Den Svarta Boken: Bladspenat- och ostpasta

Dags för lite smaskens från Tofflans Svarta Bok igen. Idag blir det vegetariskt!

Den lilla svarta.

Idag blir det ett recept som innehåller gröna nyttigheter och hyfsat med fett och kolhydrater i form av pasta.

Originalreceptet i den svarta boken.

Bladspenat- och ostpasta
(Två portioner)

Vad behövs?
Pasta, till exempel snäckor

olja eller margarin till stekning

200 gram bladspenat

1 – 2 vitlöksklyftor

salt

peppar

Kelda ostsås

Redskap:

kastrull

pastaslev

stekpanna

stekslev

vitlökspress

Börja med att tina bladspenaten lite om den är frusen. Det räcker om den får ligga framme i tio minuter. Sätt på pastavatten och koka pastan. Hetta upp oljan eller smält margarinet i en stekpanna. Lägg i bladspenaten. Salta, peppra och pressa ner vitlöken. Fräs och rör om då och då. Häll slutligen på ostsåsen, rör om och koka upp.

Min kommentar: Jättesnabbt och jättegott! Självklart kan man göra egen ostsås, men Keldas är mycket god.

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Påskbakelse

Västkustrulle

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Fårost- och tomatsåslasagne

Nu ska jag öppna Tofflans Svarta bok för dig…

Nu öppnar jag!

Det här är en bok jag började skriva 1999. Jag skulle gärna lägga ut hela förordet till boken här, men då blir somliga så arga, så arga. Och jag har lovat mig själv – jag faller inte för påtryckningar och hot – att inte ge dessa energitjuvar och elakingar nån mer plats i den här bloggen. Därför får du bara en del av förordet – och jag nästan HÖR hur ditt ögonbryn åker upp…

[…] Tanken med den här boken är att sudda bort ordet ”bördor” vad gäller matlagning. Här har jag samlat, i stor oordning, ett antal enkla och ganska billiga recept. En del rätter har jag komponerat själv, andra har jag fått […] Och jag har provat att laga alla rätterna själv! […]

Det trodde du inte, eller hur?! Men nu öppnar vi den! Det recept jag bjuder på den här veckan är dedicerat till Lisa Gräns, en av dessa ödmjuka läsare som inte kommenterar så ofta, men som ibland mejlar och som jag faktiskt har träffat IRL också!

En originalsida i Svarta Boken.

Var lugn! Jag kan nästan inte själv läsa kråkfötterna, men nedan kommer receptet. Det är för övrigt helt fritt från hästkött, ja faktiskt helt fritt från kött överhuvudtagt…

Fårost- och tomatsåslasagne
(fyra portioner)

Vad behövs?
2 gula lökar

2 – 3 klyftor vitlök

2 burkar krossade tomater

2 buljongtärningar

200 gram fårost

salt

svartpeppar

piri piri eller stark paprikakrydda

2 Kelda ostsås till pasta (Ja jag är lat! Ostsås som man gör själv har för övrigt en tendens att bränna fast i kastrullen. På det här sättet slipper du försöka få ren en brändost-kastrull…)

12 lasagneplattor

riven, lagrad ost

matfett

Redskap:
Kniv

skärbräda

konservöppnare

vitlökspress

rivjärn

slev

ugnsfast form

kastrull, 2 – 3-liters

Börja med att sätta ugnen på 225 grader. Gallret ska vara längst ner i ugnen. Skala och hacka löken. Skala vitlöken. Smält lite matfett i en stor kastrull. Fräs löken tillsammans med pressad vitlök. Peppra. Krydda med lite piri piri eller stark paprikakrydda. Häll i tomaterna. Smula i buljongtärningarna. Koka i cirka fem minuter. Rör om då och då.

Smula i fårosten. Salta och peppra. Det behövs inte så mycket salt eftersom osten och buljongen är salta!

Smörj en ugnsfast form. Häll i tomatsås, ostsås och lasagneplattor i några lager. Sluta med tomatsås. Strö över riven ost.

Grädda nederst i ugnen i cirka 30 minuter.

Min kommentar: Mums! Servera med sallad, gärna med oliver!

Livet är kort. Ibland förvånar jag till och med mig själv.

Read Full Post »

Lokalblaskan söndag har överträffat sig själv!

Jag måste få lov att ge en eloge till lokalblaskan och den söndagstidning jag just lagt till handlingarna! Hela TRE (3) artiklar/motsvarande fångade min uppmärksamhet och jag läste dem från A till Ö, så att säga. Wow!..

• En av artiklarna publicerades med anledning av Strindbergsåret i år. August Strindberg är en av mina gamla favoriter. Under studietiden plöjde jag åtskilliga av hans verk – och genomled, om än på visst avstånd – alla hans kval, perioder, skilsmässor med mera.

Det sades i min ungdom att jag hade vissa utseendemässiga drag gemensamt med min favoritförfattare. Om man tittar på denna bild, av en ung August, skulle det möjligen kunna vara munnen. Och håret. Alltid håret.

När nu snart årets första månad är till ända var det verkligen på tiden att också lokalblaskan uppmärksammade Strindbergsåret. Av nån  outgrundlig anledning väljer emellertid lokalblaskan en annorlunda vinkling: man tar upp Ann-Sofie Lönngrens forskning om ett queerteoretiskt perspektiv i Strindbergs dramer. Man kan verkligen, som artikelförfattaren John Sjögren också gör, fråga sig om inte allt är sagt/skrivet/forskat kring August Strindberg. Ann-Sofie Lönngren håller med om att det finns mycket forskat på Strindberg:

[…] Det är helt bisarrt hur mycket forskning det finns om Strindberg. Men vad gäller hans texter är de så oerhört mångbottnade att de låter sig läsas utifrån frågor som är aktuella även i dag. De öppnar sig också ganska villigt för olika kritiska perspektiv, såsom de könskonstruktivistiska och icke-heteronormativa läsningar som jag själv ägnat mig åt. […]

Ann-Sofie Lönngren disputerade 2008 på erotiska trianglar i August Strindbergs dramer. Även detta kan tyckas… väldigt smalt… Men hon poängterar i artikeln att det är Strindbergs texter som är intressanta och att forskningen har kommit långt från personen Strindberg. Och hon avslutar med att spekulera om August Strindberg i framtiden:

[…] Jag tror inte Strindberg kommer att vara lika intressant och aktuell om hundra år. […] 

• Nästa artikel som fångade min uppmärksamhet var den om Lillemor Östlin, Hinsehäxan. Kvinnan som den nyligen visade TV-serien handlade om. Tyvärr finns artikeln inte att läsa på UNT:s hemsida, men faktum är att den är så intressant att det faktiskt är värt att köpa papperstidningen idag för den! Men strunta då i att följa sidangivelserna på Kulturdelens förstasida som är fel. Rätt sidnummer för artikeln är åtta och nio, som det står på A-delens förstasida…

Artikeln om Lillemor Östlin är välskriven och signerad Marie Ström. Läsaren får glimtar ur TV-serien, som grundar sig på Lillemor Östlins självbiografi, men också på hur Lillemor Östlin lever idag:

[…] 71-åriga Lillemor Östlin är klädd i en elegant pälskappa, färgglad halsduk, har shoppingkassar i händerna […] Hon ser mer ut som en välbeställd kulturtant än en kvinna som tillbringat runt 25 år i fängelse, […]

Vidare får vi också veta om dagens Lillemor Östlin att hon släktforskar med en av döttrarna, att ett av barnbarnen planerar att bli polis och att Lillemor Östlin fortfarande missbrukar amfetamin. Hösten 2010 släpptes hon fri från den senaste fängelsevistelsen. Men nu berättar jag inte mer, köp tidningen och läs!

• Sist, men definitivt inte minst, vill jag nämna Sysslingens krönika med rubriken Uppsala och nazismen. Inte heller den finns att läsa på nätet. Redan krönikans huvud gladde mig eftersom där finns en med verkligheten överensstämmande bild på herr Alkarp. Äntligen! Ämnet för krönikan fattar du om du är normalbegåvad och har läst dess rubrik några rader upp i det här stycket.

Det akademiska Uppsala under 1930- och 1940-talen skildras ofta som tyskvänligt i betydelsen rasistiskt. Men, som Sysslingen skriver i sin krönika

[…] Verkligheten berättar trots allt en helt annan sida av Uppsala, en historia som är både ljus och hoppingivande. Det är berättelsen om nazister, fascister och SS-frivilliga. Men det är också berättelsen om den betydligt större skaran antinazistiska Uppsalabor, de som gömde politiska och judiska flyktingar […] om professorer som saboterade den tyska infiltrationen, om studenter som under sina resor till Tyskland riskerade sina liv  genom att överlämna brev till de politiska flyktingarnas familjer och om poliser som vägrade acceptera de nazistiska kollegor som under påsken 1843 satte kårens anseende i fara. […]

Om dessa fyra dagar, varav min födelsedag IGEN! – minns du datumet för Tjernobylkatastrofen så vet du också vilken dag jag fyller år – är en av dem, handlar Sysslingens pjäs 4 Dagar i april. Den har urpremiär här på Uppsala stadsteater den 18 februari. Se den, för f*n! Det tänker jag göra om jag får ihop till biljetten!..

Read Full Post »