Shamanens sång – om en oundviklig människa

En ung kvinna, skadad i en trafikolycka, förbannar på sidan 144

[…] det samhälle som orättfärdigt stämplat henne som arbetsskygg, för att vara en fuskare. En föraktad, en icke önskvärd. […]

Läkaren Jan Lidbeck har skrivit en bok om den nya tidens paria, de smärtsjuka. Och den svenska sjukvården, som vi så stolt slår oss för bröstet över. Och om skyddsnätet som för länge sen, före den borgerliga regeringens tid, faktiskt, slutade att fungera. Boken Shamanens sång. Om en oundviklig människa kan läsas som ren fiktion, men läses med blyertspenna och kanske ännu hellre som ett långt debattinlägg. Stort TACK till författaren som sände mig detta recensionsexemplar!

En debattbok. Eller ren fiktion.

                                                                                                                                                     Hjärtdoktorn Martin Lehman har nyss blivit änkling. Han söker och får en tjänst i Afrika. Dottern Johanna, sjuksköterska på intensiven, råkar ut för en trafikolycka och får en whiplashskada. Trots svåra smärtor får hon ingen hjälp nånstans i vården, egentligen. I stället blir hon förnedrad och förödmjukad av läkare som ska vara proffs. När sjukpenningen blir indragen rasar hennes värld samman. Samtidigt är Martin Lehman svårt sjuk i Afrika och får inte veta hur illa ställt det är med dottern förrän det är för sent.

Som jag skrev inledningsvis kan man läsa den här boken på olika sätt. Helt klart är den en debattbok, man blir allt annat än oberörd under läsningen. Den har också drag av psykologisk thriller och ett inslag av hämnd som jag skadeglatt njuter av när jag läser vad som drabbar de oförstående, men hyllade läkarna.

Jag funderar mycket på vad som är baserat på verkliga händelser och får i slutet veta att berättelsen har

[…] verklighetsbakgrund från 2000-talets Sverige […]

Det som gör att den känns väldigt trovärdig är att författaren är läkare och själv arbetar med smärtpatienter i Lund. Jag funderar ett steg till och undrar hur mycket i berättelsen som är självupplevt…

Det svenska samhällets hårdnande klimat och demokratin, som hittar vägar att göra sig av med den som är besvärlig, beskrivs gång på gång på ett rakt sätt, ofta utan känslouttryck. Detta ökar också trovärdigheten. Så här skriver författaren om demokrati, till exempel:

[…] Jo, det hade hänt att de ansvariga för våldet i totalitära regimer ställts inför domstol. Den svenska statsmakten var inte totalitär, den byggde på folkstyre. Men om en demokrati kände sig hotad kunde den också få en totalitär prägel. Det fanns många exempel från historien. Demokratier kunde på många sätt oskadliggöra enskilda eller mindre grupper av individer vilka förklarats utgöra hot. Spridande av lögner, stoppad befordringsgång, avsked från anställning, omyndigförklaring, tvångsvård på mentalsjukhus, fängelse och mord sanktionerades även av representativa demokratier. […]

Ord och inga visor. Svidande ord, men ord jag håller med om. Men den här boken är mer än så! Den har roliga sidor också, tragikomiska. Som skildringen av läkarnas utseende och det faktum att alla ”dumma” doktorer i boken har konstiga namn, förutom örnnäsor, putande magar, glipor till ögon med mera. Och man kan inte låta bli att skratta när patienten SPYR över en läkares skrivbord – och därefter känner sig lättad!

Jag skulle kunna fylla det här inlägget med massor av bra citat från den här boken, men det ska jag inte göra. Jag tycker i stället att du ska läsa den.

Högsta betyg var den nära att få av mig. Tyvärr innehåller boken alltför många korrekturfel vilket stör mig oerhört. Det är nämligen så att när jag läser nånting riktigt bra, vill jag att det ska vara perfekt.  Då ska det inte stå saker som ”tvi veckan” när det ska stå ”tv i veckan”, ”var” när det ska stå ”vad”, ”jumboplast”  när det ska stå ”jumboplats”, ”egentlig” när det ska stå ”egentligen” med mera. (Några konstiga meningsbyggnader finns också samt ytterligare ett antal korrekturfel, framför allt mot slutet.)

Näst högsta betyg ger jag den här boken!

Read Full Post »

Lite blåst…

Och nu har solen ersatts av blåsten igen. Först var det ganska skönt, men efter att Fästmöns parasoll vänt ut-och-in på sig ett antal gånger och dess pinnar stack ut en efter en fällde jag ihop det.

Efter en shoppingrunda på ICA Solen, som vi alla tycker STÄNGER FÖR TIDIGT PÅ HELGERNA, softade jag på Annas balle*. Anna själv följde sin yngste son till en lekkamrat. Det var premiär att leka där. Grabbarna har varit både här och hos Elias pappa och lekt, men Elias har tvekat att gå till sin kompis eftersom de har en ganska stor hund (en golden retriever, tror vi). Inte lätt när man är hundrädd. Men idag hade det gått bra. Hunden var kopplad och Elias hade till och med klappat den. Modigt!

Just nu läser jag en mycket engagerande bok som jag har svårt att släppa. Jag fick den tillsänd mig som recensionsexemplar och det ska bli ett nöje att skriva om den sen. Nöje, för resten… När jag läser önskar jag förstås att man inte hade behövt skriva en bok om detta ämne, men det är tur och bra och tufft att nån har gjort det! Jag läser den här boken med blyertspenna, så engagerande är den. Och viktig! Vad den handlar om? Bland annat om samhällets nya paria, de smärtsjuka.

Idag hade vi (läs: jag) bestämt att vi skulle äta nyttigt. Jag fick med mig alla tjejerna, men killarna gick inte att omvända så de fick kalasa på spaghetti och köttbullar. Vi fyra tjejer gjorde sallader. Jag gjorde Annas och min, medan Linn och Frida gjorde sina egna. I vår slängde jag i de tre basingredisenserna sallad, gurka och tomat, men även fetaost, räkor, kokta ägg, sparris, oliver och en avocado som tyvärr var gummiartad och oätlig. Frida hade sallad, gurka, kyckling, köttbullar, majs och räkor i sin. Linn körde på sallad, gurka, tomater, kyckling, fetaost och majs i sin. (Jag har säkert glömt nåt.) Ja, det är inte tu tal om att vi har olika smak! Tur att det går bra att göra olika bunkar. Vi serverade baguette med brännvinsost till. Och på tal om brännvin kalasade Anna och jag på var sin öl. Till dessert serverades kaffe till tanterna samt vaniljglass med krossad choklad (lite onyttig måste man få vara) samt jordgubbar. Mums!

Vad händer i kväll? Inte mycket här! Jag är jättetrött efter mitt magonda fram på småtimmarna och resten av gänget sitter antingen vid sina datorer eller vid sin TV.

Om vädret tillåter i morgon skjutsar jag dem som så önskar till ett vatten tillsammans med fikakorg, medan jag själv åker Ut på Uppdrag.

                                                                                                                                                             *Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »