Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘småbarn’

Så  blev det helg igen. Den här veckan har verkligen gått fort och det tror jag beror på att jag har fått fortsätta att göra roliga saker på jobbet. Jag har till exempel haft one-to-one-kurser i webbverktyget. IT-teknikerna fick ju så småningom ordning på webbplatsen jag bygger. Igår förmiddag hade jag avstämningsmöte med min uppdragsgivare. Vi gick igenom sida för sida och det känns som om Lille M blev väldigt nöjd. Vi har bestämt vad jag ska fortsätta med och Lille M har också fått uppdrag: att ta fram diverse underlag åt mig. Igår eftermiddag var jag runt i huset och fotade för de nya undersidorna, men jag hann inte göra mer än en ingångssida om säkerhet på både svenska och engelska och en undersida om brand på båda språken. Idag ska jag fortsätta med hjärtstartare och mer säkerhetsprylar samt sånt som lunchrum och liknande. På måndag ska jag försöka få till en intervju nere i vaktmästeriet med H och Johan. Så jag fortsätter att bygga mitt Hus webbplats.

Huset
Huset fotat i morse  i tiogradig kyla och lite Photoshoppat.


Igår kväll hann jag ta en dusch och en macka innan jag såg på Monika i När livet vänder på SvT Play. Det var ett riktigt jobbigt avsnitt, för det var så otroligt sorgligt med sjukdom, död och småbarn som inte fick ha sin pappa i livet. Fästmön jobbade till klockan 20 och jag åkte in på de ishala, knöliga gatorna för att hämta hem henne. Resten av kvällen tillbringade vi med spel och läsning. Antikrundan ska jag glo på i kväll.

I kväll ska jag också utnyttja det tack jag fick av lokalblaskan för att jag har deltagit i cirka 150 (etthundrafemtio) läsarundersökningar. Eftersom jag inte ville förlänga min prenumeration med en endaste månad valde jag detta:

trisslotter
Två trisslotter blev tacken för att jag har deltagit i cirka 150 läsarundersökningar.


Som du förstår blir jag jämrans grinig om det inte är nån BRA vinst på åtminstone en av trisslotterna. JÄMRANS grinig.

Idag lunchar jag med Johan, mitt sätt att uppmärksamma internationella kvinnodagen (kvinna bjuder man på lunchrestaurang). Ilona hade lite andra förslag på aktiviteter i en kommentar här igår.

Sen är det helg. Gissningsvis är jag uppe med tuppen i morgon och det vore bra. Min intention är att skriva Den Bästa Jobbansökan Ever Done By Me, eftersom jag ju har sett ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha – och tänker få. Anna kommer in för att storhandla och jag plockar förstås upp henne när hon är klar och följer med ut till Himlen. Där stannar jag för att fira helg med en decimerad familjeskara (en jobbar, en är kattvakt och en ska på evenemang). Roligast av alla får nog Lillebror som ska få se finalen i Melodifestivalen 2013 live tillsammans med sin pappa. Även om jag personligen tycker att det har varit riktiga skitlåtar i år är det säkert en jätteupplevelse att få vara på plats och se Louise och YOHIO live (när de andra artisterna och programledarna kommer upp på scenen kan man ju blunda 😉 )

Men först ska jag jobba mig igenom den här fredagen. Det är ett fantastiskt privilegium att få jobba just här, men eftersom min anställning bara förlängs med två – tre månader åt gången blir det ganska ohållbart i längden. Jag vill ju kunna planera lite för framtiden också. Det finns ju en sån nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag hade inte tänkt ge mig in i nån inflammerad debatt, men det går inte att låta bli att ha åsikter. Igår läste jag i DN om Nellys café som vill förbjuda barn på fiket. På kafédörren hade man satt upp en lapp med texten

För allas trevnad råder barnförbud i lokalen

i lördags. I söndags åkte lappen ner sen Diskrimineringsombudsmannen hade uttalat sig att detta var åldersdiskriminering.

Men hallå! Det finns några av oss som ibland vill gå på barnfria ställen och njuta av vuxentid, vuxensamtal och lugn och ro. Det finns massor av ställen man kan gå till än just ett enda kafé, Nellys café, om man nu vill ha med sig småbarn. Ett skäl är väl främst att små barn inte dricker kaffe – kafé = här serveras kaffe. Nej, roligare för alla om man tar barnen till ett barnställe där det är OK att låta och att inte sitta stilla. Låt Nellys café göra som de vill!

skrikande barn
Nej tack för min del på kafé och restaurang.


Skälet till att lappen sattes upp
var att personalen hade tröttnat på barn som sprang omkring och lekte och kladdade. Som gäst skulle jag bli väldigt störd och irriterad om inte föräldrarna sa ifrån till sina telningar utan lät dem hållas. För det handlar ju egentligen inte om barnen utan om deras föräldrar. Som i det här fallet inte har vett nog (?) att ta sina barn till ett ställe där barnen får vara barn utan att de stör eller irriterar såväl personal som gäster.

Jag kan bli oerhörd störd på föräldrar som mesar med sina ungar och inte säger ifrån. Varje gång jag råkar andas om detta får jag kastat i ansiktet på mig att jag inte ska uttala mig eftersom jag inte har barn. Nej, det är sant, jag har inte barn. Men jag har fyra bonusbarn som inte alltid har varit vuxna. Däremot har de skött sig alldeles utmärkt varje gång vi har varit ute tillsammans för att äta eller fika. Minstingen var inte särskilt gammal när vi var ute och käkade första gången, men skötte sig perfekt. Faktum är att det har fungerat bra varje gång, just därför att barnen har fått veta att man inte springer omkring. Hade de skenat runt och bråkat hade det varit slut med restaurang- och kafébesök ögonaböj. Vi har också valt ställen som inte faller under kategorin Urförnäma Restaurangen/Konditoriet och där det finns mat och dryck som passar för barn.

När jag som vuxen går ut för att äta en god måltid eller ta en fika tillsammans med andra vuxna gör jag det helst på ett barnfritt ställe. Skälet till detta är att föräldrar med barn som vill äta eller fika ute så gott som aldrig säger ifrån. Eller ens tycks förklara – i förväg – vilka regler som gäller vid restaurang- eller fikabesöket. Eller går till nåt barnvänligt ställe där det serveras saft/läsk och inte främst kaffe och som har barnanpassade menyer. Roligare och bättre för alla!

Vill du läsa vad andra tycker om barnfritt kan du till exempel läsa hos Arga Klara, Mie, Mymlan och Pinglan.


Livet är kort.

Read Full Post »

Är det nånting vi människor behöver så är det att ha nånstans att ta vägen. Nånstans att bo. De hemlösa kan snart se fram emot varmare tider, men de är lik förbannat utan nånstans att ta vägen, att bo. Ett eget hem. Och hur många halvgamla ”barn” bor inte kvar hemma hos mamma och/eller pappa därför att de helt enkelt inte kan bo nån annanstans.? Hur kul är det liksom att vara 25 – 30 bast och vara mambo? Det finns säkert söner och döttrar som tycker att det är livet på en pinne och får full service av sin/a förälder/föräldrar. Men nog vill väl de flesta av oss vara vuxna när vi är vuxna, så att säga?

Istappar
Vi behöver bo – även om det är på otursnumret 13…


Såväl villapriserna
som priserna på bostadsrätter ökar igen. Det beror bland annat på att det fortfarande är så låga räntor, men också på att det är brist på bostäder. Enligt en ledare i lokalblaskan flyttar 35 000 människor till Stockholm varje år – men det byggs bara 8 000 nya lägenheter. Nej, ekvationen går inte ihop alls. Här i Uppsala byggs det visserligen flest hyresrätter i Sverige, sägs det. Det handlar om 1 500 – 2 000 under fyra år. Och det är ju hyresrätter som troligen är mest lockande när man är ung och inte har hunnit spara ihop till grundplåten för en bostadsrätt eller en villa.

Samtidigt som det byggs många nya lägenheter undrar i alla fall jag vem som har råd att bo där. För inte är det just nån ung person eller knappt nån medelinkomsttagare heller, snarare direktörer och dess likar. Såna med månadslöner över 70 papp, liksom.

Bostadsbidrag är det visst bara barnfamiljer som får numera. Så här står det på Försäkaringskassans webbplats:

[…] Barnfamiljer med låga inkomster kan få bostadsbidrag. […]

Men när barnen har blivit vuxna och förväntas ha både egen inkomst och egen bostad – trots att de inte har det – då stryps bostadsbidraget. Och nåde den som har fått 50 kronor för mycket! Det ska betalas tillbaka – med ränta! Strunt samma då om man fortfarande har bostadsbidrag. Har man fått för mycket tidigare år ska man göra rätt för sig. Försäkringskassan ger och Försäkringskassan tar.

Den som lever på sjukersättning eller aktivitetsersättning har inte råd att bo. Bostadsbidrag får man som sagt inte om man inte har barn, men pensionärer, som oftast inte har småbarn, men låga inkomster och dessutom betalar mer i skatt – vem sa att livet är rättvist? – kan ansöka om bostadstillägg hos Pensionsmyndigheten. Alltid något…


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för snusk!


Jorå!
Nu är det  bevisat! Windows 7 engelska versionen är bebis-snuskig! För enligt den heter skärmklippverktyget, före detta Print Screen… snipping tool! Och alla som har gått på dagis eller har småbarn vet väl vad snoppen och snippan är för nåt..?

Snippverktyg!


Trots snusket
är detta ett väldigt bra verktyg som jag använder ofta. Det funkar nämligen utan att använda till exempel Photoshop, för du ”snippar” liksom bara det område av skärmen du vill ha och sparar i det format du vill ha. Enkelt, funktionellt… och lite bebis-snuskigt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön tipsade mig om en seriestart på SvT igår kväll, Så levde de lyckliga. Eller egentligen den första delen eftersom hon följer en av de medverkandes blogg. Det var verkligen en intressant start på en dokumentärserie och jag satt tämligen still och kollade den timma – utan reklamavbrott – som programmet visades.

Massor av brudpar…


Det tycks bli allt vanligare att folk gifter sig igen.
Men nästan lika vanligt är det att folk skiljer sig. I det här programmet fick tittarna träffa tre par som varit gifta i sju år, tror jag. Och man kan väl säga att inget av paren har haft en helt rosenskimrande tid efter bröllopet. Ett par var väldigt nära att separera tidigt, medan ett annat par fick tre barn ganska tätt. I det tredje paret drabbades en av makarna av svår sjukdom. Den friska partnern hade fullt upp att klara vardagen med två småbarn.

Det här var verkligen intressanta inblickar i folks liv! En dokumentär utan spår av klibbig såpa, tack och lov. Det var vanliga människor som berättade om vanliga saker – bra och dåliga – som kan inträffa och påverka på ett eller annat sätt i ett äktenskap. I varje program, totalt åtta stycken, ska tittarna få möta tre par några år efter bröllopet.

Jag kan verkligen rekommendera den här serien! Missade du första delen finns den förstås att se på på nätet!

Read Full Post »

Det var ett tag sen jag letade knäppa nyheter, men idag behövde jag inte leta, bara surfa ut på nätet!

  • Först läser jag om en überorolig person som hade sett eldslågor inne hos en granne, i dennes TV, och larmade brandkåren. Bara det att eldslågorna var en DVD som den bortreste grannen hade lämnat påslagen… Det är lite skillnad, det, än de grannar som jag noterar allt som oftast lämnar tända ljus obevakade. Men det kanske är nån förhoppning om att ett av småbarnen ska bränna sig eller riva ner ljusen så nånting tar eld..? Vad vet jag, vad vet jag!.. Hur som helst, jag fick själv en sån DVD av Fästmön, den låg i en Absolute Christmas-CD som jag fick av henne för ett par år sen i julklapp!
  • Mor och son övningskörde i Gävle i fredags. Bara det att bilen framfördes i 70 kilometer i timman – på en 30 kilometer i timman-sträcka… Den handledande mamman blev tack och lov av med körkortet. Snack om olämplig lärare som inte ser till att eleven följer hastighetsbegränsningarna…
  • Polisen skickade vapen till en fånge på Kumla. Ja, du läser rätt! Jag såg nyheten redan igår, men fattade nog inte riktigt vad där stod. Polisen i Kalmar hade tidigare tagit vapnet i beslag. När beslaget hävdes tyckte de att vapnet skulle återbördas till ägaren – som sitter på Kumla för… mordförsök och vapenbrott. Hur tänkte polisen då? Eller tänkte polisen inte alls???
  • Men snälla nån! Kan Expressen skriva om nånting annat än åtalet mot chefredaktören? Eller det är ju mest han själv som skriver om det, varje dag. Tänk om alla åtalade för brott hade samma möjlighet, att få skriva om det hela och ge sin version typ varje dag i en våra kvällstidningar? Nä, det är skillnad på skit och pannkaka, som sagt…
  • En kriminalvårdare sjukskrev sig för att gå på hårdrockskonsert. Vårdaren fick inte ledigt från häktet i Karlstad för att gå på Iron Maiden. Då sjukskrev hon sig.  Straffet blir fem dagars löneavdrag. Ja, ja, skolkning var inte tillåtet ens i småskolan, liksom… Och den som inte har fattat att man jobbar för en arbetsgivare bör kanske ställa sin tjänst till arbetsmarknadens förfogande… Vi är många här ute som vill jobb…
  • Rullstolsmannnen, han som lurat till sig 14 miljoner genom att hävda att han hade en funktionsnedsättning som krävde assistans, anser fortfarande att han är oskyldig. Trots att han bevisligen kunnat utföra arbete i sin trädgård har han hävdat att hans funktionsnedsättning var så svår att han till och med behövde hjälp med att borsta tänderna. Fy faaan, säger jag! Det är såna här puckon som sabbar för dem som verkligen behöver hjälp!!!

 

Read Full Post »

Så tände jag ändå det där första adventsljuset idag. Nyss. Medan jag drack ännu lite mer kaffe och läste en trist lokalblaska (prenumerationen blir inte förlängd). Jag blev förbannad när jag läser en krönika skriven av en av kulturredaktörerna där h*n menar att det ges ut för mycket böcker. Så mycket böcker att kulturredaktionerna inte har folk till att recensera alla böcker som hoppfullt kommer till dem. Men stackars er, då! Stackars, stackars er som har jobb! Med den inställningen tycker jag inte att du ska jobba kvar.

Min adventsstake i köket ser ut som om jag har satt korvar i den. Därför lämnar jag den inte med nåt ljus brinnande – jag vill ju inte ha grillad korv. Några puckon jag känner till lämnar så gott som varje kväll levande ljus obevakade i köket. Det tycker jag bara är skitdumt, speciellt om man har småbarn. Men det kanske är nåt man ångrar? Att man har småbarn, vill säga..?


Det är terracottafärgade ljus i staken, men det ser ut som korvar.

                                                                                                                                                             Idag är det skyltsöndag. Klockan 18 visar lokalblaskan sitt jättefyrverkeri mitt i stan. Massor av pengar går upp i rök. Regnet bara öser ner. Jag skiter i skyltsöndag och jättefyrverkeri och ska stolpa över till Tokerian för att inhandla fikabröd till kvällen och julklappsetiketter. Har ju börjat slå in skiten en del klappar, men kan inte slå in alla för då hinner jag glömma vem som ska få vad.

Nej fy te rackarns, regnet bara öser ner och jag gråter inuti. Jag smörjer min onda axel med Ipren gel, den känns bättre av och till. Synd det, annars hade jag kunnat sjukanmäla mig i morgon. Jag vet inte hur jag ska klara av morgondagens övning.

Read Full Post »

Som jag skrev igår blir det intervju i nästa vecka, inte riktigt spikat vilken dag än. Den dag jag valde var populär, så jag fick lämna ett alternativ. Detta gör det hela ju inte mindre pirrigt! Hur som helst, laddningen har påbörjats och spännande ska det bli. Samtidigt som jag ju naturligtvis är skitskraj att det inte ska gå åt det håll jag önskar…


Nedanför mitt jobbfönster ser jag dessa!

                                                                                                                                                                                      Idag är det en sorts konferens här i Uppsala för oss som jobbar inom ”företaget”. Det hela börjar i eftermiddag med två möten och fortsätter under kvällen med middag på stan och after work på K, som tyvärr inte är mitt favoritställe. Hela onsdagen är det sen möten och olika programpunkter som till exempel webb, personaltidning, omvärldsbevakning med mera.

Fästmön är ledig idag, men har en stadstur inbokad, vad jag förstår, för att träffa sin yngsta dotter. Det är svårt att räcka till för fyra barn – och en besvärlig fästmö… Det gäller att få tid såväl för alla som för var och en. Igår var det familjens manspersoner som fick mammas tid. I alla fall den lille. Slaktar-Pojken och Anna telefonerade – och det i sig är lite kors i taket för en person som, när man messar, svarar jakande genom att skicka tillbaka ett svar med denna lydelse:

K

Detta är alltså en förkortning av OK… Hur som helst, roligt var det att få höra att Slaktar-Pojkens första dag på slakteriet hade gått bra! Det känns lite som att knyta ihop säcken när vi på sätt och vis hamnar lite i samma företag, om än inte riktigt. Nu återstår bara vad vi ska säga till farbror Bosse om var jag jobbar året ut… Annas pappa är nämligen en praktiker i yrket, medan jag ska jobba mer teoretiskt…

Ja just det! Idag är det egentligen den första dagen jag kan säga att jag arbetar utan att sätta citationstecken runt ordet! För från och med idag och året ut vikarierar jag som kommunikatör. Jag har provat på jobbet i två månader och jag trivs med såväl arbetsuppgifter som kollegor. Jag trodde inte att det kunde vara så här trivsamt på en arbetsplats – samtidigt som jobbet i sig är så otroligt stimulerande för knoppen! Ärligt kan jag säga, att varken kollegor eller arbetsuppgifter var särskilt stimulerande i mitt förra arbetsliv. Jag har liksom andra intresseområden än småbarn och heminredning och jag tycker om att delta i diskussioner där det är högt i tak – inte i dialoger  som blir monologer för att folk inte vågar säga sin mening – ifall chefen tycker annorlunda. Nu hoppas jag bara att jag får fortsätta jobba i Paradiset – jag tror att det är så jag ska benämna den här arbetsplatsen från och med nu!

Nu ska jag kolla igenom min dator efter de program och fonter jag behöver – i morgon ska den uppgraderas till System 7.

Read Full Post »

Gårdagen blev lugn. Det blir ju alltid en annan ljudnivå när vi är sex personer, men det är bara trivsamt.

Roligast var nog att prata med Slaktar-Pojken som har ”jobb” på gång! Killen strålade och det var länge sen jag såg honom så glad och nöjd. Nu hoppas vi att allt funkar med bussresor (för stället ligger på landet och lite otillgängligt) och själva arbetet, förstås. Men det tror jag, för Johan är en bra grabb. Och dessutom får han nu chansen att omsätta sina förvärvade kunskaper från utbildningen i praktiken.

Fästmön bjöd på god fisk med ris eller potatis och hollandaisesås eller currysås samt grönsaker till middag. Det är nåt alldeles speciellt gott med att sitta ner i en familj och äta hemlagat! Det blir ju inte så ofta för min del nu för tiden. Lite senare på kvällen dukade vi fram ost och kex och mitt hemtrampade rödvin. Gott!

TV var däremot väldigtdeprimerande. Elias ville ha sällskap framför Fångarna på fortet på TV4. Det är verkligen inte nåt av mina favoritprogram, men vi höll självklart grabben sällskap. Jag tycker att programledarna är så flåshurtiga och gårdagskvällens tävlande med Anna Anka i spetsen var så blåsta att det var riktigt pinsamt. Men det enda som räknas i den där ”tävlingen” är ju muskler så då gör det ju inte så mycket att de som tävlar inte har mycket mer än luft innanför pannan. 


Ankor har inte stora hjärnor.

                                                                                                                                                                Efter detta upplyftande gick Elias och satte sig för att spela datorspel. Anna och jag började titta på en deprimerande film om en flicka som blivit till som reservdelsbarn för att rädda livet på sin leukemisjuka storasyster på samma kanal. Hemsk och deprimerande, den gick inte att titta på. Väldigt amerikansk också.

Vi bröt av med lite mord och elände, massor av blod och tortyr, i Stulen identitet på SvT1. Känns skönt med lite äkta brittisk polisserie.

Kvällen avrundades med bröstcancer. Även denna dokumentär var väldigt amerikansk och deprimerande, men ändå mycket sevärd. Vi fick följa ett gäng ganska unga kvinnor som fått diagnosen bröstcancer. Det som var mest ledsamt var att de alla var så unga och de flesta av dem hade småbarn – eller hade knappt börjat sitt vuxenliv. Mycket stark! Missade du den kan du se Bröstcancer? Det har jag inte tid med på SvT Play eller bara klicka här!

Idag är det fortfarande fint väder och vi laddar för en promenad längs med Bajsvägen. (Det var där jag hittade så mycket hundbajs i våras.)


Min fot i den vita jumpadojan, nåns hunds bajs ovanför.

Read Full Post »

Tidigare i morse läste jag en artikel i en lokal blaska som man verkligen kan läsa ironiskt. Dessutom var den införd på ekonomisidan, under sidans rubrik På jobbet. Som du ser skojade jag till det redan i rubriken till det här inlägget och fick till en ironisk tvist.

Hur som helst, Charlotte Simonson, som har skrivit artikeln, kan ju inte hjälpa att hon jobbar där hon jobbar, men hon har ställt samman åtta sätt att döda kreativiteten på en arbetsplats. Och tänk, det är som att studera en handbok för vissa före detta chefer! Notera att jag skrev före detta. Ja ja mens! Lagen om karma.

Här kommer de åtta sätten. Exemplen vid varje sätt är dock mina:

  1. Gör arbetsgruppen homogen. Alltså alla i arbetsgruppen ska vara likadana. Blanda inte in nån ny kompetens i gruppen. Ett exempel: alla är kvinnor runt 35 – 40 år med småbarn.
  2. Ta inga risker. Om det dyker upp en ny idé – räkna på vad den kan kosta. Nya idéer kan vara alldeles för osäkra och kostsamma. Ett exempel: säg nej till allt från den som vill utveckla arbete, arbetssätt, arbetsuppgifter etc.
  3. Ge ingen uppmuntran. Beröm och uppskattning kan få folk att våga testa nya saker, men här ska vi göra som vi alltid har gjort. Ett exempel: ge folk tråkiga och tjocka böcker i present, som jobbet betalar, förstås. Då har de nåt att sysselsätta sig med i stället för att komma med nya idéer. Eller säg möjligen: ”Jag tror på dig!” och dra sen undan mattan för vederbörande.
  4. Tolerera inga misslyckanden. Misslyckanden ska fördömas. På så sätt minskar självförtroende och mod hos medarbetaren som annars riskerar att lära sig av misstaget. Förminska, skäll ut och bestraffa! Ett exempel: tolerera bara misstag bland dem som är homogena i gruppen. Den som sticker ut, till exempel en homosexuell, ska givetvis förminskas för sexualitet har ju med jobbet att göra.
  5. Förbjud kafferaster. Sitt vid datorn hela arbetsdagen och ta inga pauser. Pauser ger tanken fritt utrymme och det kan ge upphov till kreativitet. Diskussioner, miljöombyte, en promenad och liknande riskerar också ett öka kreativiteten. Ett exempel: låt den homogena gruppen fika i trekvart när det inte är fikarast i stället så att andra avdelningar/motsvarande reagerar. Den homogena gruppen ägnar stor del av den fikarasten åt att prata barn och snacka skit om den som inte tar fikarast när det inte är… fikarast. Men låt sen den homogena gruppen slippa lunch så att gruppmedlemmarna kan gå hem från arbetet klockan 14.
  6. Ta kreativitet för given. Kreativitet ska vara statiskt och nåt som bara vissa har. En del menar att den går att träna upp. Ett exempel: nej, nej, nej! Kväv redan i lindan såna tankar och sänd ner den som uttrycker sånt här i källaren för att rensa förråd!
  7. Omge dig med lakejer. Omge dig med ja-sägare. Då minskar du risken för kreativa tankar och utveckling. Ett exempel: anställ dina kompisar.
  8. Känn ingen tillit. Visa inget förtroende för de anställda. På så vis tystnar eventuella förslag. Ett exempel: detaljstyr kompetent personal, strunta i att styra inkompetent personal. Den senare lägger i alla fall ändå ut alla jobb på externa företag.

Nu blev du tyst, va?!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »