Hattar och grannar

Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.

---

 

Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.

Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.

Sol ute och sol i sinne må försvinne, men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.

I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.

Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!

Nya ”hattar” behövs!

Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor. 

Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.

Igår läste jag om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)

Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)

Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.

Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…

Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.

En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Titlar, rosa balar och ett glas rött

Ett inlägg med mycket blandat innehåll.

---

 

Asså… det här med yrkestitlar… Jag kan bli smått galen på alla nya yrkestitlar inom område kommunikation och media. Det har kommit så många nya yrkestitlar och alla är de på engelska. Är det ingen inom kommunikation och media i Sverige som arbetar med information och kommunikation – på svenska? Arbetsförmedlingen hänger inte heller med, det insåg jag redan när jag skrev in mig. Vissa titlar, som innebar att jag vore sökbar som kandidat för vissa jobb, fanns inte ens. Och Telia och alla telecomföretag ska vi inte tala om! De klarar ju inte ens av att informera – på ren svenska! – om ett kabelfel där över 4 000 abonnenter är drabbade! (Jag skickade länken till mitt blogginlägg till såväl Telias kundtjänst som Telia Sonera på Twitter. Ingen reaktion.) Det är tur att lokalblaskan fortsätter att rapportera. (SvT Uppland vaknade först nyssens och de påstår påstod på sin webbplats att felet inträffade – i morgon, onsdag… Felet är korrigerat efter att de läst min tweet till dem. Till skillnad från Telia verkar de läsa tweets som de får från sina kunder/tittare!) Det senaste är att det inte verkar som om nån kabel är avgrävd, trots allt, utan att felet är nåt annat. Nån prognos för när felet kan vara avhjälpt har inte kommit heller. Men det är kanske inte så konstigt när man inte ens har hittat felet.

Yrkestitlar jag har hittat i svenska platsannonser.

Nä, det krävdes rosa ensilagebalar för att Tofflan skulle bli på bra humör denna regngråa tisdag. Jag läste i Byhålebladet att rosa ensilagebalar är lantbrukarnas sätt att stötta bröstcancerforskningen. Den rosa plasten är nämligen dyrare än den vita och mellanskillnaden skänks till Rosa bandet. Man räknar med att cirka 300 000 rosa ensilagebalar ska synas i sommar, ungefär från månadsskiftet maj-juni, när skördearbetet börjar. Det blir ett kul inslag i naturen, tycker jag och dessutom är det ett bra initiativ av Trioplast, Lantmännen och lantbrukarna.

Rosa ensilagebalar – kul i naturen och ett gott ändamål. (Bilden är lånad från Trioplasts webbplats.)

Från rosa till rött. Ja vinrött, alltså. Igår kväll var jag så frusen och ovanpå spisen stod en öppnad flaska Amicone. Jag hällde upp ett glas. Eller snarare ett halvt glas. Det smakade ljuvligt och jag blev varm. Men vad hände för övrigt? Ja i morse vaknade jag ett par minuter över sex med skallebank som inte var av denna världen. Det fick bli en Ipren innan jag skred till mitt vanliga verk vid datorn.

Ett halvt glas vin – kan det verkligen ge skallebank?

En rätt trist dag har inletts. Gårdagen var inte mycket bättre, men jag hade åtminstone fulla händer då. Det enda som står på dagordningen idag är att hasa över till Tokerian och handla. Jag kanske erbjuder mig att skjutsa hem Fästmön också, precis som jag gjorde igår. Det är inte enbart en snäll och omtänksam handling, jag har baktankar i form av pussar med skjutsningen. Men visst är det skönt att få känna sig behövd och uppskattad också…

Vad har DU för dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så fortsätter mitt humör att stiga till gladare nivåer!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

#ff mina vänner, men inte min rygg

Ett taggat inlägg.

Idag är det fredag. Tänkte upplysa om det ifall du kände dig osäker. På Twitter används då hastaggen #ff – följt av ett landsnamn i förkortad version, typ se för Sverige, no för Norge etc. Det är roligt att bli uppmärksammad av nån i Follow Friday, som hashtaggen står för i utskriven version. Det handlar om att lyfta fram nån annan, nån som man rekommenderar andra att följa. Eller åtminstone att läsa. Fast ibland blir det jobbigt när nån skickar flera #ff i ett och samma tweet. De flesta människor är nämligen artiga och vill tacka. Och då tackar man liksom alla som nämns i tweeten… Till sist blir man som mottagare smått galen, ärligt talat. Men idag fick jag ett #ff av en nyfunnen vän, som jag mött genom jobbet. Och det var i ett ensamt tweet. Jag har tackat. En gång. Jag blev glad, inte irriterad.

Jag har som vanligt den här veckan ägnat morgonen åt att skriva bok. Nu har det blivit fem färdigskrivna (?) kapitel. Jag har inte skrivit ut dem än, men jag hoppas att Fästmön vill läsa dem. Det är viktigt med hennes ögon på mina ord. Ryggen är besvärlig idag, så det tog två timmar att få till dagens kapitel. Jag fick ställa mig upp ofta, gå omkring lite. Ett av de ämnen jag skrev om idag är vänskap. Jag har ju inte bara nyfunna vänner, som på Twitter, jag har också en del gamla vänner som har valt att stanna kvar i min krets. De hyllas lite grann i dagens text, kan jag avslöja.

I min inbox på mejlen ligger ett obsesvarat mejl från en före detta kollega. Det är så roligt att hon har börjat mejla mig, det är nästan ett år sen vi sågs, i samband med hennes avtackning. Eller nej, det var i samband med en disputation! Tiden går… Jag har fått en rapport om vad som har hänt och händer, hon verkar ha betydligt mer koll än vad jag har. Mitt fokus har ju under hösten främst legat på att skaffa ett jobb och sen slutet av november förra året pendla och jobba. Man kan tycka, när man inte hörs av på ett tag, att man kanske inte har så mycket gemensamt eller så mycket att skriva om. Men jag blir som sagt väldigt glad för min före detta kollegas mejl – de är mycket innehållsrika. Det mejl jag ännu inte har hunnit besvara handlar till exempel om mitt favoritämne: böcker. Då förstår du kanske att jag planerar att skriva ett riktigt långt svar.

Som jag skrev tidigare i inlägget är ryggen besvärlig idag. Jag kände mig mer rörlig i morse än jag brukar vara när jag just har vaknat. Bland annat kom jag ner på köksgolvet snabbare för att göra mina övningar. Men det värker och hugger ganska bra idag. Det onda tycks också ha flyttat sig, från mitten och själva ryggraden ut på vänster sida. Det gör fortfarande ont väldigt långt ner, så jag hoppas att det nu är ryggskott och inte njurarna. Nyss blev jag till och med så desperat att jag grävde fram en sorts mystiska lappar som jag fick mig tillsända en gång av en person innan vi slutade gilla varandra och snacka skit bakom varandras ryggar. Jag tror bestämt att det är riktig häxsalva på lappen som jag nyss fäste på ryggen. Dikofenakgelen, som jag använt fyra gånger om dan sen tisdag eftermiddag, har tyvärr inte gett nån större effekt.

Anna är ledig idag och solen skiner. Termometern utanför köksfönstret visade över 27 grader. Jag tror att vi ska försöka hitta på nånting. Det är bra för min rygg om jag rör på mig. Bara jag kan röra på mig lite mer än i skrivande stund. Men det brukar bli bättre framåt dan.

Vad händer hos dig idag? Har du nån vän som du skulle önska att nån annan följde/läste/umgicks med eller nån du vill lyfta fram rent allmänt ur din vänkrets??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kalufser, klåda och lite annat

Ett ganska typiskt måndagsinlägg, påbörjat vid Storebror, om divergerande ting och företeelser i Tofflans vardag.

Det var så märkligt väder igår kväll. Jag hann precis hem med maten när det plötsligt började ösregna. Det blev alldeles svart och det fullkomligt vräkte ner. Sen klarnade det upp. Jag sover med öppet fönster sen ett tag tillbaka och luften i sovrummet var frisk, men lite fuktig. Och måndagen generellt sett är ganska grå än så länge.

Mörkt och ösregn, fotat genom mitt arbetsrumsfönster hemma vid 18.30-tiden igår kväll.

Idag inleds dagen med ett sektionsmöte. Det är första gången jag deltar hos just den här sektionen. Tanken var att det skulle bli nånting kontinuerligt, men nu finns det ju inget kontinuerligt alls i min tjänst, så…

Jag hoppas att det delikata problemet som uppstod i lördags eftermiddag går att fixa under tiden. Om det inte gör det blir jag smått galen. Men samtidigt… Det hade inte varit nåt problem om mitt arbete med detta hade fått OK eller blivit förkastat i juli förra året. I annat fall får jag väl försöka återskapa det hela, trots att det inte är jag som har gjort misstaget. Problemet är bara att jag inte minns riktigt hur jag tänkte för snart ett år sen. Nåja, ingen idé att måla fan på väggen – vi får se om det inte går att lösa trots allt.

Dagens höjdpunkt blir besöket hos frissan efter jobbet. Håret har vuxit som tusan och nu har jag en kalufs igen – som Fästmön älskar att dra i. Särskilt i testar som står rakt upp som antenner. Ja, häckla mig bara, jag är van att lida, Martyren är ju ett av mina alter egon (internt skämt).

Förutom det generella tillståndet av att känna mig som om jag befinner mig i limbo är jag relativt frisk. Eksemen som dök upp nära operationsärret i fredags är emellertid kvar, trots att jag flitigt har använt den receptbelagda salvan två gånger om dan. Baskat, hade jag haft min gamla husläkare kvar hade han skrivit ut den salva jag alltid har haft, den som alltid har funkat på allt. Nu får jag försöka klia mig diskret. Eller helst inte klia allt.

Var kliar det på dig idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »