Jag kan se ljuset… men är fortfarande svart…

Ett ljust OCH svart inlägg.

---

 

Inte trodde jag att jag skulle gilla ljuset (jag brukar tycka att vårsolen är obarmhärtig), men när jag körde hem från jobbet i kväll och det fortfarande var ljust när jag kom hem… då blev jag lite glad i själen. Så glad att jag tog en bild genom arbetsrumsfönstret hemma innan solen gick ner helt.

Det var fortfarande lite ljust när jag kom hem idag.

 

Jag kommer i dem igen!

Annars är jag fortfarande rätt svart – på flera sätt. I min klädsel, bland annat. Samtidigt är jag glad i kroppen också eftersom jag numera kommer i mina svarta Levi’s. Men det är ingen fara, jag är fortfarande tjock. Fast lite smalare än jag har varit på ett bra tag. Och plötsligt har jag fått tillbaka en stor del av min garderob! Nu kan jag ha alla jeans, typ sex, sju stycken, utom ett enda par, faktiskt. Inte fy skam när plånboken fortfarande lider av sviterna efter a-kassa som enda inkomst.

Februarilönen, alltså den som kommer nästa vecka, har jag redan klagat på. Jag bad min chef kolla om det verkligen blivit rätt, men jodå, det hade det. Så den som tror att alla som jobbar som konsult har skitbra betalt tror fel. Den här månaden tangerade lönen den i höstas höjda a-kassan. I vanliga fel är lönen lite högre, det vill säga när en månad inte består av så många lördagar, söndagar och helgdagar.

Kupongfest på jobbet! Jag snodde åt mig några biltvättskuponger, bland annat.

Arbetsdagen har varit lite halvseg, trots att NK* underhöll oss med en riktig schlagerdänga (undras om han är i maskopi med Fästmön?). Jag har petat lite här och var, haft nåt litet arbetsmöte, grejat med bilder, bokat in möten. På förmiddagsfikat hade vi kupongfest eftersom en av kollegorna hade köpt ett antal rabatthäften. Jag snodde åt mig kuponger på biltvätt vid det ställe där jag brukar tvaga Clark Kent**. Han är verkligen smutsig – svart! –  och skulle behöva en rejäl rengöring. Men nu blev det plötsligt vinter igen och sju grader kallt, så vi får avvakta.

Det har inte hänt mycket sen sist, förutom att jag har betalat min månadsavgift, som ”hyran” heter när en bor i bostadsrätt, idag och den var lägre än förra månaden. I morgon ska jag direkt min frissa M efter jobbet och bli snaggad. Det behövs – håret är antingen modell tuppkam eller platt som en pannkaka. Ingetdera klär mig (jag är ju ingen skönhet som klär i allt).

I kväll ska jag dra järnet, det vill säga ställa mig vid strykbrädan. En har inte roligare än en gör sig. Vad har DU för dig??? Skriv några rader och berätta – om du inte har nåt bättre för dig än att läsa mig blogg…

 

*NK = Närmaste kollegan
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gången, klippt och utskälld

Ett inlägg om en dag som inte direkt går till världshistorien.

Förmiddagar går an. Då klarar jag av att hålla mig sysselsatt. Idag var det jobbsökeri och blogg som vanligt, därefter tvätt och renbäddning. Frukost. Hygien. Påklädning. Sen tar det stopp. Jag blir rastlös och vet inte vad jag ska hitta på efter lunchtid. Hade en tid för klippning klockan 16.30 och bestämde mig för att dissa bil och buss och gå in till stan.

Bara 3,6 kilometer in till centrum. Det skulle jag väl klara?

En fasligt tråkig väg är det in till stan. Här ser du hur det ser ut på en av de långa raksträckorna. Skittrist…

Fasligt tråkig raksträcka in till stan…

Det tog cirka 40 minuter. Jag hade därför gott om tid innan jag skulle vara hos frissan. Tyvärr. För vad skulle jag göra på stan? Jag var kaffesugen, men det är ju inte särskilt kul att gå och fika ensam. Gick in i en second hand-affär och fick i alla fall en glimt av solen idag. På en lampa.

Sol på en lampa, blir det slampa?

Det fanns en hel del spännande saker, som gamla Stockholmstidningen från 1940. Men också en hel del skräp. Eller vad sägs om detta julkort? Tänk en man ute mitt i vintern, endast iförd tomteluva, kalsonger/badbyxor och röda tofflor… Foppatofflor, månntro? Ser nästan så ut…

Welcome to Santas North Pole!

Jag gick till Bok och Papper, en av stans minsta, men finare bokhandlare. Där såldes vegan-böcker.

Här dansar Herr Gurka – typisk veganlitteratur.

Men det var ju till frissan jag skulle. Tur att det fanns handböcker för sånt också.

Nisse hos frisören – handbok i att gå och klippa sig?

Klockan var fortfarande för lite för att gå till salongen. Tog en repa ner till centrum. Bara urtrist att gå och glo ensam. Men jag blev lite glad, i alla fall, när jag såg att vi ska få en egen English Shop! (Den hade inte öppnat än.)

En egen English Shop!

Sen började det dugga och då gav jag upp och traskade till salongen. Satt och väntade medan M klippte en annan kund.

Väntan hos frissan.

M snaggade mig ännu lite kortare än sist. Jag blev mycket nöjd. Eftersom jag inte hade nån hovfotograf hårfotograf med mig idag får du bara se lite av ena sidan i stället för nacken.

Nysnaggad!

Eftersom klockan vid det här laget hade passerat fem och jag inte hade ätit sen frukost slank jag in på ”Luckan” och satte mig under en kristallkrona.

Satte mig under en sån här.

Unnade mig en pizza eftersom jag ju faktiskt sparade en busspeng in till stan. Pizzan var helt ljuvlig, bara smälte i munnen. Jag var så hungrig att jag till och med åt upp kanterna…

Ljuvlig pizza!

Tog slutligen en annan buss än min vanliga, vilket innebar att jag fick gå lite längre efter att jag hoppat av. Det var skönt efter pizzan…

Hemma i postboxen hade en räkning för gravdekoration till pappas grav till Allhelgona kommit. OCH en grön påse med en bok som vännen FEM inhandlat åt mig på antikvariat (jag ska betala). Det ska bli spännande att göra Jussi Adler-Olsens bekantskap! Tack snälla FEM för att du tänkte på mig!

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen. Notera att den kostade 149 kronor som ny. FEM köpte den för 40! Fynd!

Hann knappt få av mig ytterkläderna innan mamma ringde och skällde ut mig. Enligt henne hade jag lovat att ringa igår kväll angående dagens övning. Det minns jag inte att jag hade lovat, men mitt närminne är ju som det är, så visst, det kanske jag hade gjort. Jag var så stolt att jag igår kom ihåg att köpa, skriva och posta ett vykort från Stockholm till mamma… Jag har väldigt svårt att ta såna här ”påhopp” och det blev naturligtvis inget trevligt samtal. Därför ringde mamma ytterligare en gång lite senare. Ja hej och hå…

Kanske skulle jag göra ett försök att gå på toa. Jag har insett att jag gör det lite för sällan… Före operationen kunde det bli hur många gånger som helst på en dag. Igår kissade jag tre gånger. Det är nog lite lite… Over and out and flush and goodbye!

Livet är kort.

Read Full Post »