Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘slöja’

Inte bara ett nytt år har startat – ett nytt LÄSår har också inletts. Och vad passar väl bättre då än några tips från Månpockets pocketutgivning i januari, mitt urval?

Pojken som slutade gråtaPojken som slutade gråta av Ninni Schulman
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck. Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabel

 

Tänk på ett talTänk på ett tal av John Verdon
Dave Gurney, en pensionerad kriminalare, får en dag besök av en gammal kamrat från collegetiden som har ett ovanligt problem. Mark Mellery har fått ett mystiskt brev. Det är skrivet på vers och slutar med: ”Strax ska du få se hur väl jag känner dina hemligheter, tänk på ett tal vilket som helst upp till tusen och öppna det lilla kuvertet.” När Mark Mellery tänker på 658 och tittar i det förseglade kuvertet finner han exakt samma tal där och orden:  ”Förvånar det dig att jag visste att du skulle tänka på 658?” Vem gömmer sig bakom avsändaren X Arybdis? Vem är det som kan läsa hans tankar? Vem är det som vet vilket tal han spontant skulle välja? I brevet antyds också Marks förflutna som alkoholist, en mörk period i livet som han trott att han för alltid lämnat bakom sig. Fylld av fruktan ber Mark att Dave Gurney ska hjälpa honom. Gurney är till en början mest road av det mystiska brevet. Men när Mark efter ett par veckor hittas död med uppskuren hals på sin egendom och flera mord inträffar, där offren fått samma typ av brev, finner sig Gurney plötsligt indragen i den dödliga jakten på en intelligent psykopat och seriemördare där även hans eget förflutna blir ett hot.

DubbelexponeringDubbelexponering av Suzanna Dilber
En gift tvåbarnsmor får veta att hennes man har bedragit henne i flera år med en mycket yngre kvinna. Livet som hon trodde var så stabilt tvärvänder, hon kraschlandar men försöker sedan få tillbaka kontrollen över tillvaron.
En ung skådespelerska har sedan lång tid tillbaka ett förhållande med en äldre, gift man. Livet är en ständig väntan på någon som inte hör av sig, kanske hör av sig eller hör av sig alldeles för sällan. Ändå är han det enda som betyder något.


Tyst i klassenTyst i klassen av Björn Ranelid

Kristina Lilja växer upp med mor och far och sex bröder i ”Pinnakåkarna” i Malmö, ett område med nödbostäder som byggdes på 20-talet. Livet är hårt. Pappan super, slår och trakasserar – med ödesdigra följder för fler än ett av hans barn. Men Kristina har ett eget öde och en begynnelse som är en gåta.
Hon lyckas bryta sig loss, hon gör ett gigantiskt klassprång och blir så småningom präst.

 

Sverige forever in my heartSverige forever in my heart av Niklas Orrenius
I Malmö kastas antisemitiska glåpord efter en ortodox rabbin. I Tomelilla haglar stenar över en ung slöjklädd mamma. I Eslöv, som brukar kallas Sveriges tråkigaste stad, bor ”familjen Kebab”. I Kattarp attackeras en flyktingfamiljs hem av en hatisk mobb. Intill familjens hus klottrar någon: ”Sverige forever in my heart”.
Sverige forever in my heart innehåller 21 reportage, tidigare publicerade i Sydsvenskan, kompletterade med nyskrivna uppföljningar och förord.


Livet är kort.

Read Full Post »

Läser en lysande krönika av den urbane observatören Bobo Karlsson på Svenska Dagbladets hemsida.  Det handlar om att det som upprör nån kan hyllas av en annan – i detta fallet när det gäller möten mellan människor.

Bobo Karlsson berättar om en taxiresa en het sommardag i Stockholm. Taxichauffören ondgör sig över en tjockis i shorts. Bobo Karlsson argumenterar att ingen ska få ha shorts i såna fall.

Evita Peron införde kavajtvång för herrar och olika generaler i landet försökte förbjuda shorts. Bland annat. Bobo Karlsson menar att jeansrevolutionen i Argentina genomgicks av människor

[…] i kostym och väst […]

Det finns många lagar, konstaterar Bobo Karlsson. En del är farliga, andra tokstollig och vissa religiösa. Stockholmskrogarna skiljer ut folk från fä redan i entréerna – det handlar om etnisk, social eller åldersmässig apartheid, menar Bobo Karlsson. Visserligen diskret, men ändå.


En safari i stan, signerad Bobo Karlsson.

                                                                                                                                                                                                                                                       I Stockholm väntar ingen på att röd gubbe ska bli grön innan man korsar en tom gata. Det gör man i Berlin, enligt Bobo Karlsson.

I Beirut går tjejkompisar hand i hand – den ena bär slöja, den andra kort jeanskjol. I Marrakech och Tanger har Bobo Karlsson siktat kvinnor på vespor. Kvinnor med spännande och skarpa blickar som kikar ut genom den öppna strimman i ansiktet. Samtidigt jagas beslöjade kvinnor i Frankrike. Men i Stockholm, där använder man solglasögon för att dölja ansiktet. Gärna av dyrt märke. Och om detta tycker Bobo Karlsson

[…] fegt i hemlighet. Åtminstone för mig, som fortfarande vill ha möten face to face och inte på Facebook, är detta smått kränkande. Så ogenerat säger jag bara: Förbjud solglasögon!

Den här krönikan är intressant för att den drar paralleller mellan solbrillor i vår kultur och slöjor i andra.

Tänkte inte på det…

är min spontana reaktion…

Bobo Karlsson bor i Rio de Janeiro i Brasilien och har skrivit boken Urban Safari om tolv storstäder. (Kom nyligen ut i pocket för andra gången.)

Read Full Post »

Jag studsar när jag läser en av rubrikerna idag hos Dagens Nyheter: Mördarens nya märkeskläder. OK, jag fattar, det är en anspelning på Kejsarens nya dito, men ändå. I det här sammanhanget är det inte ett dugg roligt.

Det handlar om klädföretag som inte vill att somliga ska bära deras kläder. Inte så att det syns, i alla fall. Först ut var Abercombie & Fitch som gick ut och erbjöd deltagare i en skandalomsusad dokusåpa pengar för att inte bära deras plagg

Nu senast är det mitt favoritmärke Lacoste som via norsk polis försöker hindra personen som anklagas för terrordåden i Norge från att visa sig i deras tröjor. Lite svårt då eftersom personen i fråga älskar krokodilkläderna. Och det gör jag med. Men ska jag numera också sluta bära tröjorna eftersom den där galningen älskar dem?


Jag gillar också krokodilkläder!

                                                                                                                                                   Varumärkesskada, kan man säga. Men varken klädföretag eller staten kan väl bestämma vad folk ska ha på sig? Om det nu inte gäller slöjor och sånt, där somliga stater har eller vill ha påbud eller förbud för… Eller?

Nej, snurrigt tycker jag och jag vill gärna fortsätta ha mina Lacoste-tröjor. Får jag det, tro???

Read Full Post »