Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smällande i dörrar’

Ibland känns det som om jag bor mitt på en teaterscen. Det är skrik och gap och smällande i dörrar som den värsta farsen. Och mitt i eländet finns jag. Försöker existera, försöker överleva, försöker skriva, sova, älska, vara, städa. Ja, allt som en människa gör. Men det går inte att komma ifrån att livet är en fars, åtminstone där jag befinner mig. Eller en tragisk komedi. Eller, för att citera ett pucko som en gång skrev ett fult och elakt brev till mig:

[…] Tofflan – en tragisk persons bekännelser […]

Puckot som skrev brevet kunde inte ens stava mitt förnamn korrekt i brevet, så jag tar inte så mycket på allvar det som puckot

[…] skrivigt […]

 – ja, puckot stavade illa (då snackar vi inte stavfel eller dyslexi, vi snackar dålig bildning) – till mig i brevet. För det var ju inte det enda felet heller. Bland faktafelen noterar jag bland annat att det ju inte enbart var EN granne som utsatte mig för sexuella trakasserier, utan TVÅ. Och att sparken kan man väl ändå inte få om man inte är anställd och betalar skatt?

Precis som en blogg är ett brev ju ofta baserat på känslor. Fakta kan vi snacka om när vi snackar om forskning. Jag tror att vi är många som behöver ett andningshål och att blogga om sina åsikter och känslor är både gratis och terapeutiskt. Dessutom ett bra sätt att skaffa sig nya och riktiga vänner på.

Var sak har sin tid – och det gäller också så kallade vänner som visade sig ha tomma baksidor, likt pappfigurer. Pappfigurer som inte tålde det minsta blåst utan att falla omkull – trots att de vände kappan efter vinden genom att skratta med åt vissa andra till dess de själva blev föremål för skratten. Då satte de skrattet i vrångstrupen och kallade mig Karlsson på taket. (Ja jisses så somliga har skrattat!) Platta pappfigurer, knappt tvådimensionella, utan substans, utan själar, utan mod att tala om varför

[…] folk började backa ur […]

Jag hittade ett fult brev i morse och det är det jag citerar ur. För att visa att jag har gått vidare. För att visa hur elaka folk kan vara. Elaka genom att varken säga vad man har gjort för ursprungligt fel eller genom att sprida saker sagda i förtroende vidare. Det är betydligt elakare, nämligen, att snacka bakom ryggen än att lyfta fram allt i det öppna ljuset. Men jag har lärt mig att folk är ljusskygga. Och tänk, jag har överlevt även detta!

↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔

Dagen är lite svagt bajsbrun idag. Jag tyckte att det var trist att se snöflingor singla ner i morse, trodde först inte att det var sant när Fästmön gav väderleksrapport. Vi tog sovmorgon. Anna börjar inte jobba förrän klockan 16. Härligt att ägna lång tid åt frukost och tidningsläsning – nu har vi ju var sin och slipper vänta på att den ena ska läsa klart lokalblaskans första del. Jag måste säga att jag gillar Dagens Nyheter! Det ÄR liksom en större tidning på alla sätt. Men den har ju inte de lokala nyheterna. Nyheter som man kan läsa på nätet. Ja, jag står faktiskt och överväger saker och ting…

Nu ska jag strax ringa en vän. Jag har noterat att hon är uppstigen! 😀

Read Full Post »

Inledningsvis en dementi: Ett antal personer tycks tro att jag befinner mig i Stockholm den här helgen. MEH!.. Det är ju Allhelgona vi ska dit. Hur är det med kalenderkunskaperna??? Den här helgen är det ju Tacksägelsedagen och ingenting annat.

Att jag sitter här framför datorn är sannerligen ett under! Jag är så sjuk, så sjuk, så väldigt… förkyld… Det kommer en sista hälsning till er längst ner.

Natten har varit hemsk. Det kommer äckliga saker ur alla kroppsöppningar – utom öronen, men detta kompenseras med att Fästmön har en kliande och torr hörselgång i ena örat, för man väl lov att säga? (Vi jobbar i TEAM när det gäller krämpor.)

Masade mig upp i morse för att skjutsa min älskade till jobbet, trots hennes protester, men klockan sju var jag tillbaka i sängen igen och slocknade som ett ljus. Bara för att vakna trekvart senare av en viss persons skrik och gap och smällande i dörrar. Men eftersom jag verkligen är SÅ SJUK så slocknade jag igen och slog inte upp mina ljusblå förrän runt halv nio.

Idag blir det med andra ord lugna puckar. Jag har fyra saker på dagordningen: vattna krukväxter, bädda, stryka och gå med sopor. Vidare ska jag hämta Anna efter jobbet klockan 16 och på vägen hem köper vi nåt ätbart. Och så ska mamma få en pratstund. Eftersom jag är den hårda person jag är har jag redan piskat mig att klara av första punkten på dagordningen. Nu vilar jag ut här vid datorn innan jag intar lite mer java och lokalblaskan. Kan nog ärligt säga att det blir halvfart idag…

Näsan har visat ett flöde av sällan skådat slag och hela ansiktet värker – som om jag hade gått in i en dörr eller fått en råsop. Varje gång jag hostar tror jag att jag ska dö. Rösten har sjunkit ett antal oktaver, jag tror verkligen att jag är den man jag borde vara … när jag gnäller över en liten förkylning…

Ha en bättre lördag än jag och här kommer en sista hälsning! Jag är ju som bekant ingen skådespelare och jag är verkligen ingen filmare heller eftersom halva mitt ansikte inte syns. Men det ska du vara glad för! Passa i stället på att eyeballa den vackra BAKGRUNDEN med alla böcker! Det är ingen kuliss utan The Real Thaaang!

Read Full Post »