Ett inlägg om en TV-film.

Nelson och Barnaby. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: All3Media/SVT)
Äntligen ordning på torpet! Sommartorpet! Det som jag anser vara TV-sommartorpet: Morden i Midsomer. I afton visades den tredje delen av säsongens fem, Morden i Midsomer: Wild Harvest.
Den här gången hittas en markägare mördad – på ett för Midsomer typiskt märkligt sätt: vildsvinen har gett sig på mannen, bunden vid ett träd och insmord med tryffelolja. Spåren leder till ortens finrestaurang, den med en alldeles egen kändiskock. Nästa mord låter inte vänta på sig. Den som smakar av soppan vrider sig i plågor och faller död ner.
Spåren leder i kringelikrokar, även till det förflutna. Naturligtvis är inte det inte bara naturens örter som är kraftfulla ingredienser i kvällens Midsomer – det är även passion och kärlek. Och så är det ju den underbara hunden Sykes, som uppenbarligen har drabbats av nån sorts depression inför det kommande Barnaby-barnet.
Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Det är trivsamt och inte särskilt läskigt, nämligen. Lite läskigare hade gett toppoäng.
Livet är kort.