Medieturen – eller oturen..?

Ett inlägg skrivet mellan städ och tvätt.

Tråkmåndag. Alla går till sina jobb. Jag söker jobb. Jag skriver och skriver och skriver. Och ringer lite. Däremellan är jag husmor. Så mellan städ och tvätt tar jag en tur i media i cyberspace. Och hittar detta i omvärlden:

Mår bra. Fotad av Fästmön. 

Håret berättar om din stress. Jorå, nog har jag noterat det… När jag gick och oroade mig förra hösten om jag var drabbad av c eller C blev mitt hår tunt och livlöst. Nu säger min frissa att det växer som tusan och är tjockt. Genom att studera ämnet kortisol i hår kan man se hur stressad man är. Kortisol lagras nämligen i varje hårstrå, ungefär som årsringarna i ett träd. Har man låga kortisolvärden ska man vara lite observant. Då kan man vara stressad. Eller deprimerad. Om jag har förstått den konstiga TT-artikeln rätt…

Färre arbetslösa och fler platser. När TT rapporter statistik låter det väldigt bra. I själva verket är det väldigt tufft läge. Aktivitetsstöd motsvarar inte jobb, notera det. Notera också att det har gått två månader och jag har fortfarande inte fått nån handläggare vid Arbetsförmedlingen…

På tionde plats bland varumärken i världen!

Coca-cola inte längre bästa varumärket.Det är sant! Coca-cola har petats ner från tronen av både Apple och Google. Det visar i alla fall Interbrands rankning som görs varje år. Clark Kent* och hans släkt hittar jag, till min glädje, bland de tio bästa!

Pastorn kapad på Facebook. Ingenting tycks vara heligt – inte ens frikyrkopastor Stanley Sjöberg. Plötsligt började han ragga kvinnor på nätet. Det var efter att han deklarerat att han tänker ställa upp i riksdagsvalet nästa år för Kristdemokraterna. En dag efter kapningen drog han sig ur. Valet, alltså. Skälet: förmaksflimmer. Man undrar om Stanley har sett för mycket på nätet…

Min egen kamera varken filmar eller fotar jag grannar med.

Pappa smygfilmade grannarna – i duschen. Alltså… han måste ha haft en bra och vattentät kamera, den där pappan som gick omkring i villaområdet och filmade grannar som duschade. Ja för så var det ju. Det var inte så att han själv stod i duschen och filmade. Syftningar kan vara… lite knepiga ibland… Att han var pappa var för övrigt särskilt viktigt i storyn. Själv undrar jag bara varför man vill filma sina grannar… Om jag skulle filma nån vore det nån som var snygg och trevlig.

*Clark Kent = min lille bilman, av japansk härkomst, Toyota

Livet är kort.

Read Full Post »

Cheaters – riktig skräp-TV

Ett inlägg om ett gräsligt TV-program.

Igår när vi gick och la oss åkte TV:n i sovrummet på. Vi ville se slutet av en polisserie. Men sen låg vi kvar och glodde – som två fågelholkar, både Fästmön och jag. Vi såg Cheaters på TV11. Nåt värre lågvattenprogram har jag nog aldrig sett…

Ett riktigt lågvattenprogram.

Om du tänker dig en blandning av program med programledare som Ricki Lake, Oprah Winfrey, dr Phil och allt vad de nu heter. Och så rör du ihop allting och tar bort den lilla centimeter som möjligen är lite, lite bra. Då har du Cheaters!

Programmet går ut på att en partner misstänker sin partner för att vara otrogen. Cheaters-teamet rycker ut och förföljer och smygfilmar ”den misstänkte”. Därefter spelas filmerna upp förfördelade partnern – ja, för de visar ju inga historier där misstankarna har varit fel, heller! Sist men icke minst äger en konfrontation rum mellan parterna, ofta mellan alla tre. Man inser i förväg att smockan hänger i luften. Ändå görs detta. Och det var inte bara en gång igår kväll jag såg Cheaters programledare flina när han hjälpte till att sära på två tjejer som som slogs… Han går säkert igång på sånt.

Igår visades två par där kvinnan hade misstankar om att mannen hade en affär. Naturligtvis var misstankarna korrekta. En man konfronterades med kvinnan, kameror och Cheatersteamet direkt efter en hockeymatch. Mannen såg ut som en förvuxen bebis, medan kvinnorna slogs.

Den andre mannen konfronterades på en krog han besökte med sitt vänsterprassel. Han försökte ta med sig sin älskarinna in i bilen och skydda henne, men annars agerade han också mest som en jättebebis. Dessutom var bilen den bedragna kvinnans. Så inte nog med att hon slängde in älskarinnan i en betongvägg, hon ringde polisen och anmälde en bilstöld också.

Jag vet inte varför vi fortsatte att glo på sån här skit men jag blev totalt fascinerad av skräpet. Det är väl en sak om man anlitar nån att ta reda på fakta när det gäller misstankar om otro – ifall man inte kan prata och vara ärliga mot varandra. Men att filma och göra TV-program om det, det var nog det värsta jag har sett… USCH, vilken skräp-TV!!! 

Om du nu mot förmodan skulle bli nyfiken kan du glo i kväll klockan 23.50 på TV11.

Betyget blir en halv rosa toffla. Och då är jag väldigt, väldigt givmild.

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömfångaren

En flåsande man som smygfilmar några unga tjejer. Och så hittas en av tjejerna död. Sen ytterligare en. Vem man kan lita på är helt osäkert i Drömfångaren, som nyligen visades på Kanal 9, baserad på en deckare av Unni Lindell med samma titel.

Vem smyger på tjejer och har ihjäl dem???

                                                                                                                                                            En ung tjej försvinner plötsligt från ett fik där hon befinner sig med några kompisar. Dan därpå hittas hon mördad. Nån har slitit av en stor tuss av hennes hår. De andra tjejerna som hon delar lägenhet med blir förstås oroliga. Och vem är det som ringer men inget säger? Polisen Cato Isaksen får ansvar för utredningen.

Den här filmatiseringen av Unni Lindells bok är suverän. Liksom i den förra, Ormbäraren, är det osäkert in i det sista vem som är mördaren. Man sitter och gissar och gissar och drar vissa slutsater, men alla inblandade verkar både mystiska och opålitliga.

Norska deckare – i såväl bokform som film – är bara suveräna. Jag har läst Unni Lindells böcker. Ofta är boken bättre än filmen eller tvärtom. I det här fallet är de minst lika bra. Högsta betyg!

Read Full Post »