Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smaka ingenting’

Ett inlägg om ljus i tillvaron… och mörker.


 

Faktum är att jag citerar mig själv i rubriken. Mitt manus är ännu på rea och när jag sneglar på vissa sidor ramlar historien över mig igen – som en jävla ångvält. Och kanske är det för att allt inte är så idylliskt ute i verkligheten. Det gör mig ont om goa människor som far illa, jag blir förtvivlad när jag känner fina människors ilska och frustration. Ingenting kan jag göra för att lindra, bara lyssna och finnas där som kamrat. Var det nåt jag saknade, för övrigt, när Det hände, var det kamrater. Det fanns en och annan, men de flesta försvann snabbare än en avlöning. Vem vill förknippas med en loser, liksom? Ondast gjorde det när den närmaste kamraten visade sig vara en av några stycken som huggit i min bortvända, vid den tiden sjukskrivna, rygg.

Det finns ett ljus

”…det finns ett ljus…”

 

Skattsedel

Skatt vill jag betala, men rätt sådan.

Nåja. Det retar säkert många att jag har överlevt. För en del bevisar det nog att jag är stryktålig, envis och inte ger upp så lätt. Jag har visat mig själv det, om inte andra… Men var lugn… Historien är inte över än. Jag håller fortfarande på att lära mig att sänka mina mål och acceptera sånt som att jag inte har varit på utlandssemester sen 1996. Det tänkte jag på senast idag och ja, det svider när andra reser kors och tvärs.

Idag har jag i alla fall fått skattsedeln jag beställde häromdan, för se skatt vill jag betala, men korrekt sådan. Brevbäraren hade dessutom stoppat ner två ex av min fackliga tidning. (Förutom att jag fick ett astmaanfall light av den undrar jag hur det står till med läskunnigheten.) På en av mina föregående arbetsplatser hade vi samma problem med våra personaltidningar: trycket luktade ve och fasa och jag, med flera, fick svårt att andas.

Min arbetsdag… På förmiddagen inledde vi med ett sista datormöte i den konstellation vi har varit sen i september. Därefter hade jag ett ”städningsmöte” med min chef. Vi röjde lite här och var och jag visade några… ”handgrepp”. Efter lunch hade jag nån sorts överlämning av en bråkdel till NK*. Jag hade ett intressant utbyte med en av de unga duktiga talangerna. Ibland blir jag positivt förvånad över klokskap hos de yngre. Det var annat än den mossa jag kände växte flera centimeter på mig under eftermiddagsfikat när jag talade om pianofröken som slog mig på fingrarna med en pinne om jag råkade vila handlederna mot klaviaturen. Allt medan metronomen tickade olycksbådande…

Lunchen idag var fullkomlig vidrig. Den smakade ingenting och jag behövde inte en tand för att äta den. Nej du, mamma, den här gången hade du fel! Det finns inget gott eller bra med Findus mandelfisk!

Mandelfisk

Den smakade inget, mandelfisken, och ingen tand behövdes för att äta den.


Lite hungrig är jag allt i kväll. 
Det jobbigaste är att jag vet att det finns en godispåse. Jag vet exakt var den ligger, i vilket skåp, på vilken hylla och vad påsen innehåller…

Godispåse innehåll

Gott…


Men jag har bestämt mig för att ge fan i påsen. 
Och står jag inte ut kan jag alltid ta några söta druvor, för även såna finns det kvar sen igår. Jag ska läsa en stund nu och fundera över det faktum att jag faktiskt inte vet hur den prisade Alicia Vikander ser ut eller vad hon har gjort. JA, JAG ÄR OBILDAD! Däremot vet jag vem Josefin Nilsson var och när nån är 46 år när hon går bort har hon gått bort alldeles för tidigt. Jag har en underbart rolig anekdot om låten Älska mej som hon sjöng med Ainbusk. Men det passar sig inte att berätta den nu. Kanske nån annan gång…


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mitt liv och döden och påhälsningar.


 

Igår kväll kände jag mig helt slut. Eller rätt död, om du ursäktar att jag missbrukar begreppet en aning. För att klara av kvällen fick jag ta den i sjok. Men det gick bra och eftersom tröttheten var av den sköna, sunda och stolta arten (”jag har jobbat min första hela arbetsvecka på ett och år tre månader”) piskade jag mig inte till att göra storverk.

Jag körde ett par maskiner tvätt, varav en snabbtvätt, och jag gick ett varv med dammsugaren. Här var inte så smuligt och skräpigt på golven, mest dammigt. Det finns många fördelar med att jobba om dagarna och inte vara hemma så mycket. Det är inte enbart så att det går åt mindre kaffe, toapapper, el och vatten – det blir mindre skräpigt hemma dessutom.

Kvällshimmel i oktober

Medan jag dammsög passade solen på att färga himlen vidunderligt vacker innan den gick ner.

 

Turkisk yoghurt valnötter och akaciahonung

Kvällsmat ibland.

Det enda som är lite problematiskt är maten. Matkostnaderna är ungefär desamma som tidigare, kanske något mindre. Till frukost blir det fil med müsli och kaffe. På lunchen serverar jag mig vanligen nån microrätt och det blir min huvudmåltid. Vissa dar känns det lite lite, men ärligt talat har jag varit för trött om kvällarna för att känna hunger. Jag har rostat mig ett par mackor och ibland har jag tagit turkisk yoghurt med valnötter och akaciahonung. Jag har inte svultit. Tvärtom känner jag att magen trivs bättre när jag äter mindre. (Den gillar däremot inte att jag dricker så mycket kaffe som jag gör på jobbet…) Sen borde jag kanske också äta nyttigare. Kom dock ihåg att Rom inte byggdes på en dag!

Innan jag lämnade området där jag jobbar igår var det två karlar som uppträdde ganska hotfullt mot mig när jag skulle hämta bilen. Jag skrev inget om det här, för jag ville inte solka mitt intryck av en fin första arbetsvecka. Tyvärr har det med parkering att göra och jag hade blivit förvarnad av chefen…

Det är helt lagligt att parkera där, men de som bor där kommer inte att ge dig blommor, precis, när du gör det

Zensa primitivo

Zensa primitivo är både gott och fylligt. 

Kanske tyckte jag lite synd om mig själv när jag stannade för att handla fil och mjölk och middag, för jag köpte också

nåt gott

i form av prästostbågar. Påsen ligger emellertid oöppnad i skåpet. Min middag blev tre kycklingklubbor och potatissallad, mat att bara ställa fram. Ja jag värmde förstås pippin. Potatissalladen hade jag kunnat vara utan, för den smakade ingenting. Tur att jag hade ett gott och fylligt Zensavin att skölja ner middagen med. Jag tog ett glas till maten och ett glas med mig in till bästefåtöljen.

Efter maten kroknade jag, men tvingade mig själv med alla medel att inte gå och lägga mig för tidigt. Jag njöt av att sitta och läsa. Det har blivit för lite tid till det. Tyvärr är boken jag läser rätt… tråkig. I stället fastnade jag vid en film på TV och tro det eller ej, jag höll mig vaken! Filmen var mycket svart. Och så innehöll den en skildring av döden som jag tyckte var så fin. Inte vet jag, men efteråt fick jag kanske besök av nån som var död… Jag var ute i badrummet och hämtade min el-tandborste. TV:n stod på i vardagsrummet. Där visades en film vars handling utspelade sig på 1950-talet. En polis förhörde ganska brutalt en misstänkt – till tonerna av en modern låt?!? Nej, det kunde inte stämma! Jag gick in i sovrummet – och ur min ena klockradio verkligen gastade Ricky Martin på spanska. Vem hade satt på klockradion – som jag aldrig använder mer än för att se vad klockan är??? Helt klart måste jag ha haft nån sorts påhälsning och jag har mina misstankar om att det är en person som inte längre är i livet som kom för att busa lite med mig.

Kvällshimmel i oktober fyrkantig

Far min själ vidare när jag dör?


Vad händer egentligen när vi dör?
Fonus har gjort en undersökning och frågat 1 000 svenskar vad de tror. Så här blev resultatet:

  • Ungefär hälften tror att livet fortsätter på nåt sätt
  • Kvinnorna tror mer än männen på ett liv efter döden
  • Ju äldre vi blir, desto mindre tror vi att livet fortsätter efter döden
  • Var femte tror att själen lever vidare
  • Var tjugonde tror att vi återföds i en ny kropp

Och nu måste jag ju avsluta det här inlägget med att skriva vad jag tror. Ibland tror jag att vi bara slocknar. Men eftersom kroppen blir 21 gram lättare direkt efter döden tror jag att våra själar far vidare till nåt nytt liv. Och jag tror att vissa själar hänger kvar bland oss som ibland behöver lite… tillsyn. Vad tror DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Nu måste jag sätta lite fart. Jag har ju en dejt med min Fästmö idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fortsätter gå framåt, om än med små steg. Men det jag har åstadkommit idag är sjumilakliv, minst. Det känns som om jag har rätt att vara stolt över mig själv.

Efter promenaden var jag bara så jättetrött. Mamma ringde och pratade oavbrutet i nästan en halvtimme. Jag blev inte piggare, men fick lite energi till att bädda min säng med rena lakan.

bäddad säng

Sängen är bäddad!


Dagens middag
bestod av knäckemacka med ost, mjölk samt, tro det eller ej, räkcrèpes. Det smakade ingenting och osten, whisky cheddar, var irriterande smulig.

räkcrèpes

Middagen föreställer räkcrèpes. 


Jag var helt slut och trött
efter dagen och allt jag hade gjort (mycket för mig!), så jag drog mig tillbaka till fåtöljen med mitt jättesudoku.

Jättesudoku

Jättesudokut får en att känna sig lite smart ibland.


För att jag inte skulle somna
satte jag fram en skumtomte och lite ischoklad. Det hjälpte inte. Ett, tu, tre så hade Tofflan slocknat.

Skumtomte o ischoklad

Mutor för att hålla mig vaken – skumtomte och ischoklad.


Vaknade en halvtimma senare
av sms. Därpå följde i ganska rask takt två telefonsamtal. Det kändes bra att mina nyårshälsningar hade nått sina mottagare!

Kom på att jag inte hade varit ner till postboxen idag, eller jo, när jag passerade på väg ut på promenad, men så tidigt kommer inte posten hit. Så jag hasade nerför trappan och tänk – där låg ett paket från Bokus!

Paket fr Bokus

Paket från Bokus.


Men jag hade ju inte beställt nåt
från Bokus NU… Konstigt… Jag slet och kämpade med den seeega tejpen. Och det klart, det kunde man ju förstå att den var seg, tejpen var ju från Dalarna visade det sig!

Jag ska göra dig så lycklig

En norsk bok till mig!


Det var den snälla Gunilla
som hade tänkt på sin gamle sjuke kömpis i Uppsala! Tusen TACK, raring! Jag blev så glad!!!

Från Gunilla

Från Gunilla.


Nu har jag massor av bra böcker
att läsa!

Tack alla som har gett mig böcker, det är goda gåvor och de hjälper mig att ta det lugnt och att bli frisk.


Livet är kort.

Read Full Post »

Lunchen var bara vidrig! Den bestod av en halv ICA-pizza, den halva som mamma inte åt upp den där kvällen köket i New Village serverade pizzan första gången. Den smakade typ ingenting och vissa delar var sega, andra knapriga som knäckebröd.


Uppvärmd sån här är ganska vidrig… 


Före lunchen lämnade jag ifrån mig webböversynen
via mejl till fruarna Chef och Personen som fick Tjänsten. Jag kan inte hjälpa det, men lite trist känns det allt att inte få fortsätta att jobba med det hela och åtgärda bristerna. Samtidigt ska Personen som fick Tjänsten kanske ägna sig åt nånting annat än den affisch med kollegornas porträtt på – som har tagit väl en vecka i morgon..? – och att skandera i telefonen.  (Det är lite svårt att ägna sig åt skrivjobb när nån pratar andra saker precis bredvid.)

Jag är lite orolig för Fästmön som jobbar på trots en ond fot. Men som hon messade på lunchen hjälper det föga att vara hemma eftersom hon ju måste promenera med Elias till skolan varje vardag ändå. Och det är när hon belastar foten som det gör ont. När vi ändå är inne på krämpor håller jag en tumme för vännen Jerry nu klockan 13 och hans akuta tandläkarbesök. Jag har lovat honom att det känns bättre bara tandläkaren får göra sitt! (Så nu hoppas jag att tandläkaren är riktigt duktig och snäll!)

En glad nyhet måste jag försöka få med i detta gnällinlägg och det är att Bokus har messat att Fragment är inlämnad till posten. Det var en riktigt finfin julklapp av vännen Rippe och nåt att se fram emot den här veckan!

Jag är fortfarande trött och vill helst åka hem. Men jag ska försöka hålla ut och jobba med forskartexterna. Även om jag är trött är jag en envis so-and-so. I morgon kväll räknar jag emellertid att få lite extra krafter när jag ska delta i en distansövning klockan 19. Det ska bli riktigt spännande!

Read Full Post »