Lek med ord och jul, jul, JUL i det oooändliga…

Varning för snuskiga ord!!!

Jag var nog övertrött igår kväll, men jag fick en del gjort i alla fall. Nattsömnen har varit relativt god, hälen likaså idag. Det har blivit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Det är liksom dags att dammsuga när man hittar torra ostsmulor i hallen…

Stakar och stjärnor är på plats/uppsatta och jag är nöjd. Nu får det vara nog med julandet för min del. Det blir ett par julbord framöver, men de är på dagtid och i jobbets regi. Fästmön och jag funderar på att ordna ett sillbord här nästa lördag. Vi älskar nämligen sillar – till skillnad från resten av familjen.

Min gigantiska stjärna i dagsljus.

Mamma ringde igår kväll. Varje gång vi telefonerar ska julen avhandlas. Och varje gång får jag säga att jag inte vet hur det blir eftersom jag väntar på en operationstid. Jag har tidigare föreslagit att jag kan åka ner till henne över juldagarna – om jag inte är nyopererad och om hälen är OK. Men jag har känt att mamma inte är riktigt nöjd med det. Det vi bestämde igår är att vi firar jul på var sitt håll. (Mammas idé, notera!) Jag är inte pigg på att köra 2 x 30 mil om det ska yra snö heller, så jag tycker det känns bra. Jag har inte heller nånting emot att vara ensam, jag VILL det. Jag vill kunna slappa de där lediga dagarna, läsa, äta, se på film och TV – när JAG vill och vad JAG vill. Kort sagt: jag är nöjd med det vi bestämde igår – det är det minst trista alternativet som står till buds just nu. MEN… jag vet ju, som sagt, att julen avhandlas i telefonen varje gång vi ringer, så detta hinner ju ändra sig 23 gånger till. Minst. To be continued…

Igår fortsatte jag min gamla tradition från mitt förra arbetsliv att åka till Systemet när jag har fått lön för att köpa ett antal flaskor gott vin. Det blev två riktigt fina amarone-viner och två lite billigare italienare, som jag ändå ”tror på”. Vinskåpet är nästan fullt nu – det fattas bara två flaskor. Jag är riktigt snål om mina viner, ska du veta, och serverar endast köpeviner när det är

nåt särskilt.

Annars blir det upptappning direkt från dunken i badrummet till en karaff! (Jag gör ju vin själv, men har inte tillbehör så att jag kan tappa upp den senaste satsen på flaskor.)

Ett nästan fullt vinskåp.

För övrigt har jag fastnat i Wordfeud-träsket, men ärligt talat tycker jag att det är OK. Wordfeud är både en lek med ord och stimulans för det som finns under kalufsen. Men ibland ballar det ur ganska rejält. Som igår, när somliga bara lägger ord som anspelar på sex och snusk, såsom ”lem”, ”gren”, ”zon” (erogen), ”sära” och ”urin”. Eller som andra, som har favoritord som ”mus”, ”fitta”, ”sex”, ”lem” (i kombination med ”mun”…), ”vagina”, ”kåt” och liknande. Fast… dessa två är ju inte ensamma! Jag är rätt bra att lägga ord som ”lem” (tydligen ett favoritord för oss alla), ”röv”, ”säd”, ”bajs” och till och med en gång ”knulla”… 😳

Igår hittade jag en annan rolig spel-app (gratis, förstås, för gratis är ju gott!) som jag laddade ner! Eller hittade, jag blev tipsad av M på jobbet. Det är Quizkampen, som är en sorts Trivial pursuit-frågesports-variant. Rätt kul med rätt motståndare!

Nä, nu måste jag sätta fart och det ska bli nånting mer seriöst gjort idag. Strykbrädan står som ett utropstecken valvet mellan gästrummet och arbetsrummet och jag är inte heller tvättad och klädd än.

Vad gör du idag, då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Utanför min vrå…

Nånting händer uppenbarligen där ute. Utanför min vrå. Jag har i alla fall vaskat fram följande guldkorn i media. Och även om allt som står i tidningen inte är sant, är en del ju faktiskt det…

En vrå, inte nödvändigtvis min.

• Sommarpresent från företagsledningen gjorde anställda till miljonärer. Det sägs att smålänningar är snåla. Men syskonparet Inger och Sixten Norhed är det definitivt inte. Deras familjeföretag, Nominit AB, tillverkar nitar och finns i Småland. Inger och Sixten har inte några nära arvingar. Därför bestämde de att företagets ägande ska överföras till en stiftelse. Och samtidigt delar de ut 114 miljoner kronor till sin personal – inklusive pensionärer. Det blir mellan en och två miljoner per skalle, beroende på hur länge man har varit anställd. Snacka om att måna om sin personal!!!
• Julia avslöjar på Twitter vad tränarna skriker. Tyska Julia är döv och som många döva är hon bra på att läsa på läpparna. Nu avslöjar hon på Twitter vad fotbollstränarna skriker till sina spelare. Skulle ju kunna bli… en lukrativ affärsidé…
• Tjänstemän lever lyxliv och partajar – för våra pengar. Dagens Nyheter har upptäckt att tjänstemännen på Fjärde AP-fondens kontor har ett alkoholförråd på jobbet. Ett förråd vars innehåll är betalt av dig och mig. En gång i månaden bjuds de anställda på fri bar. Alkoholinköpen bokförs inte som representation utan som personalvård. Pubkvällar kallas för informationsträffar av fondens vd. Taxin hem betalar förstås jobbet. Eller rättare sagt vi skattebetalare… Tjolahopp… Så nu gäller vissa regler för somliga, andra för andra.
• Tofflan goes sport: Två tuppar. Jan Guillou, som jag läste på Twitter har handikapptillstånd till sin bil (kan det vara möjligt???), tycker att Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren dödar stämningen i det svenska landslaget. Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren kontrar med att han inte ens vet vem Jan Guillou är. Så var den tuppfajten slut. Jag har inte mycket till övers för nån av tupparna, för övrigt, så låt dem ha ihjäl varandra – verbalt.
• F*n vad alla separerar… Lena och Per, Vanessa och Johnny, Peter Pluntky och Antikrundan med flera med flera. Kanske Berglin har rätt att det finns ett sjätte sinne i äktenskapet om det ska funka..?

Read Full Post »

Att bara få vara och lite annat

Fredag. Så fort den här veckan har gått! Jag har haft extremt mycket att göra, både på jobbet och privat. Dessutom krånglade min jobbdator så jag har stått lite stilla.

Det var en varm dag och kväll igår. Men jag tog tjuren vid hornen och städade i badrummet och i dusch- och toarummet. Därefter tog jag en välbehövlig dusch och tvättade håret och bara njöt av att bli avsvalkad. På håll hörde jag att telefonen ringde och jag struntade i den. Mobilen ringde och jag struntade i den. Jag fick sms och då började känna mig stressad. Skulle jag inte ens kunna få duscha ifred? Måste jag alltid vara så jäkla tillgänglig? Det var mamma som hade ringt alla gånger, så jag ringde upp när jag hade torkat mig. Försökte förklara att jag bara blev stressad när hon ringer så där.

Jamen jag ringde på mobilen för att jag trodde att du var och handlade,

sa hon.

Fast jag vill ju inte prata i mobilen när jag är och handlar, då vill jag handla, 

svarade jag.

Hon hade ringt med tre minuters mellanrum. Det är lite jobbigt ibland. Mamma kräver att få tag i mig. Hon ringer och ringer och ringer tills vi får kontakt. Ibland är det OK, men inte alltid. Jag försökte förmedla det senare. Det gick fram. Till nästa gång samma sak händer. Missförstå mig inte nu, jag är glad att jag har en mamma som bryr sig och som hör av sig. Men det blir lite mycket ibland. Det känns som om jag inte bara får vara nån enda gång – inte ens när jag duschar…

Jag kokade ett par kycklingkorvar och sprättade en öl till dem. Avslutade drycken på ballen*, under markisen. Härligt… Satt vid datorn en stund innan jag kokade lite kaffe i min minimala pressobryggare – det blir en och en halv mugg. Till kaffet serverade jag bullar och ballisar**.

Kvällsfika på ballen.

Jag har ju en trisslott kvar, en del av belöningen för att jag har svarat på         2 000 enkäter om lokalblaskan. (Jag har inte bestämt mig än om jag tycker att det är snålt av tidningen eller inte.) Tänkte först skrapa den, men beslutade mig för att lotten ska få ligga till sig en stund till. Läste i stället och konstaterade att jag verkligen gillar Kristina Ohlssons böcker! Messade lite med Fästmön fram och tillbaka och hon kommer till mig idag. Nån gång. Annars jobbar hon hela helgen, till klockan 21 alla tre dagar. Min torsdagskväll avslutade jag framför TV:n och datorn med Eurovision Song Contests andra semifinal. Det var ingen höjdarupplevelse. För övrigt är jag nog den enda i Sverige som varken gillar Loreen eller Euphoria.

Fredag, ja… Först blir det en spännande intervju med min nya chef på andra institutionen på morgonen och efter lunch ska jag intervjua två kemister. Det blir mycket prat i början och jag känner att jag inte GÖR så mycket arbete. Men det GÖR jag, det fick jag bekräftat igår på ledningsgruppen.

*ballen = balkongen
**ballisar = ballerinakex 

Read Full Post »

Surfrunda i media

Framåt kvällningen så här tar jag en liten surfrunda i media för att kolla vad det skrivs om. Här kommer ett urval intressant och ointressant – du bestämmer. Men urvalet har jag gjort!

• En kvinnlig landslagscyklist har blivit påkörd under träning och säger sig nu vara

[…] helt handikappad […]

Hon krockade med en bil och har brutit båda nyckelbenen. Hon säger även:

[…] Jag kan ha brutit armen också […]

Helt handikappad i käften tycks hon i alla fall inte vara. Och för övrigt, cykelmarodörer vet man ju hur de är i trafiken. Varför inte hålla sig på cykelbanor när det finns? Veckans tips, liksom…

• Stackars alla som får lön! För den kan ju redan vara slut. Januari är årets snålaste månad, men Konsumentverket har tagit fram tips på hur löntagarna ska hålla sina kostnader nere. När får de som inte får lön liknande hjälp??? Jag bara undrar, lite…
• En närpolis pekar ut brottsmisstänktas nationaliteter. Han tycker att det är

[…] självklar information byggd på erfarenhet […]

medan hans chef tycker att informationen är

[…] irrelevant och utan syfte […]

Så varning! Chilenare, litauer och afrikaner är misstänkta inbrottstjuvar, enligt polisinspektör Jerry Nicklasson. Som tur är ska hans chef se över vad som har hänt och ta fram riktlinjer. Kan man lita på att det är svenska riktlinjer då? (Jag är ironisk. Att hänga ut folkgrupper på det här viset är ju befängt! Skulle alla afrikaner, till exempel vara inbrottstjuvar?)

• Krisen tufsar till [!] kaxig generation! Alltså de som är födda på 1980- och 1990-talen tvingas till kompromisser på grund av den ekonomiska krisen när det gäller jobb. Men stackars dem! Fast… det kanske är dags att mogna lite när man trots allt ändå är myndig. Och lite till…

Read Full Post »

Stackars hungriga barn….

Jag läste i lokalblaskan i morse att eleverna på Vaksalaskolan i Uppsala får gå hungriga. Skolmaten som serveras till lunch räcker inte. På bilden som illustrerar artikeln ser man ett gäng välnärda tonårsgrabbar.

Jag betvivlar inte ett dugg att dessa grabbar är hungriga. Och om skolmaten inte räcker är det ju självklart inte bra. Men satt i relation till hur andra barn och unga ute i världen svälter, blir den här artikeln mest ett hån. När jag skriver svälter så menar jag svälter.

Jag tittar tillbaka på ett inlägg jag skrev sommaren 2009 om min pappas tillbakafärd från Sverige till Finland mitt under brinnande krig. Han hade då som tonårig vistats en sommar i Sverige för att

äta upp sig.

Ha! Det han fick göra var att gratisarbeta åt en rik fabrikör. Familjen han bodde hos var så snål att han fick en enda macka att klara sig på under hela den långa resan hem. Läs mer om detta genom att klicka på länken ovan.

Det här var Sverige på 1940-talet. Inte så länge sen. Ute i världen, 2011, brinner fortfarande krig och människor har kanske inte ens en macka att äta. För någon månad sen var det ganska tomt i mina matförråd också. Då fick jag en påse bröd av en vänlig själ på jobbet  – och jag kunde äta hela helgen. Nu köper jag bröd kanske varannan vecka. Jag rostar bröd till middag på kvällen, men jag försöker äta varm lunch mitt på dan. Jag sparar in på bröd till frukost. Då blir det mild lättyoghurt med müsli. Jag har slutat vara hungrig hela tiden. Man rättar sig efter det man har. Att jag fortfarande är fet har andra orsaker, bland annat ett stort myom. Och så blir det en chokladbit när det är kris. Sen får jag lagad mat när jag är hos Fästmön varannan helg och jag försöker även se till att vi har mat när hon är hos mig, särskilt som hon är diabetiker. Men det blir inte alltid så nyttig och bra mat, tyvärr…

Den här påsen bröd fick jag av en vänlig själ på jobbet den 21 oktober.   

Jag skulle önska att de hungriga tonårsgrabbarna på Vaksalaskolan bara ett enda ögonblick stannade upp och betänkte detta att det finns människor som lever i krig och som svälter. Ett enda ögonblick. Sätt er egen ”svält” i relation till dem som verkligen gör det, stackars hungriga barn.

Read Full Post »

Nu är det slut på veckan…

Klockan hade knappt passerat 16 när jag styrde kosan hem till New Village. Det var mörkt ute och små regndroppar trillade mot kinderna som tårar. Nej, jag ville inte alls åka hem till en kall och ödslig lägenhet. Men så blev det, för jag hade lite saker jag behövde göra hemma. Det blev i alla fall en mysig stund vid Fästmöns köksbord med kaffe, pepparkaka och ädelost – fast sen när hon talade om vad ostdoften påminde om, bröts myset av att hon och jag och Linn flabbade som de tokor vi är! Sen glodde vi i reklam från tre olika smyckesaffärer och önskade oss det ena smycket efter det andra – dyra som f*n skulle de vara. Anna toppade med ett diamanthalsband på närmare 125 000. Detta medan Linn knåpade på sin önskelista – hon fyller ju år i början av december.

Nu är en maskin är tvättad och hängd, maskin nummer två kör jeans. Jag har pratat med mamma, som jag visste skulle känna sig ensam idag när det är söndag och trist. Hon var trött och lite hängig och hade gått i morgonrock hela dan.

Det gjorde du rätt i!

sa jag. För jag tycker att mammor ska få göra som de vill när de är gamla och inte bry sig om vad omgivningen tycker och tänker.

Stolt är jag, för jag har kokat kalkonwienerkorv enligt Annas instruktioner och det var lätt, gick fort och blev gott! Det smakade som de där kokta korvarna i prassligt papper jag fick på vinterkvällarna av pappa. Då, när vi gick på Storgatan i den där småländska staden där alla verkligen var fruktansvärt snåla (så där som inte riktigt tror, fast man säger att smålänningar är). Antingen var vi på jakt efter julklappar till mamma eller så var jag med pappa ute på jobb, medan  mamma var på sjukhus. Troligen det senare. Men just den där smaken av kokt korv har jag ett varmt och gott minne av! Den lilla flickan (= jag) skulle ju ha nåt att äta och pappa var inte heller nån mästerkock. Det har jag ärvt, liksom…

En smak av vinterkvällar med pappa…

                                                                                                                                                                 Jag sitter och tänker att veckan snart är slut och att jag ska säkerhetskopiera några filer innan jag slänger mig i fåtöljen för att göra mig trött med nåt trist TV-program. Tungan är full av blåsor och jag undrar vad det är jag inte tål nu eller om jag har fått nån ny brist. Lägenheten är kall och i morgon blir den ännu kallare när värme och varmvatten ska vara avstängt mellan klockan åtta och klockan 22. Men asså, måste de göra fjärrvärmearbeten när det så gott som är vinter??? Jag har förvarnat Anna om att jag kanske kommer flygande i morgon kväll ifall jag snudd på fryser ihjäl här hemma. Det blir några mil att köra till jobbet på tisdagsmorgonen i såna fall, men hellre det än att bli utan röv. För det är ju röven man fryser av sig när det är kallt.

Nya grannarna har satt en lapp på anslagstavlan nere i trapphuset om att de renoverar och hoppas att de inte stör för mycket. Det var omtänksamt! Tänk om somliga hade gjort nåt liknande när de renoverade under mitt sovrum ett antal helgmorgnar. Då var jag väldigt jämn i munnen, så att säga. Jag log inte en enda gång. Jag var skitarg. Jag knackade i elementet när de började spika före klockan nio en söndagsmorgon och puckona knackade tillbaka som om det var nån rolig lek vi lekte. Sen började nån annan i huset knacka också. Det är visst deras sätt att kommunicera med mig. De knackar. Eller springer med listor eller skriver illa stavade brev utan att ha alla fakta och lägger i min postbox. Tröttsamt…

På tal om tröttsamt… Sjukstugan i Backen söker ny chef till en av sina verksamheter. Om man skulle ta att anmäla sitt intresse för tjänsten. Den är vakant sedan ett tag tillbaka eftersom man har mankvinnövrerat ut tidigare befattningshavare. Undras vad man skyllde denna för att ha gjort för tok. Jag menar, det måste vara nåt rejält fantasifullt med tok om man petar bort nån för att tillfälligt återta nån annan som gjort tok på riktigt. Att sen låtsas som om det är tillfälligt är ju bara larvigt. Det här har vi, några stycken, slagit vad om skulle ske så vi klappar oss på knäna och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Eller, som sagt, kanske anmäla vårt intresse för tjänsten. Vi börjar ju bli en klunga vi också nu, vi som inte är groupiesar.

Nej, nu ska jag gå och hänga upp blöta jeans. Dra dem rätt form och låtsas att det är nåt annat jag drar i. Hårt och illvilligt. Vem f*n sa att jag är snäll? Det är fel.

Read Full Post »

Typisk fredag: Kost, svamp och snålhet

Jag trodde inte man kunde vara så här trött… Visst är det skönt, men jag känner mig helt slut.

Stannade till vid Tokerian på vägen hem för att handla middag och chips. Det blev en dr Oetker-pizza. Fast det blev sen chips till middag. Pizzan ligger kvar i frysen. Hänger nog ihop med att det var fullt av tokar på Tokerian. En Sockis-familj med kolfärgat hår och blek hy gick fram som ångvältar. Jag skenade genom affären för att komma undan med livhanken…

Satt en stund vid pusslet när jag kom hem. Solen tittade nämligen fram idag och det var ljust ganska länge. Att lägga pussel är ett bra sätt att rensa huvudet! Tankarna gick bland annat till ett utlovat besked som skulle ha kommit den här veckan. Gissar att det är kört nu, men det känns trist att jag aldrig fick nån signal.

Strykbrädan åkte fram när jag hade packat lite grejor till i morgon. Strykhögen var liten, men jag ville få undan den. I morgon bär det av ut till Himlen. Hoppas att det vackra vädret håller i sig för det vore skönt för kropp och själ att få vara ute i naturen. Svampkniven är nerlagd i samma påse som stövlarna. Kniven är orange och fin!

Min svampkniv!

                                                                                                                                                  Svampkniven är en reklampryl som jag fick av pappa. På ena sidan skaftet är påtryckt namnet på tidningen som han vigde sitt liv åt. Samma tidning som kvickt som attan klippte av prenumerationen när han hade gått bort. Då hade han jobbat där i 30+ år. Skamligt, tycker jag. Min mamma grät och jag blev arg. Mamma hade nämligen också jobbat på samma tidning. Kunde hon inte ha fått ha kvar gratisprenumerationen fram till årsskiftet? Snålt. Men ganska typiskt en arbetsgivare som inte bryr sig om sina lojala medarbetare.

Jag har sett sista delen av The Killing. Den gick igår på TV4, men jag spelade in den på DVD:n. Åt min middag = chips och en starköl till. Tyckte att den slutade knäppt, men vad jag förstår blir det en fortsättning.

Det känns ensamt, men jag har själv valt att stanna här. Tänkte att Fästmön och barnen kanske vill ha en kväll på egen hand. Och samtidigt att jag är för trött för att orka göra nåt annat än sitta vid datorn eller ligga framför TV:n. För det är ett program i kväll som jag vill se, Tyst vittne. Men då gäller det att jag håller mig vaken till klockan 22 och ända fram till över midnatt. Det vete 17 om jag klarar…

Read Full Post »

Augustimorgon, den första i år

I morse blev det till att vända blad i fotokalendern. Tänk, det är redan augusti! (Undrar om jag skrev likadant vid förra månadsskiftet? Misstänker det starkt…) Men augusti är början på hösten. Tro det eller ej. Jag menar, den klibbiga värme vi har indikerar ju att det är sommar. Eller att vi lever i tropikerna…

Augusti – i min fotokalender.

                                                                                                                                                       Alldeles strax ska jag sparka igång en tvättmaskin. Vi måste ju ha rena kläder när vi ska åka och prajda oss i veckan. Hur vädret ska bli är vi osäkra på, men det har gått åt massor av kläder i den här värmen. Jag har nyss varit ute i förrådet och tagit in Pride-väskan. Det är den där väskan på hjul som stinker lite. Inköpt på Ö&B, förstås. Man kan ju inte förvänta sig annat än lite B då. Jag menar, väskan är inköpt för två och ett halvt år sen och den stinker fortfarande plast eller nåt…

I morse skjutsade jag Fästmön till jobbet. Jag var jättetrött när hon kom och väckte mig, för vi kom naturligtvis inte i säng i tid igår kväll. Lite förvånande var det att vakna till en utomhustemperatur av endast 15 grader. Huset är emellertid fortfarande uppvärmt och här inne står luften stilla. Men det är iiiiiiinget fel på ventilationen, nehej då! Bara det att jag ständigt får in grannarnas matos och rök. Jag kan baske mig skriva upp grannarnas matsedel för veckan, så tydlig är den lukten/doften. Ja, ibland doftar det ju gott, andra gånger luktar det illa. (Noterade du den språkliga skillnaden mellan dofta och lukta? Den har min finlandsfödde pappa lärt mig och den är super, tycker jag!)

Mat kan vara rolig – om Tofflan själv får bestämma meny, förstås…

                                                                                                                                                                    På tal om grannar, vilket jag inte ska göra egentligen för en del tolkar ju in vad de vill i mina texter och förstår inte det jag EGENTLIGEN skriver… (typiskt WT*, många har klara lässvårigheter! Och många har bevisligen stora svårigheter att stava också, med tanke på de gräsligt illa formulerade och stavade två brev jag har fått. Jag har funderat på att lägga ut dem här till allmän beskådan – och beskrattan! JA! Jag ÄR elak! Men detta är en blogg med kvalitet, kära läsare, så jag ska bespara dig eländet.) Jag har fått nya grannar i en av lägenheterna mitt emot. Och dessa är inte WT! Konstigt, med tanke på att somliga brevskriverskor tycker att detta är ett Svensson-område. Var finns alla Svensson, liksom? Nej fy, bort med Svensson och in med mångfald! Där har stått tomt ganska länge. Hela helgen – av och till när jag har varit hemma – har jag sett hur det har jobbats där inne med renovering. Gissar att lägenheten var i samma skick som min när jag flyttade hit 1994. Som vi slet då! Jag kunde inte ta ledigt från jobbet, så jag fick ägna lediga kvällar och helger åt att i värsta sommarhettan stå och riva tapeter, ofta tillsammans med min dåvarande svärmor. Sommaren 1994 var också tropisk. Man svettades till och med när man borstade tänderna på morgonen. Med batteridriven tandborste…

Paus för påsättning…

Så där ja! Nu snurrar mina tjockis-svarta linnen ihop med en och annan svettig trosa och – iiiiiiiiiiiiiiih! – en bygel-BH! En snabb blick på termometern i köket visar att ordningen är återställd – nu är det 26 grader utanför igen. (Trött jag blir, lite dårå…) Jag tyckte för övrigt att jag var duktig igår som kom ihåg att köpa tvättmedel! Men sköljmedel glömde jag… Det jag har räcker nog till ett par maskiner, i alla fall.

Vad blir det för övrigt idag? Jo, jag ska ringa mamma och kolla läget innan jag tuffar iväg till Gamlis för att fika med vännen CL i eftermiddag. Sen ska jag hämta Anna från jobbet vid 16-tiden. Idag lagar köket till Hänt i veckan, det vill säga rester från fornstora dar. Ja, vi var så snåla att vi släpade med oss två plastburkar kokt potatis. Den ska jag steka i kväll tillsammans med lite prinskorv och några kalkonetter som jag hittade i frysen. Och kanske ett par ägg också. Fin kolesterolfälla, men vad gör man inte när man behöver spara pengar?

Med fett i pannan blir äggen stekta. Fast gulan ska ju vara hel och äggen ska bara stekas på en sida. Om Tofflan själv får välja. Anna tycker att lös gula är vidrigt, så det får bli ett sunny side up och ett vändstekt.

                                                                                                                                                                   Nu ska varenda slant gå till att finansiera Pride-resan. Tur att jag har mina uppdrag och en snäll mamma som vanligen ger mig pengar när det är bemärkelsedagar av olika slag. Pengar som Snål-Tofflan har sparat till kommande dagar för nöje, men också för tuffa tider. Såna dar som infaller i höst, när inkomstförsäkringen faller bort och jag ska försöka leva på 9 840 kronor i månaden. Pengar som inte ens täcker mina sedvanliga månadskostnader. Bilen har jag svårt att göra mig av med just nu, eftersom jag från och med den 1 september ska företa resor till och från ett arbete en bit utanför stan. Det blir tufft, men det måste gå på nåt sätt. Nej, de två första besparingsåtgärderna är att säga upp det fasta telefonabonnemanget och lokalblaskan. Den fasta telefonen använder jag så gott som enbart för att telefonera med mamma och lokalblaskan har blivit så tunn och tråkig och mesig att jag verkligen inte tycker att den är värd de tusenlappar den kostar. Så får det bli!

                                                                                                                                                                 Tack till fru Hatt från vilken uttrycken ”tjockis-svart” och ”WT” kommer!  

                                                                                                                                                                *WT = White Trash

Read Full Post »

Spotify – eller slutet på gratiseran

Jag har skrivit om Spotify förr. Men idag läste jag en intressant och välformulerad krönika om Spotify, signerad Daniel Åberg, i ekonomisektionen i dagens lokalblaska. Och jag känner att jag måste ta upp tråden igen. Tyvärr ligger krönikan inte ute på hemsidan, vilket är mycket synd. Daniel Åberg skriver nämligen om slutet på gratiseran. Han beskriver hur vi på kort tid lärt oss att hitta musik på nätet helt lagligt – och kostnadsfritt. För att sen få gruvlig vånda när man inför kostnader för lyssningen. Och hur ska Spotify få folk att börja betala?

Gratis är gott, men betala 49 pix är… svårt.

                                                                                                                                                        Det Daniel Åberg skriver om är Spotifys borttagande av sin gratistjänst. Två miljoner svenskar har konto hos Spotify. Totalt har Spotify över tio miljoner kunder. Men endast en miljon betalkunder. Mindre än tio procent. Vad handlar det om? Är folk för snåla för att betala de 49 kronor i månaden det kostar att få obegränsad tillgång till Spotifys musik vid datorn (ytterligare en femtiolapp för att få molbiltjänsten och musiken med högre kvalitet)??? Daniel Åberg minns 1990-talet när han gladeligen la ner 700 – 800 kronor i månaden, trots att han bara levde på studielån, på att köpa cd-skivor. Varför tar det då emot så mycket att pynta 49 pix i månaden?

Jo. Det finns andra leverantörer av laglig musik via nätet. En del av dessa har hela tiden varit betalningstjänster. Då vet man redan för början att det kostar. Det som är problemet för Spotify är att man måste hitta nåt sätt att få de tidigare gratisanvändarna att betala. Daniel Åbergs recept på detta är

[…] ökad redaktionell guidning. […]

Han menar att eftersom utbudet närmar sig det gränslösa behöver vi som lyssnare hjälp av nån som leder oss rätt. Man kan inte längre sätta sin tillit på att användarna ska tipsa varandra via Fejan, liksom. Daniel Åberg sneglar på Wimp som har en redaktion i varje land (och för övrigt gratisprovning!). Där gör de anställda spellistor, kommer med tips, länkar till recensioner, puffar för artister med mera. Ett abonnemang hos Wimp, som innebär tillgång till musiken både via dator och mobil, kostar lika mycket idag som hos Spotify, 99 kronor.

Wimp har kostat hela tiden, men erbjuder redaktionell guidning.

                                                                                                                                                        Jag håller med Daniel Åberg – det krävs nåt mer för att få gratisanvändare att börja betala, även om det handlar om 49 eller 99 spänn. Att skriva ett blogginlägg om de nya reglerna från den 1 maj räcker inte. Allra helst som man inte förklarar varför utan låter användarna gissa och spekulera. Detta hade nog också hjälpt upp antalet betalande. Under tio procent som är villiga att betala lär ju knappast räcka i längden för att finansiera det hela.

Read Full Post »

Östgötska ord och uttryck: Knuschlig och muschla

Orden knuschlig och muschla är egentligen inte alls besläktade, men hör ändå ihop. Även med ordet kasche. Och då snackar vi uttalsmässigt. För det verkar som om östgötar har svårt att uttala två s – ss – inuti ett ord utan att transformera s:n till scheljud!

Knuschlig, som bland vanliga svenskar torde stavas knusslig, beskriver hur någon är, adjektiv. Och att vara knuschlig betyder att man är snål och/eller kinkig. Missunnsam, kan vara en betydelse.

Att muschla, mussla enligt svensk stavning, är ett verb och något som är tämligen utbrett i vårt land, även här i närområdet. Det betyder nämligen att fuska eller att mygla. Man kan muschla i såväl kortspel som när det gäller att tillskansa sig medel på oriktiga grunder.

Den som muschlar i Sanning eller konsekvens elaka versionen riskerar att stoppas i en kasche för jag tycker det är knuschligt att inte vara ärlig i kortspel – även om man aldrig har några vänner i just kortspel. Det viktiga är att se till att man har vänner att spela med. Vänner, det är alltså såna som förstår begreppen sanning och konsekvens.

Read Full Post »