Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snabbrunda’

Å, så fina fönstren blev! Nu är det bara resten kvar… Fast även om det är mycket att göra känns det OK – jag har ju ingen tidspress på mig. Jag var ju ute i Himlen i kväll och kom hem strax före nio, så jag har inte gjort så väldigt mycket åt röran här hemma. Men jag har…

  1. varit ute en vända till soprummet med plast (höll på att snava och ramla nerför trappan)
  2. tagit bort lite mer plast
  3. möblerat tillbaka i sovrummet så att jag slipper rulla ur säng på fel sida

Det enda jag känner mig osäker på är persiennerna. När jag var till soprummet såg jag utifrån att de var alldeles genomskinliga trots att de var nerfällda! Provade att vinkla åt andra hållet och då blev det bättre utifrån. Frågan är om det blir tillräckligt mörkt i sovrummet… Jag har ju haft både persienn och svart rullgardin där. Nu läste jag i pappren att man inte får ha rullgardin av mörkläggningstyp eftersom glaset kan bli så upphettat att det kan ta eld när solen steker… Jisses… Kanske gör så att jag låter det bero ett tag. Då kan jag också använda de gamla hålen för gardinstången så länge i sovrummet. Ska jag sätta en rullgardin under måste gardinstången höjas. Hålen i vardagsrummet funkar också igen, men kök, arbetsrum och gästrum måste få nya hål.

Hälen är ordentligt ond nu och jag är trött som 17 efter en lång dag. Det blir en snabbrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag tandborstar och hoppar i säng.  I morgon kl. 9 ska jag vara på Sjukstugan i Backen och jag längtar inte ett dugg. Jag är bara rädd. Men det värmer att Fästmön och så många av er andra tänker på mig. Det värmer mer än ni tror och mer än jag kan uttrycka. Så jag säger det ord som bäst visar vad jag känner inför er omtänksamhet:

Tack.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, vi firar mycket i min familj, men inte direkt nationaldagen. Möjligen att jag firar att det idag är 32 år sen jag tog studenten (på stenåldern, alltså, den äldre av dem). Men idag kände vi att det var dags att titta till Slottet som fått stå pall för syndafloder helgen som var och större delen av veckan.

Fästmön och Elias tog bussen från Förorten och jag mötte upp med bil på vår vanliga mötesplats. Bussjävelnen var försenad, men jag läste min bok, Moderspassion, samt beskådade en ström av intressanta fordon som passerade. Det var allt från veteranbilar och raggarbilar till gamla 50-tals-moppar. En gubbe fick motorstopp på sin moppe och jag garvade förstås elakt inne i bilen. Nej, jag är fortfarande inte snäll.

På väg till Slottet stannade vi vid en affär. Anna sprang in för att köpa kakor. Goda kakor. Just när vi anlände till Slottsparkeringen öppnade sig himlen. Straffet för att jag hade garvat elakt åt gubben med moppen???

Anna och Elias avvaktar lite med att gå ut.


Det kom inte bara en liten skur.
Det regnade JÄTTEMYCKET. Så vi satt väl i bilen i säkert tio minuter och glodde ut.

Det regnade JÄTTEMYCKET.


Men klockan sprang på
och skulle vi hinna fika och se till Slottet innan vi åkt hem med liten pojke och skjutsat arbeterskan till jobbet klockan 16 var det bara att dra upp luvorna. Det är en klar fördel med att bära hoodie, häckla oss gamla som ser barnsliga ut, bara, men praktiskt är det.

Två coneheads (?) springer i regnet. Själv springer jag aldrig, jag stannade och fotade.


Det tog fem minuter att småspringa
från Clark Kent* till Slottet. Vi var genomblöta alla tre. Vilken tur att det fanns snigga tröjor och skor att låna. JA JAG FICK BITA I DET SURA ÄPPLET OCH TA PÅ MIG ETT PAR FOPPATOFFLOR!!! 👿

Foppatofflor på Tofflan, en syn man aldrig trodde att man skulle få se. Men jag har redan bekänt synden för min Storasyster


Anna skulle brygga kaffe,
men höll på att ge upp eftersom Slottsfrun** förvarar kaffefiltren på ett felaktigt ställe (i en rund plastburk i ett skåp, nästan omöjlig att upptäcka). Sen när hon hade tryckt igång kaffebryggaren skrek hon:

Men det är ju vatten i!

Förstummad tittade jag på henne. Och så sa hon efter en kort stund:

Men det var ju jag själv som hällde i det…

Medan kaffet puttrade roade jag (?) församlingen med att deklamera ur en bok med Uppsaladikter som Slottsfrun fått i premie i skolan 1955. Jag läste med olika röster och dialekter och i alla fall jag själv höll på att kissa på mig för att jag var så rolig. Somliga var mest intresserade av fika… (Förstår jag inte…)

Elias höll på att bli gaaalen på sin mamma och mig eftersom vi bara skulle fota hela tiden.


Regnet smattrade mot tak och fönsterrutor.
Anna erkände att hon hade köpt citronkakor till mig för jag är ju så sur att jag gillar citronsockerkaka. Ballisar gillar vi allihopa, mest Elias som åt sex kakor/kex eller nåt…

Citronkakor och Ballisar!


Det blev en snabbrunda i Slottsträdgården
för att kolla om nåt behövde vattnas allt såg OK ut – det gjorde det. Vi kunde tyvärr inte ta varken gräslök eller rabarber eftersom regnet bara vräääkte ner. Småsprang tillbaka till bilen igen och åkte ut till Himlen.

Anna följde sen med in till stan och jag släppte av henne vid jobbet. Just när vi svängde höger vid sista trafikljuset sprack himlen upp i blått och solen tittade fram som en retsam unge som skriker

Titt-ut!

Hemma i New Village var det sig likt sen lunchtid. Jag ringde upp mamma som naturligtvis ringde precis innan jag skulle åka och möta Anna och Elias tidigare på dan. Nån middag har jag visst inte hemma, men på fredag ska vi äta Kalle Kon och potatisklyftor, på lördag dinera på Gary’s för presentkortet jag fick av fakultetskollegorna i 50-årspresent. Snart är det ju helg igen…


*Clark Kent = min blöte lille bil-man

**Slottsfrun = Annas mamma

Read Full Post »