Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snygg i håret’

Ja, frågan för dagen är vad man ska ta sig till. Jag menar, när man vaknar och är så här snygg i håret vill man ju inte stanna hemma och städa – då vill man ju visa upp sig för hela världen universum:

snygg frisyr

Mohikanstuk, det vill säga luggen och mittenhåret i uppståndelse, sidorna platta.


Fästmön gjorde också ett försök
att få till en frilla som heter duga, men hon tvättade håret först. Tänk att få tofsen att stå så här som på bilden utan piprensare:

Anna m utstående hår

Hur fick hon denna att stå utan piprensare?


Som synes på bilden,
den observante har ju redan upptäckt det säkert, sitter Anna och läser husannonser. Varför gör hon det, tro?

  • Hon tänker köpa ett hus.
  • Hon tänker gifta sig med en miljonär och vill bo ståndsmässigt.
  • Hon tycker att Bostadsbilagan är det mest läsvärda i lokalblaskan.
  • Hon har en helt annan anledning.

Spekulera fritt, det gör jag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Detta inlägg är skrivet i affekt!

Som rubriken säger: jag är inte bara ful och fet och vidrig, jag är snygg i håret. Just nu. Kommer precis från frissan och har haft en timma välgörenhet för kropp och själ. Det behövde jag.

Jag har fått ett stort FY mitt inlägg om gårdagens Antikrundan. Jag tycker att det är konstigt om alla gillar precis allt jag skriver, så jag tar emot det där FY:et. Men jag tänker inte göra det tyst och stillasittande. För jag är så urbota TRÖTT på alla som hugger på det jag skriver. Jag kan inte skriva skämtsamt för då är jag elak, jag kan inte skriva om politik för då är jag borgerlig, jag kan inte skriva om Annika Östberg för då är jag en idiot.

Jisses anoga, om jag skulle skriva så det passar alla då vore jag nog inte en simpel bloggare. Jag vore en Übermenschschriftställerin oder was det nu heter. Ett tips är ju att inte läsa det jag skriver om det upprör så. Det senaste som var upprörande för en person var att En Bekant var med i programmet jag bloggade om. Då måste man kommentera och skriva ett stort FY.

Detta får mig att undra lite. Vad är det för människor som läser min blogg, som följer mitt liv så inpå, så nära? Det liv som jag verkligen fläker ut här. En del av er känner jag, andra har jag lärt känna. Men alla ni som läser varje dag och kanske kommenterar HÖGST en gång om året… Vad är ni för människor som följer mig? Gottar ni er åt mitt pissiga liv eller vad? För upprörda tycks ni ju inte bli så länge en bekant inte skymtar förbi… Jag menar, ni tar er ju inte tid att kommentera när jag skriver att jag planerar att ta livet av mig (en enda person hörde av sig på annat sätt och det DIREKT), men när jag har skrivit ett inlägg, med ett bearbetat och avkodat referat av en sms-dialog om ett TV-program DÅ reagerar NÅN. DÅ är det viktigt att reagera.

För varje gång jag skrattar och fnissar och tramsar som jag gjorde den där timman igår kväll, gråter jag tusen miljoner gånger. Jag vill bara göra det klart så att inte nån ska gå omkring och tro att jag skrattar åt folk hela dagarna. Jag gråter och häcklar och hatar mig själv större delen av tiden för att jag befinner mig i den situation jag är i.

Ingen behöver förnedra mig. Jag gör det så bra själv. Och jag gör det här på min blogg. Men jag är snygg i håret i alla fall.


Sniggt rufs!

Read Full Post »