Hotell Nostalgi – ett restaurangbesök

Ett inlägg om en för tidig födelsedagsmiddag.

Mamma skulle bjudas på en för tidig födelsedagsmiddag i afton. Vi rollade iväg till Hotell Nostalgi-restaurangen som ligger i anslutning till motormuseet för att äta firre. Vi hade ganska höga förväntningar, men frågan är om restaurangen levde upp till dessa.

Inledningsvis valde vi att dela på en förrätt, Toast Skagen. Servispersonalen lovade att vi skulle få den delad. Fel! En tjej från köket kom utspringande med en hel rätt och placerade den framför mamma. När jag påtalade att vi skulle få den delad på två, tog hon tallriken och gick. En stund senare kom hon tillbaka med samma tallrik med Toast Skagen – samt två assietter. Vi fick alltså dela upp förrätten själva, med våra bestick som enda redskap. Minuspoäng! Pluspoäng dock för Stockholm-Motala-ölen jag tog till förrätten samt för räkorna som smakade ljuvligt!

Till huvudrätt valde vi halstrad röding. Maten serverades innan vi fått bestick och innan jag hade fått mitt vita vin. Vinet serverades alldeles för kallt. Portionerna var pyttesmå. Hade vi vetat det hade vi nog tagit var sin förrätt. Såsen skulle smaka pepparrot. Man kunde nästan ana det. Nästan. Detta påtalades för kocken. Minuspoäng!

Vi hade inte salt och peppar på vårt bord, så det fick jag knycka från ett annat bord. Vi hade en ljuslykta som aldrig tändes – till skillnad från lyktorna vid andra bord, även de tomma. Minuspoäng!

Mamma erbjöds en kudde bakom sin onda rygg. Pluspoäng!

En i servisen som serverade oss snorade och sniffade nåt förfärligt. Sånt tycker jag är äckligt. En i servispersonalen var sävlig, medan en annan var ruschig och sprang. Inte trevligt. Dessutom skällde en i servisen på en annan för att hon hade serverat gästerna fel. Pinsamt inför andra gäster. En i servisen, hon Springeling, sjöng av och till. Jag satt och undrade om vi hade hamnat på Wallmans salonger. Minuspoäng! 

Behållningen av måltiden var nog desserten! Vi valde passionsfruktpannacotta, nåt man hade lyckats stava rätt till i menyn, till skillnad från

chockladmousse.

Pannacottan var både söt och syrlig, en perfekt brytning även om det smaksatta och färgade florsockret gjorde rätten alltför syntetisk. Skippa detta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snyggaste inredningsdetaljen var taklamporna och det gigantiska gamla fotot över stan vid Vätterpromenaden där mamma och jag kunde hitta vår gamla skola.

Roligaste kommentaren kom från en bordsgranne, som hade fått en inkorrekt nota. På sjungande och underbar finlandssvenska undrade han:

Va? Har jag köpt hela restaurangen?

Notan var onekligen i högsta laget, även vår, som dock var korrekt.

Vårt sammanlagda omdöme är att maten var god men lite smaklös och portionerna små. Servisen… kan klart förbättras, men potentialen finns (tjejerna är måna om gästerna, men det blir lite fel ibland). Prisvärt? Nja, inte riktigt.

Toffelmammans och mitt totala betyg blir medel. Det var lite för många minuspoäng, trots ganska OK mat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mathems matkasse – en sammanställning

För lite mer än ett år sen bytte jag arbetsplats. Som avtackningspresent från avdelningen fick jag fem middagar för fyra personer via ett så kallat matkassseföretag, numera uppköpt av Mathem. Och i januari i år, bara nån vecka innan presentkortet löpte ut, fick jag skägget ur bRÖVlådan brevlådan och beställde. En trevlig ung man levererade två fulla matkassar hem till mig en kväll.

Två matkassar från Mathem levererades en januarikväll hem till mig.

Nu har vi lagat alla fem middagarna och nedan har jag samlat länkarna till dem. Recepten finns med i respektive inlägg. Två rätter lagade Fästmön ensam hemma hos sig, tre rätter lagade vi tillsammans hemma hos mig.

Men vad tyckte jag då, vad blir det för samlat intryck?

• Alla rätter var jättegoda!
• Matvarorna var fräscha, men en del varor blev liggande lite för länge och fick ersättas av nya.
• Recepten var ganska enkla, men det stod inte alltid såna saker som är urviktiga för Novisen vid Spisen (= mig) som vilken nivå ugnsgallret ska stå på.
• Alla rätter utom kycklingrätten gick snabbt att laga, även om de tog längre tid än vad som var angett i recepten.
• Eftersom rätterna var snabblagade passar de utmärkt till vardagar när man vanligen är trött efter jobbet och inte har så mycket ork eller tid eller lust till matlagning (jag talar om mig själv, hur andra känner kan jag naturligtvis inte veta).
• Portionerna, däremot, var små. De hade inte räckt till två vuxna och två tonårsbarn, möjligen till två vuxna och två små barn. OK, vi kanske tar större portioner än andra, men man vill ju också bli mätt.
• Det gäller att man inte är nån vitlökshatare, för det var vitlök i samtliga recept. Jag gillar vitlök, men det kändes liiite tjatigt.
• Normalpriset för fem middagar för fyra personer enligt Mathem är 768 kronor. Det tycker jag är högt. Jag skulle nog kunna handla varor och ingredienser till betydligt lägre pris. Fast då finge jag förstås inte kassarna hemlevererade.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir inte det högsta, men högt! Till Kommunikationsavdelningen blir TACKet emellertid både högt och stort!

Här är länkarna till alla recepten:

Chili con carne med guacamole och nachochips

Broccolifritters med fetaostdipp och sallad

Parmesangratinerad torsk

Lax med sötpotatisrösti och mangosalsa

Allt-i-ett-kyckling i ugn och Baba Ganoush

Livet är kort. Ibland är det gott. Att leva.

Read Full Post »

Fredagsmys från Feskarn

Fredag idag, ifall nån har missat det. Och efter att ha hämtat mitt nya leg (presskortet), där jag ser ännu mer ihoptryckt ut på bilden än det föregående halkade jag vidare till Feskarn i Saluhallen för att hämta Fredagsmys på påse. Därefter hämtade jag Fästmön i Förorten och sen bullade vi upp…

Veckans Fredagsmys från Feskarn.

Varje vecka innehåller Fredagsmyspåsen från Feskarn (usch, det där ordet… det är lika gräsligt som Onepiece…) olika saker. Denna fredag fanns följande i påsen:

• färska Smögenräkor
• aioli
• laxmousse i tunnbrödstimbal
• ceviche med hummer, helgeflundra och pilgrimsmusslor
• bröd
• smulpaj med hallon och mörk choklad

Priset per person är 185 kronor,  så det blev 30 kronor över på presentkortet jag utnyttjade, det jag hade fått i födelsdagspresent av vännen Rippe. I stället för att efterskänka det kompletterade jag påsen med två bitar laxrulle.

Drycken till maten hade vi köpt sen tidigare. Det var en fransman som hade legat på kylning länge och väl. Den passade utmärkt till maten!

Muscadet sèvre et main. 

Vad tyckte vi då? Båda gillade vi Smögenräkorna. De var mindre än de räkor vi vanligen köper och mörkare till färgen samt smakade saltare. Dessutom var de stickiga! Väldigt stickiga!

Aiolin var underbart god och nu stinker vi vitlök så det måste vara ett moln över New Village!

Laxmoussen var mäktig, tyckte Anna, bara jättegod, tyckte jag.

Cevichen var INTE god. Ingen av oss gillade den. Den hade alldeles för konstiga smakblandningar.

Laxrullarna var också mäktiga, tyckte Anna, och goda, tyckte jag. Irriterande nog var de väldigt olika i storlek – och två så olika bitar stoppar man väl inte med i en påse till en och samma kund?! Jo det gjorde Feskarn.

Brödet var jättegott och behövdes – för det var sannerligen inte mycket mat. En storätare skulle inte bli mätt på Fredagsmys från Feskarn.

Smulpajen levererades i portionsglas och liksom laxrullarna skilde det rejält på portionerna. Dåligt!  Min paj var torr och bestod inte av många hallon. Tur att jag hade vin kvar att skölja ner den med!

Jag fick hälla på extra mycket chokladkaviar på min paj för att den skulle bli lika stor som Annas. 

Till pajen medföljde en burk chokladkaviar och den var riktigt rolig!

Chokladkaviar!

Trots att jag är mannen i huset (jag kör bil och jag har inte mens) var jag för klen för att öppna burken. Tur att min älskling är så stark och vältränad! (Man undrar om hon tar i med hårdhandskarna på äldreboendet eller om hon är lika snäll som hon är hemma… DET DÄR VAR ETT SKÄMT! Anna är nog väldigt omtyckt och jag vet att hon har varsamma händer när man är krasslig. Jag vet.)

Kulorna såg ut som torkad råttskit. Men de smakade inte skit!

Vårt sammantagna omdöme om Fredagsmys från Feskarn blev… sisådär. Vi blev inte särskilt upphetsade. Det var små portioner och cevichen var en riktig besvikelse. Räkorna köper jag gärna igen liksom laxmoussen!

Slutbetyget blev medel och då känner jag att vi är lite snälla.

Nu ska vi komma ihåg att innehållet i Fredagsmyspåsarna skiljer sig åt från vecka till vecka. Kanske är det nånting som vi gillar bättre nån annan gång. Fast nu dröjer det ett tag innan vi provar igen. För det kostar ju trots allt en del och kvällens påse kunde vi som sagt köpa tack vare Rippe! Det var roligt att testa!

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag med kommunikation i fokus

Det bara regnade, från morgon till kväll. Det blev en lång dag, men också en bra dag.

Vid lunch gav vi oss iväg till vackra Hammarskog på kringelikrokiga vägar. Trist att vädret var så dåligt, även om vi nu främst skulle jobba inomhus.

Intåg.

Vi inledde med en grön lunch – för alla.

Grönt till lunch.

Passade på att pudra näsan och upptäckt att det fanns väldigt många luckor överallt…

En lucka i golvet…

…och en lucka i väggen…

Undrar om dessa tapeter är från 1600-talet som byggnaden, eller? Hur som helst, väldigt grilliga…

Grilliga tapeter.

Idag fick jag bestämma. Jag delade in kollegorna i grupper, försåg dem med arbetsuppgifter och sparkade igång dem. Sen jobbades det som 17! Själv gled jag omkring och ”störde” då och då. La mig i. Svarade på frågor. Redde ut. Tipsade. Ledde fram. Och så fotade jag.

Ljusbärare.

Man kan säga att jag kanske var ljusbäraren idag, men medarbetarna gjorde jobbet! Och vilket bra jobb, sen!

Eftermiddagskaffe med hembakat bröd satt fint.

Sockerpåfyllning.

Och i samband med kaksmasket blev det prisutdelning. Ett sammanträdesrum på jobbet skulle namnges och det namnförslag som fått flest röster var kollegan H:s och mitt – fast var och en hade vi lämnat samma förslag! Vi fick var sin biobiljett och började naturligtvis diskutera vilken film vilka filmer vi ska se. (Vi skojade om att vi skulle gå tillsammans! Jag föreslog den nya Palmefilmen.)

Kaffepaus – med jobbdiskussioner.

Diskussionerna fortsatte under kaffet. Vad är det vi ska kommunicera? Vilka är våra mål? Har vi nåt övergripande syfte med kommunikationen kring just detta projekt? Hur når vi ut? Vilka kanaler ska vi använda? Vad är skillnaden mellan mål och syfte? Men vågar vi använda sociala medier? Varför finns informationen på så många olika ställen? Jag har inte fått nån information, säger en del. Visioner. Ska vi bjuda in media? Vågar vi stå för resultaten? Finns det resurser??? Mycket på tapeten var det…

Visioner…

Klockan 16 skulle tankarna redovisas. Alla grupper hade arbetat bra, men lite olika. Presentationerna drog över tiden, men det fick de. Bensträckarövningen blev nämligen senarelagd på grund av en olycka. (Jag vet inte vad som hade hänt… Olustigt!)

Vi skenade runt gruppvis med en padda per grupp och letade kontroller och svarade på frågor. Min grupp kom näst sist, men vi var bara tre varav en dessutom halt (jag). Och regnet bara öste ner… Det är verkligen höst nu…

Höstlig dekoration inomhus.

Det var många som uttryckte att de var nöjda med dagen, att den hade gett mycket, att det var bra övningar och att det var roligt att få jobba i grupp och med människor man kanske vanligtvis inte jobbar med. Det tar jag till mig. Jag kan ju inte vara säker på att alla var lika positiva, men jag kände att alla jobbade och bidrog på bästa sätt. Alla verkade trivas och det var helt fantastiskt att se all aktivitet idag. Jag har haft en kanondag!

En trerättersmiddag avslutade dagen. Det var små portioner och inte så där vidare värst smakrikt. På slingriga vägar, med regnet ösande ner och dimman som kompanjon snirklade vi oss in till stan, in i bostadsområden jag knappt besökt och ut igen.

Utsikt från herrgårdstrappan.

Nästan prick 21 var jag hemma och nu är jag trött och har ont i huvudet. I morgon tänker ge mig sovmorgon till halv sju. Det är en ny arbetsdag då, men veckans sista för min del. På fredag har jag semester så att jag kan ställa iordning det kaos som råder här hemma.

Livet är kort. Men tack för fina kollegor!

Read Full Post »