre seriöst, ärligt talat…), Gullers och Granath EuroRSCG.

Jag tycker att tonen i den här UNT-artikeln är lite raljerande och hånfull. Man lyfter fram två fallbeskrivningar som K-street har på sin hemsida. Inget ljug i sig, men varför inte fokusera på att verket nu faktiskt tar hjälp utifrån med den interna kommunikationen. Det kan ju rimligtvis inte bli mycket sämre, i alla fall.

megafon

Kommunikation är alltid viktigt, men kanske ännu viktigare i kris.


Som kommunikatör tycker jag
förstås att kommunikation alltid är viktigt. Om den interna kommunikationen inom ett företag eller en organisation inte fungerar, kan man ge sig den på att den externa inte heller är särskilt bra. Så varför inte se på Läkemedelsverkets försök med lite positivare ögon? Kommunikation är som sagt alltid ”bra”, tycker jag, men i kris är kommunikation nånting väsentligt.

Sen kan jag väl fundera över om de tre byråerna, valda för att jobba med strategisk kommunikation, leverantör av kommunikationstjänster respektive reklam och digitala tjänster är så väldigt välkända. Den enda jag kände till av dem är Gullers. Riktigt seriöst känns det kanske inte heller när Staffan Dopping gör reklam för PK-lotteriet, som jag inte har mycket till övers för.

Men jag tycker nog att vi ska ha lite öppna sinnen och se vad den här trion kan göra för Läkemedelsverket. Det kan ju, som sagt, inte bli mycket sämre. Bara bättre. Eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Stefan Carlsson, utredare för statens vård- och omsorgsutredning, föreslår att flera myndigheter läggs ner och ersätts med fyra nya, allt för att förenkla för vården och omsorgen. Om detta säger socialministern, kristdemokraten Göran Hägglund:

Spännande tankar…

Och faktum är att jag är benägen att hålla med, för en gångs skull. Lite grann, i alla fall. Tills jag läser att Stefan Carlsson fyller på med att man kan spara in 500 av de 2 500 tjänster som finns på Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statens folkhälsoinstitut och de nio övriga myndigheter han föreslår ska läggas ner. Jag kan ju inte låta bli att undra vad dessa 500 syssla med. Alla lär ju inte få nya jobb, med tanke på den arbetslöshet som råder. För tro det eller ej, alla arbetslösa är inte ungdomar. Och det satsas ju mest resurser på att hjälpa arbetslösa ungdomar, vi äldre får klara oss bäst f*n vi vill.  (Det är knappast våra yngsta medborgare som jobbar på våra myndigheter, menar jag.) Kanske skulle en nedläggning göra personalen på Läkemedelsverket en tjänst för där saknar hälften av de anställda förtroende för sin ledning, enligt lokalblaskan som fått ta del av resultaten av en medarbetarenkät.

Men de fyra nya myndigheterna skulle förstås sysselsätta några människor. Stefan Carlsson vill att de ska handlägga frågor som rör kunskapsspridning, tillsyn och inspektion, gemensamma IT- och kommunikationslösningar och bevaka och analysera den övergripande utvecklingen av hälsa, funktionshindersfrågor, vård och omsorg. Uppdelningen skulle göra tillvaron enklare, menar utredaren.

Göran Hägglund säger inte just så mycket mer om utredningen mer än

Spännande tankar…

och att han ska lyssna på vad remissinstanserna har att säga.

Personligen tycker jag att om man ändå ska lägga ner tolv myndigheter skulle man lika gärna kunna lägga ner centrala administrationer för till exempel länets vård och omsorg. Vad ska människor som jobbar där göra? Springa runt i korridorerna med en massa papper i händerna eller planera nästa omorganisation???

Och när man är på gång, gör sjukhusen statliga igen och stäng av alla kränkande chefer från tjänster som innebär personalansvar.

Titta, så många idéer jag har! Undras vad hr minister Hägglund tycker om dem?..

Read Full Post »

Jag skulle vilja skriva ett initierat och rakt på sak-formulerat inlägg om hemlösa i vårt land. Frågan är bara så oerhört full av känslor för mig att jag får svårt att förhålla mig neutral och saklig.

Idag läste jag en artikel i Dagens Nyheter som handlar om att antalet hemlösa i Sverige ökar . Det är bara förskräckligt att det ska vara så i dagens Sverige. Det är 2012, inte 1812.

Antalet hemlösa i vårt land beräknas idag vara 34 000. Det är som en mindre svensk kommun, till invånarantalet sett. För att få lite koll på de olika sorters hemlösa som existerar har Socialstyrelsen gjort en indelning i fyra grupper:

  1. mest akut och sover ute eller på campingplatser, vandrarhem och härbärgen (cirka 4 500 personer)
  2. de som bor på institutioner, till exempel personer som lämnar fängelse eller behandlingshem (cirka 5 600 personer)
  3. sociala boendelösningar i kommunens regi (cirka 13 900 personer)
  4. de (ej studenter) som har sökt hjälp hos kommunen men ändå tvingas bo hos släkt och vänner (cirka 6 800 personer)

Antalet som måste sova utomhus har faktiskt minskat de senaste åren. Men cirka 4 500 är ändå en hög siffra, tycker jag! Flest hemlösa finns det i våra tre största städer Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta hemlösa är utrikesfödda. En tredjedel av alla hemlösa har minderåriga barn.

Hemlöshet kan drabba vem som helst, när som helst. Det kan börja med att du blir av med jobbet och så småningom inte kan betala dina räkningar, däribland hyran. Då vräks du. Sen är hjulet i rullning. Det behöver inte vara svårare än så.

Det här är förfärliga, hemska siffror som talar för sig själva. Nu måste vi baske mig göra nåt!!!

Read Full Post »

Det är inte bara Apoteket AB som har drabbats av stora IT-problem. Idag läser jag i Dagens Nyheter att även SBAB, Socialstyrelsen, Bilprovningen, Stockholms stad, Nacka kommun och ett femtiotal andra organisationer har problem. Tieto, som levererar dessas IT-tjänster, kan inte säga när problemen är lösta.

Det handlar om ett hårdvarufel som inträffade i Tietos datacenter i fredags. Tieto är, enligt Dagens Nyheter, ett av de ledande företagen som levererar IT-tjänster åt stora företag och myndigheter, även regeringskansliet.


Svart skärm här och var i samhället. 

                                                                                                                                         Konsekvenskerna av felet varierar och har bland annat inneburit att Apoteket inte kan lämna ut läkemedel som förskrivits via e-recept och att bilprovningen har fått göra manuella besiktningar. På Vetenskapsrådet fungerar inga IT-system, inte ens e-post. Exakt vilka kunder som har drabbats av problem kan Tieto inte säga på grund av kundsekretess, men listan över företagets IT-kunder är både lång och tung

Jaa, vi vet ju hur de flesta av oss reagerar när datorskärmen blir svart eller skrivaren inte fungerar eller när nätverket bara dör… Jag kan bara hoppas på en snabb lösning så att tredje man inte drabbas alltför hårt. Och att man för 7564339677234:e gången diskuterar back up-rutiner.

Read Full Post »

Läser om en intressant undersökning som tidningen Chef har gjort. Bland cirka tusen chefer vill 75 procent byta jobb. Samtidigt som det finns saker som skulle kunna hålla dem kvar.

Främsta skälet till att cheferna vill byta jobb är missnöje med den närmaste chefen. Så en ny chef till chefen skulle kunna vara ett sätt att få henne eller honom att stanna kvar. Andra saker att vifta med är förstås löneförhöjning, men också effektivare organisation, bättre karriärmöjligheter och mer stöd i chefsrollen.

Sämst betyg i ett chefstest får Socialstyrelsens chef Lars-Erik Holm. En del menar att han har skapat ett skräckvälde. Bloggaren Gullan har under lång tid kritiserat honom.


Makt har man som chef också…

                                                                                                                                                        Enligt Chefs ledarliga finns det fler dåliga chefer, till exempel Gudrun Sjödén, Stefan Ingves och Micael Bindefeld. Medelbra chefer enligt listan är bland andra Anna Maria Corazza Bildt, Cecilia Malmström, Peter Settman, kungen, Amelia Adamo och Erik Fichtelius. Toppchefer är, för att nämna några, Marie-Louise Ekman, Christer Björkman, Barack Obama och Robert Aschberg.

Tja, inte är det lätt att vara chef. Man måste fatta en massa beslut och man har en massa makt och lön, dessutom. Samtidigt har man också en massa ansvar. Inte konstigt att många anser att de flesta chefer är psykopater… Hur står de annars ut?..

Read Full Post »

Socialdepartementet vill höja högkostnadsskydden för vård och läkemedel med hela 22 procent. Detta skulle innebära att man inte får frikort till vård och medicin förrän man betalat 1 100 respektive 2 200 kronor.

Socialstyrelsen har reagerat mot socialdepartementets förslag och menar att den som har dålig ekonomi lär avstå från vård och medicin om högkostnadsskydden höjs. Men trots det tillstyrker man höjningen i ett yttrande. Eh???


Medicin – bara för dem som har råd från nästa årsskifte?

                                                                                                                                                                 Redan idag finns det uppgifter om att tre gånger fler ensamstående med barn än andra inte hämtar ut mediciner av ekonomiska skäl. Vad har hänt med Hälso- och sjukvårdslagens ”lika för alla”? Det undrar jag, i alla fall.

Jag är fullt medveten om att nya mediciner är dyra, men om dessa mediciner inte kommer behövande till del, vad är då meningen med att sälja dem? Ska bara den som har pengar kunna köpa medicin?

Nej, det här var ett urbota dumt förslag, tycker jag. För 22 procent är mycket, det… Om förslaget går igenom gäller det från årsskiftet 2012.

Read Full Post »

Redan innan svininfluensehysterien bröt ut förra året var jag skeptisk. Skeptisk mot vaccinering, mot massvaccinering. Och alla märkliga regler och framför allt, konstig information.

Det började med en debatt redan på sommaren om huruvida vaccinet skulle vara gratis eller inte. Politikerna i riksdagshuset ville INTE betala för gemene mans vaccin. I augusti började man diskutera hur farlig svininfluensan var egentligen och om det verkligen var nödvändigt att vaccinera sig. Så småningom kom vaccinet. Och först ut var den enda av Socialstyrelsen prioriterade gruppen, den svårt sjuka gruppen… vårdpersonal..? Men..? Politikerna på riksnivå började ge med sig och bestämde sig för att ge lite ”fickpengar” till länens vaccin.

Men så dröjde vaccinet och det dröjde med information om vaccinet. En person avled och nu började allmänheten bli orolig. Men var var informationen? När vaccinet väl kom köade folk flera kvarter för att få ”en spik i armen”. Då skedde det märkliga att man i vårt län införde en förunderlig gräddfil av personer som gick före i vaccinationskön: politiker och ”nyckelpersoner” bland dem som arbetar administrativt med vård i vårt län. Jag trodde inte det var sant när jag läste om det, men det var det. Folk vaccinerade sig till exempel av det skälet att de har småbarn. Men hallå! Är småbarn en svår och/eller kronisk sjukdom? För en sån prioritering – att de med vissa svåra och/eller kroniska sjukdomar skulle få vaccin först – vore ju den rimliga – när man nu insåg att vaccinet inte skulle räcka. Efter en del debatt i lokal media gjordes en omprövning av det lokala beslutet, men då var det ju massor av de tidigare prioriterade, typ småbarnsföräldrar, som hade hunnit få vaccin…


Gräddfil har jag i matlagningen. Andra typer av gräddfiler avskyr jag.

                                                                                                                                                       Sen insåg man plötsligt att man kanske skulle informera allmänheten om vaccinationen. För kanske var det så att de allra flesta, inklusive mig själv, ganska snabbt insåg att man faktiskt inte behövde ta vaccinet. Är man normalt sett fullt frisk för övrigt, så… I vart fall kom märkliga annonser i stort format. Själv blev jag bara förvirrad när jag läste. Och när jag, som omfattades av gruppen ”alla”, fick möjlighet att vaccinera mig var det inte särskilt svårt att avstå. Vaccinet tog ju slut då, dessutom. (Och gräddfilen till vaccinet kunde inte utredas på grund av lagen om kommunalt självstyre. Men gräddfilen BLEV ändå anmäld.)


Okejrå, jag ÄR rädd för nålar, men varför ska en fullt frisk Toffla vaccinera sig när det finns människor med svåra och/eller kroniska sjukdomar som bättre behövde vaccinet?!

                                                                                                                                                           Efter allt detta ståhej kring nåt som mig veterligen aldrig blev nån pandemi (och jag vägrar att tro att detta beror på att man vaccinerade sig, jag känner faktiskt ingen som vaccinerade sig förutom mamma och Fästmön, båda med kroniska sjukdomar) blir jag därför beklämd när jag läser några föräldrars insändare i Svenska Dagbladet. Ett gäng föräldrar, som lät vaccinera sina barn. Barn, som nu drabbats av narkolepsi – en livslång plåga. Hos Läkemedelsverket finns ett femtiotal anmälningar om narkolepsi som biverkning till vaccinet. Föräldrarna, som känner sig lurade av informationen – eller ska vi nu inte enas om att det var desinformation? – kring vaccinationerna och kräver att staten som ansvarig ser till att barnen får hjälp. Problemet är tyvärr att några biverkningar räknade man inte med och därför kan föräldrarna/barnen inte heller räkna med skadestånd för livslångt elände. Kan de räkna med annan hjälp, tro???

Personligen är jag glad att jag inte vaccinerade mig. Jag är trött ändå, men av andra orsaker. Och myndigheters dumheter, gräddfiler och diverse annat krångel gör mig inte direkt piggare…

Read Full Post »

Dödssjuka patienter som inte kan behandlas och som har outhärdliga symtom samt väntas överleva högst en till veckor ska kunna sövas ner i döden. Detta anser Svenska Läkaresällskapets etiska delegation i sina nya riktlinjer.

Syftet är varken att förlänga eller förkorta själva döendet. Och nedsövningen får bara ske efter samråd med patienten själv eller med en nära anhörig, Ansvarig är en läkare som är expert på palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede.


Inte alltid så klart…

                                                                                                                                                          Det är inte alltid enkelt och klart att avgöra vilken sorts smärta det handlar om – är det fysisk smärta eller ren ångest? Därför läggs nu beslutet hos patienten själv. Så sent som i våras kom den här frågan i rampljuset efter att en 32-årig kvinna hade skrivit till Socialstyrelsen och bett att få hjälp att dö. Socialstyrelsen sa ja i det fallet. Just nu ser Socialstyrelsen över sina allmänna råd för livsuppehållande åtgärder i livets slutskede. Dessa råd är närmare 20 år gamla. Översynen beräknas vara klar till årsskiftet.

Det här är ingen lätt fråga, framför allt inte när man kommer in på vem som är ansvarig och vem som ska genomföra nedsövningen. Men jag tycker att det är bra att den lyfts fram och diskuteras! Ibland kan ett svar först kännas solklart, men studerar man frågan närmare är det inte alltid enkelt att ta ställning… Vad tycker du???

Read Full Post »

Older Posts »