Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snack’

Ett demokratiskt inlägg.


 

Skylt vallokal

En enda skylt visade var jag kunde rösta.

Alldeles nyss har jag varit och utövat en av mina demokratiska rättigheter: jag har röstat i EU-valet. En kort men skön promenad bort till vallokalen blev det. En vallokal, som precis som tidigare år är uruselt skyltad (jag har sagt till flera gånger, men i år orkade jag inte.) En enda utomhusskylt såg jag – och byggnaden är ganska stor, man kan komma dit från flera håll. Min vallokal är alltså en skola med miljoner många ingångar. Till sist hittade jag i alla fall rätt dörr.

Utanför ingången stod en kristdemokrat och försökte pracka på mig valsedlar. Jag tackade nej. Är det nåt parti jag aldrig har eller ska rösta(t) på så är det KD. Inte med partiets syn på såna som mig (<== homosexuella). Det är ett väldigt snack om ett viss annat parti som också kallar sig demokrater. Det är ytterligare ett parti som aldrig får min röst. Men jag vill också med detta inlägg påminna om att KD inte heller är något… vidsynt parti. Det är en skam att partiet får ha förledet

krist

i sitt namn! Det finns inte mycket kristligt i deras partiprogram, enligt min mening.

Innanför vallokalens dörrar var det faktiskt kö! Min röstsedel granskades medan jag köade. När det blev min tur stod en överinformerande jänta och berättade hur själva röstningen går till. Jag har liksom röstat förr, men jäntans lilla tal var säkert bra att få sig till livs för den som aldrig har röstat tidigare.

Jag valde ut några valsedlar och gick sen bakom ett grönt litet bås där jag stoppade, i mitt tycke, rätt sedel i kuvertet. Vad som menas med rätt är

for me to know and for you to find out

Sen skulle mitt valkuvert överlämnas och jag skulle legitimera mig. Jag la ifrån mig mina solbrillor på bordet. Och nej, jag tänkte inte glömma dem. Men jag kanske såg förvirrad ut eftersom en av röstmottagarna sträckte fram dem åt mig. Jag hatar när folk tar i mina saker!!! Jag fick torka av brillorna hjälpligt med en klädtrasa.

Slutligen försökte jag lämna vallokalen, men utgången var låst. Maj gadd, kunde de inte ha låst upp dörren på valdagen? Till sist slapp jag ut – med blotta förskräckelsen!

Nej, att rösta är inte det lättaste när man tycker att det är jobbigt med människor på olika sätt och vis. Men jag är stolt och glad att jag har gjort det nu. Har du???

Ritad smiley

Stolt och glad har jag röstat i EU-valet 2014.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev åter igen en lång dag på jobbet. Jag var på plats tidigt och jag var inte hemma förrän klockan var nästan kvart i sex (jag slutar klockan 16). Men det är OK, det är bättre att få saker och ting gjorda utan avbrott ibland.

Jag har just tagit en varm dusch och tvättat bort kvasten i frisyren. Nu blir det en knäckemacka innan jag åker till Fästmöns jobb för att skjutsa hem henne till Himlen. Och ja, det är fortfarande jag som erbjuder och nej, det är inte hon som frågar eller ber. Det är bara jävligt kallt och så vet jag att det finns en prinskorv som inte har träffat sin mamma idag.

snöig och frusen gren med löv

På väg från lunchen försökte jag fota med den omöjliga kameran i min Ajfån.


En lång dag, som sagt.
Innehållsrik. Den rundades av med ett snack över en mugg kaffe med M. Samtalet handlade om att få göra det man är bra på – och att ha mandat att göra det också. Det är inte alltid så det funkar i verkligheten.

snöiga grenar

Att få göra det man är bra på och dessutom ha mandat att göra det, kan ibland vara kvistigt. (Visst var jag rolig nu?)


Nä, slutfilosoferat för idag.
Tror jag. Måste ju spara lite till i morgon också. Då väntar nyhetspublicering och projektmöte kring rapporter. Spara och vila lite.

vintrigt träd o gatlykta en kväll på jobbet

På väg till bilen på jobbets parkering mötte jag detta träd. Och jag älskar ju träd.


Nu tar vi igen oss
till i morgon. Eller är det mycket action hos dig i kväll???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns de som känner mig vid ett av mina alter egon, Drulrika. Det är alltså Drulrika som ställer samtliga diagnoser på alla krämpor Tofflans gamla kropp har. Skälet till detta är förstås vårdens tillkortakommanden. Jag är hjärtligt trött på att vänta och vänta och vänta. Och när man äntligen får tid blir det bara hafs och snack. I alla fall på Sjukstugan i Backen. Där händer inte mycket… Sist jag var inlagd gick jag ner åtta kilo och fick upp mitt blodvärde något. Det var det enda positiva. I stället var det min husläkare som hittade skälen till min abnorma trötthet och som också skakade på huvudet när jag rapporterade hur Sjukstugan i Backen tyckte att min alien skulle behandlas.

Doktorsgrejor…


Igår trappades problemen upp.
Jag hade ont, blödde och plötsligt blev jag rädd. Fästmön var hemma i Himlen när jag kom hem med min nya tavla. För att inte tänka och känna mig skitdålig tog jag tag i tavelhängningen. Hann precis klart när Anna kom hem. Vi vilade en stund och gnällde av oss om diverse. Bara det hjälper rejält. Anna undrade förstås vad jag hade ställt för diagnos den här gången och jag kunde snabb svara:

Prostatan!

Eftersom prostatan sitter där den sitter, erbjöd sig min kollega Doktorinnan Doktoranna att palpera min prostata. Det tyckte jag inte lät så kul, så kvällen slutade med en jakt mellan mina fyra rum och kök. Nån prostata återfanns inte och det var nog tur, det. Hur hade jag då varit skapt?

I morse fick jag åka ensam med Clark Kent* till jobbet. Doktorinnan Doktoranna var helt slut och tack och lov ledig från arbetet idag. Kände mig synnerligen avundsjuk, för när jag blöder så här som jag gör blir jag väldigt trött. Men så kommer jag till jobbet och där är det full fart. Dagen inleds med institutionsmöte och därpå följer ett möte med en mindre grupp omkring institutionsdagen. I eftermiddag ska jag försöka fortsätta gå igen institution 1:s forskarsidor på webben. Jag har gjort en genomgång av ett av sju gäng.

Men innan jag rundar av mitt morgoninlägg idag vill jag kommentera två artiklar i lokalblaskan (dessa artiklar finns nu inte på nätet.). Det var en kvinna och en man som berättade om hur det är att vara fattig. Jag tror att det behövs flera såna artiklar, för den som inte har varit i samma situation kan inte föreställa sig hur det är. Kvinnan var yngst av nio syskon och en mamma som jobbade både dag och natt. Hon blev till sist den enda i familjen som tog studenten sedan familjen hade flyttat ner från norr till Uppsala. Det som grep mig var det faktum att hon berättade om hur det var att ständigt vara hungrig och aldrig få äta sig mätt. Än idag har hon problem med maten. Jag känner igen så mycket kring just detta från pappa. Ingen mat fick förfaras, ingenting kastas. Det skulle sparas eller ätas upp. Pappa, som hade svultit under kriget, blev naturligtvis lite överviktig med åren… Själv hade jag några tuffa dagar förra hösten. Det fanns inte ens bröd hemma. Vilken tur då att den snälla L gav mig en hel kasse med just bröd! Det är sånt jag aldrig, aldrig glömmer.

Den andra artikeln handlade om en lite yngre kille som inte orkade arbeta mer än halvtid. Han såg ut som vem som helst, men led av nån sorts trötthetssyndrom. Fast nån diagnos hade han inte fått. Han hade försökt att jobba 75 procent, men orkade inte ens det. Halvtid är hans max. Han får inga andra bidrag och ekonomin är en ständig källa till oro. För mig låter det här obegripligt! Om människan inte orkar arbeta måste man ju utreda ordentligt varför! Jag själv har ju mina trötthetsperioder och tack vare min förra doktor – inte Sjukstugan i Backen – vet jag att jag har vissa brister i min kropp. Med mediciner uppnår jag hyfsade värden. Tyvärr åker värdena berg- och dalbana på grund av min alien. Tror jag. Eller snarare Drulrika. För nåt annat fel har man inte hittat. Så nu väntar jag bara utdrivningen av Den Onde. Till dess ondgör jag mig över att man bara släpper folk som mår dåligt vind för våg. Det handlar om människor i yrkesför ålder, människor som måste och som vill klara sig ekonomiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Kolla! Det var inte bara snack det där med att putsa fönster! Nu är köksfönstret färdigt.


Gardinkappan är lite bred, men jag ska se om jag kan trixa till den så det kommer in lite mer ljus.

                                                                                                                                                       Och så har jag gjort klart i sovrummet. Där blev det också mörkare, men det är ju bara bra!


Putsat och klart i sovrummet också!

                                                                                                                                                         Kvar att göra och på tur är fönstret i arbetsrummet.


Ett fönster kvar att putsa.

                                                                                                                                                       Där är det lite ”mickligt” eftersom jag måste flytta på först datorn, sen det tunga arkivskåpet till vänster i bild och så skrivbordet.

Jag har strukit gardiner till både arbetsrummet och gästrummet, men gästrummet ska putsas efter arbetsrummet.


Gästrumsfönstret står på tur att putsas efter arbetsrummet.

                                                                                                                                                            Är det nån som minns den här bilden???


Ja, ja, jag transar då och då. Notera även det chica, röda nagellacket på tårna!

                                                                                                                                                           Eller den här bilden?


Sicken pudding, va?!……….

                                                                                                                                                              Jag kan bara meddela att dessa kjolar kommer till användning snart. Frågan är hur… Naturligtvis kommer en rapport på en blogg nära dig senare.

PS Kvar att göra är vardagsrumsfönstret också, men där behöver jag låna Fästmöns armar när det gäller stången.


Behöver Annas hjälp att hålla stången här!

                                                                                                                                                        To be continued…

Read Full Post »