Min vanliga tur

Ett motigt inlägg.

---

 

Hembakad anelbulle och kaffe hos Anna.

Nej, man ska inte tro att man har flyt några längre stunder i livet. Ryggen har nu bråkat sen igår. Jag har verkligen jätteont. Verkligen. Åkte ut till Fästmön igår på tidiga eftermiddagen och där har jag stönat och gnällt fram tills jag åkte hem vid lunchtid idag. Jätteroligt för alla. Jag fick i alla fall smaka ljuvligt goda kanelbullar som Anna bakat och Elias sockrat.

Bröd på rymmen på ICA Solen.

Men först åkte vi till världens bästa affär, ICA Solen, där vi inhandlade förnödenheter till kvällen. Anna styrde som vanligt varuvagnen som en stridsvagn och jag tramsade och flamsade och fotade bröd på rymmen. Bröd, som brödmannen sen la tillbaka upp på hyllan… Uff…

Anna slavade i köket hela eftermiddagen och kvällen, jag låg och stönade i kökssoffan, i vardagsrumssoffan och på vardagsrumsgolvet. God mat fick jag i mig och senare på kvällen Mr Selfridge på TV. Sen tog jag slut och ville bara gå och lägga mig. Klättrade upp i Annas höga säng, läste ett kapitel i min bok på gång, släckte och somnade som en gris. Rullade runt i sängen under natten så Anna undrade om jag hade sovit överhuvudtaget. Det hade jag, men ryggen gör ju att jag vaknar av och till.

Hundra spänn i pantflaskor.

Idag var ryggen inte ett dugg bättre än igår.  Det var bara att inse att jag skulle få åka hem och ta en tablett och en varm dusch. Men först packade vi in oss bilen för att åka och panta sex kassar läskflaskor. Man kan undra varför ingen av dem som dricker all den här läsken sköter pantningen. Nu gav den oss hundra spänn!

Men det var igår jag hörde det första gången, när jag backade ut hos Anna för att åka och handla. Bilen lät inte som den skulle. Idag lät den ännu mindre som den skulle. När jag kommit hem till New Village och svängde in för att lämna Lottot på Tokerian upptäckte jag att ljuddämparen, tror jag det är, hänger löst. Och så kan jag ju inte åka omkring. Bilen måste till en verkstad. Bilen, som jag behöver för att ta mig till jobbet. Bilen, som ska besiktigas den 23:e. Ja, nån verkstad kan jag ju inte ringa idag, för det är ju söndag.

Varsågod, ta en banan. Som om det skulle hjälpa…

Men jag ringde en kollega och har blivit lovad att få samåka till jobbet i morgon. Jag måste försöka ringa verkstan innan dess och kolla när jag kan få en tid. Kanske måste jag försöka ta mig dit med bilen också. Jag var ute och tittade på eländet i garaget förut och försökte silvertejpa. Helt värdelöst eftersom tejpen inte fäste. Ryggen värker ännu mer och nån tablett har jag inte hunnit ta än. Min vanliga tur, verkligen. Och grejen är att jag bara måste till jobbet i morgon, för jag ska ju ta emot och ha introduktion med den nya medarbetaren… Nu hoppas jag att jag får tag i verkstan före klockan sju, för senast klockan sju ska min kollega åka härifrån eftersom maken måste vara på sitt jobb i orten efter den där vi jobbar. Men, som sagt, med min vanliga tur får jag väl inte verkstadstid snart och missar säkert samåkningen. Sen blir chefen skitförbannad och ingen tar emot den nyanställde. Jag blir fullständigt galen. Och nej. Jag kan inte åka kommunalt. Sa jag att det snöar också..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Insnöat

Ett rätt insnöat inlägg.

 

Å ena sidan… blött köksfönster.

Det slutar liksom inte att snöa här. På ena sidan av huset där jag bor ser det mest ut som regn på fönstret. Men kikar man ut ser man att det har kommit en hel del snö.

Vid 19-tiden i kväll ställde UL in sina bussturer. Det är märkligt hur dåligt beredd man är på att det faktiskt fortfarande kan komma snö… Det är ju liksom bara mars. Jag är verkligen glad att jag slipper resa med UL. Inte minst från och med nästa månad när priset på ett månadskort på UL-bussarna höjs från 525 kronor till 790 kronor. Finns det nån Uppsalabo som jublar över detta?

Om man dessutom, som en mig närstående person, bor i Förorten, drabbas man av den nya zonindelningen. Då lönar det sig inte att köpa ett busskort som går att fylla på, så kallad reskassa. För en enkel resa Förorten – Stan kostar då avgiften för två zoner, det vill säga 40 kronor. För oss som bor i Stan och åker med reskassa kostar en enkelresa 20 kronor. Det är OK. Men månadskort – nej aldrig! Särskilt inte som bussarna inte är pålitliga och går som de ska. Eller bara kör förbi en vid hållplatsen trots att man viftar med sitt busskort.

Å andra sidan… Snöigt arbetsrumsfönster.

Nu har jag tur och har en bil som fungerar och som dessutom är ganska bensinsnål. Däremot gillar jag inte att köra i snöoväder. Men jag måste ju ta mig till jobbet i morgon bitti. Att åka kollektivt är inte att tänka på! Vem vet om UL:s bussar går i morgon? Vem vet om tågen går? Mitt hopp står nu till plogbilarna, att de får ordning på E4:an.

Det är märkligt att UL: s ägare, en organisation till vilken vi som bor här betalar skatt och som dessutom säger sig värna om vår hälsa, tror att enskilda resenärer har råd att tänka på miljön när man höjer biljettpriserna så mycket som man gör vid månadsskiftet. För det blir i många fall billigare att bil till stan. Det är riktigt, riktigt dåligt, tycker jag. Och väldigt insnöat tänkt, UL:s ägare! Eller har ni ens tänkt?

Livet är kort.

Read Full Post »

Tankar en kall decemberförmiddag

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.

Det blev en dag med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 

Jag köpte ju en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

Delar av gårdagens skörd.

Jag hade lite sms-kontakt med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

Plogat och fint utanför garaget.

Vaktis var nog ute en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga.

När jag återvände till hemmet i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

En blå hyacint från Anna.

Vidare ska jag göra en lista på julmat som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har det snöat hos dig?

Ett inlägg som redovisar resultat.

En vecka har gått och det är som vanligt dags att redovisa resultaten av det som Tofflan undrade. Den gångna veckan handlade det om huruvida det har snöat hos dig eller inte. Uppenbarligen var det en svår fråga, för bara 20 personer klarade av att svara. Icke desto mindre, TACK till er!

Så här fördelade sig de 20 inkomna svaren:

60 procent (tolv personer) svarade: Nej, inte en flinga! 

35 procent (sju personer) svarade: Ja, det kom lite häromdan/härom natten.

Fem procent (en person) svarade: Nja, det var snöblask. 

Hoppas den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar, inte är för svår!

Livet är kort.

Read Full Post »

Min nya jobbarkompis och lite annat nytt

Idag hade jag en lunchdejt med min nyaste jobbarkompis. Det var riktigt, riktigt roligt att träffas och att få höra att det går bra. Det verkar som om en första arbetsveckan har gått bra. Arbetsuppgifterna är varierande – en del uppgifter är förstås roligare än andra, men inte ett enda klagomål! Jag hoppas att det här blir tre riktigt bra månader, för det är den här grabben värd!

Jag fick äran att bjuda min nya jobbarkompis Johan på lunch idag. Och ja, jag har tillstånd att lägga ut bilden, men nej, det är inte öl i glaset utan äppeldricka.

Vi blåste bort till Wallins. Johan åt revbensspjäll och jag vegetarisk lasagne. Magen blev väldigt förvånad när den fick varm mat till lunch. Jag tog inte så stor portion och lämnade en del kvar på salladstallriken. Ändå ville tarmarna inte riktigt att maten skulle stanna kvar. Jag var lite ”morsig” och talade om för Johan hur viktigt det är att han äter ordentligt till lunch, inte bara mackor. Det lunchkort att köpa på alla restauranger här på området och det blir mycket billiga luncher då. Men för en som inte har nån vidare ersättning blir det förstås tufft, så jag lovade att försöka bjuda på lunch en gång i veckan.

Det blåser kallt och det snöar lite, men jag tog en extra promenad ner till Tele efter lunchen för att hämta några tillbehör till min iPhone. Det var dels en laddaradapter till bilen, dels en blåtand. Ska testa blåtanden ett tag och se om den är bra. I såna fall skrotar jag min bordstelefon. Det är ju liksom lättare att prata i en blåtand än med en platt glasruta mot örat, en ruta som blir rätt läskigt flottig av öronsvett. Ja, jag är äcklig.

Med den här i örat kanske jag kan skrota borstelefonen helt och bara använda iPhonen på jobbet.

Jag har fortsatt läsa mejl och jag har inte bara hämtat nya prylar utan även min post. Det har blivit en del publicerat på intranätet. Så nånting vettigt har jag fått gjort idag. Efter lunch fick jag som sagt ganska ont i magen. Ärret gör också lite ont. Tröttheten började smyga sig på under eftermiddagen, men en hel dag ska jag väl klara av att jobba.

En sittning med M har det blivit. Det är roligt att få höra att jag har varit saknad. Nu hoppas jag bara på rejält med kraft och ork så jag kan leva upp till förväntningarna och göra bra ifrån mig. Jag har återsett så många goa människor, S, B, Å, P och I, för att nämna några förutom M. Min första arbetsdag går mot sitt slut. På måndag lär jag vara ännu mer utvilad, får jag hoppas…

Ett mejl från min nästan-bror har ramlat in och det slår mig hur lika vi är – kanske inte till utseendet (vi är sysslingar) – men däremot vad gäller vänskap, att bli utfryst för att man står för sina åsikter och att bli dissad på grund av sjukdom. Man tror inte att det är sant när man hör hur somliga beter sig. Det gör mig ont om min nästan-bror, som jag VET är en synnerligen kompetent forskare och författare! Vi måste ses snart och dilla lite! Inte röja, för det orkar jag inte!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll

Äntligen blev det fredagskväll och äntligen kom Fästmön hit! Jag är verkligen svältfödd på hennes sällskap! Och nu när jag är piggare blir det inte lika mycket av sjuksköterska – patient heller, utan mer oss själva. Men jag är trött och orkeslös och jag är rädd att Anna ska tycka att det är tråkigt här.

Anna hade med sig en julklapp från Linn. Den som spar hon har, eller?

Julklapp från Linn.

Det skramlade om den och själva paketet var lite mjukt, men jag kunde inte gissa vad den innehöll.

Belgiska tryfflar, inte så dumt!

Värdinnan, det vill säga jag, har ju inte fått igång det här med matlagningen än. Därför blev det hemkörningspizza. Vi provade ett ställe som vi inte hade testat förut, Annas. Tyckte det var passande. Jag tog en Fyra ostar-pizza och den var jättegod!

Quatro de formaggi.

Pizzan var tunn och god och smakrik. Och tro det eller ej, nästan hela slank ner! Tänkte att jag skulle få ont i magen. Lite oroligt blev det, men jag fick inte ont och jag mådde inte illa. Tänk, jag har ätit nåt normalt, nåt vanligt!..

Vi hällde ner oss i fåtölj respektive soffa i vardagsrummet och spelade en match Wordfeud. Jag har fått massor av matchinbjudningar igår och idag av alla möjliga och jag tackar förstås ja. Men jag har ju inte lika mycket tid och lust att spela nu när Anna är här som jag hade de veckor jag var ensam…

Vi gnagde på knäck och ischoklad och när det blev filmtajm satte jag fram chips med dip. Fast vi orkade nästan inte äta nåt. De som spar, de har IGEN – till i kväll!

Chips och dip lockade, men vi åt inte särskilt mycket.

Nyss kom Anna ut ur duschen och jag har förberett frukost. Idag ska vi åka till Stormarknaden och handla. Det är nåt jag inte ser fram emot, men jag måste försöka. Anledningen till att vi åker dit är att vi vill ha en flaska vitt vin till nyårsafton. Annars hade vi kunnat handla på Tokerian. Det blir nog så att jag kör, sätter mig på en bänk nånstans och Anna handlar med mina betalkort. Det snöar ganska mycket ute och det är ju lite trist, tycker jag. Konstigt väder, igår kväll var det sju minusgrader, nu är temperaturen runt noll.

Vad händer hos dig idag, denna lördag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Min julafton: Morgonstund har oborstad mund

Det var lite svårt att sova i morse. Före klockan sex tyckte TomteTofflan att det var dags att vakna. Men det var det ju inte, inte på självaste julafton! Lyckades somna om efter en god stund och sov tills klockan var över nio. Fästmön hade då viskat dagens första

God Jul!

per sms.

Jag konstaterade att jag har en väldig massa julklappar under min lilla sockertoppsgran… Fast jag fick ingen julstrumpa av Tomten i år, det var tredje gången på alla dessa år. Konstigt… men jag har väl inte varit snäll.

Så många klappar!

Däremot upptäckte jag att visa klappar var magiska, de hade börjat öppna sig själva…

Ett självöppnande paket?

Lokalblaskan var lovande tjock idag. Jag trodde att det berodde på att den inte kommer ut på ett par dar nu. Men se det var mest reklam. Och hela första delen var gjord av ungdomar. Kändes inte som om jag var riktigt rätt målgrupp, så den delen gick snabbt att bläddra igenom.

Tjock, men inte mycket intressant att läsa.

I del två kom Di Gamle journaliströvarna journalisträvarna igen. Fast nog heter det väl

kacka i eget bo

och inte

kackla i eget bo?

Eller..?

”Kacka i eget bo” heter det väl?

Inte var Di Gamle bättre på att skriva än de unga heller. ”Våran” är för bövelen talspråk! Sååå pinsamt, sååå pinsamt!

”Våran” är för bövelen talspråk!

Medan jag läste och irriterade mig kokade jag tre ägg – ifall jag vill ha ägghalvor sen.

Tre kokande ägg – ett för varje juldag.

Utanför köksfönstret snöade det. Inte en människa syntes till, det är helt dött här i New Village.

Helt dött i New Village. Det är naturligtvis mina tre gröna fingrar som syns i bild. Hela jag är en jävla Alien, känns det som idag.

Framåt förmiddagen plingade det till i telefonen. Det var faster E, 95 bast, som ringde för att önska god jul. Vi hade lite svårt att prata, jag med min harskliga röst och hon med sin dåliga hörsel. Men jag blev väldigt rörd och glad att hon ringde.

Klockan fem i elva var det dags att titta på julfredens utlysande i Åbo. Det såg väldigt kallt ut, men freden utlystes utan mankemang.

Julfreden blev utlyst i Åbo i år igen.

Efter detta var det överenskommet att mamma skulle ringa, men det gjorde hon inte. Gissningsvis är hon sur för att jag inte orkade prata med henne igår. Så jag ringde i stället. Jag orkar inte med sura människor idag. Det visade sig att mamma hade besök av Tomten i Motala, det vill säga vännen FEM, som var där med julklapp.

Jag fick prata lite med FEM och det var gott att höra en positiv röst när alla andra, inklusive jag själv, är så jävla negativa jämt. Mamma är helt klart sur för hon ältade att hon inte vet när hon kan ringa och när jag orkar prata med henne. Jag försökte förklara att jag var väldigt trött efter utflykten igår eftermiddag, men det är som om hon inte vill förstå. Överenskommet IGEN blev att mamma skulle ringa när FEM hade åkt. FEM skulle hämta sin egen mamma klockan halv tolv. Mamma har fortfarande inte ringt och nu skiter jag att höra av mig. Jag orkar inte med sånt här.

Roligast hittills idag har varit denna teckning, publicerad i lokalblaskan:

Dagens roligaste hittills.

Nej, man får inte roligare än man gör sig och jag kan ju göra mig jätterolig om jag bara vill.

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Dofter, jul och mörker

I morse när jag vaknade – ja, när det var lagom tid att vakna, jag hade ju vaknat i olagom tid först – tyckte jag att jag låg med näsan bland en massa gröna äpplen. Precis just gröna äpplen doftade det. Och när jag sen började sniffa på Fästmön tyckte jag att hon doftade… smågodis. Konstigt, det där med dofter…

Vaknade jag i den här korgen, månntro?

Vi åt frukost ganska länge, spelade ett parti Wordfeud till, bara fanns till. Sen blev det dags att tänka på Det Verkliga Livet. Vi for iväg till ICA Solen för att handla. Jag var på vippen att köpa kalkonsalami – men den var för gammal. Och när det gäller fågel köper jag inte gärna sånt som är efter bäst-före-datum. I stället inhandlade jag ett paket kycklingkorv, för här ska det bli kycklingkorv med bröd och räksallad till söndagsmiddag!

Hemma i New Village startade jag en maskin tvätt och perkolerade kaffe. Medan kaffet puttrade och bubblade pratade jag med mamma. Vi telefonerade visserligen igår också, men jag vet ju att hon känner sig extra ensam om helgerna. Igår blev det prat om julen igen – och jag känner bara för att rymma. Det senaste budet är att jag inte ska åka till henne, för det kan ju snöa… (Hur många gånger har jag inte kört de 2 x 30 milen för att fira jul i Metropolen Byhålan???) För mig är det gällande budet att jag inte kan bestämma nånting med nån eftersom jag väntar på en operation. Mamma vill ju komma hit till jul och jag har sagt att vi får vänta och se eftersom jag ju kanske är sängliggande/hospitaliserad. Jag kan inte hjälpa henne med lyft och allt möjligt när jag inte för lyfta knappt mitt finger. Om jag ens kan lyfta alls…  Den här juldiskussionen TÄR på mig, jag vill bara rymma från alltihop till en liten stuga i skogen med en sprakande brasa och massor av snö utanför. Typ.

Vätten som körde oss i släde till Tomtens stuga en gång…

Mörkret sänkte sig snabbt över den här dan. Det är därför jag inte gillar detta hattande hit och dit med sommartid och vintertid. För när det slår över och blir vintertid, det vill säga normaltid, igen blir kvällarna så långa och mörka. Jag ska ägna en stund åt att försöka läsa ut boken i ”bokprojektet” jag deltar i. Det är inte så många sidor kvar. Sen blir det tvätthängning och söndagsmiddag för att slutligen runda av med första delen av Arne Dahl: Upp till toppen av berget på SvT 1 klockan 21. Får hoppas att jag gillar den bättre än de två föregående Arne Dahl-avsnitten.

Mina köksstolar har varit på kalas i helgen och kommit tillbaka alldeles kletiga och smutsiga – som man kanske ska göra när man har varit på kalas. Vad har du gjort en söndag som denna???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tyvärr, jag överlevde!

Det snöar idag. Massor just nu. Fästmön är hemma däckad med en förkylning. Sånt är inte bra att ge till varken gamlingar eller kollegor.

Själv har jag nyss kommit hem från morgonens trevliga undersökning. Jag fick ju varken äta eller dricka eller ta medicin efter midnatt, så för att påminna mig om detta, eftersom jag är som en zombie på morgnarna, fick jag lägga en lapp på medicinerna.

En påminnelselapp till Zombie-Tofflan.

Kom i god tid till Läkarhusets kirurgmottagning. Hade Anckarström med mig, som tur var. Bussresan ner till stan klarade jag med tuggummi och boken! Kände mig modig när jag landade i väntrummet. Två tanter satt där redan och läsa i fina magasin. Sen kom en syster och hämtade dem till operation. Så blev det min tur. Då var jag inte ett dugg modig.  Syster Sonja var irriterad för att min doktor inte hade skrivit ett ord om lugnande. Han trodde väl att jag inte behövde nåt eftersom jag har gjort den här undersökningen så ofta. HA! Eftersom det tar längre tid med lugnande var syster Sonja först ovillig, men sen visade det sig att de fått ett återbud, så då räckte tiden. Jag fick en hutt som smakade vidrigt. Men lummig blev jag…

Det här var min utsikt medan jag väntade på att den lugnande hutten skulle verka. Vid pilen ser du den svarta slangen som är en kamera. Den skulle jag svälja ner i magen.

Docent Sven gjorde själva undersökningen. Eftersom han har samma namn som frisör i Metropolen Byhålan blev jag lite fundersam. Men docent Sven var snäll och duktig. Fast han tyckte jag skulle hålla mina fingrar i styr när jag försökte dra upp den där jävla kameran ur hals och mage. 👿

Resultatet fick jag veta genast. Det är inget sår i magen som blöder och som orsakar mitt dåliga blod. Men jag har ett bråck på matstrupen eller magmunnen, jag minns inte vilket och så är det inflammerat runt omkring. Så docent Sven tyckte att jag skulle ta upp min medicinering igen. Det har jag gjort. Genast. Jag orkar inte må illa en sekund till.

Nu återstår att se om det blir andra roliga undersökningar för att härleda blodproblemen eller om det bara är så att jag får medicinera periodvis.

Jag är fortfarande påverkad av den lugnande hutten, så nu när jag har ätit lite yoghurt, ett kokt ägg och två knäckemackor som rev skönt i min slangade hals, ska jag lägga mig en stund och vila.  Sen ska jag hasa över till Tokerian för att införkaffa föda (soppa). Vi tänker annars stanna inne och glo på film idag. Den största ansträngningen för min del blir att värma soppa och att tvätta håret.

Nu ska jag ringa mamma som vill veta hur det har gått. Anna ligger på gästsängen och vilar.

Read Full Post »

Svårt att se nåt positivt…

Jag hade tänkt börja den här dan med att skriva om lite positiva nyheter för en gångs skull. Men redan i morse trillade rubrikerna om en skjuten 15-åring i Malmö emot mig, jag läste om en ung kvinna i Karlstad som sprungit efter bussen och råkat hamna under den med döden som följd, därpå en olycka vid tåget i Förorten där en person omkom. Och så jordskredet i Trondheim… Nej, det är inte lätt att hitta nåt positivt att blogga om, denna årets första dag…

Två rosor till dem som drabbats…

Jag stannade kvar i sängen länge. Innan jag klev upp messade jag Fästmön. Där var det oroligt. Jag blev smittad. Vi messade hit och dit och till slut fick vi ett svar som vi får vara nöjda med tills vidare. Det var ett på sätt och vis positivt besked och det var det viktigaste.

För övrigt har jag tvättat en maskin smutstvätt. Mamma sitter och läser i mitt vardagsrum, jag får en stunds vila här vid datorn. Jag snaskar och smaskar på julgodis. Utanför mitt fönster vräker snön ner. Jag sitter bakom glaset och har det varmt och gott och jag är mätt för jag har fått äta frukost idag. Jag har det bra i den här stunden, förutom att jag saknar Anna och barnen.

Read Full Post »