Finfin tisdag

Ett inlägg om denna novembertisdag.

Det slutade regna framåt dan. Jag lämnade New Village vid lunchtid och hetsade ut i trafiken.

Yiiiiiihaaaaaaaaaaaaa!

Vägarbeten sinkade mig. Men till slut mötte jag Klara. Det var alltför länge sen!!!

Klara fipplar med sin mobil.

Jisses så nervös jag var! Ja inte för att träffa Klara, utan för intervjun! Att hänga med Klara var bara så kanon – jag glömde nästan bort nervositeten. Nästan, vill säga.

Klara är den normala till höger i bild. Jag är den med dubbelhakorna till vänster på bilden. Den som har en bebisscarf runt halsen.

Syftet med träffen var att fika. Det är inte precis så att vi har jätteråd med det, men när det har gått typ nästan två år sen vi sågs tyckte vi nog att vi kunde unna oss köpefika.

Mindre kul var det sen att komma ut till bilen och finna en P-Nisse som just hade skrivit ut en p-bot. Smarta jag hade visserligen betalat p-avgift – men i fel parkeringsautomat… Och eftersom automaten inte ens tillhörde det aktuella p-bolaget åkte jag på 300 spänn i böter. Precis vad man vill ha när man är arbetslös och lever på a-kassa – NOT!!! 👿

P-böter på 300 spänn var inte vad jag önskade mig av dagen.

Just böterna var inte vad jag önskade mig av den här dagen, men vi får ändå se om ”hela grejen” var värd pengarna! Mer om detta kommer förstås i ett lösenskyddat inlägg strax! Men jag kan avslöja att vi bland annat tittade på denna…

Månen tur och retur? Snart kommer Tintin!

Klara följde mig ända till porten och det var nog tur. För då slog den riktiga nervositeten till! Men jag kom i alla fall ihåg att byta skor – tack vare Klara…

Jag fick skriva in mig i en besöksdator och fick ett besökskort som ledde mig in i byggnaden. Interiören påminde mycket om min förra arbetsplats, med glasväggar och dörrar och korridorer…

Typisk stol och matta.

Trots att jag var tidig behövde jag inte vänta mer än högst fem minuter innan jag träffade en trevlig och pratglad man – som kunde lite teckenspråk! – i Hav (rummet hette så).

Vägen hem var inte längre än vägen dit, men det var betydligt mer trafik och längre köer. Riktigt läskigt på vissa ställen. Men helskinnad kom jag hem och gladde mig åt nånting som inte var en räkning i postboxen:

Vykort ända från New Zealand!

Tack snälla Hvita Frun för kortet! Jag blev jätteglad!!!

Medan Fästmön förberedde middagen skenade jag över till Tokerian för att köpa bröd och annat. Det snurrar mycket i huvudet nu… En del av er kan, som sagt, strax läsa mer om det snurrande i det lösenskyddade inlägget. (Ska bara skriva det först!) Men jag kan säga till alla att det har varit en finfin tisdag – förutom p-boten, dårå…

Livet är kort. Det är mitt hår också.

Read Full Post »

”Atjo, atjo, atjooo prosit…”

Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.

Jag borde ha tagit till filten jag också igår.

I morse vaknade jag varm om näsa och kropp, men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)

Funkar att mota förkylning med.

Det var fyra grader vid sex-tiden när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste

1. gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
2. hälsa på åtminstone en av städarna

Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!

Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!

Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hinner inte med…

Just nu snurrar alla möjliga tankar i huvudet. Du som har tillgång till mitt lösenord kanske förstår varför… Jag vet inte om jag har gjort och tänkt rätt, men jag tror det. Det känns bra även om jag är fruktansvärt nervös.

Det snurrar rätt bra i detta huvud just nu…

                                                                                                                                                            För tillfället känns det som om jag inte hinner med saker och ting. Jag har så mycket jag skulle vilja blogga om, men samtidigt har jag ju mamma på besök den här veckan. Så fort jag sätter mig vid datorn – det slår aldrig fel! – är det nåt hon vill ha eller behöver hjälp med. Och då måste jag ju stå till tjänst. Nej, jag klagar inte, men jag minns när jag jobbade och tyckte att tiden aldrig räckte till och jag inte hann med… Men i kväll är det fotboll och SPORT kan mamma se på TV hur mycket som helst! Det innebär att jag kanske hinner sitta lite vid datorn i LUGN OCH RO samt duscha och tvätta håret. Middagen ska vi försöka avnjuta före matchen (klockan 18). Jag kan ju inte hjälpa det, men nog funderar jag på hur det blir sen… Med tiden, alltså. Då blir det ÄNNU mindre tid…

På hemväg från mitt möte idag på förmiddagen hann jag mobiltelefonera till Fästmön. Vi har inte fått en enda semesterdag på tu-kvinna-hand i år, så jag hoppas verkligen att vi kan få njuta av en helg i augusti när hon vikarierar som administratör på vardagarna. Min tanke är att vi tar oss till Stockholm – jag har ju presentkortet på hotell kvar som jag vann med mitt blogginlägg om bästa hotellupplevelsen, den på Lady Hamilton! (Vill du läsa mer om vår vistelse kan du kolla här eller här eller här eller här eller här eller här!)

I morgon ska mamma och jag ta oss söder om Söder med Clark Kent*. Vi ska försöka hitta till Fruängen. Det blir en upplevelse! Jag kan inte läsa vägbeskrivningen jag skrev ner när mammas kusin B telefonerade – jag skriver nämligen som en kratta – men det blir säkert bra. Gissningsvis blir det en heldagsutflykt under morgondagen (torsdag).

På fredag eftermiddag har jag bokat en tid åt mamma hos min frissa, men vad som händer för övrigt i helgen har vi inte pratat om. Vi åker ner till Metropolen Byhålan på måndag, bestämde vi i alla fall förut. På tisdagen ska jag hjälpa mamma med lite diverse, bland annat storhandling, och så ska vi göra ett besök på graven. Troligen åker jag hem tisdag eftermiddag och har sen städdag hemma på onsdag. Här ser ut som ett bombnedslag, värst av allt är dammet som ligger i drivor… Tänkte sen hänga lite med Elias så han slipper vara med mamma på jobbet alla dagar i två veckor.

En sån här skulle man ha…

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »