Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘slåss’

Ett inlägg i vilket Tofflan rasar. Men hon bryter fan inte ihop!


 

Jag höll på att bryta ihop i bilen på vägen hem. Men sen tänkte jag på mina medtrafikanter, min familj och så bet jag ihop och körde inte in i nån bergvägg. Inte ens en tår föll. Jag blev arg. Det är bättre att vara arg än att bryta ihop, har jag alltid sagt. Så nu är jag arg i stället för att gråta.

Stannade till vid Tokerian innan jag landade hemma. Fann min älskling på ballen* – det är faktiskt lite sol i kväll. Men det är ju inte direkt varmt. Anna sitter med tjocka sockar och tröja på sig. Själv lagar jag mat just nu, det vill säga bloggar medan kycklingchorizon grillas i ugnen i köket. Nä, jag har aldrig gjort anspråk på att vara nån mästerkock. Tämligen fantasilös är jag också när det gäller mat. Fast jag gillar att äta gott.

Även jag satt på ballen i fem minuter och frös. Det spelades entonig musik på hög volym bredvid, så jag stod inte ut längre. Ljudkänslig till max. Men jag bläddrade i alla fall igenom TV-tidningen som jag köpte nu i kväll. Och blev mer förbannad. Det är ju fan bara repriser! Eller Ballsång på Fisersborg och sånt skit som jag inte är ett dugg intresserad av. I kväll kör i alla fall säsongens Morden i Midsomer igång. Fem avsnitt ska det bli och det börjas med ett julavsnitt. Bara så dumt att jag blev mer arg. Snart får jag väl en hjärtinfarkt av ilska och fetma. Sen hoppar SvT över nästa tisdag för då är det nån jävla sport. För att inte tala om den där dalen på Gotland där det stundas aktiviteter snart… Man blir väl tvungen att avfölja en och annan på Twitter också och TV kan man ju inte glo på nån vecka framöver…

Morden i Midsomer

Morden i Midsomer 2014 löses av Charlie, till vänster, och John, till höger. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Nä, tjatigt värre
är det med det mesta. Och jag själv är naturligtvis inget undantag. Men det trodde du väl inte heller.

Det känns som om jag vill slåss. Mot saker, inte med människor. Fölk orkar jag bara inte med.

Och nu är visst tvättmaskinen klar för hängning också… Ja, alltså tvätteländet, inte maskinen. Husmor, slå till!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om första arbetsdagen efter jul- och nyårsledigheten.


Det var lite svårt
att komma till ro igår kväll. Och när jag väl hade somnat, vaknade jag flera gånger, liksom rädd att försova mig. Men när alarmet tillrade (jaa, mitt alarm tillrar, nåt ilsket ljud pallar jag inte på morgonen!) igång kvart över sex gick det ändå lätt att få benen över sängkanten.

Inte var jag ensam på E4:an heller, fast det var betydligt mindre trafik än vanligt. Klockan tio i åtta klev jag in på jobbet som förste man (kvinna) på min enhet – och då hade jag även hunnit fylla på spolarvätska!

spolar

Spolar. Men det var inte vätska från såna här jag fyllde på. Hade bara en ingen passande illustration och det var dags för en bild i inlägget.


Idag kom K tillbaka i tjänst
efter en längre sjukskrivning. Jag var rätt nyfiken på K eftersom jag bara hade hört gott om henne. Och för en gångs skulle stämde andras omdömen – K verkar vara en pärla. Vi hade ett avstämningsmöte på förmiddagen i nästan två timmar… Stackars människa… Sen gick jag på lunch med min bok på gång, för jag pallade inte att höra varken min egen eller nån annans röst…

Eftermiddagen fortsatte med ett nytt möte, som också det gick bra. Däremellan producerade jag lite aktuellt och lite för framtiden. Bokade en lunchdejt med trevliga M i morgon. Och sen var det dags att åka hem. Till och med mrs Sunshine* log åt mig.

I postboxen låg ett kuvert från vännen Klara, du vet, hon som är rätt arg, men inte på mig. Klara är en riktig kämpe. Just nu slåss hon mot väderkvarnar till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och däremellan lite med vården också. Klara har en idiotisk sjukdom som heter Ehlers-Danlos syndrom. Den som vill visa sitt stöd för Ehlers-Danlos-sjuka på samma sätt som till exempel bröstcancersjuka bär zebrarandigt band i stället för rosa. Men jag har minsann fått en alldeles egen fin pin från Klara och den ska jag bära till hennes ära, eller för att hon är så speciell. Så snäll att hon skickade denna julklapp efter jul:

I wear stripes

I wear stripes…


Tack, rara Klara! Jag blev jätteglad!

Kvällens middag blev mammas pannbiffar på kycklingfärs, potatis och sås tillsammans med mammakusinen B:s lingon och gurkor från Euroshopper. Allt var förberett, det enda jag behövde göra var att koka potatis till mamma och mig.

Nu blir det en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag slår ner rumpan i bäst fåtöljen och umgås med mamma framför säsongsstarten av Antikrundan, följt av Tyskungen. Ha en go kväll! Och flamsa inte för mycket framför TV:n eller var du nu befinner dig.


*mrs Sunshine = en person som aldrig har lett mot mig tidigare


Livet är kort.

Read Full Post »

2013: Najs och Bajs

Ett inlägg om året som gått och dess höjdpunkter och lågvattenmärken.


År 2013 kan snart läggas till handlingarna.
Men innan dess vill jag lyfta fram godbitarna (najs) och… eh… de andra bitarna (bajs), månad för månad.

Så här tyckte jag om 2013:

Januari:
Najs: Mathemskassen 3: Allt-i-ett-kyckling och Baba Ganoush (Skitgott!)
Tillbaka i jobb efter alien-historien (Jag ÄLSKADE det jobbet!)
Bajs: Lokalblaskans heteronormativa bröllopsbilaga (År 2013, liksom…)

Februari:
Najs: Mitt husbygge (Jäklar så roligt det var att bygga upp en intern webbplats!)
Björnbär- och chilimarmelad (En ny och spännande smakupplevelse!)
Bajs: Webbformulär för jobbansökningar (Jag slogs med ett antal såna under året. De flesta är verkligen skitdåliga ur användarperspektiv.)
Bildårar (Hur fick somliga körkort?)

Mars:
Najs: Finvantarna från Iréne (Jag gillar verkligen dem!)
Bajs: Annas mat (Nej, eftersom de använder indrivare har vi slutat köpa pizzor från den restaurangen i Svartbäcken!)
Telefonförsäljare (Nej, nej, nej! Jag anmäler alla som ringer fast de inte får!)

April:
Najs: Celebert besök på jobbet (Visssa kommunalråd är smarta och ger sig ut i verkligheten.)
Bajs: Hot-mail (Nä, även om det inte var allvarligt menat var det jäkligt obehagligt att få.)
Kompiskorruption på jobbet (Det är INTE OK, tycker jag!)

Maj:
Najs: Pelé, Kaká och jag (En annorlunda barnbok.)
Fyra dagar i april (En bra bok med historiskt innehåll.)
Bajs: Hilde var icke önskvärd (Att köpa ut anställda är grymt.)
Andningsont av grill, rök, parfym och sånt (Hänsyn är inte fel att visa ibland.)

Juni:
Najs: Fästmön (Hon var min klippa igen när det gungade!)
Bajs: Varsel före en storhelg (På min förra arbetsplats fanns det tre personer jag inte gillade. Tre av flera tusen. En av dem varslade mig dan före midsommarafton.)

Juli:
Najs: Botaniska trädgården och tropiska växthuset (Två av mina favoritplatser i Uppsala.)
Förrådsstäd (Det finns väl inget som är så tillfredsställande?!)
LinkedIn (Ett bra yrkesnätverk som jag anslöt mig till!)
Motormuseet i Motala (Det får du bara inte missa om du är där!)
Bajs: Min sista arbetsdag på Den Bästa Arbetsplatsen (Sorgligt!)

Augusti:
Najs: Vårt Pride 2013 (Det blev Pride, trots allt!)
Bajs: Reklamfilmer på TV (Varför finns det så många dåliga???)
Konsten att fylla en dag (Det är förnedrande att vara fullt frisk och arbetsför och inte få arbeta.)
Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen (Bortslösad tid. Hemskt. Fruktansvärt. För jävligt. Och så klarade de inte av att påanmäla mig till a-kassan, vilket fick till följd att jag fick vänta på ersättning i två, nästan tre månader.)

September:
Najs: Så vårdar man en kund (Enkelt och lätt, men effektivt.)
Monica Z. (Å, vilken bra film!)
En dag bara för oss (Såna behövs.)
Bajs: Företag som inte svarar på ansökningar eller ger nån återkoppling på frågor (Vill nån jobba där, liksom?)
Handläggarstrul på Arbetsförmedlingen (Det tog en och en halv månad, tror jag, att få en handläggare.)
A-kassans irriterande ovana att skicka oroande mejl på fredagskvällar (Att vänta en hel helg med att fråga vad som menas är ångestframkallande.)
A-kassans byråkrati för elva kronor (Och senare på året tog de bort avgiften och tyckte att de var jätteduktiga…)

Oktober:
Najs: Kontakt med min hafti (Så roligt!!!)
En skön helg hos vännen Gunilla
Bajs: Stor ägare = sämre distribution samt slopad avgift (Större borde bli bättre och slopad avgift… Ha… elva spänn…)

November:
Najs: Nytt jobb (Det snurrade rejält i början och självkänslan var inte den bästa…)
Projekt Storstädning avslutades med vardagsrummet (Så skönt att göra hemmet rent!)
När det känns lite bra (För omväxlings skull.)
Femårig förlovningsdag (Den 8 november 2013)
Bajs: Ett förnedrande besök på Arbetsförmedlingen (Den som är i överläge ska aldrig låtsas att h*n kan sätta sig in i hur den i underläge har det.)

December:
Najs: Fina julklappar (Och mycket att läsa!)
The Fry Chronicles (En av de bästa böckerna jag läste i år.)
Klappar på jobbet och från facket (Glatt överraskad!)
Lucia för ett år sen fick jag mitt liv tillbaka (Jag lever.)
Bajs: Baraspara bröt mot god marknadsföringssed och Upsala Nya Tidning är på väg (Jag fick rätt i DM-nämnden!)
Sjukstugan i Backen slapp undan – igen (David förlorade mot Goliat, men jag hoppas att David överklagar och får rätt. Vissa saker får man bara inte göra!)
Arbetsförmedlingen gjorde fel igen – och inget händer (Den här gången blev jag inte avanmäld hos a-kassan från rätt datum.)


Livet är kort. År 2013 blev ett omtumlande år på många sätt.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Det brukar var mest skit på TV
på fredagskvällar. Och man bryr sig inte så mycket eftersom man är så trött. Slöglor på vad som helst, liksom. Men jag såg en film i TV-tablån som verkade lite intressant, Nowhere Boy (2009). Jag klarade att hålla mig vaken tills den började – och ända till slutet. Tack Kanal 5!

Nowhere boy

En film om John Lennon.


Huvudperson i filmen är John Lennon.
Filmen handlar om John Lennons ungdomsår, just före och efter han har träffat Paul McCartney. John är vilsen. Han växer upp hos sin moster och det är först i tonåren som han lär känna sin mamma. De två kvinnorna slåss om hans kärlek. John blir förvirrad, känner sig sliten mellan mamman, som övergav honom och mostern, hos vilken han växte upp. Låten som avslutar filmen är den mycket känslosamma låten Mother. Man kan inte annat än bli berörd.


Den här filmen
visar bara en kort period ur John Lennons liv. Men onekligen en period som påverkade honom mycket. Nästan två timmar lång, inklusive reklamavbrotten. Och jag höll mig vaken. Det innebär att filmen får ett högt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Bara för att jag kommer ut
ur min håla mitt hem minst en gång om dan på promenad (i alla fall sen i tisdags) ska du inte tro att jag missar att surfa runt i cyberspace! Fast jag har faktiskt aldrig nånsin suttit vid datorn 24-7 – som en del tycks tro… Häng med på en tur i medierymden så får vi se om vi hittar nåt… galet/roligt/intressant/knäppt/viktigt! Om du vill, alltså. Det finns de som tycker att mina omvärldsturer är att ta lätta poäng (till vad???), men de kan ju stå kvar. No friends of mine.

ULkort

Drabbat av ätstörningar.

UL:s nya kortläsare äter kort. Ätstörningar har man ju hört talas om. Men kortläsare som äter kort… Dessutom nya kortläsare… Det handlar förstås om UL:s nya kortläsarsystem som inte fungerar så bra. Än. Nu har 90 procent av alla bussar fått en uppdaterad programversion och därmed är felet åtgärdat, enligt företagets propagandaminister Jonsson.


Annonsen som Hemnet tog bort.
Man ska inte luras hur som helst! En av Uppsalas mäklarfirmor, Roi, använde bilder med modeller som sades bo i huset som skulle säljas. Sånt kan slå tillbaka dyrt – på säljaren, förstås… Modellerna som Roi har använt sägs ha varit både flashiga och lättklädda. Hemnet tog i alla fall bort Rois annons. För visst är det väl fortfarande så att för att marknadsföring ska funka, måste den vara trovärdig..?

politiker

Höger eller vänster?

Sossarna öppnar för borgerligt samarbete. Här i Uppsala sägs sossarna inbjuda Folkpartiet till samarbete. Eh… ja… Det låter väl något bättre än riks där man samarbetade nyligen med SD. Lite undrar man om det finns nån som fortfarande röstar på sossarna, när de flaxar så där till andra sidan blockgränsen…


Bojkott mot pasta efter Barillagroda på radion.
Det är väl ingen som har missat nu att Guido Barilla sa i radio att han inte ville göra reklam för Barillaprodukterna med en regnbågsfamilj? Nä, tänkte väl det.

iphone5black

Uppdatera lite till, så kanske det blir bättre.

Nya iOS orsakar åksjuka och svindel. Det tycker några av dem som är kritiska mot iOS7. Apple har redan kommit med en uppdatering. Åksjuk av iPonen vet jag inte om jag har blivit, men jag har fått starta om den minst en gång om dan sen jag uppgraderade systemet. Efter uppdateringen som kom häromdan har det dock gått bättre, peppar, peppar! Tips till åksjuka, alltså!


Blev kallad skitstövel – bröt armen på kvinna.
I Byhålan är allt sig likt: man super och slåss.


Kvinna drabbad av hundbajs.
Dessutom, är det inte skitstövlar i farten så är det skitande hundar. I alla fall i Borghamn (där det är skitfest sikfest en gång om året fortfarande, hoppas jag..?)

frågetecken

Vad beror det på???


Nu är det över tre veckor sen UppsalaTidningen
hittade till stadsdelen New Village i Uppsala. Trots fyra (4) anmälningar har jag bara fått ett svar – från redaktionen. Från distributören: nada. Har Stormogulen redan påbörjat nedläggningen av tidningen??? (Att läsa tidningen på nätet är inte samma grej.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett gräsligt TV-program.


Igår när vi gick och la oss
åkte TV:n i sovrummet på. Vi ville se slutet av en polisserie. Men sen låg vi kvar och glodde – som två fågelholkar, både Fästmön och jag. Vi såg Cheaters på TV11. Nåt värre lågvattenprogram har jag nog aldrig sett…

banner Cheaters

Ett riktigt lågvattenprogram.


Om du tänker dig en blandning
av program med programledare som Ricki Lake, Oprah Winfrey, dr Phil och allt vad de nu heter. Och så rör du ihop allting och tar bort den lilla centimeter som möjligen är lite, lite bra. Då har du Cheaters!

Programmet går ut på att en partner misstänker sin partner för att vara otrogen. Cheaters-teamet rycker ut och förföljer och smygfilmar ”den misstänkte”. Därefter spelas filmerna upp förfördelade partnern – ja, för de visar ju inga historier där misstankarna har varit fel, heller! Sist men icke minst äger en konfrontation rum mellan parterna, ofta mellan alla tre. Man inser i förväg att smockan hänger i luften. Ändå görs detta. Och det var inte bara en gång igår kväll jag såg Cheaters programledare flina när han hjälpte till att sära på två tjejer som som slogs… Han går säkert igång på sånt.

Igår visades två par där kvinnan hade misstankar om att mannen hade en affär. Naturligtvis var misstankarna korrekta. En man konfronterades med kvinnan, kameror och Cheatersteamet direkt efter en hockeymatch. Mannen såg ut som en förvuxen bebis, medan kvinnorna slogs.

Den andre mannen konfronterades på en krog han besökte med sitt vänsterprassel. Han försökte ta med sig sin älskarinna in i bilen och skydda henne, men annars agerade han också mest som en jättebebis. Dessutom var bilen den bedragna kvinnans. Så inte nog med att hon slängde in älskarinnan i en betongvägg, hon ringde polisen och anmälde en bilstöld också.

Jag vet inte varför vi fortsatte att glo på sån här skit men jag blev totalt fascinerad av skräpet. Det är väl en sak om man anlitar nån att ta reda på fakta när det gäller misstankar om otro – ifall man inte kan prata och vara ärliga mot varandra. Men att filma och göra TV-program om det, det var nog det värsta jag har sett… USCH, vilken skräp-TV!!! 

Om du nu mot förmodan skulle bli nyfiken kan du glo i kväll klockan 23.50 på TV11.

Betyget blir en halv rosa toffla. Och då är jag väldigt, väldigt givmild.

halv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om städning, om att hitta knep och om att vara stark.


En ny dag.
Jag är tacksam att jag vaknar till en sån, även om jag då och då inte vill vakna. Termometern visade 20 grader utomhus redan vid sjutiden när jag klev upp. Igår kväll var jag så trött att jag slocknade före klockan 23, tror jag. Det var nog en kombination av öl och värme. Men jag är morgonmänniska, helt klart! Dagarna blir lite långa, emellertid, när man vaknar tidigt och inte ska gå iväg till nåt jobb.

Varmt och nästan kvavt idag, disigt. Inte optimalt städväder, men det är bestämt sen länge att jag har en dejt med Snabeldraken. När jag öppnade städskåpet och tittade på den insåg jag att själva städskåpet också skulle må bra av att städas…

Dammsugare

Snabeldraken står i ett skåp som behöver städas…


Det är ganska skitigt
här hemma. Jag har inte städat på ett par veckor och när man har öppet överallt kommer det gärna in saker. Damm, till exempel. Det finns det så gott om att näsan har betett sig konstigt sen jag kom hem från Stockholm…

Jag gillar att städa! Det finns människor som föraktfullt fnyser att jag städar för ofta. Nu är jag av den uppfattningen att var och en gör som den vill. Jag skulle aldrig kommentera deras damm eller oordning – eller ordning, för den delen! Men städning ger mig en känsla av belåtenhet. När jag är färdig har jag utfört ett arbete och ser ett resultat. Samtidigt använder jag ofta städningen när jag inte mår så bra. Det är bättre att städa än att sitta på golvet i ett hörn av sovrummet och ha vrålångest, eller hur? Eller att slåss… Eller att kasta saker i väggarna… Just det. Och jag är en fridens kvinna, tro det eller ej. (Däremot går jag igång när man attackerar min person ständigt och jämt. Tur att Man Själv är så förträfflig, då…)

Nej, det är inte lätt att alltid vara stark och att alltid se allting positivt. Men du ska veta att jag försöker! Jag anstränger mig så till den milda grad att jag blir väldigt trött. Det går bra. Ansträngningen gör att jag kan stänga ute bruset, i alla fall av och till, och då behöver jag inte hålla för öronen när jag är ute bland folk.

Pojke i porslin s håller för öronen

Jag behöver inte alltid hålla för öronen.


På tal om folk
är jag nog mest stolt över det faktum att jag i lördags pallade att befinna mig bland 59 999 andra människor i en parad. Det är träning, det! Fästmön frågade hur jag lyckas klara av det. Jag har mina verktyg och knep, men just i den situationen föreställde jag mig att det bara var Anna och jag som var ute och gick. Jag inneslöt oss i ett eget rum dit inga andra kunde nå. Och det funkade! Tanken har en väldig kraft!..

Elefant Var stark

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda i våras. Den står vid min dator.


Lite ont i huvudet
har jag idag. Aj aj, det blev för mycket flytande och för lite fast intag igår. Men jag tog faktiskt ett par knäckemackor och en kexchoklad när jag kom hem på kvällen. Idag måste jag gå över till Tokerian och handla. Det finns inte ens mjölk hemma. Jag ska kolla om skåpen fortfarande är trasiga…

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian. Den här bilden tog jag den 28 juli.


Men nu kommer jag snart inte undan längre!
Ska kolla mejlen och därefter sätta fart med dammtrasa och dammvippa. Eller också börjar jag i badrummet… Vilken tur att jag ska göra nåt betydligt roligare i morgon, nämligen åka in till Stockholm och träffa AW!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna en rad och berätta så jag har nåt att läsa när jag tar paus från vippan, trasan och Snabeldraken!

Och ja just det! Jag gillar när människor har en trevlig ton. Att säga att de som har det ”bara är ja-sägare” tycker jag är att fälla ett väldigt elakt omdöme om dessa människor som faktiskt stöttar och peppar mig, inte vill trycka till mig så fort de öppnar käften. Inte konstigt att de blir lite förargade…


Livet är kort.

Read Full Post »

Så småningom, när Fästmön hade handlat upp hela Tokerian, typ, kom vi iväg på en liten och ganska oplanerad utflykt.. Clark Kent* körde oss till Emmaus nya ställe i Svista. Vi tänkte kika vad som fanns och kanske ta en fika, för det utlovades kaffe i annonsen. Men det var slut när vi kom och en enda liten kakjävel fanns kvar. Tur att vi hade försett oss med Ahlgrens bilar i bilen – vi ville ju inte riskera att svälta ihjäl.

Ärligt talat blev jag besviken så snart vi klev innanför dörren – och det handlade inte bara om den enda lilla kakjäveln som var kvar. Det luktade GAMMALT, så där på ett väldigt instängt vis. Det fanns en del smått och gott att glo på, men ingen som jag ville ta med mig hem. Jag blev så rädd för ett hiskeligt troll, så jag tappade alldeles köplusten.

Troll
Ett hiskeligt troll satt uppe på en hylla.


Inte hittade jag nåt bra
i lådan med vinyler heller, men den här LP:n hade nog passat Somligas grannar…

Kramgoa låtar
Kramgoa låtar med Vikingarna är nåt för Somligas grannar.


För Andras grannar
kunde man tänka sig något ur bibilioteket, en liten handbok till hjälp när man inte kan hantera situationen.

Handbok om barnskrik
En handbok som Andras grannar kanske kunde ha nytta av.


När jag till sist såg detta
fantastiska djur, Skogens konung, med svensk flagga… Då tyckte jag att det var dags att gå därifrån.

svensk älg
Jaa… vad ska man säga…


Affären bredvid har funnits lite längre
och den var en ”riktig” antikaffär. Tyvärr har den begränsade öppettider, men idag hade vi tur. Fast vi blev liiite fundersamma. Nån som sålt möbler hade uppenbarligen en fäbless för… rovdjur.

Rokokobyrå i ormskinn
Vad sägs om en rokokobyrå i ormskinn???


Jaa, det var så fascinerade och gräsligt
att det nästan var häftigt och snyggt!

Vitrinskåp leopardmönstrat
Ett leopardmönstrat vitrinskåp.


Förutom detta var stället fullt
av riktigt fina saker. Bland annat fanns det många fina skåp och matsalsmöbler som vi nog kunde tänka oss – om vi hade utrymmet.

Jag hittade en lampa som det stod Rippe på, men Rippe hade tyvärr inte möjlighet att åka och köpa den och vår bil var full av matkassar och min rygga och datorväskan. (Ja, vi fick ringa efter Johan när vi skulle få med oss allt från parkeringen.)

Golvlampa
En sån här trearmad skulle jag själv kunna tänka mig. 


Just en sån golvlampa
skulle jag själv kunna tänka mig. Jag har en enarmad i mitt gästrum. Lampfoten är i björk och kostade 100 kronor! Men jag fick köpa en ny skärm och den gick loss på 300, om inte 400 spänn. Den trearmade lampans skärmar var i hyfsat skick. Begärt pris var 2 200 kronor och det skulle säkert gå att pruta ner detta, i mitt tycke, lite för höga pris.

Mest fascinerad blev jag emellertid av en helt underbar solstol från tidigt 1960-tal. Stolen var i utomordentligt gott skick, utan särskilt mycket skav på färgen. Den hade till och med sitt lilla soltak kvar. Men se prislappen vågade jag inte titta på…

Solstol
Vilken fining, va?!


Varma och mätta på intryck
åkte vi hem till Himlen och softade. Solen lyste in genom katten i fönstret, så Anna har INTE en blåtira i nyllet. Hon är så färggrann ändå, min kära! Och, till skillnad från Vissa, skulle jag aldrig, aldrig slåss.

Anna färgglad i ansiktet
Den färggranna Annan.


Anna lagade god mat
– kyckling och potatisgratäng – och till senare väntar ost, kex, druvor och ytterligare ett glas vin.

Och du… Du har väl inte  – eller ska väl inte – ätit eller druckit nåt gott i kväll, eller???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja nu handlar inte det här inlägget om att slåss. Ett sånt inlägg skulle jag ALDRIG skriva. Det handlar om SvT1:s program Kan du slå en pensionär? som jag har slöglott på ett par gånger, nu senast i kväll klockan 20 – 21.

Superpensionärerna som ska få fart på soffpotatisarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I kvällens avsnitt
handlade det om ett par som pratar lika härligt som vännen Gunilla, men som är betydligt trindare än hon. Jag hade inte alls tänkt titta utan hade slagit mig ner i bäste fåtöljen med min bok på gång. Och en påse chips (inte en hel, men kanske en tredjedel kvar) och en choklad.

Chipsen åkte ner i mitt gap av bara farten. Men det kändes… inte bra. Tittarna, varav jag var en, dårå, fick se bilder på paret nu och om 40 år. Då var kvinnan änka och såg ut som… ett monster, mer eller mindre. Enorm och hårlös, typ.

Pensionärerna som skulle sparka igång kvällens par var Sydney och Gudrun, 75 respektive 76 år gamla. Sydney var med även i första delen av serien som består av totalt sex avsnitt. Han är en riktigt härlig karaktär, farbror Sydney!

Nå, inte får det här programmet mig precis att vilja rusa ut och jogga – jag har ju min hälsporre att gnälla på. Men jag tycker att det är ganska underhållande och man får sig verkligen en tankeställare. Så… chokladen åkte in i skåpet igen, i alla fall…

Jag ger det ett rätt högt Toffelbetyg eftersom det, som sagt, är både underhållande och tänkvärt!


Livet är kort. Och det blir nog inte längre av chips och choklad…

Read Full Post »

Dags för veckans höjdpunkter (Blå) respektive lågvattenmärken (Gulgult är ju, som bekant, fult). Så här är det:

Blå

Gul

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »