Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smälla’

I eftermiddag fick jag äntligen sticka iväg till Nål-Janne för lite akupunktur. Det har varit en urhektisk dag där jag knappt har hunnit gå på toa eller ta rast på jobbet. Men jag fick också beröm och positiv feedback av M, som är chef, och det tar jag åt mig och gömmer i hjärtat. Men jag blev jättegenerad och låtsades inte höra.

Lunchen inklusive haltande promenad till Syltan fram och tillbaka stressade jag i mig på 20 minuter. Och då åt jag både fjärtsoppa (utan fjäsk fläsk) och pannkakor. Jaa, du ska veta att jag var rädd att Janne skulle sätta en nål i min mage, då hade ballongen smällt och det hade blivit grym gasutveckling…

Efter lunchen.


Idag gjorde akupunkturen ont.
Två av nålarna var värst; den ena satt på framfoten, mellan stortån och pektån; den andra under hälen, just där jag har ont. Janne klämde och kände på mitt ben och nog är bindväven fint inflammerad, alltid. Det kändes som om att det gjorde ont var han än petade på mig. Men det är väl sjukgymnasters roll, att känna till folks ömma punkter och tortera människor därefter…

Trött som fan, på ren svenska, var jag när jag kom hem. Jag har inte ens orkat läsa min post. Och äntligen – ÄNTLIGEN!!! – hade plasten kommit! Fyra smala rullar stod nere i entrén. Jag tog genast upp en och började plasta…

Inplastat skrivbord.


Jag började plasta in
i arbetsrummet för där var det svårast med höga bokhyllor, tunga möbler som nu står i vägen samt datorn. Det höll på att sluta med katastrof, för jag tappade en sten (min X-frus fiiina stennyckelpiga som hon fick i 35-årspresent och blev så arg över! 😛 ) Datorn och skrivbordsstolen har jag måttat ut och klippt till plast för, de plastar jag in på söndag kväll.

I gästrummet ska Fästmön och jag vippa upp sängen, annars är det klart där också (förutom krukväxterna – men de får ju stå kvar i alla fönster till söndag kväll).

Inplastade möbler i gästrummet.


I vardagsrummet
har jag plastat in en del och måttat och klippt till annat – man måste ju kunna sitta nånstans och glo på TV. När jag plastade steron med tillbehör åkte en högtalare i golvet, vilket var mindre bra. Det var ett lite h-e att få i kablarna och naturligtvis fick sig skyddet över själva membranet en rejäl skada. SKIT! 

Inplastad teknik i vardagsrummet. 


Vitrinskåpet i vardagsrummet
har inte täta dörrar så det plastade jag också in, inklusive fotona på de fyra bonusbarnen – de får ju inte bli smutsiga! Sen skaffade jag mig dessutom en Plast-Pappa i och med att jag plastade in fotot av honom och några till.

Inplastat vitrinskåp och min Plast-Pappa.


På ballen*
tronar de nya fönstren. Och om jag räknade rätt fick alla fem fönster och nya balledörren** plats! Skönt, för de hade verkligen inte fått plats här inne…

Nya fönster.


Det låg en lapp i min postbox
att Dalkarlarna stormar in här klockan sju på måndag morgon. (Mitt under min tandborstningstid.) Jobbigast blir det på tisdag morgon eftersom jag ska förbereda mig för läkarbesöket då. Har ingen lust att ha en massa främmande män i mitt hem just då, men det får jag lov att finna mig i.

Nu är allt inplastat och jag fick skutta ner för trappan och hämta upp ytterligare en rulle – som tog slut. Hoppas verkligen att de andra i trappuppgången har tagit till sig, för vad jag förstår är Dalkarlarna inte här och jobbar i morgon. Jag är ganska irriterad på att de lämnade plasten så här sent, vi skulle ju få den en vecka före fönsterbytet. Och vad gör folk om plasten inte räcker? Dåligt!

Nu har jag tagit reda på en maskin ren tvätt som hängt färdig, nästa maskin är på gång att hängas. Klockan 20 ska jag hämta Anna från jobbet. Hon kände sig inte särskilt pigg idag, stackarn! Mina förkylningssymtom inklusive febern har mirakulöst nog gått tillbaka helt. Kroppen är fantastisk!


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså jag börjar allvarligt undra om det är ett kontrakt ute på mig. Ett kontrakt att ha ihjäl mig. På vägen hem från jobbet är det alltid nån idiot som gör nåt vansinnigt i trafiken. Idag var det en galning som körde en blå firmabil från Wikmans elektriska som körde slalom – och in rätt framför Clark Kents* nos. Näru, det företaget tänker jag varna

alla

för just nu. Det ligger inte bra till i min bok av förorättelser. (Heter det så i plural?)

Och uppe på Tycho Hedéns väg var bilköerna kilometerlånga och det var i princip tvärstopp. Inte svårt att gissa varför – det hade naturligtvis smällt nånstans. Nåt pucko hade väl glömt att blinka, gjort nån halsbrytande omkörning eller helt enkelt inte hållit avstånd. Man tänker att även om man inte är rädd om andras liv i trafiken borde man kanske vara det om sitt eget. Eller åtminstone sin bil…

Som vanligt körde en massa bilar omkring enögda också. Just den här säsongen gör det ju inte så mycket, men när en strålkastare är trasig, brukar den andra lysa starkt och bländande. När jag var på besiktningen pratade besiktningsmannen och jag just om detta och jag undrade om glödlamporna hade blivit sämre eller om folk bara var lata som inte byter det som är trasigt. Men besiktningsmannen svarade att det är så mycket elektronik som drar ur lamporna i nya bilar. Lamporna går stup i ett. Själv var jag till verkstan och lät byta en strålkastare för första gången i våras. Nej, för att jag har liksom inte aparmar med gripklo i änden, trots att jag är så ful. På verkstan, däremot, har de bra verktyg för lampbyten…

Jag lyckades i alla fall ta mig helskinnad till Stormarknaden där jag inhandlade en platta malt och vinkade till en mobiltelefonerande GH, en kollega från förr i tiden. Det är så märkligt, för jag såg GH så sent som i morse, på cykel. Innan dess är det många år sen sist.

Hemma i New Village möttes jag av brädor i trapphuset. Jorå, om det inte är ungar som skriker så väggarna vibrerar så är det folk som renoverar. Just den här familjen har renoverat i typ åtta månader. Man undrar om de bygger ett helt nytt hus i lägenheten eller vad.

Men jag har snälla och normala människor omkring mig också. Igår kväll plingade Lucille, som Fästmön kallar henne (Lucille heter nånting heeelt annat), på för att låna en kopp socker. Jag gav henne visserligen det, men var väldigt stressad eftersom jag var

strängt upptagen

med nåt

mycket viktigt

(en Alfapetmatch på nätet med Anna). I kväll när jag just hade torkat mig och smort in fötterna efter en dusch ringde det på dörren igen. Jag tänkte först skita i att öppna, men så beslutade jag mig för att kolla i ögat vem det var. Det ringde nämligen två gånger, så det verkade angeläget. Jag svepte om mig handduken och halkade ut i tofflorna i hallen. Det var Lucille som bjöd mig två bitar lettisk ostkaka till frukost!!!

Lettisk ostkaka à la Lucille.


Lucille är inte alls lettiska,
men kakan är det. Och den ska jag visst äta till frukost i morgon! Jag ska ju sen passera labbet och lämna prov på väg till jobbet och då kan man få vänta. Bäst att vara mätt och nöjd då.

Jag har bäddat rent och tvättat och hängt en maskin tvätt. Kvällen till ära – och för att jag ska lämna prov i morgon – har jag ätit tre (3) knäckemackor med LEVERpastej (snacka om kvasi-vegetarian!..) och smörgåsgurka till middag. Jag firar att jag överlevde den fruktansvärda hemfärden, ingenting annat, typ…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Äntligen hemma! 

som sagt. Och då menar jag inte det där tönt-programmet på TV utan bokstavligt. Jag är sååå trött i fötterna eftersom jag numera står och jobbar hela dagarna – ryggen tackar mig, men blana är trötta och onda. Det tar på att bära upp en koloss som Tofflan, liksom. Även för ett par 41:or, nästan 42:or…

Jag har gjort bilden på min fot extra stor för att du ska se att den verkligen är… extra stor. Men ändå. Det blir jobbet för den och dess partner att bära upp kolossen Tofflan.


Hämtade Fästmön
efter jobbet och åkte i flygande fläng till ICA Heidan för att handla mat till i morgon. Därefter skjutsade jag Anna till Morgonen för hon bor där i natt med sina tre yngsta barn eftersom deras pappa har åkt till London. Själv tuffade jag vidare med matkassar och lite annat till Himlen där Slaktar-Pojken mötte upp på parkeringen och bar in allt. Styrde sen kosan till stan igen. Hemma i New Village sparkade jag igång en maskin tvätt samt samlade ihop alla jädra soppåsar. Gick överlastad som värsta bagladyn till soprummet med stinky bags och sunk.

Sen äntligen fick jag slå ner rumpan! Valde förstås skrivbordsstolen framför datorn. Skickade iväg en lägesrapport till Anna och svarade på ett sms innan jag ringde mamma som var frusen.

Min intention för kvällen är nu att titta på Antikrundan klockan 20 och äta pepparkakor. Inte för att jag tror att jag blir snäll av pepparkakorna utan för att jag är sugen på nåt sött.

Har fått ett kul mejl från kära sysslingen. Den 18 februari smäller det! Moahahahahahaaaaa……..

Read Full Post »

Jag skulle gå till Tokerian och handla lite kompletterande till nyårssupén och det gjorde jag. Men sen blev det en promenad på egen hand, årets sista dag.

Solen lyste och det var cirka sex grader kallt. En liten vind bet i kinderna och gjorde så att det sved i halsen.

På gula området hittade jag en fotbollssupporter…


Här har en AIK:are sin bil!


Nån snö har vi inte fått,
men temperaturen har krupit neråt och det ligger ett frosttäcke över det mesta utomhus.

Gräset var frostigt.


När jag gick i gräset
knastrade det lite av frosten under mina sulor. Annars är gräset fortfarande slående grönt…


Fruset, men torrt och ingen snö.


Solen stod ganska lågt,
så ljuset var besvärligt att fota i. Dessutom blev solbrillorna immiga och fingrarna iskalla. Bara en sist bild, på såna där vita bär som är så roliga att smälla!

Frusna, vita smällbär.


En promenad på egen hand,
för att vila öronen en stund. Jag mötte nästan bara tjockisar som jag själv och en och annan ”speta” som kom cyklande, illröd i fejan, med reapåsar från smalis-klädaffärer i Stormarknaden.

Nej, det var skönt att komma hem och dra på sig mjukisbrallan! Den stannar på även över nyårssupén med mamma som består av kräftor, räkor, limeaioli, vitlöksbaguette, kex och goda ostar. Fick bland annat tag på en liten bit Stilton idag, mums!

Men det känns väldigt, väldigt trist att inte fira nyår med Fästmön!… Saknar!!!

Read Full Post »

Jag kan inte säga annat än vokalen ovan. På onsdag klockan elva är det dags. Det smäller, liksom. Högt. Och jag måste bara lyckas och jag måste bara nå fram. För det här är nånting jag verkligen vill. Verkligen vill ha.

Klarar jag av det? Klarar jag av att motbevisa mig själv när det gäller min förmåga? Klarar jag av att visa för alla som har velat och vill mig ont att jag faktiskt duger?

Det här är sista chansen. Sista. Om jag inte lyckas…


Sista chansen…

Read Full Post »

För ovanlighetens skull unnade jag mig själv att se TVÅ TV-program igår kväll. Fästmön TVINGADE jag att se, hon satt med sin dator i vardagsrummet när jag knäppte på TV:n. Fast jag tror att hon blev rätt intresserad också.

Jag erkänner. Jag föll för alla trailers och tittade på första delen av Uppdrag Granskning i SvT1. Bland annat för att jag nyligen lagt in mig och mitt CV i IKEA:s kandidatbank, men framför allt för att det just handlade om IKEA, detta möbel- och prylvaruhus som väl ingen svensk INTE känner till.

Jag har emellertid svårt för Janne Josefsson. Jag gillar inte hans aggressiva stil att göra TV – ÄVEN om han får makthavare och andra att blotta sina svagheter. Men jag gillar inte heller det lilla jag har sett av personen Josefsson. För jag HAR verkligen träffat honom och kan åtminstone uttala mig om DEN gången. Han föreläste och uppträdde tämligen arrogant. På kvällen satt vi vid samma middagsbord och inte blev arrogansen mindre då. Men jag tror att antipatin var ömsesidig och jag tror att den store herr Josefsson tål att få höra att jag tycker att han är aggressiv och arrogant – när han gör TV, när han föreläser och när han umgås med taltidningsjournalister, som jag var på den tiden. Janne Josefsson tycker om att synas och höras. Nu blev det endast Jannes Josefsson i början av programmet och i slutet. Det var Magnus Svenungsson, journalist och barnbarn till en riksdagsman från Högerpartiet, som hade gjort reportaget.


Magnus Svenungsson, reporter på Uppdrag Granskning. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                      Men åter till IKEA… Jag kan väl säga att jag blev chockad och förstummad över reportaget. Jag hade inte ens nån aning om att en stiftelse i Holland – eller Liechtenstein – äger IKEA, detta svenskaste av det svenska, fastän detta har varit känt ett bra tag. Inte heller visste jag att tre procent av allt som säljs på IKEA går till denna stiftelse – som ytterst styrs av… tadaaa! Mr IKEA själv, Ingvar Kamprad. Allt är mycket hemligt och hur Uppdrag Gransknings reporter kommit över vissa dokument förstår jag inte (men det klart att det finns en läcka nånstans, annars hade man ju inte kunnat göra programmet!). Syftet med stiftelsen och att lägga ägandet utomlands är förstås att skatteplanera. Tjäna pengar. Nåt annat kan det väl inte vara? Jag tror inte riktigt på att stiftelsens pengar finns där för dåliga tider, inte när en massa anställda, enligt programmet, varslades förra året för att det var just… dåliga tider. Dåliga tider GENERELLT. Inte på IKEA. IKEA påverkades nästan inte alls.

Hur påverkas jag av att se Uppdrag Granskning om IKEA? Slutar jag att handla där? Mja, IKEA är ju inte ensamt om att skatteplanera och ska man tro att det är skattefiffel finns sånt på närmare håll… Fiffel är emellertid aldrig OK, tycker jag, så. Men jag har inte bestämt mig än vad jag tycker om IKEA. Jag vill se del två först. Därför sätter jag inte heller nåt betyg på programmet än.


Historien om IKEA – hur sann är den?

                                                                                                                                           Gårdagkvällens andra TV-program som jag tittade på var förstås tredje och sista delen av Bibliotekstjuven. Serien som blev bättre med tiden och där jag riktigt njöt av Gustaf Skarsgårds skådespeleri. Man kan tycka att programmet om IKEA och Bibliotekstjuven är otroliga kontraster, men egentligen är de inte det! Båda programmen handlar om pengar, mycket pengar, pengar som tjänas utomlands och så två huvudpersoner från enkla förhållanden som skaffar sig… mycket pengar.


Gustaf Skarsgård, njutbar skådespelare. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                       Jag tycker att det är fruktansvärt när man förstör böcker – och i detta sista avsnitt river John Maneus sönder en gammal bok och dessutom hamnar ett gäng gamla böcker först i en soptunna, sen på pappersåtervinningen. Det är också så programmet slutar. Med en kvinnlig bibliotekarie som inte kan låta bli att rota i ett berg av papper i hopp om att finna nåt att rädda..? Och ja, serien följer den verkliga historia den är baserad på så tillvida att det smäller.

Bibliotekstjuven har en massa mindre bra saker, men också en massa bra skådespeleri, framför allt. Därför ger jag den högt slutbetyg!

Read Full Post »

Nyårsafton fortsatte i samma lugna lunk. Jag stekte kalkonfilé och serverade vitlökssmör och potatisgratäng till den samt ett stort, dignande salladsbord (NOT!) bestående av majs och små plommontomater. I glasen var det alkoholfritt nattvardsvin till mamma (!) och ett hemtrampat rött från 2002 för oss övriga. Desserten bestod av kex och ostar som luktade… jaaa, bajs, helt enkelt!


God, men luktar bajs.

                                                                                                                                                         Vi åt lite tidigare än planerat, så att vi skulle hinna se Grevinnan och betjänten. Anna kunde äta och satt uppe i soffan med oss hela kvällen. Messade lite till alla barnen mellan TV-programmen, för mamma upptäckte nämligen att After Dark med Babsan gick. Anna och jag var väl sisådär sugna eftersom vi hade sett showen på TV tidigare i höstas – MEN! Det visade sig att gårdagens inspelning från Tyrol var längre än den som visats förut. Superduper! Det blev två timmar med skratt och flams och snuskerier! Till detta serverade jag kaffe och så tog jag ensam ett glas päronkonjak. Det var ju ändå  nyårsafton…


Två härliga puddingar!

                                                                                                                                                         Vi kikade på ett avsnitt av Snobbar som jobbar på en av skivorna i boxen jag fick i julklapp av Anna. Vissa avsnitt är faktistkt fortfarande spännande – även om vissa saker, till exempel lord Brett Sinclairs dans, är rena tönterierna! 😆

Tolvslaget såg vi på Skansen och fick bland annat höra Sarah Dawn Finer framföra Annas och min låt. Jag passade på att messa en viktig fråga till Anna och fick ett bra svar.

Utanför fönstret hade en massa galningar eldfest med grillar och raketer. Ungar släpade brinnande föremål (granar?) fram och tillbaka över snön och himlen lystes upp av raketer. Dessvärre smällde det ända fram till halv fyra på morgonen, enligt mamma. Det verkade som om man inte läst informationen från styrelsen om att man INTE fick smälla av raketer på gårdarna. Hur som helst, det var ju mycket snö och snöade friskt, så nån större brandfara var det väl inte. Fast man hade väl inte precis lust att få en raket på ballen*…

Faster E, snart 94, ringde och väckte oss vid elva-tiden. Pinsamt att vi sov så länge…

Anna ligger nu i badet och efter det tänkte jag servera en sen frukost. Till kvällen blir det kräftor och räkor, med en silltallrik som förrätt. Och så Stjärnorna på Slottet och kanske nån film.

                                                                                                                                                  *ballen = balkongen

Read Full Post »

« Newer Posts