Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snöa’

Ett motigt inlägg.


 

Kanelbulle och kaffe hos Anna

Hembakad anelbulle och kaffe hos Anna.

Nej, man ska inte tro att man har flyt några längre stunder i livet. Ryggen har nu bråkat sen igår. Jag har verkligen jätteont. Verkligen. Åkte ut till Fästmön igår på tidiga eftermiddagen och där har jag stönat och gnällt fram tills jag åkte hem vid lunchtid idag. Jätteroligt för alla. Jag fick i alla fall smaka ljuvligt goda kanelbullar som Anna bakat och Elias sockrat.

Bröd på golvet

Bröd på rymmen på ICA Solen.

Men först åkte vi till världens bästa affär, ICA Solen, där vi inhandlade förnödenheter till kvällen. Anna styrde som vanligt varuvagnen som en stridsvagn och jag tramsade och flamsade och fotade bröd på rymmen. Bröd, som brödmannen sen la tillbaka upp på hyllan… Uff…

Anna slavade i köket hela eftermiddagen och kvällen, jag låg och stönade i kökssoffan, i vardagsrumssoffan och på vardagsrumsgolvet. God mat fick jag i mig och senare på kvällen Mr Selfridge på TV. Sen tog jag slut och ville bara gå och lägga mig. Klättrade upp i Annas höga säng, läste ett kapitel i min bok på gång, släckte och somnade som en gris. Rullade runt i sängen under natten så Anna undrade om jag hade sovit överhuvudtaget. Det hade jag, men ryggen gör ju att jag vaknar av och till.

Kassar med pantflaskor

Hundra spänn i pantflaskor.

Idag var ryggen inte ett dugg bättre än igår.  Det var bara att inse att jag skulle få åka hem och ta en tablett och en varm dusch. Men först packade vi in oss bilen för att åka och panta sex kassar läskflaskor. Man kan undra varför ingen av dem som dricker all den här läsken sköter pantningen. Nu gav den oss hundra spänn!

Men det var igår jag hörde det första gången, när jag backade ut hos Anna för att åka och handla. Bilen lät inte som den skulle. Idag lät den ännu mindre som den skulle. När jag kommit hem till New Village och svängde in för att lämna Lottot på Tokerian upptäckte jag att ljuddämparen, tror jag det är, hänger löst. Och så kan jag ju inte åka omkring. Bilen måste till en verkstad. Bilen, som jag behöver för att ta mig till jobbet. Bilen, som ska besiktigas den 23:e. Ja, nån verkstad kan jag ju inte ringa idag, för det är ju söndag.

Varsågod ta en banan

Varsågod, ta en banan. Som om det skulle hjälpa…

Men jag ringde en kollega och har blivit lovad att få samåka till jobbet i morgon. Jag måste försöka ringa verkstan innan dess och kolla när jag kan få en tid. Kanske måste jag försöka ta mig dit med bilen också. Jag var ute och tittade på eländet i garaget förut och försökte silvertejpa. Helt värdelöst eftersom tejpen inte fäste. Ryggen värker ännu mer och nån tablett har jag inte hunnit ta än. Min vanliga tur, verkligen. Och grejen är att jag bara måste till jobbet i morgon, för jag ska ju ta emot och ha introduktion med den nya medarbetaren… Nu hoppas jag att jag får tag i verkstan före klockan sju, för senast klockan sju ska min kollega åka härifrån eftersom maken måste vara på sitt jobb i orten efter den där vi jobbar. Men, som sagt, med min vanliga tur får jag väl inte verkstadstid snart och missar säkert samåkningen. Sen blir chefen skitförbannad och ingen tar emot den nyanställde. Jag blir fullständigt galen. Och nej. Jag kan inte åka kommunalt. Sa jag att det snöar också..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt insnöat inlägg.

 

Blött köksfönster 19 mars 2014

Å ena sidan… blött köksfönster.

Det slutar liksom inte att snöa här. På ena sidan av huset där jag bor ser det mest ut som regn på fönstret. Men kikar man ut ser man att det har kommit en hel del snö.

Vid 19-tiden i kväll ställde UL in sina bussturer. Det är märkligt hur dåligt beredd man är på att det faktiskt fortfarande kan komma snö… Det är ju liksom bara mars. Jag är verkligen glad att jag slipper resa med UL. Inte minst från och med nästa månad när priset på ett månadskort på UL-bussarna höjs från 525 kronor till 790 kronor. Finns det nån Uppsalabo som jublar över detta?

Om man dessutom, som en mig närstående person, bor i Förorten, drabbas man av den nya zonindelningen. Då lönar det sig inte att köpa ett busskort som går att fylla på, så kallad reskassa. För en enkel resa Förorten – Stan kostar då avgiften för två zoner, det vill säga 40 kronor. För oss som bor i Stan och åker med reskassa kostar en enkelresa 20 kronor. Det är OK. Men månadskort – nej aldrig! Särskilt inte som bussarna inte är pålitliga och går som de ska. Eller bara kör förbi en vid hållplatsen trots att man viftar med sitt busskort.

Snöigt arbetsrumsfönster

Å andra sidan… Snöigt arbetsrumsfönster.

Nu har jag tur och har en bil som fungerar och som dessutom är ganska bensinsnål. Däremot gillar jag inte att köra i snöoväder. Men jag måste ju ta mig till jobbet i morgon bitti. Att åka kollektivt är inte att tänka på! Vem vet om UL:s bussar går i morgon? Vem vet om tågen går? Mitt hopp står nu till plogbilarna, att de får ordning på E4:an.

Det är märkligt att UL: s ägare, en organisation till vilken vi som bor här betalar skatt och som dessutom säger sig värna om vår hälsa, tror att enskilda resenärer har råd att tänka på miljön när man höjer biljettpriserna så mycket som man gör vid månadsskiftet. För det blir i många fall billigare att bil till stan. Det är riktigt, riktigt dåligt, tycker jag. Och väldigt insnöat tänkt, UL:s ägare! Eller har ni ens tänkt?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.


Det blev en dag
med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

 Walnut whip

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 


Jag köpte ju
en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

 Påsar med julklappar

Delar av gårdagens skörd.


Jag hade lite sms-kontakt
med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

 Utanför garaget

Plogat och fint utanför garaget.


Vaktis var nog ute
en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga

Fotspår i snön och fotografens skugga.


När jag återvände till hemmet
i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

Hyacint

En blå hyacint från Anna.


Vidare ska jag göra en lista på julmat
som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

Gösta o Fem 78

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som redovisar resultat.


En vecka har gått
och det är som vanligt dags att redovisa resultaten av det som Tofflan undrade. Den gångna veckan handlade det om huruvida det har snöat hos dig eller inte. Uppenbarligen var det en svår fråga, för bara 20 personer klarade av att svara. Icke desto mindre, TACK till er!

Så här fördelade sig de 20 inkomna svaren:

60 procent (tolv personer) svarade: Nej, inte en flinga! 

35 procent (sju personer) svarade: Ja, det kom lite häromdan/härom natten.

Fem procent (en person) svarade: Nja, det var snöblask. 

Hoppas den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar, inte är för svår!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hade jag en lunchdejt med min nyaste jobbarkompis. Det var riktigt, riktigt roligt att träffas och att få höra att det går bra. Det verkar som om en första arbetsveckan har gått bra. Arbetsuppgifterna är varierande – en del uppgifter är förstås roligare än andra, men inte ett enda klagomål! Jag hoppas att det här blir tre riktigt bra månader, för det är den här grabben värd!

Johan äter lunch

Jag fick äran att bjuda min nya jobbarkompis Johan på lunch idag. Och ja, jag har tillstånd att lägga ut bilden, men nej, det är inte öl i glaset utan äppeldricka.


Vi blåste bort till Wallins.
Johan åt revbensspjäll och jag vegetarisk lasagne. Magen blev väldigt förvånad när den fick varm mat till lunch. Jag tog inte så stor portion och lämnade en del kvar på salladstallriken. Ändå ville tarmarna inte riktigt att maten skulle stanna kvar. Jag var lite ”morsig” och talade om för Johan hur viktigt det är att han äter ordentligt till lunch, inte bara mackor. Det lunchkort att köpa på alla restauranger här på området och det blir mycket billiga luncher då. Men för en som inte har nån vidare ersättning blir det förstås tufft, så jag lovade att försöka bjuda på lunch en gång i veckan.

Det blåser kallt och det snöar lite, men jag tog en extra promenad ner till Tele efter lunchen för att hämta några tillbehör till min iPhone. Det var dels en laddaradapter till bilen, dels en blåtand. Ska testa blåtanden ett tag och se om den är bra. I såna fall skrotar jag min bordstelefon. Det är ju liksom lättare att prata i en blåtand än med en platt glasruta mot örat, en ruta som blir rätt läskigt flottig av öronsvett. Ja, jag är äcklig.

blåtand till iPhone

Med den här i örat kanske jag kan skrota borstelefonen helt och bara använda iPhonen på jobbet.


Jag har fortsatt läsa mejl
och jag har inte bara hämtat nya prylar utan även min post. Det har blivit en del publicerat på intranätet. Så nånting vettigt har jag fått gjort idag. Efter lunch fick jag som sagt ganska ont i magen. Ärret gör också lite ont. Tröttheten började smyga sig på under eftermiddagen, men en hel dag ska jag väl klara av att jobba.

En sittning med M har det blivit. Det är roligt att få höra att jag har varit saknad. Nu hoppas jag bara på rejält med kraft och ork så jag kan leva upp till förväntningarna och göra bra ifrån mig. Jag har återsett så många goa människor, S, B, Å, P och I, för att nämna några förutom M. Min första arbetsdag går mot sitt slut. På måndag lär jag vara ännu mer utvilad, får jag hoppas…

Ett mejl från min nästan-bror har ramlat in och det slår mig hur lika vi är – kanske inte till utseendet (vi är sysslingar) – men däremot vad gäller vänskap, att bli utfryst för att man står för sina åsikter och att bli dissad på grund av sjukdom. Man tror inte att det är sant när man hör hur somliga beter sig. Det gör mig ont om min nästan-bror, som jag VET är en synnerligen kompetent forskare och författare! Vi måste ses snart och dilla lite! Inte röja, för det orkar jag inte!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen blev det fredagskväll och äntligen kom Fästmön hit! Jag är verkligen svältfödd på hennes sällskap! Och nu när jag är piggare blir det inte lika mycket av sjuksköterska – patient heller, utan mer oss själva. Men jag är trött och orkeslös och jag är rädd att Anna ska tycka att det är tråkigt här.

Anna hade med sig en julklapp från Linn. Den som spar hon har, eller?

Julklapp fr Linn

Julklapp från Linn.


Det skramlade om den
och själva paketet var lite mjukt, men jag kunde inte gissa vad den innehöll.

Belgiska tryfflar

Belgiska tryfflar, inte så dumt!


Värdinnan, det vill säga jag,
har ju inte fått igång det här med matlagningen än. Därför blev det hemkörningspizza. Vi provade ett ställe som vi inte hade testat förut, Annas. Tyckte det var passande. Jag tog en Fyra ostar-pizza och den var jättegod!

Quatro de formaggi

Quatro de formaggi.


Pizzan var tunn och god
och smakrik. Och tro det eller ej, nästan hela slank ner! Tänkte att jag skulle få ont i magen. Lite oroligt blev det, men jag fick inte ont och jag mådde inte illa. Tänk, jag har ätit nåt normalt, nåt vanligt!..

Vi hällde ner oss i fåtölj respektive soffa i vardagsrummet och spelade en match Wordfeud. Jag har fått massor av matchinbjudningar igår och idag av alla möjliga och jag tackar förstås ja. Men jag har ju inte lika mycket tid och lust att spela nu när Anna är här som jag hade de veckor jag var ensam…

Vi gnagde på knäck och ischoklad och när det blev filmtajm satte jag fram chips med dip. Fast vi orkade nästan inte äta nåt. De som spar, de har IGEN – till i kväll!

Chips o dip

Chips och dip lockade, men vi åt inte särskilt mycket.


Nyss kom Anna ut ur duschen
och jag har förberett frukost. Idag ska vi åka till Stormarknaden och handla. Det är nåt jag inte ser fram emot, men jag måste försöka. Anledningen till att vi åker dit är att vi vill ha en flaska vitt vin till nyårsafton. Annars hade vi kunnat handla på Tokerian. Det blir nog så att jag kör, sätter mig på en bänk nånstans och Anna handlar med mina betalkort. Det snöar ganska mycket ute och det är ju lite trist, tycker jag. Konstigt väder, igår kväll var det sju minusgrader, nu är temperaturen runt noll.

Vad händer hos dig idag, denna lördag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var lite svårt att sova i morse. Före klockan sex tyckte TomteTofflan att det var dags att vakna. Men det var det ju inte, inte på självaste julafton! Lyckades somna om efter en god stund och sov tills klockan var över nio. Fästmön hade då viskat dagens första

God Jul!

per sms.

Jag konstaterade att jag har en väldig massa julklappar under min lilla sockertoppsgran… Fast jag fick ingen julstrumpa av Tomten i år, det var tredje gången på alla dessa år. Konstigt… men jag har väl inte varit snäll.

Mina julklappar under granen

Så många klappar!


Däremot upptäckte jag
 att visa klappar var magiska, de hade börjat öppna sig själva…

Ett självöppnande paket

Ett självöppnande paket?


Lokalblaskan var lovande tjock idag.
Jag trodde att det berodde på att den inte kommer ut på ett par dar nu. Men se det var mest reklam. Och hela första delen var gjord av ungdomar. Kändes inte som om jag var riktigt rätt målgrupp, så den delen gick snabbt att bläddra igenom.

Lokalblaskan julafton

Tjock, men inte mycket intressant att läsa.


I del två kom Di Gamle journaliströvarna journalisträvarna igen.
Fast nog heter det väl

kacka i eget bo

och inte

kackla i eget bo?

Eller..?

Kackla i eget bo

”Kacka i eget bo” heter det väl?


Inte var Di Gamle bättre på att skriva
än de unga heller. ”Våran” är för bövelen talspråk! Sååå pinsamt, sååå pinsamt!

Våran

”Våran” är för bövelen talspråk!


Medan jag läste och irriterade mig
kokade jag tre ägg – ifall jag vill ha ägghalvor sen.

Tre kokande ägg

Tre kokande ägg – ett för varje juldag.


Utanför köksfönstret snöade det.
Inte en människa syntes till, det är helt dött här i New Village.

Utsikt från köksfönstret

Helt dött i New Village. Det är naturligtvis mina tre gröna fingrar som syns i bild. Hela jag är en jävla Alien, känns det som idag.


Framåt förmiddagen plingade
det till i telefonen. Det var faster E, 95 bast, som ringde för att önska god jul. Vi hade lite svårt att prata, jag med min harskliga röst och hon med sin dåliga hörsel. Men jag blev väldigt rörd och glad att hon ringde.

Klockan fem i elva var det dags att titta på julfredens utlysande i Åbo. Det såg väldigt kallt ut, men freden utlystes utan mankemang.

Julfreden i Åbo

Julfreden blev utlyst i Åbo i år igen.


Efter detta var det överenskommet
att mamma skulle ringa, men det gjorde hon inte. Gissningsvis är hon sur för att jag inte orkade prata med henne igår. Så jag ringde i stället. Jag orkar inte med sura människor idag. Det visade sig att mamma hade besök av Tomten i Motala, det vill säga vännen FEM, som var där med julklapp.

Jag fick prata lite med FEM och det var gott att höra en positiv röst när alla andra, inklusive jag själv, är så jävla negativa jämt. Mamma är helt klart sur för hon ältade att hon inte vet när hon kan ringa och när jag orkar prata med henne. Jag försökte förklara att jag var väldigt trött efter utflykten igår eftermiddag, men det är som om hon inte vill förstå. Överenskommet IGEN blev att mamma skulle ringa när FEM hade åkt. FEM skulle hämta sin egen mamma klockan halv tolv. Mamma har fortfarande inte ringt och nu skiter jag att höra av mig. Jag orkar inte med sånt här.

Roligast hittills idag har varit denna teckning, publicerad i lokalblaskan:

Dagens roligaste hittills

Dagens roligaste hittills.


Nej, man får inte roligare än man gör sig
och jag kan ju göra mig jätterolig om jag bara vill.

To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »