Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘slem i halsen’

Varning för läskiga bilder av sår och sånt (sist i inlägget)!!!


Jag skulle kunna skriva
ett raljerande inlägg – och verkligen brassa på! – om hur äcklig sjukhus mat är. Men det här är ju ingen matblogg. Fast… OK, bara lite då… Jag kan säga att frukosten på det här hotellet är helt normal, om man har aptit vill säga.

frukost

Frukosten var rätt normal.


Det har inte varit så mycket
bevänt med aptiten heller, så nu lär Tofflan bli smal och snygg. Eller ja, smalare, i alla fall. Ful är jag fortfarande. Men i morse var jag för första gången hungrig och gick ut hårt med min beställning: svart kaffe, yoghurt med müsli, två (!) limpmackor med ost och en tetra katrinplommonjuice. Ögat ville ha mer än magen – jag åt en halv macka och  lite mer än en halv tallrik yoghurt…

Maten har varit… rätt obeskrivlig. Den måste ses för att kunna… upplevas. Den har vissa dar inte ens sett ut som mat. Detta har fått mig att gilla nyponsoppa! Svalkande, gott och nyttigt!

Men till lunch idag var det pannkakor och det vet väl alla hur de ser ut. Så det provade jag. En och en halv fick jag ner. De både smakade och såg ut som Svamp-Bob. Dessutom lyckades jag kladda ner mina nyligen påtagna mjukisbrax med sylt.

pannkakor

Pannkakor – med morötter och blomkål?


De flesta av oss
vet ju att Sjukstugan i Backen sen många år tillbaka köper sin mat från Västerås. Nån trodde nånstans att detta skulle spara pengar. Hur kan man tro det? Dessutom är vissa rätter inte tjänliga som mänsklig föda! Nuff said!

Paniken var nära dan efter operationen när en synnerligen brysk undersköterska kastade min värmedyna rakt på mitt operationssår bara för att jag inte ville göra som hon sa. Jag var totalt utlämnad, hade slem i halsen så jag kunde inte ens skrika. Med syrgasen nyss borttagen kippade jag efter luft. Jag hade så ont och jag kunde inte vända mig tillräckligt snabbt för att passa denna människa. På östgötska finns ett bra ord som beskriver henne:

härsig

Hon slet och drog i mig och när jag försökte protestera blev hon arg och skrek åt mig:

Jag är hörselskadad!

Som om det hade nåt att göra med hårda händer..? Nej, en del ska inte jobba i vården alls. Det finns åtskilligt att berätta om liknande, okänsliga personer, men jag vill i stället lyfta fram alla dem som har varsamma händer och som talar mjukt till en när man är i utsatt läge: Ann, sjukgymnasten, framför allt och syster Karin och syster Emily. Och klippan Barbro, som klarar att ta av de mest intorkade plåster utan att plåga patienten! Heder till er alla!

gåbord

Tack vare det här gå-bordet kunde jag ta mig till toaletten själv så småningom. Detta var min bästa kompis under ett dygn!


Första dygnet
efter operationen var det inte så mycket liv i Tofflan. Hon spratt till ibland och sjönk sen tillbaka in i smärtdimmorna, tillfälligt lindrad av morfin.

3 Tofflan in bed

Inte mycket liv i denna.


Idag kan man säga
att livet och jag är tillbaka. Jag kan gå utan hjälp på toaletten, jag har duschat själv och jag har klätt på mig mina egna kläder – tischa, underkläder, strumpor och mjukisbrax.

Tofflan in bed with clothes

Mer liv idag.


Jag har telefonerat
med Fästmöns snälla mamma och hon kommer och hämtar mig i kväll klockan halv sex. Hon hjälper mig ner i bilen, hon hjälper mig in. TACKSAMHET! Hur ska jag kunna återgälda? Annas mamma ställer upp som chaufför och Anna har städat hemma hos mig, handlat, pysslat om mina växter, fått igång mitt trådlösa nätverk och ska från och med i morgon komma och ge mig en spruta om dan! Vilka kvinnor! Anna har dessutom få ta emot min mammas oro per telefon. Inte lätt för nån när Tofflan hittar på och blir så där sjuk…

Mitt sår har blivit tittat på och min  inopererade lilla smärtlindringssladd bortkopplad. Tejpen från operationssåret hade de lyckats sätta fast över en brun prick som hängde i en skinnslamsa mot huden. Barbro fick göra en extra operation idag, så nu är jag en brun prick fattigare! Barbro hade aldrig gjort det förut, men jag ledde arbetet och tillsammans fick vi till det!

plåster

Brun prick opererades bort före lunch idag.


Och så själva operationssåret.
Nu kommer en läskig bild, så är du känslig ska du inte titta. Jag räknar till 17 klamrar som jag ser på bilden, men det finns fler, jag kunde inte få hela såret på en bild.

operationssår

Ett långt sår, men det var en klumpeduns som kirurgen plockade ur mig, sa hon…


Nästa söndag
ska jag få komma tillbaka hit och ta bort stygnen. Skönt att bli klammerfri till jul.

Idag har jag sprungit ett marathonlopp – på flera sätt än ett – känns det som. Nu kan jag lägga mig ner med gott samvete och vila en stund. Jag bävar inför promenaden upp till lägenheten, främst den långa trappan…

Tack alla som har stöttat och peppat med kommentarer! Det värmer så gott med allas goda tankar!!!


Livet är kort. Vårda det!

Read Full Post »

Till Företaget

Kära nån!

Det är jag som är Tofflan och jag tycker att ni ska ge mig ett jobb hos er. För jag är en nitisk arbetare, envis och fokuserad och ger sällan upp. Även om jag ser världen i svart vissa dagar tar jag mig strax upp tack vare min sjuka humor. Den som många tycker är så eeeelak.

Jag är väldigt duktig på att blogga, mycket och ofta, men jag vet inte om jag alltid har så mycket budskap i mina inlägg. En del inlägg är mest gnälliga, ärligt talat. Men jag kan faktiskt inte leva utan att få skriva. Så är det.

Under många år har jag jobbat och slitit, de flesta av åren för en skitlön minimal lön. Men jag har ändå alltid lyckats betala mina räkningar, vilket bara det är ett under i sig på en landstingslön.

Tjurig och envis, surmulen och fokuserad är jag. Det beror nog på att jag är så himla tjock och ful och får finnar och fett hår trots att det är typ 30 år sen jag var tonåring.

Bil kör jag som en gudinna, jag kan ALLA trafikregler, till skillnad från resten av idioterna människorna som är ute på vägarna.

Jag tycker inte om barn, men jag har fyra bonusbarn som jag förstås gillar att plåga, reta och sno lördagsgodiset för. Ibland händer det att jag är snäll mot min mamma och ringer till henne. Annars är jag som sagt mest elak.

När jag inte bloggar, pratar i telefonen med mamma, klämmer finnar, krafsar mig i öronen eller är elak brukar jag städa. Jaa, man kan lätt säga att jag är städmanisk och att dammsugaren är min förlängda arm, dammvippan min spira och den lilla hushållshättan min krona.

Utan böcker kan jag inte leva och jag köper hellre böcker än morötter. Ibland gör jag böcker också – med varierande resultat. Avslutningsvis en bild på min favoritbok:


En fin receptsamling.

                                                                                                                                                             Nu får jag väl ett fint och välbetalt jobb hos er? Det vore bussigt annars blir jag nämligen vräkt vid nästa månadsskifte. Och det är liiite för kallt att sova utomhus eller i bilen än så länge.

Hoppfullt, med snorkråkor i näsan och slem i halsen

Tofflan, the One and only

Detta inlägg inspirerade mig Nurse Rached och Fästmön till att skriva.

Read Full Post »