Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smekning’

Ett vänligt inlägg.


 

Lunchbaguette med Paria

Lunchbaguette för paria med Paria.

Det händer att jag går små ärenden ute i verkligheten. Ibland går jag till och med såna ärenden för att få uppleva lite vänlighet. Men tro inte för ett ögonblick att jag inte fattar att en butiksanställds vänlighet är nåt helt annat än en älskads smekning över min kind.

Jag var till optikern. Den butiksanställda och jag talade om vädret. Jag hade solbrillor på näsan – och då kom regnet.

Nästan mitt emot optikern ligger Systrarnas bullbod. Även innehavaren där är mycket trevlig, så jag skuttade över gatan och in. Den vänlige mannen = Systrarna gjorde en fräsch ostbaguette med massor av grönsaker. Den var så god! Jag kan inte förstå att bullboden är så tom som den är, för brödet är gott och servicen på topp. Dessutom finns det ju fri wi-fi…

Inte kände jag mig särskilt glad idag. Tårarna var ganska nära, faktiskt. Det finns vissa saker jag inte kan förstå – och uppenbarligen inte alla runt omkring mig heller. Detta att man har valt ett tomrum, om än tillfälligt, i stället för att nån gör en insats övergår mitt förstånd. Jag känner mig verkligen som en paria! Passande nog bär jag omkring på en bok med samma titel. Det blev en stunds läsning i den hos Systrarna. Tills jag kom på mig själv med att mumla texten till hitsen från 1978 som flödade ur kaféets ljudmaskin…

Som en skugga dök då plötsligt Systrarna upp vid mitt bord, medförandes en assiett med en kanelbulle. Han sa:

Vi brukar bjuda våra gäster på gårdagens bullar.

Jag blev så rörd att jag utbrast:

Men va snäll du är! Tack så jättemycket!

Och så tryckte jag i mig bullen som dessert trots att jag var proppmätt. Hoppas nu att allt bröd sjunker undan till i afton. Då har jag nämligen en kinesisk dejt med min Fästmö.

Bulle

Gårdagens bulle smakade hur gott som helst, Systrarna! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det dags att fara on the road again. Det verkar åter bli en stekhet dag och vad passar väl bättre då om inte att sitta i en bil i långkörning? Det skulle möjligen vara shopping, dårå…  (För den som inte begriper det pekar jag med hela handen och säger att det där var ironiskt menat. Som vanligt skulle jag vilja ligga vid vatten och njuta.)

I natt gav jag upp och satte på takfläkten. Nu ligger ett überäckligt lager av damm över hela sovrummet. Näsan rinner och ögonen är torra. Men jag svettas inte!  (Tränar mig i positivt tänkande.)

Fullt ös på denna.


Gårdagskvällen var varm
och vi orkade inte ge oss ut. Mamma tittade lite på TV, men sen läste vi båda två. Hade var sin bra bok på gång. Min lämnade mig inte oberörd och har varit lite svårt för mig att ta mig igenom.

Telefonerade med my long time no see fiancée och det var som en smekning att få höra den kära rösten. Fast jag hade ju hellre fått den där smekningen IRL. Nu får jag vänta några dar, men sen…

Mamma packade och packade upp och packade ner igen igår kväll. Och jag kom också på att jag måste packa ner lite prylar, för jag ska ju sova över en natt. Då kan det vara bra att ha rena underkläder och en tandborste med sig, i alla fall.

Två veckor har jag kvar på semestern och höjdpunkten kommer förstås med Pride nästa vecka. Det känns som att det blir sista chansen att få vara glad och lite ansvarslös. Hösten innebär så många jobbiga saker för min del att jag inte vill tänka på den alls. Jag motar och motar och motar… Men vet att jag inte kommer undan. Man kommer ju inte undan sitt öde. Och nån gång måste man ju bli vuxen. Är ändå lite fundersam över hur mycket en människa klarar.

Det hade varit kul att träffa vännen FEM innan jag styrde kosan tillbaka hit, men det hinns tyvärr inte och dessutom har jag hört – ända hit! – att vännen är skitförkyld. Och förkyld vill jag inte bli, det är det sista jag behöver, en liten infektion.

Och tillbaka till Uppsala kommer jag redan i morgon om allt går som det ska. Inshallah, liksom. Då väntar tvätt och tvätt och tvätt, ett varv eller två med snabeldraken, födelsedagsfirande och… packning…

Livet är kort.

Read Full Post »