Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snygg’

Ett inlägg med ett tävlingsmoment – för en god saks skull.


 

Ett företag som hjälper arbetslösa att få erfarenheter, meriter och referenser – vilket är användbart när man söker jobb – och som dessutom arbetar aktivt för att stödja cancerforskning… Finns det verkligen? Jo du, det existerar! For Life heter det och jag har skrivit om det tidigare.

Genom sin nätbutik säljer For Life enkla, snygga och användbara produkter. Det arbete som For Life utför görs till förmån för cancerforskning, samtidigt som arbetslösa får möjlighet att lära sig om e-handel, marknadsföring via sociala medier med mera. Tänk att ha nåt vettigt att göra om dagarna, att få komma ut i arbetslivet och få arbetskamrater! Den som får jobba för For Life får uppgifter som är individuellt anpassade. Eget kontor och egen laptop ingår också. Alla ses som en resurs, inte som nån belastning eller som nån som tär på samhället.

Du kan vara med och stödja For Life genom att handla nåt i butiken. Där finns fina och färggranna armband och halsband samt mobilskal. Jag gillar särskilt ICE-armbanden. ICE står för In Case of Emergency och följs av ett mobilnummer som man kan bestämma själv – jättepraktiskt för barn att ha föräldrarnas mobilnummer på sig eller närståendes mobilnummer för den som är sjuk.

Det här inlägget får jag inte betalt för att skriva. I stället har jag ett fint armband i vuxenstorlek att lotta ut – med mitt mobilnummer!!! Och nu har DU chansen att vinna det!

For Life armband med mobilnummer

For Life armband med mobilnummer till Tofflan! (Fast det är ju inte det nummer du ser på bilden!)


För att vara med i tävlingen
ska du skriva en kommentar nedan. Berätta varför just du borde få detta exklusiva armband, som endast finns i ett enda exemplar! Det måste gå att nå dig via den e-postadress du har skrivit/skriver i kontaktformuläret. När tillräckligt många har kommenterar drar jag en vinnare. Jag är enväldig jury och mitt beslut kan inte överklagas.

Må bästa formuleringen vinna! Eller den som bäst behöver piggas upp!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Onda flickorMan skulle kunna tro att en bok med titeln Onda flickor handlar om Fästmön och mig. Men Anna är som bekant jättesnäll och jag är snäll då och då. Punktvis. Snällast av alla är FEM som lät mig få hela åtta böcker efter att hennes kollega hade rensat i sina bokhyllor. Den här boken av pseudonymen Alex Marwood var en av dem. Tack FEM!

En sommar på 1980-talet döms två unga tjejer för mord. Och det är inte vilket mord som helst – det är ett barnamord, ett mord på en liten flicka. Nu har de avtjänat sitt straff. Båda har fått nya identiteter. Av en olycklig slump möts de igen 25 år efter mordet. En av dem är journalist och ska skriva om otäcka attacker på kvinnor i semesterort. Jobbet leder henne till en städare med en notoriskt otrogen sambo.

Det här är två ruskiga historier i en och samma bok. För dels får jag som läsare berättat för mig om de händelser som leder fram till att en liten flicka dör, dels sker det nya otäckheter i nutid. De senare händelserna är de nu vuxna kvinnorna inte skyldiga till, men de är och blir i allra högsta grad inblandade. Till sist är de enda som kan skydda dem de själva.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en skickligt uppbyggd historia, full av överraskningar. Just när man tror att man vet vem som är den skyldiga… Tja, du fattar…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Ett litet påpekande, dock:
 Pocketomslaget är läskigt och snyggt, men om det ska föreställa de två mörderskorna och deras offer är det väldigt fel – offret var bara fyra år. Som synes ovan är de tre personerna man anar på omslaget betydligt äldre än fyra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ohändigt inlägg.


 

Skinnjacka med krage

Kragen åkte på.

I morse var det minusgrader här. Eftersom jag skulle ut på ärenden åkte pälskragen på skinnjackan. Det var skönt, även om jag mesta delen av tiden satt i bilen eller var inomhus. Ruggigt är det och dimman har inte lättat än. Snart är det dags att tända ljusen i mitt hus. Gårdagens soldag är ett minne blott.

Ett av mina resmål under dagens färd var Rusta. Man kan tycka vad man vill om så kallade lågprisaffärer, men jag tycker att Rusta hör till de bättre. Ja, den är till och med så bra att jag high-fivade en synnerligen serviceinriktad personal idag! Och det vill inte säga lite, surkärring med mera* som jag är… Det är inte första gången Rustas personal visar prov på att rekryterarna har lyckats!

Jag hade blivit tipsad om en grej som skulle kosta 99 spänn. Och det kunde jag ju unna mig, tänkte jag. Fast det blev lite mer än så, beroende på att jag har en stor balle**. Men den hängande roliga tomten fick faktiskt hänga kvar i affären… Jag fattade nämligen inte vad som var roligt med den…

Hängande rolig tomte

Hängande rolig tomte… Nån som fattar vad som är roligt med den?


Inte heller köpte jag
några städgrejor – jag har ju städat klart inför julen. Nä, jag köpte inte ens den här moppen, trots att den hade ett för mig passande namn…

Flatmopp

Passande mig…


Nä, det som följde med hem
 var bland annat en julklapp och ett par billiga läsglasögon samt en grej som barrade mer än en äkta julgran!

Barr på duken

Den barrade som en äkta julgran.


Nu kan man säga
att jag har tagit ingenjörsexamen. Minst. För det var ett helv*** att få till skiten Saken så det blev snyggt. Fungerar gör den emellertid och när det är mörkt blir den nog riktigt fin. Jag tar en bild senare och lägger ut! Dags att slå in en julklapp så länge.

 

*Förutom fuckidiot och megamupp, en intolerant skit och annat onämnbart älskling, snygging, skitsmart och annat gulligt som jag har blivit kallad den senaste tiden.
**En stor balle = en stor balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fruset inlägg med lite smuts under naglarna.


 

Regn o skräp på fönstret

Regn och skräp på fönstret i gästrummet. Ja, det behöver putsas.

Fasen så kallt det är idag! På förmiddagen har jag lekt bilmekaniker i garaget. Tanken var att köra ut bilen och stå på parkeringen, men det gick inte. Dessutom regnar det då och då. Jag fixade till en lackskada på höger bakskärm. Jag tvättade, avfettade, slipade, färgduttade och lackade (ja, inte hela bilen förstås, utan bara ett litet område). Förhoppningsvis fick jag bort rosten. Förhoppningsvis… Nån bild lägger jag inte ut, för då är det säkert nåt proffs som skrattar ihjäl sig. Du får kika på mitt gästrumsfönster i stället.

Jag konstaterade idag att det börjar bli jädrigt fullt på mitt CV. Nu kan jag ju lägga dit bilmekaniker – eller i vart fall lackerare. Och vännen Jerry, som nästan har lytt alla mina medicinska råd, tycker att jag borde lägga till doktor. Fast då krävs det lite diplom och examina som jag inte riktigt har. Själv spekulerar jag i om orsaken till att ingen arbetsgivare nappar när jag söker jobb hos dem helt enkelt är ett för digert CV. Kanske tror arbetsgivarna att jag vill ha en miljonlön..? Det vill jag inte, jag vill bara ha en lön som är lite högre än a-kassan, för a-kassan är ju inte nån inkomst.

Det finns andra nackdelar – förutom utebliven lön – med att gå arbetslös och skrota här hemma. Det går åt väldigt mycket mer kaffe och toapapper än när man jobbar. Därför var jag helt enkelt tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla lite förnödenheter. Jag hade lite pengar i plånboken och så tog jag ut lite eftersom det blev över på Anders peng till Office-paketet. Jag hoppas att Anders inte misstycker??! Nästa erfarenhet att sätta upp CV:t torde alltså vara personal shopper – jag handlar ju personligt, till mig själv.

Gränby Centrum Gamla Uppsala

Gränby, Centrum och Gamla Uppsala ligger inte åt samma håll i verkligheten. Desinformationsskylt, alltså!

Idag noterade jag en undangömd förbudsskylt på Tokerian. Det är faktiskt förbud mot att göra en massa saker inne i affären. Man får till exempel inte åka rullskridskor eller röka och man får faktiskt inte fota. Aj då! Jag erkänner brott direkt! Jag har ju fotat massor av feltextade skyltar, felplacerade varor, Loppans halsband (dock med tillstånd från Loppan själv) och lite annat smått och gott.

Men nu ska jag skärpa till mig och lägger i stället ut en bild jag tog på väg till Tokerian på en skylt som ger desinformation. Centrum, Gränby och Gamla Uppsala ligger nämligen inte åt samma håll i verkligheten.

Det blev premiär idag för min fodrade skinnjacka, den jag köpte när jag visste att jag hade fått jobb ett par, tre månader på senhösten förra året. Till den en snygg bandana, en födelsedagspresent från Fästmön som kom väl till pass i kylan. Själv är jag inte så snygg, som synes. Notera emellertid den snygga akvarellen föreställande Kiss och Bajs i bakgrunden. Det är en osignerad Arga Klara som jag fick till min 50-årsdag.

Toffla i skinnjacka o bandana

Höstrustad Toffla (tjockis-svart pil) i skinnjacka och bandana (röd pil). Kiss och Bajs vid orange pil.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett boktokigt inlägg.


 

ljusstake

Den berömda staken från Rusta.

Ett av stoppen på dagens shoppingtur var Rusta. Detta för att jag jagar yttepyttesmå lampor till en elljusstake jag en gång köpte just där. Jag är faktiskt så himla förtjust i den staken att den står framme året runt. Men som synes på bilden till vänster har staken massor av såna där små glödlampor. Och förr eller senare pajar de. Igår var det dags – hela fyra lampor, dessutom. Hemma i skåpet hade jag förstås bara tre reservlampor kvar – därav Rustaturen.

På Rusta fick vi mycket god hjälp av en synnerligen tålmodig personal som hanterade en synnerligen seg dator. Till sist blev det i alla fall klart att det går att beställa reservlampor från centrallagret till affären. Men minst tio påsar om fem lampor i varje blev affären tvungen att skicka in order om. Jag tecknade mig genast för fyra påsar eftersom de inte var särskilt dyra. Jag vill ju inte riskera att stå utan lampor! Det ser faktiskt skitfult ut just nu när alla lampor utom en lyser. Mitt namn och nummer antecknades och troligen får jag hämta mina reservlampor redan nästa vecka. Utmärkt service!

Naturligtvis flanerade vi igenom affären. Det slog mig genast vilken fin affär Rusta är för oss boktokar! Direkt runt hörnet från glödlamporna salufördes till exempel jättefina boklådor:

Boklåda

Lådor för en boktok.


Naturligtvis skulle jag inte ha böcker 
i dessa lådor. Jag skulle bara ha lådorna ändå, för att de är snygga. Men med rådande ekonomiska läge fick lådorna förstås vara kvar i affären. Tyvärr.

Så gick vi några steg till och hamnade strax före kassorna bland tapeterna. Vad fann vi där då? Jo, en tapet för en boktok, förstås! Dessa, för endast 199 spänn rullen, skulle jag GÄRNA hänga upp på väggarna i mitt hem:

Boktapet

Å. så snygg!!!


I nästa liv, kanske…

Vad skulle DU vilja ha på DINA väggar hemma – om du fick och kunde byta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väldigt blandat inlägg.


 

Barnkrokar elefanter

Elefanter räknades och även om de var större än myror så var de inte fler.

Det var en rätt underlig dag igår. En fredag i långsam-hetens tecken som för min del avslutades med att jag fick veta att Brasse Brännström hade dött. Jisses vad det RIP:ades på Twitter!!! Bäste tweeten kom dock från Lena som skrev:

Sluta med det fåniga rip:andet! Visa respekt för våra stjärnor när de dör. Låt dem vila i frid på ren svenska. Ingen skulle väl säga v.i.f.

Många av oss har nån sorts av medierelation till Brasse tack vare Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag kan inte påstå att programmet – eller Brasse – var med och lärde mig att läsa, jag var för stor då. Men FEM och jag brukade titta ibland och vi kunde de flesta klassikerna. FEM hade dessutom vinyl-LP:n från krogshowen Varning för barn. Min favorit var Svordomsvisan.

Nån djupare relation till Brasse har jag alltså inte. Men lite sorgligt är det när bara en av tre som gjorde ett roligt barnprogram på yngre stenåldern nu är i livet. Eva Remaeus var bara 42 när hon gick bort, Brasse bara 69.

Kvisttomater

Kvisttomater för tolv spänn.

Större delen av min fredag tillbringade jag i mitt hem. Jag läste mycket. Men jag gick ut en liten promme för att kolla om MM-butiken möjligen ville skänka bort en liten anslagstavla till mig (det ville den inte, de sålde inte ens anslagstavlor) och för att köpa mat på Tokerian. En stor kyckling som räcker till tre middagar, om jag har tur, samt en ask kvisttomater för 12 kronor köpte jag. Jag gör allt för att bättra på mitt skamfilade grönsaksrykte…

Vinglas och Pjoltas sorgliga på Spotify

Det blev ett glas rött till Pjoltas sorgliga lista på Spotify.

På eftermiddagen lyssnade jag igenom Pjoltas sorgliga lista på Spotify. Jag insåg hur mycket jag har saknat Spotify när jag laddade ner det både på datorn och som app i mobilen! Men jag har förstås en gratisversion och har väl inte riktigt fattat om det är några begränsningar i den. Väldigt mycket reklam är det i alla fall, men det står jag ut med.

Det verkar som om min ljudkänslighet är på väg att gå över, alltså. De cirka sju månaderna på förra jobbet satte sina spår. Man blir ganska trött av att dela kontor med fem andra personer… När klockan var nästan midnatt var det ett väldigt smällande i en ytterdörr. Flera gånger. Då är jag inte ljudöverkänslig när jag säger det. Hela huset skakade, nämligen. Man kan tycka att folk borde vara lite mer hänsynsfulla när det är så sent och vi är flera som bor i det här huset. Men det är bara att konstatera att vi är olika.

Kvällen tillbringade jag först vid matbordet och därefter med fötterna i bubbel- och massagemaskinen. Båda mina fötter gör väldigt ont just nu, men lätt massage lindrar en stund. Under tiden styrde Pe så att min intervju med Anja Kontor kom ut på UppsalaNyheter. Detta med anledning av att Anja på måndag startar arbetet med åtta nya program i serien När livet vänder. Lite marknadsföringshjälp, alltså. Anja sköter ju allt sånt själv OCKSÅ – förutom allt hon gör i själva produktionen.

Innan jag kröp till kojs såg jag en usel film och slösade bort över två timmar på den. Varför, vet jag inte. Ville väl se om den skulle bli lite bra nån gång. Det blev den inte. Den enda behållningen var Julia Roberts som var snygg att se på.

Den här helgen är det jobbarhelg för Fästmön. Men jag vet inte hur det går med jobbandet, för igår kände sig älsklingen förkyld och låg mest på soffan. Det kan nog bli tufft att orka med långpass från 13 till 21 idag och från sju till 16 i morgon om man inte är kurant. Inte är det bra att smitta personerna där hon jobbar heller. En förkylning kan få stora konsekvenser för dem. Jag ska kolla läget lite senare!

Linnsan.

Linnsan drar norrut idag.

Jag har haft sms-kontakt med äldsta bonusdottern idag på morgonen. Gissningsvis sitter hon i en bil på väg norrut nu. Ett Toffelhjärta är ganska oroligt då, för resan är lång. Men jag tror att nånting riktigt spännande väntar på Linn!

Yellow

Det går ju inte precis att sudda bort nio felaktiga år i särskolan…

Hur det går för yngsta bonusdottern med det hon har på gång just nu är också spännande, fast på ett annat sätt. I torsdags var sista dan för kommunen att lämna ett yttrande över hennes anmälan till Skolinspektionen. Hon har inte fått nåt besked än, men det tar väl tid innan Skolinspektionen sammanställer och säger sitt. En handläggare från kommunen har i alla fall ringt upp Frida för att höra vilken typ av kompensation hjälp hon vill ha. Personligen tror jag att Uppsala kommun är rädd att få skadeståndskrav på sig. Men samtidigt kan det vara så, att det faktiskt finns en vilja att hjälpa den unga vuxna, som felaktigt gått i särskola hela grundskolan, till en utbildning.

Det är en rätt grå och trist dag idag och jag behöver inte gå ut om jag inte måste. Därför tror jag att jag häckar här hemma. Jag har tagit lite sovmorgon, men ligger ett minus i mitt jobbsökeri, så nån ansträngning måste jag göra. Mamma ska få ett telefonsamtal också. Gårdagens tvätt är vikt och undanstoppad.

Nåt spännande liv har jag inte, men min summering av fredagen är att den var rätt underlig. Idag står det lördag i almanackan. Skriv gärna några rader och berätta vad du gör denna dag, så att jag får lite input, jag som inte får ge mig ut på andra resor än de i cyberspace!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bästa vänner, missunnsamhet och barnslighet. För att nämna något.


 

Det blev inte nån trevlig och bra dag och kväll igår. När det gör ont att andas blir det sällan det. Inte heller när det kacklas på uteplatser. Nu var det bara en uteplats det kacklades på, men det räckte. Kacklet ekar mellan husen. Jag satt uppe för att svalka mig så länge jag kunde på ballen*, men det är inte roligt att höra andra sitta och diskutera resor de ska göra och annat. Jag blir jävligt missunnsam och undrar hur man dels har råd att köpa en bostadsrätt och rusta den tip-top (jorå, en och annan inredningsdetalj har jag hört om). Ovanpå det, nyligen hemkommen från utlandsresa, diskutera nästa resa om ett par veckor. För varifrån kommer pengarna när man inte jobbar och man knappt har fyllt 25? Jag undrar. Och tänker på Ace Wilders, i mina öron, flänga textrader:

[…] Don’t wanna work work work I wanna make money while I sleep […]

Jag surar för att jag själv är mer eller mindre livegen – inom 24 eller 48 timmar (oklart vad som gäller) ska jag kunna ta mig till anvisad plats. Det är bara det att det aldrig kommer några anvisningar. Inte från Arbetsförmedlingen. De förmedlar ju inte jobb där. Ändå måste man följa reglerna. De oklara. Men mest surar jag för att jag inte tjänar några pengar alls just nu – vaken eller sovande.

Mörkläggningsgardiner

Några av mina bästa vänner just nu är mina mörkläggningsgardiner.

Inte är det kul heller när man försöker på ett fint sätt (tydligt, artigt och definitivt inte otrevligt) säga till människor att det de gör orsakar problem för mig. Jag till och med tackade! Senare hörde jag en liten pojkes klagan till sina bästa vänner om att han inte får göra varken det eller det. Varför blir människor så barnsliga när man ber dem att försöka minska problem? Är det inte bättre att vi har en rak kommunikation oss emellan än att jag lämnar formella klagomål?

Det fortsätter att vara väldigt varmt. Jag orkar inte riktigt med det längre, även om jag vidhåller att sommar är bättre än vinter. Men hösten är bäst! Alltid. I morse när jag vaknade var det redan 33,8 grader på solsidan. Fast det märkliga är att det inte är nån sol idag – det är mulet. Jag tror bestämt att det är åska i luften. Det vore underbart med en rejäl urladdning, gärna med störtregn! Jag har svårt med ljuset också. Svårt att sova i ljuset eftersom jag måste ha sovrumsdörren öppen. Men mina mörkläggningsgardiner, inköpta för nåt år sen på IKEA, är bland mina bästa vänner just nu!

Men min allra goaste vän just nu är takfläkten i sovrummet! Den går på högsta varv dygnet runt. Det brukar inte funka så bra för mig att sova med den påslagen. Som det är nu har jag inget val – sovrummet ligger på morgonsolsidan. Igår hörde jag att den hade fått ett biljud. När jag hade vaknat i morse låg jag och tänkte på att hämta en skruvmejsel och dra åt det som eventuellt hade lossnat. Då tystnade fläkten – av min blotta tanke… Det enda som ställer till det med fläkten är att luften i sovrummet blir torr. Det är inte bra för mina luftrör. Men ibland måste man välja – kvävas av luft eller utan.

Takfläkt

Min allra bäst vän just nu är takfläkten i sovrummet.


Det står en massa saker 
på min att-göra-lista, men jag gör ingenting. Laddar och känner mig nervös inför intervjun i morgon. Det svåraste är nog att hitta kläder som är både snygga och lämpliga att ha i värmen. Shorts och linne alt. bikiniöverdel går nog inte hem när man har skitfula ben och tuttar och ett stort jävla ärr på kroppen. Men jag fortsätter att leva i alla fall och alltid retar det nån.

Nu ska jag se på Resurrection som gick i natt mellan klockan 1.15 och 3.05. Jag orkade bara se en kvart av det. Det blir en bra start på den här redan svettiga dan.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Inte vet jag hur länge jag pallar att skriva hiss- och disslistor till varje torsdagsmorgon. Men här kommer en i alla fall! Och det är förstås min egen, Tofflianska veckas höjdpunkter (sommar) respektive dalar (somnar) som listas, ingen annans!

Sommar 


Somnar

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fundersamt inlägg.


 

Arbetsförnedringens hus

Här förmedlas inga jobb till Den lilla människan (i orange cirkel). Fotot föreställer Arbetsförmedlingens nya, fina hus i Uppsala.

Tanken på det stundande besöket på Arbetsförmedlingen nästa vecka fyller mig inte precis med jubel. Skälet är rätt enkelt: jag har varit där många gånger och jag har aldrig fått nån hjälp. Nåt jobb, alltså. De arbeten jag har fått har jag skaffat mig själv, genom egna kontakter. På Arbetsförmedlingen förmedlar man nämligen inte jobb, det sa ju en av mina före detta handläggare klart och tydligt.

Några som däremot slår mig som betydligt mer professionella när det gäller arbetsförmedling är bemanningsföretag. Jag har varit på fyra intervjuer på olika såna företag. Varje gång har jag blivit trevligt bemött. Och professionellt, som sagt. Mina kompetenser har uppskattats, jag har fått prata om mina yrkeskunskaper och jag har fått intresserade – och intressanta! – intervjufrågor. I höstas var jag och en person kvar och konkurrerade om en tjänst. Jag förlorade, men insåg sen att det nog var ganska bra – med tanke på den myndighet man skulle jobba hos. En ganska… utskälld myndighet…

En annan tjänst jag var nära att få var åt ett helt annat håll. Tjänsten som sådan innebar mycket skrivande, vilket jag ju verkligen vill jobba med, men också många resor kors och tvärs genom Sverige. Det funkar inte riktigt på en deltid, så jag tackade nej.

Idag snubblade jag över ett bemanningsföretag som jag inte har hört talas om tidigare, Implement MP AB. Jag kollade runt lite på deras webbplats och blev verkligen nyfiken. Förutom att webbplatsen är väldigt snygg (ganska ovanligt nuförtiden) gjorde den så jag ville veta mer. Och då ska du veta att jag kan vara ganska kritisk – mot såväl webbplatser som bemanningsföretag. För även om jag har varit på bra intervjuer hos andra bemanningsföretag har villkoren hos dessa företag inte varit så bra. Vad gäller Implement framgår inte några villkor av webbplatsen, men där finns ändå nåt som lockar samtidigt som det känns seriöst.

Det som gjorde mig extra intresserad den här gången var det faktum att Implement söker förändringsspecialister. Det finns så mycket jag skulle vilja förändra hos de företag och organisationer där jag har arbetat tidigare att just förändringsarbete låter väldigt spännande. För när man är inne och jobbar en kort period, såsom jag har gjort de senaste åren, kan det klia i fingrarna att förändra saker och ting. Företeelser, uppgifter, verksamheter som man som utomstående ser skulle kunna bli ändras till det bättre…

Företaget har kontor på flera ställen i Skandiavien, men det är nog hos Stockholmskontoret jag tänker registrera mig. Jag vill pröva ett nytt sätt – och ett nytt bemanningsföretag – att få jobb. För det är mitt mål: att få jobb. Snart. En vända till med arbetslöshet vill jag inte ha!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg en en webb-TV-serie.


 

Flator_affisch

Flator. Bilden är lånad från SVTFlows webbplats.

Jag har sett Flator på Flow. Det vill säga SVT Flow. De två första avsnitten av realityserien lyste upp min skärm på söndagskvällen. Två gånger tolv minuter har jag fått kika in i några Stockholmsflators liv. Ett liv väsensskilt från mitt. De är unga, snygga, självsäkra och… som sagt Stockholmsflator. Men tänk om de hade funnits när jag var ung…

Inte är jag mycket för realityserier heller.  Men denna var lite kul. Med en nypa salt eller två. Underhållningsvärde har den helt klart.

Totalt ska det bli elva avsnitt. Två ligger redan ute. Del tre kommer den 8 maj. Varför inte ta en titt? För underhållningens skull, om inte annat…

Här kan du se del ett.

Här kan du se del två.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »