Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snoka’

Ett julförberedande inlägg.


 

Man dras med i julerierna vare sig man vill eller inte. Som idag, till exempel. Jag passade på att göra ett hembesök hos Tomten själv

Tomte

En tomte som vaktar Kobratelefonen. hos Tomten

 

Självklart passade jag på att snoka efter julklappar, men Tomten hade gömt dem väl. Eller glömt dem? Eller inte kommit till skott än, kanske? Vad vet jag, vad vet jag… (Nu är han kanske påmind…)

Hur som helst, mitt jobb var att leverera en särk och ett stjärngosseset tillsammans med stjärngossens mamma. Uppdrag utfört!

Stjärngosseset

Stjärngosseset levererat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett nytt socialt nätverk.


 

facebookIgår läste jag en TT-nyhet om att Facebook förbereder en företagsversion. Det vill säga ett ställe där registrerade användare kan snacka med varandra, knyta jobbkontakter och samarbeta kring handlingar. Den nya sajten kallas Facebook at work och tanken är att den ska funka lite som LinkedIn redan gör idag – det vill säga som ett jobbnätverk i cyberspace.

Enligt TT-nyheten försöker Fejan hitta sätt att bredda sin verksamhet. Har man så många som 1,35 miljarder aktiva användare bör man nog ha en stor enhet som jobbar med utveckling. Men det jag inte begriper är varför man ska utveckla nåt som redan finns? LinkedIn är, enligt min mening, en alldeles utmärkt mötesplats för jobbkontakter och för att knyta jobbkontakter. Sen finns där förstås människor som inte riktigt har förstått LinkedIn och använder sajten för att snoka. Men jag har inget att dölja och förresten kan man välja att ha en dold profil om man så önskar.

linkedin_logoJag hänvisar ofta till LinkedIn i mina kontakter med arbetsgivare. Den som har konto där kan nämligen se hela den profil jag har byggt upp, en profil som är jobbinriktad. Inte nog med att jag kan visa upp arbetsprover och rekommendationer av före detta chefer och kollegor, jag kan få mina kompetenser intygade av människor jag har jobbat med. Vidare har jag lagt upp ett CV, information om mina språkkunskaper och datakunskaper, inskannade kopior av mina examina med mera.

Nej, jag förstår inte riktigt Fejans breddning här när det redan finns ett jobbnätverk. Jag hade hoppats på att Fejan i stället skulle ha utvecklat företagskontona så att den som är anställd hos en snål arbetsgivare slipper logga in på företagssidorna via sitt privata Facebookkonto…

Finns DU på Fejan? Finns DU på LinkedIn? Vad har DU för nytta och nöje av dessa nätverk??? Skriv gärna och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hundinlägg.


 

Det är ansträngt just nu, mitt förhållande till andra människor. Det är verkligen inte fel på

alla andra,

det är fel på mig. Och varje gång jag skriver om det på bloggen eller på Twitter så kommer den ännu fler oönskade besök av människor som bara snokar. Men det är faktiskt lite bra att vara förföljd och hånad. Det ökar trafiken så till den milda grad att jag får fler och fler skrivuppdrag, vilket ger mig inkomst. Det tackar jag troll och annat oknytt för!

Pudel

Ungefär så här såg hon ut, Majken. Men bilden är lånad från hundstunden.se

I verkliga livet, det som inte pågår i sajberspäjs utan i rummet där jag sitter eller däromkring, har jag just intagit en salladslunch och en därpå följande liten promenad. Håglös, med tårarna i ögonen, traskar jag runt just nu. Idag är verkligen ingen bra dag, för det är tisdag.

Men på väg in i Kexfabriken eller Besticklådan igen mötte jag henne. Hon, en ståtlig svart skönhet. Jag bad hennes medföljare om lov att hälsa på henne. Fick veta namn, ålder och lite annat också. Bäst av allt, klia henne på halsen. Se hur hon sträckte på sig, kom närmare, kände av att jag var ledsen. Hundar är bästa medicinen mot dumma tårar. Hon heter Majken och var på väg till frissan. Vi träffas nog aldrig mer.

Uppe i trapphuset träffade jag min lokala fanclub. Det var gott. Jag vet att vi ska sakna varandra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska lördagen.


Idag har jag slagit rekord!
Ja, inte i hastighet, men i längd: jag gick 4,2 kilometer. Det var en rolig tur, för vädret var underbart och jag träffade en gammal vän från förr i tia*.

Men först skjutsade jag Fästmön till jobbet och så var jag på Tokerian och skenade fram och tillbaka som om jag aldrig hade varit där förr. Jag hittade fisk till bra pris och köpte både torsk och lax. Mums! Men i kväll får den gode Dr. Oetker fixa min middag – quattro formaggi-pizza.

Gult träd underifrån

Himlen är blå idag!


Idag är det en sån där fantastisk höstdag
som bara vissa dagar är! Himlen är blå och solen skiner. Det var så varmt att jag kunde promenera iförd endast t-shirt och tunn luvatröja. Solbrillorna satt på näsan, förstås, för höstsolen var stark.

Gult träd o blå himmel

Gult och blått


Dagens dominerande färger
var gult och blått. Påminde lite om den gigantiska banderoll jag fick igår på ICA Heidan när jag handlade. Det var visst nåt sportevenemang på kvällen… (Ja jag vet vad, men är totalt ointresserad.)

Promenadens höjdpunkt var emellertid varken sol eller färger utan den gamla vännen jag mötte! Egentligen en vän till en vän, men allas vänner blev våra gemensamma vänner. Det var på 1980-talet när jag bodde i studentkorridor. Så nu fick jag både H:s mobilnummer och vår gemensamma vän R:s. R har jag inte sett sen h*n gjorde skandal och rymde med ”sin kusin”… Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska skicka ett sms och vad jag ska skriva till R i såna fall.

Gulrött träd o grönt träd

Ungefär vid dessa träd möttes vi.


Jag rundade och hamnade
på vägen mot Den Hemliga Trädgården. Men först gick jag i en liten allé. På ena sidan av gång- och cykelbanan upptäckte jag fruktträd. Gick jag i nåns före detta trädgård, tro..?

Höstträd längs gångbana

Höstträd längs gång- och cykelbanan, men till höger noterade jag fruktträd.


Jag pinnade på rätt bra idag,
men slog inga hastighetsrekord, som sagt. Det viktiga för mig är fortfarande att komma ut och få ljus och frisk luft – och att komma hemifrån. Eftersom jag har (haft) problem med båda mina fötter – hälsporre på den ena, snedtramp med uttänjt ledband som följd på den andra – vågar jag inte gå för långt ifall jag inte fixar att gå tillbaka. Dessutom gör sig yrseln påmind då och då. Idag gick det emellertid hur bra som helst.

Tofflans ben skugga

Vi pinnade på, mina ben och jag.


Inte heller
var jag det enda svinet som var ute. Jag noterade ett och annat på min färdväg. Inte vet jag om jag tyckte att det var så snyggt heller…

 Staty vildsvin

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte?


I en trädgård
såg jag toppen av en lekstuga, troligen. Jag undrade hur många tusentals lekar som lekts och sagor som berättats där inne…

Lekstuga med toppigt tak

Hur många lekar har lekts här inne, tro?


Så anlände jag
till Den Hemliga Trädgården. Grinden stod vidöppen – det är som om husen och trädgården ropar på mig…

Den Hemliga Trädgården hus o öppen grind

Grinden stod öppen som om huset och trädgården ropade på mig.


Faktum är
att jag såg att man till och med kan köra in med bil! Tomten måste vara hur stor som helst, för det var ingen liten garageinfart utan en väg.

En väg in i Den Hemliga Trädgården

En väg in!


Jag passerade.
Vågade inte bli stående. Tänk om nån som bor där ser mig och tycker att jag snokar!

Runt hörnet höll en husse på att klippa häcken. Jag blev utskälld av hans lilla hynda, en rätt ynklig lite vakthund. Men jag noterade de sylvassa tänderna och hunden såg inte snäll ut. Det är första gången jag blir utskälld av en en fyrbening, dock, så lite förvånad var jag allt.

Träd och häck höst mot blå himmel

Gult och orange och blått mitt emot den ilskna hyndan.


Plötsligt var jag nästan hemma igen.
Bara en sida bild – på ett träd, förstås!

Mörkrött träd mot blå himmel

Mörkrött mot blå himmel.


Medan jag har telefonerat
med mamma, skrivit detta och ätit lunch bestående av frukt- och nötmix samt vatten, har tvättmaskinen jobbat på. Dags att hänga dagens tvätt. Den är faktiskt inte tjockis-svart utan ljus!..


*förr i tia = östgötska; betyder: förr i tiden


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad, förbi Den Hemliga Trädgården, bland annat.


Det var friskt och fuktigt
att gå idag! Jag testade att gå fort och jag testade att gå normalt, men ändå lite fortare än igår. Runkeeper är bra på det viset, man peppar sig själv. (Eller, appen! Det är ju appen och tjejen som tjatar var femte minut i mina öron som kommer med de glada tillropen jag blir peppad av. På amerikansk engelska, så att mina öron krullar ihop sig. Har hon en tennisboll i halsen, eller?) Resultaten förbättras! Går jag snabbt klarar jag en kilometer på strax över nio minuter. I normal takt, tolv minuter. Bättre än gårdagens normala takt som la en kilometer under sulorna på över 13 minuter! Jag är nöjd!

Löv-sepia

Gårdagen: en kilometer på tretton minuter.


Övning ger färdighet!
Träning ger bättre ork och bättre humör. Men det ska vara på mina villkor. Att skutta omkring bland andra svettiga människor på en träningslokal passar inte mig. Jag beundrar dem som passar in där och som det funkar för där, dock!

Röda löv på grus

Idag: en kilometer snabb gång: strax över nio minuter. En kilometer normal gång: runt tolv minuter.


Dagens mål
var Den Hemliga Trädgården. Den rundan är ganska precis fyra kilometer. Och jag klarade den!

önnlöv och lönnäsor på marken

Det gäller att se ner så man inte halkar!..


Lite rädd är jag
att jag ska halka eller trampa snett med min friska fot (= hål-foten, ledbandseländet, du vet). Det gäller att gå på trottoarer som är bra och till exempel inte tjäl- eller rotskadade i asfalten. Eller att slå på arslet på hala löv. Man måste se lite ner, alltså.

Den Hemliga Trädgården var förstås kvar – i värre skick än nånsin! Å, om jag vågade mig in i den, jag är så nyfiken!  Trädgården är totalt igenväxt, men idag gjorde jag en spännande upptäckt: där finns fler än ett boningshus! Det är en stor tomt, med andra ord.

Hus i Den Hemliga Trädgården

Ett av boningshusen skymtar mellan bladverken i Den Hemliga Trädgården.


Jag lyckades bara fånga
ett av boningshusen på bild, tyvärr. Vill inte snoka för mycket eftersom jag faktiskt också noterade hela fönsterglas och gardiner på övervåningen i det andra boningshuset… Men ett litet hus på tomten vågade jag mig på att föreviga i alla fall.

Litet hus i Den Hemliga Trädgården

Litet hus i Den Hemliga Trädgården.


Undrar vem som bor där!
Vem som äger stället! Det är så konstigt, den här igenväxta tomten ligger alltså mitt i ett villaområde där alla hus och trädgårdar är snudd på trist välskötta. Och med trist välskötta menar jag snaggat gräs, alldeles för hårt beskurna träd och knappt några blommor, möjligen ett äppleträd. Välskött, men trist! Så skulle inte jag ha det i min trädgård. Men nu har jag ju ingen, så jag behöver ju inte fundera vidare på detta egentligen.

Trädkrona höst

Jag lyfter mina drömmar över trädkronorna, ovan regnbågen…


På hemvägen tilltog regnet.
Det var ganska skönt. Nyllet var nog högrött och jag var varm.

 Droppar på små blad

Regnet tilltog på hemvägen.


Nu är jag värd en helgfrukost
med kokt ägg och sen blir det en dusch. Hur långt har DU kommit i DIN lördag, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en utflykt och shoppingtur. Med tur!


Idag åkte jag in till Fästmön
i Himlen på eftermiddagen för vidare färd till Morgonen med Prinskorv och prylar. Morgonens härskare var inte hemma och då passade råttorna på att snoka. Det är tur att man är musexpert!.. I will say no more. De involverade fattar.

Eftermiddagens utflyktsmål var Thuns i Faringe. Jag skulle göra nåt jag inte gillar – shoppa kläder. Men faktum är att det var en väldigt lyckad tur! Bäst av allt var ett par skor som var nedsatta till halva priset. Tanken var även att kolla på nånting i klädväg till Prinskorven, som ju snart fyller år. Men jag vägrar köpa pojkkläder med döskallar eller apor på. Det fick bli… nånting annat. Hans mamma köpte två par skor till honom.

Klockan var närmare 20 innan vi fick middag på sedvanligt After Thuns-ställe, det vill säga Olandsbaren i Alunda. Vi fick rikligt med mat och det enda som blev en jättestor besvikelse var desserten – friterad camembert MED CHOKLADSÅS och JORDGUBBAR!.. OK, det var lite friterad persilja och nån tesked hjortronsylt, men inte tillstymmelse till glass. Urrrrrk… Jordgubbarna var goda, men nej. Chokladsås och jordgubbar ska det INTE vara till friterad camembert.

På hemvägen svängde vi in till Morgonen igen där Prinskorven fick prova skor och jag försökte ta ett allvarligt snack med hans pappa. Det gick väl sisådär. Men även om vi har helt olika åsikter i en del frågor tror jag att vi gillar varandra. Eller..?

Nu är klockan över 23 och vi har packat upp det vi har handlat här i New Village. Jag kliar på mina soleksem, Anna har blivit så smal och snigg och nån i närheten har fest. Igen. Men det är ju fredag så det får man finna sig i. Skål!

Här kan du titta på några bilder från min shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Nu är det gjort. Jag har laddat och trappat upp. Varit innanför dörren och snokat och blivit visad runt. Jag står nere på marken igen och undrar om dörren öppnas för mig mer permanent. Kanske. I nästa vecka, redan, får jag veta. Till dess står jag här nere och betraktar den gröna dörren och önskar, önskar…


Ska den öppnas för mig?

Read Full Post »

Igår var det en intressant artikel i Dagens Nyheter om hur vi förhåller oss efter förhållandet, det vill säga relationerna till våra ex. Folklivsforskaren och författaren Nicolas Jacquemot  menar att det har blivit allt vanligare att vi försöker ha en fungerande relation till den vi tidigare har haft som partner. Om detta skriver han bland annat i sin bok Du och ditt ex.

Han säger bland annat:

[…] Många har ju kvar sitt ex i bekantskapskretsen eller i grannskapet och riskerar att stöta ihop. Det gör att man måste hitta ett sätt att förhålla sig till varandra vare sig man vill eller inte. […]

För det före detta par som har barn tillsammans är det ju självklart att man behöver kunna umgås. Eller ha en bra relation så att inte ”tredje part”, barnet/barnen drabbas. Nicolas Jaqcuemot har genom studier observerat att detta har smittat av sig även på före detta par som inte har barn ihop. Det handlar om nya mönster för vänskap, menar han och drar paralleller till det faktum att vänskap över könen också har blivit allt vanligare.

Partnern är väl den man har – eller borde ha – ett  starkt förhållande med eftersom h*n torde vara den som känner en bäst och närmast. Men är det verkligen då så självklart att man efter en separation fortsätter att vara vänner? Det kan ju vara nånting som en ny partner inte alltid blir så förtjust över.

Det viktigaste torde vara att man efter en separation går vidare och skaffar sig ett nytt liv. Och detta kan ju försvåras om man fortsätter att umgås. Enligt Nicolas Jaqcuemot får man ibland försvara ett fortsatt umgänge och ibland försvara ett avståndstagande.

[…] Men det är minst lika suspekt att inte kunna umgås med sitt ex alls. För att inte tala om hur underligt det framstår om man en lång tid efter separationen fortfarande hatar sitt ex. […]

Att snoka på exets blogg eller Facebooksidor eller ruva på hämnd är nåt Nicolas Jaqcuemot rekommenderar att man slutar upp med.

[…] För sin egen skull bör man försöka komma över de värsta tankarna och hitta ett läge där man inte blir alltför uppretad eller känner hat. […]

Samtidigt är det bra att få ur sig sin ilska. Kan man inte göra det öga mot öga kan man ju alltid mejla eller skriva ett brev, föreslår Nicolas Jaqcuemot. Men kanske räcker det med att skriva utan att posta – det viktigaste är ju att få ur sig sin ilska.

För i de flesta fall är det ju så att vi vid en separation drabbas av starka och ibland irrationella känslor. Och enligt Nicolas Jaqcuemot är nyckeln till ett sunt förhållande till sitt ex att man accepterar detta. Sen behöver man förstås inte agera det…

Personligen tror jag att man nog inte kan vara eller bör bli vän med sitt ex. Men självklart ska man ha en relation som fungerar, där man ändå kan stanna och prata några ord när man möts. Och har man barn är det ju självklart att man måste kunna samarbeta – oavsett sårade känslor och annat. När det gäller mig själv har jag bland annat jobbat – och jobbar fortfarande – på att ha en bra relation med Fästmöns ex. Eller vi jobbar på det tillsammans. Det är viktigt, framför allt eftersom det finns barn inblandade, att vi agerar vuxet. Och hade inte Annas ex varit just hennes ex hade jag säkert haft en djup vänskap med honom! Nu kan vi ju inte riktigt ha det – jag är ju trots allt tillsammans med hans före detta fru.

Ytterligare en person jag har börjat jobba på att kunna möta är ett av mina egna ex. Det var inte jag som tog första steget, så jag ska inte ta åt mig den äran. Bara genom att stanna och växla några förlösande ord ett par gånger har vi kommit en lång bit på väg! Jag tror inte vägen leder till vänskap, men till möjligheten att våga stanna och att kunna kommunicera om det allmänna. Relationen är sen länge avslutad och vems skulden var spelar mindre roll. Vi är helt andra människor idag med de nya erfarenheter vi har fått sen way back when we were an item…

Tyvärr har det visat sig att just den jag avsåg med detta har fortsatt hålla fast vid lögner och för säkerhets skull har skapat några till. Och såna människor vill jag inte ha med att göra. Så i just det här fallet vill jag inte ha nån som helst kontakt.

Men vad tycker du? Vill du umgås med ditt ex? Vad har ni för relation idag?

Read Full Post »

Det blev alldeles perfekt väder för en tur in til stan och årets Kulturnatt! Det hade regnat lite på dan, så jag var lite orolig att det skulle ösa ner till kvällen. Så blev det inte!

Vi tog bussen in vid 17.30-tiden. Det funkar ju liksom inte med parkering en sån här kväll. Både Anna och jag var jättetrötta – Anna hade inte sovit så mycket i natt och dessutom jobbat klockan 7 – 16, jag var bara i mitt vanliga skick av matthet. (Jag överväger starkt att öka medicindosen, men jag tvekar på grund av illamåendet.) Som vanligt var vi lite yra, men vi vimsade ner till Galleri London för att se en fotoutställning med bilder av Jonas Linell. Mycket läckra såna! Det kändes lite dumt att fota foton, så jag försökte i stället fota en text och några bilder från Galleri London. Galleriet var nämligen offentlig toalett på Fyristorg i ett tidigare liv, faktiskt när jag flyttade till stan 1982!.. Och jag kan meddela att det fortfarande luktar… offentlig toalett där… (När man ser min bild nedan förstår man att det bara är såna som Jonas Linell och inte jag som får ställa ut bilder…)


Förargelsens hus – den underjordiska toaletten ”London” byggdes på Fyristorg under 1920-talet. Toaletten kallades London i folkmun för att man associerade till Londons tunnelbanesystem.

                                                                                                                                                       Sen insåg Anna att blodsockernivån var låg och hon bjöd på kycklingcurry med ris från ett thaigatukök. Vi intog vår måltid först ståendes eftersom alla andra hade snott alla sittplatser, men snart fick vi också slå ner våra owövar. Vi hade för övrigt inga käppar i dem, så det gick bra att sitta.


Först fick vi stå och äta, men sen fick vi sitta.

                                                                                                                                                              Efter maten blev jag nödd och tvungen att söka upp en toalett och eftersom London numera är Galleri London gick det ju inte så bra att kissa där. Vi traskade till närbelägna Upplandsmuseet där jag stod i toakö medan Anna snokade lite. På väg ut genom grindarna försökte jag fånga ängeln på Domkyrkans tak, men man ser den knappt på min bild…


Den är omöjlig att fånga på en bra bild, ängeln!

                                                                                                                                                       Uppåt S:t Eriks torg var en del bodar öppna. Där pysslades och sysslades det med slöjd av olika slag, bland annat riddarsömnad. Ja alltså, man sömmade inte riddare utan kläder och accessoarer till desamma. Det luktade inte gott i bodarna. Det luktade… otvättade riddare, tror jag. Och så var det nån bod med växter och örter och en kudde av vide och UJ! ETT BRUNÖGA!


Ett brunöga mitt bland videkuddar och annat slöjdaktigt.

                                                                                                                                                           När skrämselhickan upphört strosade vi bort till Studentbokhandeln. Förra året gjorde Anna ett fynd där i form av en bok om kiss, tror jag. Den här gången hade vi ingen sån tur och när en mässingskvartett började blåsa ut blåste vi också ut – genom dörren. Jag var skapligt trött, men stod fortfarande på benen! Färden gick till gågatan där vi kikade på bokborden och äntligen hittade Anna nåt som hon köpte.

En Kulturnatt utan godisinköp går ju inte. Vi traskade neråt Fyristorg igen och inhandlade choklad med jordnötter och var sin kompakt kokosboll. Just nu mår jag illa av blotta tanken på choklad, men jag ska baske mig smaka en bit senare i kväll bara för att. På väg till bussen stannade vi också och köpte remmar. Jag har ätit en halv kolarem och det räcker bra.

Men innan dess passerade vi ett skyltfönster som aviserade BRUD-REA! Det lät ju spännande, så Anna stannade och tittade in.


BRUD-REA! Men vad kostar tjejerna egentligen??? Inga priser…

                                                                                                                                                             Men IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII! En spindel!


Something old, something new, something borrowed, something blue… But definately NOT… a spider. A very DEAD spider…

                                                                                                                                                            I slutet på gågatan träffade vi Annas kompis M och hennes familj. De satt och pustade ut på en bänk och planlade resten av kvällens aktiviteter. Själva hade Anna och jag tankar på att se Waldorfskolans eldshow i Botaniska trädgården – nåt som ska vara nåt alldeles fantastiskt! – liksom att traska runt på spökvandring på i Vasaborgen på Slottet, men som de spöken vi är åkte vi hem, slängde upp benen och tog var sitt glas mineralvatten med citron.

Jag är mycket trött och matt, men alla tänder är hela och jag har inte spytt. Spik nykter är jag också, men vit har jag varit i flera veckor nu. Det känns som om kroppen tackar för det!

Read Full Post »

« Newer Posts