Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘slutdatum’

Ett inlägg om kundtjänst och service.


 

Uppdaterat inlägg: Ha ha ha! Fram på seneftermiddagen har jag fått svar på min fråga, denna gång av Christopher. Han svarar att rabatten fortfarande (ja jag fick den ju liksom igår…) är aktiv fram till den 17 november och att jag är välkommen att enkelt nyttja den vid min nästa beställning. Sen är det samma jävla länk till den avslutade undersökningen. Och när jag svarar på mejlet och undrar varför de inte från början anger hur länge rabatten gäller… får jag ett autosvar med ett nytt ärendenummer. Surprise, surprise…

 

Ett orange paket från Bokus

Ett orange paket från Bokus är trevligt att få. Kontakt med Bokus Kundtjänst är däremot mindre trevligt.

Det händer att jag köper böcker hos Bokus. Där är det bra sortiment och priser och snabba leveranser – även om de inte har utkörning till min närmaste paketutlämning utan jag måste ta bilen för att hämta mina paket. Ibland. När paketen är stora. Det händer inte så ofta nu för tiden. Små paket kommer hem till postboxen.

Men det är lite jobbigt att man får så himla mycket reklam så snart man har gjort en beställning. Uppenbarligen har de koll på vad man söker efter på nätet också. Jag kan kika på lite böcker eller köpa – eller bara blogga om dem – och vips dyker det upp reklam som banners eller via mejl på just dessa böcker. Jag har slutat att tycka att det är läskigt – all trafik på nätet går ju att spåra.

Däremot har jag en del synpunkter på Bokus kundtjänst och service – inklusive marknadsföringen, förstås. Igår fick jag ett mejl att jag hade en rabattkod som skulle ge mig fem procents rabatt på nästa köp. Men det var bråttom att utnyttja rabatten, för enligt mejlet går den snart ut. HUR snart framgick emellertid inte.

Eftersom jag är en frågvis typ, som dessutom tycker att marknadsföring i form av rabatter är bra, men bör innehålla ”komplett” information, kontaktade jag Bokus kundtjänst via e-post igår kväll. Att få ett rabatterbjudande som inte är tidssatt känns oseriöst. Jag frågade helt enkelt vad det var för slutdatum på rabatten. Direkt kom med autosvar ett meddelande om att jag anmält ett ärende hos kundtjänst samt vilket ärendenummer det har. Idag på förmiddagen kom det ett svar via mejl. En Simon skrev:

Hej, tack för ditt mejl!
Vilken rabattkod har du fått iåfall? Återkom så kan jag kontrollera hur länge den gäller.

Har du fler frågor eller synpunkter är du välkommen att kontakta mig igen genom att svara på detta mejl.

Med vänlig hälsning
Simon
Bokus kundservice

Vad tycker du om svaret du fick av oss? Klicka här!

Jag gissar att han undrade vilken rabattkod jag hade fått i så fall som det heter på korrekt svenska och svarade på vändande mejl. Det tog fem sekunder, sen hade jag fått ett autosvar på mitt mejl med ett ärendeummer. Fast då var det ett nytt ärendenummer…

Nåt svar på min fråga har jag inte fått sen dess och det är alltså flera timmar sen jag svarade på Simons mejl. Inte heller gick det att tycka till om svaret, för länken vid orden Klicka här! fungerade inte… Eller länken funkade och jag kom till en sida där det står att undersökningen är avslutad…

Nä… Bokus kundtjänst – eller kundservice, som de kallar den – har ett och annat att jobba med, förslagsvis:

  • ändra autosvarsfunktionen så att den bara kommer för nya ärenden, inte pågående
  • svara på mejl – och gör det inom rimlig tid
  • ta bort länkar i kundtjänstpersonalens mejls sidfot till avslutade undersökningar
  • anställ människor som kan skriva korrekt svenska
  • sluta skicka reklam och bomba mig med banners för böcker jag redan har köpt – från er…

Hade länken till undersökningen funkat, skulle jag ha sluppit blogga om det här.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mitt nattliv.

 

Månen en oktobernatt 2013

En oktobernatt tog jag den här bilden. Den översta ljusa ringen är månen.

För tillfället tycks jag vara inne i en väldigt drömintensiv period. Vissa morgnar är jag helt slut när jag vaknar – det har hänt så mycket i drömmen att jag inte känner mig utvilad.


I helgen var jag ju med
och rånade en blomsteraffär – i drömmen. Härom natten kastade jag porslin omkring mig. I natt var jag på äventyr i Stockholm.

Den gångna natten var för övrigt extra orolig. Hade just somnat till när jag fick kramp – i båda benen. Det var bara att studsa upp och gå omkring en stund tills krampen släppte i utsidorna av underbenen.

Nästa gång jag vaknade var jag för varm, gången därpå frös jag. Jag gillar att ha ganska svalt i sovrummet, men jag tror inte alltid att mina ben och ryggen gillar det.

Jag har märkt att jag faktiskt sover sämre de nätter det är fullmåne. En del säger att det är struntprat, men till och med doktor Anders, den bästa husdoktorn jag har haft, tyckte att månen påverkade sömnen.

För tillfället är det en del tankar som snurrar i huvudet om nätterna. Men jag är faktiskt för det mesta alldeles för trött för att oroa mig och älta, även om slutdatumet närmar sig.

Idag på morgonen ska jag och en kollega dokumentera ett möte i film och skrift. När det är klart ska jag kolla hur många semesterdagar jag har kvar och sen lägga in om dem. Jag har inte fått nåt svar av min chef annat än att jag inte får nåt svar… Och det tolkar jag bara på ett sätt.

Hur sover du om nätterna??? Drömmer du??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mitt förhållande till environgerna. Bland annat.


I morse var det
en av min veckas två möjliga sovmorgnar. Jag ska inte upp vid sex-tiden och jag ska inte ut på E4:an strax efter det. Därför kanske du känner en viss medkänsla med mig. Jag blev nämligen lite… upprörd när nån (en vuxen) i huset satte igång att skrika på nån annan (ett barn) kvart i sex i morse. I synnerhet som skrikandet försiggick vägg i vägg med mitt sovrum.

öronvärkKudde
Jag vill inte höra skrik en tidig lördagsmorgon. Jag vill sova.

 

Efter ett tag avtog skrikandet och jag slumrade till. För att vakna av nästa pucko (föräldrar som skriker åt sina barn – eller tiger – är nämligen puckon, anser jag) som slamrar. Det pågår en flytt och den estimerar jag emellertid. Dessutom var klockan nästan åtta. Så jag får väl inte bli alltför upprörd utan i stället vara glad och nöjd åt det lilla. Med

det lilla

avser jag att även om jag inte fick sova ut ordentligt i morse, så behövde jag inte gå upp tidigt och göra mig redo för att åka iväg. Dessutom sörjer jag inte den stundande avsaknaden av somliga. Synd bara att flytten inte går dit pepparn växer utan bara nästgårds. Alldeles för nära. Vi lär fortfarande mötas på Tokerian. Eller i environgerna utomhus. Tyvärr. Men, som sagt, jag försöker glädja mig åt det lilla. Om man inte gillar varandra är alla avstånd bra – även om de inte är så långa.

Glad råtta

En får vara glad för det lilla.


Idag lyckades jag äntligen spöa mr Kobra
i Wordfeud. Tro mig, jag har kämpat hårt. Och länge. Så vann jag med bara 80 poäng. Nåja, en vinst är ändå en vinst. Det har inte varit så många såna på sista tiden. Nu blir det en paus från spelandet, annars riskerar jag att fastna i träsket – jag är en missbrukarnatur när det gäller ord…

Två tjänster har jag sökt nu på morgonen. Den ena en ganska kort visstidsanställning här i Uppsala, den andra en tillsvidareanställning på ett spännande ställe i Stockholm. Jag mejlade min nuvarande chef häromdan för att fråga hur det blir den närmaste tiden, typ förlängning eller så. Men jag har inte fått nåt svar. Och jag har semesterdagar att plocka ut före slutdatumet som närmar sig.

Huvudet bultar som om jag var på fest igår. Ja, jo… jag drack ju en (1) starköl. Nä, det är nog sömnbrist. Just nu försöker jag kurera det med starkt kaffe, men inser att jag nog måste komplettera med en tablett. Det tunga vädret lättar inte precis upp huvudvärken. Igår regnade det förfärligt här. Idag är det grått och blåsigt och tre grader plus. Tråkmånaden februari i ett nötskal.

Efter avklarade måsten här i New Village bär det av till Himlen för att njuta av en lördag med Fästmön och ”barnen”. Ifall du undrar varför jag sätter ”barnen” inom citationstecken är det för att tre av dem är vuxna. Det är bara Lillebror som fortfarande är riktigt barn. Men inte så länge till. Det går fort nu och eftersom vi inte ses lika ofta som tidigare noterar jag skillnader varje gång vi träffas. En kväll i nästa vecka blir det nog också samkväm med familjen, för då firar vi en födelsedag. Jag ska försöka smussla in presentpåsarna idag, för jag lär nog anlända sist den aktuella födelsedagen.

Dags att packa ryggan, bädda, fixa frukost och lite annat. Ha en riktigt go lördag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det sista arbetsdagen på ett tag för mig på institution 2, i morgon för institution 1. Jag har ägnat hela förmiddagen åt att avboka, styra om och trixa och fixa inför en sjukskrivning som jag inte vet hur lång den blir. Inte heller är min anställning förlängd formellt sett. Jag låg och grubblade på det fram på småtimmarna, så jag jagade ifatt en personalmänniska som var riktigt bra att prata med. En sån där av den gamla stammen. Östgöte, dessutom, och bara det… Nu kollas allting upp, för det är sagt att jag ska vara kvar till dem 31 mars.

Jag har sjukanmält mig från onsdag i systemet och lämnat slutdatum öppet Det känns lite… läskigt. Tänk om jag inte kommer tillbaka så att jag kan fylla i det… Jaa, det är såna orostankar som far genom huvudet också. Det är så märkligt. För ett år sen ville jag inte leva – och nu vill jag inget hellre! Det var ett par saker som förändrade mitt sätt att tänka. Dels var det några personer som inte bara snackade utan som gjorde nånting konkret: det var vännen K, som inte lät mig vara ifred, det var kollegan L, som pratade med en av mina dåvarande chefer som ordnade en förlängning av mitt vikariat och det var Den Mest Älskade – som jag ju faktiskt inte vill lämna! Inte än, i alla fall! Och sen var det mötet med Annika Östberg och orden hon skrev i min bok:

Livet är en gåva!

Och eftersom livet verkligen är en gåva bör jag förvalta gåvan väl och inte förstöra den. Dessa människor och dessa ord har hjälpt mig vidare. Nu sitter jag här och det är snart jul igen.

Eklöv

Livet finns i lövet även om det inte ser så ut på bilden.


Jag har skrivit ett frånvaromeddelande
som går till alla som mejlar mig och jag har pratat med växeln om att stoppa alla mina telefonsamtal tills vidare. I frånvaromeddelandet till mejlarna var jag tvungen att ange ett slutdatum, men jag skrev också några rader om att det är osäkert när jag kommer tillbaka.

Det är så märkligt att anmäla sig frånvarande för en tid man inte vet när den upphör, bara när den börjar. Jag blir inte så glad åt dessa sysslor, så det är skönt att veta att Anna finns hemma när jag kommer hem. Eller i alla fall i kväll – jag tror att det var julklappsinköp på agendan idag.

Jag har avbokat fakultetsdagen på onsdag. Den börjar efter lunch, men då är jag redan inlagd och har samtal med narkosläkare, kirurg och sköterskor om vad som komma skall. Anna följer med mig upp till sjukhuset och stannar så länge hon kan (hon börjar jobba klockan 16 på onsdag). Jag har avbokat jullunchen med institution 2 och ska avboka den med institution 1. Det känns som om mitt arbetsliv, inte bara mitt liv, stannar upp helt. Hämtar andan, håller den, darrar i osäkerhet och vånda…

Jag avbokade en lunch i fredags och jag har avbokat en lunch idag. Det är som att jag inte orkar träffa människor öga mot öga, inte heller prata med nån i telefon, eller så. Skäms jag? Njae, jag är nog rädd – och jag är rädd att visa min rädsla. Och så har jag ingen aptit, faktiskt! Igår kväll skulle jag göra en förmiddagsmacka till idag, men brödet var mögligt. Jag överlever det. Jag har tagit en mugg cappuccino och tackar dig som har hållit mig sällskap i inlägget ända till punkt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Avskaffa rättspsykiatrisk vård som straff och låt psykiskt sjuka lagöverträdare få samma straff som andra brottslingar. Det är två i klartext – och om jag har fattat saken rätt – av de förslag som presenteras idag i den psykiatriutredning som pågått sen 2008.

Utredningen har sett över lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård. Slutdatum för att presentera resultaten har flyttats fram flera gånger, men idag sker faktiskt presentationen för socialministern.

Sverige har haft lite av en särställning när det gäller straffet rättspsykiatrisk vård. Det nya är att utredarna vill införa krav på tillräknelighet för att en gärning ska klassas som ett brott. Tillräknelighet innebär att en person som har en svår psykisk störning eller är tillfälligt sinnesförvirrad inte kan anses vara skyldig till brott. Gärningen kan inte räknas som ett brott. Men rättspsykiatrisk vård som straff vill man dessutom ta bort. Eller åtminstone att de två tvångslagarna samlas i en gemensam ny lag.

Utöver detta föreslår utredarna att två nya myndigheter införs, Tvångsåtgärdsmyndigheten och Skyddsåtgärdsmyndigheten. Skyddsåtgärdsmyndigheten ska jobba med särskilda åtgärder för att skydda människor, men ska inte var en del av nåt straffsystem.

Ett liknande tänk har man haft i Norge, ett tänk som man alltmer går ifrån. Tillräknelighetskravet finns redan i många andra länder.

Nån som kan reda ut vad som menas?


Jaha, vad ska man tycka om det här då?
Bra eller dåligt? När det gäller nuvarande system tycker jag att den som döms till rättspsykiatrisk vård ska vårdas till han eller hon är frisk. Därefter ska han eller hon få ett straff som alla andra brottslingar. För vård är inte straff. Men frågan är hur det blir om utredarenas förslag går igenom. Den som är tillfälligt galen och begår ett brott kan inte dömas till vård, men om man inte anses tillräknelig kan man heller inte dömas för nåt brottsligt eftersom det man har gjort inte kan räknas som ett brott. Fast vad är då måtten på tillräknelighet? När jag läser och försöker bena ut vad som avses känner jag mig mest förvirrad och undrar hur det ska bli. Blir det så att en massa galningar går lösa som gör en massa handlingar som skulle klassas som brottsliga om du och jag utförde handlingarna, men inte när galningarna utför dem eftersom de inte är tillräkneliga? Nån som kan reda ut det hela???

Read Full Post »