Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘småbarnsförälder’

Ett inlägg om en bok.


 

Hon som serEtt av mina litterära mål för 2016 är att läsa fler böcker som inte är deckare. Eftersom jag tycker att det är svårt att hitta skönlitterära romaner som intresserar mig, läser jag gärna biografier. Inte vet jag om Eva Wiklunds bok Hon som ser är en biografi direkt, men den berättar om Anna-Lena Vikström som är medium. Jag fick den i julklapp av vännen Jerrytusen tack för en häftig läsupplevelse! (Detta var för övrigt den sista julklappsboken. Vilken tur att jag har ett gäng olästa böcker här hemma – allt från loppisfynd till det nyinköpta pocketbokpaketet – och Sivs böcker.)

I den här boken berättar författaren om Anna-Lena Vikströms liv, men också om hennes arbete som medium. Det är en väldigt öppen bok där Anna-Lena Vikström har berättat för Eva Wiklund, som sen skrivit boken. Två år har det tagit. Vi läsare får följa Anna-Lena från späd ålder upp till nutid som småbarnsförälder som längtar efter vuxen kärlek.

Anna-Lena Vikströms berättelse är väldigt rak. Trots att den handlar om ett ämne som upplevs som kontroversiellt av vissa människor känns boken inte flummig. Jag kan inte säga att jag är övertygad, men jag låter mina sinnen vara öppna. Och på titelbladet har jag gjort några blyerstanteckningar av det jämförande slaget. Där står…

  • synestesi
  • värmehänder
  • svårt att känna igen ansikten
  • hitta försvunna saker
  • drömmar
  • tecken och ”bus” från döda närstående
  • ögon-/synproblem
  • intuition

Den här boken är väldigt annorlunda och väldigt läsvärd. Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

De flesta av oss har nån form av relation till Cornelis Vreeswijk. Och de flesta av oss har hört hans låtar, kanske till och med sjungit dem. I kväll visade SvT1 filmen Cornelis (2010). Den kunde jag liksom inte missa!

Cornelis

Den här kunde jag inte missa i kväll!


Filmen Cornelis
skildrar naturligtvis Cornelis Vreeswijks karriär som trubadur. Men det jag var mest nyfiken på var människan bakom. Och jag fick veta en hel del om denne holländare!

Snabbt kastades vi tittare in i Cornelis karriär. Han kom liksom från ingenstans – eller Beckomberga och gjorde succé. Redan från början blev det mycket alkohol. Inte bara mycket, ganska kopiösa mängder… Livet som trubadur passade inte alltid ihop med det som småbarnsförälder.

Filmen har fått en del kritik för att utge sig vara biografisk men ge felaktiga uppgifter. Hur som helst, den innehåller mycket musik – och jag fick lära mig att Cornelis förbjöd radion att spela hans låtar…

Jag tycker att det här är en bra film, även om alla fakta inte stämmer. Hans Husby som spelar Cornelis är väldigt porträttlik – även om han bryter på norska snarare än holländska. Det blir högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja… ehum… 😳 Rubriken är alltså titeln på den bok jag just läst, Men vi knullar ju ändå inte, av Ann Söderlund. Jag fick den av min frissa härom veckan när jag var och klippte mig. Frissan – och fler med henne – har uppgett att de inte pallade med att läsa (ut) den här lilla pocketboken. Och när folk är så negativa blir en sån som jag nyfiken. Nu är boken läst – och jag har garvat! Tack, Mona!!!


Jag har fått garva åt denna!

                                                                                                                                                               Ärligt talat brukar jag inte gilla småbarnsmammors kåserande texter om vardagen. Jag brukar inte gilla nånting med texterna och innehållet. Totalt ointressant för mig. Och ofta har jag frågat mig:

Varför raljerar de så över sina ungar och sin respektive? Är inte det här ett liv de har valt själv, liksom? Vem har tvingat dem?

Ann Söderlunds texter är mera krönikor över vardagen. Visst, man och barn finns där, men det som skiljer Ann Söderlund från andra skrivande småbarnsmammor är att hon inte förnekar att hon har ett annat liv, vuxenlivet. Och det är just detta som gör att hennes texter blir roliga.

Jag la ut ett citat här på bloggen häromdan som jag tyckte var roligt. Här är ett annat som jag tycker är ganska tänkvärt också:

[…] Det blir alltså inte bättre med åren. Det finns alltid saker att ångra. Och vem, ursäkta som frågar, är det förresten som har bestämt att jag måste vara en muntergök dygnets alla timmar? Finns det en lag? […]

Jag skulle också vilja citera den text som handlar om hur det är att vakna upp med ett djungelvrål i rumpan, men den är alldeles för lång. I stället tycker jag att du ska läsa den här boken – förutsatt att du är på rätt humör och att du vill skratta.

Ska jag ha några invändningar mot boken är det att det är vanskligt att samla så här många roliga texter i en bok. Det blir sällan bra. Det blir för mycket. Därför tror jag att texterna hade varit roligare att läsa var för sig, lite här och var, i diverse tidskrifter. Vidare förekommer ganska många…

fula ord 😳

och en del språkliga tautologier som jag retar mig på. Och att stava fel på inte bara en utan två kända personers namn är inte så lyckat. Det verkar lite… obildat. Men jag ger den här boken medelbetyg för jag skrattade högt flera gånger!

Read Full Post »

Ärligt talat har jag lust att säga: vad var det jag sa?! Men det tänker jag inte säga. Nu kommer de stora larmen om att vaccinet mot svininfluensan gav barn narkolepsi, nåt jag skrev om här i december förra året.

Men mest har jag bloggat om vaccinet som sådant, bristen på information och varför det skapats gräddfiler för tjänstemän och politiker. Gräddfilsmänniskorna, som inte ens reflekterade över att de trängde sig före personer som tillhörde riskgrupper och som VERKLIGEN behövde vaccineras. Argument som

jag är småbarnsförälder

var inte hållbara, tyckte jag. Men det tyckte tjänstemannaledningen vid den verksamhet som ansvarar för hälso- och sjukvården i länet som via e-post inbjöd politiker och tjänstemän till att få en gräddfil till vaccinet.

Ja jag har verkligen skrivit KILOMETERVIS om vaccinet mot svininfluensa. Synd att ingen annan än  jag (?) reagerade INNAN ett antal barn och unga drabbades av narkolepsi…

I december förra året författade  några föräldrar en debattartikel, men då var redan deras barn sjuka. Narkolepsi är tyvärr en livslång och ganska ovanlig neurologisk sjukdom. Sjukdomen ofta kallas sömnsjuka. Här kan du läsa om en av de unga som har fått narkolepsi. Läs gärna kommentarerna till artikeln. Bland annat skriver en person anklagande i kommentarerna att media piskade upp stämningen och att lokalblaskan skrev massor av artiklar om vaccinet och svininfluensen. Men hade den verksamhet som ansvarar för länets hälso- och sjukvård TAGIT sitt ansvar så skulle man ha skött informationen därifrån och inte låtit lokalpressen göra jobbet.

Read Full Post »

Fem minuter över sju i morse låg jag i goa, sköna sängen igen. Då hade jag kommit hem igen efter att ha skjutsat Fästmön till jobbet. Och det var ju så kallt och mörkt och halt att jag bara ville krypa ner en stund. Somna? Nehej, inte jag inte. Fast… Joho, det var just vad jag gjorde. Sov ända till klockan halv nio när jag vaknade av att nån i huset MEGAFONERADE*.


Det är väl ”trevligt” att folk kommunicerar men måste somliga använda sin megafonröst varje gång det ska telefoneras???

                                                                                                                                                           Idag har jag rätt mycket att hinna med att fixa innan jag hämtar Anna klockan 16. Här hemma är det naturligtvis det vanliga – bädda, frukostera, diska, vattna krukväxter. Och så måste jag klura ut en ny fråga till nästa vecka. En fråga som förhoppningsvis är lite mer intressant än den här veckans har varit med tanken på det låga antalet svar. Lustigt nog står det INTE i paritet med besöksstatistiken – den senare är högre än nånsin…


Undras om läsarna har varit däckade den här veckan eller om min fråga om vinterdäck inte var intressant. Bilden visar för övrigt ett vinterdäck med bra mönsterdjup. Bara så du vet.

                                                                                                                                                        Jag måste packa lite också. Det mesta är väl nerpackat, men eftersom vädret känns lite så där… överraskande är det väl bäst att packa både hängslen och livrem, så att säga. Framför allt ett par kraftigare skor ifall att. Det påminner mig om att jag BORDE ha bytt till vintertofflor på Clark**, men…

Ska sen till Stormarknaden och härliga (NOT!) ICA Kvantum. (Det var ju där Anna såg mig första gången, när jag for fram med stridsvagnen varuvagnen och VERKLIGEN såg ut som en som verkligen hatade barn, vilket jag enligt SOMLIGA ska göra… Hmmm, hmmm…) Ser för övrigt på Stormarknades hemsida att man kan vaccinera sig mot säsongens influensa där, idag, bland annat, men även andra dagar. Det står inte så mycket mer än tider, inte vad det kostar eller så. Kan inte hjälpa att fundera över hur det var med en viss influensa förra året och vilka märkliga kriterier som skapade en sorts gräddfil, typ:

Jag är småbarnsförälder…

Har väl aldrig varit nåt särskilt tungt vägande skäl förut??? Och varför somliga i den ”klubben” skulle vaccinera sig kändes ju rätt onödigt eftersom de hellre är nån annanstans än på sina jobb. (De skulle alltså vaccinera sig så att de inte blev smittade av sina smittsamma småbarn så att de kunde jobba och barnen vara på dagis.) Själv vaccinerade jag mig inte, har ALDRIG vaccinerat mig mot nån sorts influensa. Ändå BORDE jag vara en priogrupp med tanke på mitt ”tillstånd” som gör mig infektionskänslig, men det skiter jag i. Jag kan ju alltid göra en film där jag självömkar och lägga ut den på YouTube och bloggen så känns det genast bättre (jag har haft många tittare). Funderade ett tag på att göra en film om min onda mage, men magar känns på nåt sätt inte lika glamouröst som snor och hosta.

Men jisses vad jag sitter här och svamlar! Nu blir det en stund med lokalblaskan och så ska jag bädda GENAST så jag inte faller ner i sängen igen. Sen måste jag klura ut en fråga till bloggen innan jag sticker och handlar… Kanske får ringa Elias, åtta år (jag som inte gillar barn, hmmm, hmmm…), han brukar ha koll på vad som är aktuellt…

                                                                                                                                                 *Megafonera = tala med überhög röst i telefonen
**Clark = Clark Kent, min lille bil

Read Full Post »