Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘släktingar’

Ett inlägg om en bok.


 

Liv till varje prisSå. Nu har jag slagit ihop pärmarna i den sista delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj i Örnsköldsvik, Liv till varje pris. I trilogins nästan totalt 1 500 sidor har jag följt Maj och hennes make Tomas i deras vardagsliv genom ungefär 30 år från 1930-talet och framåt. Ett stort och varmt TACK till bloggvännen Uppsalaewa för dessa ”bonusböcker”!

Liksom i de två första böckerna kämpar Tomas mot alkoholen och Maj för tillvaron, den hon håller ordning på genom matlagning och städning. Barnen blir tonårstjuriga och släktingar dör. Med familjeföretaget går det som det går, men genom alla svårigheter står Maj och Tomas ändå på nåt sätt eniga. Jag undrar om dagens par hade klarat det.

Det är nog först nu när jag har läst alla tre böckerna som jag förstår varför Kristina Sandberg fick Augustpriset förra året för Liv till varje pris. Boken är den klart starkaste i trilogin. Det är här författaren har drivit sitt sätt att skriva de här böckerna till snudd på fulländning. Den enda lilla negativa kritik jag har är att hon då och då droppar lite för övertydliga hintar om typiska företeelser för tiden hon skildrar.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag saknar redan Maj och hennes familj och kan inte låta bli att undra hur det går med Anitas bebis och Tomas hosta och… Maj själv, förstås…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag skrev om de två första delarna i Maj-trilogin:

Att föda ett barn

Sörja för de sina

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om GODA vänner och släktingar – med betoning på GODA. Och en sån som jag, som bara pratar…


 

Det var länge sen jag pratade som jag gjorde igår! Jisses, jag tror jag har fått träningsvärk i käften och måste vila den alldeles idag. Med kort varsel blev det bestämt att vännen A skulle svänga förbi på hemvägen från jobbet för att titta på en möbel. Nåt att bjuda på hann jag inte fundera ut, men kaffe finns ju alltid.

Och så har du ju den där chokladasken som du fick i julklapp, den där som du öppnade häromdan!

påminde mig Fästmön. Ja, jo, men jag tänkte att A kanske behövde äta nåt mera matigt efter jobbet. Hur det nu än var, så hanns inget införskaffas. Anna kom på ett jobbärende som behövde utföras innan hon började gårdagens arbetspass, så jag skjutsade.

Under tiden hade mammakusinen B telefonerat, men när jag kom hem igen behövde jag skriva en recension av en spännande, ny bok. Först. Sen skulle ju A komma. Och på kvällen skulle jag ringa B. Planerade jag.

Jag hade precis klickat Publicera när telefonen ringde. Det var mammakusinen B igen. Jag förvarnade om att jag skulle bli tvungen att avbryta strax. Vi hann prata i nio minuter innan det plingade på dörren. Eller vi och vi… det var mammakusinen B som ringde, men jag som pratade.

A blev insläppt och medan jag satte på kaffet slängde A upp TVÅ påsar på köksbänken. Den ena var till oss båda, den andra bara till mig. Och det var detta som föranledde frågan i rubriken till det här inlägget! Har du också så här GODA vänner? Alltså vänner, som släpar med sig godsaker – se bildspelet!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen babblade vi (läs: jag) 
i ett par timmar innan jag lät den stackars arbeterskan trampa hem till sitt. Det blev väldigt tyst här och dessutom kändes samtalet med mammakusinen B tidigare på eftermiddagen väldigt avhugget. Så jag ringde upp och vi pratade i en halvtimme eller så. Hon är så härlig att prata med!!!

Som grädde på moset blev jag bjuden på midsommarfirande med kaffe och grillning på fredag. I am blessed with such friends!

Idag vilar jag truten – i alla fall tills i kväll när jag ska få håret klippt av M. Då lär det vara dags igen för flabben att glappa…

Kan ju inte låta bli att fråga om DU har såna GODA vänner som jag??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att gamla texter är mer varaktiga än nya.


 

Karl den XIIbibel

Den här öppnade vi i eftermiddags.

I eftermiddags hade mamma och jag bestämt oss för att titta i gamla böcker. Framför allt var det den stora Karl XII-bibeln som hägrade, för den har jag aldrig tittat i. Vad jag minns. Mamma minns annorlunda. Vem som har rätt kan man träta om ifall man vill det.

Den gamla boken var jätteskör och dess pärmar lossnar nästan från ryggen. Så det gällde att vara försiktig. Vi la den tunga boken på matsalsbordet och öppnade och bläddrade så försiktigt vi kunde. Vi skulle nog ha haft bomullshandskar på oss, men det hade vi inte.

Min farfar var en klok och noggrann man. Han hade samlat en massa klipp om bibeln generellt i en plastmapp som låg inuti. Där låg också kopior på brev han skrivit till just den här bibelns ägares släktingar samt svar från dem. I farfars ägo kom bibeln 1940 i present på 40-årsdagen. Han fick den av en diakonissa från S:t Petersburg ursprungligen, men som arbetat tillsammans med farfar i kyrkan i Finland. Hon hade även känt farfars pappa och hans farfar, liksom sonen, min pappa. Fyra generationer… Diakonissan hade för övrigt i sin tur fått bibeln för lång och trogen tjänst av familjen Munck.

På 1940-talet var Finland i krig. Till slut blev situationen ohållbar för den lilla familjen. Det fanns varken mat eller kläder och pappa kunde inte gå i skolan. Pappa kom till Sverige som krigsbarn i början av 1940-talet. Men den gamla bibeln kom hit med farmor och farfar när farfar 1944 fick tjänst som pastor i Linköping i Sverige.

Inuti bibeln hade de tidigare ägarna nedtecknat uppgifter om giftermål och barn. Min duktiga farfar har sen tytt kråkfötterna och skrivit rent dem på skrivmaskin. Vad jag kunde se hette bibelns första ägare Eric Holmberg. Han har skrivit i boken att han gifte sig 1744. Farfar har skrivit rent texten och lagt till att Eric Holmberg avled 1748. Att vi vet att det är Eric själv som har skrivit beror på att han har skrivit i jag-form. Alltså måste bibeln vara från 1700-talet. Karl XII-bibeln kom ut 1703, men jag hann inte se tryckåret på boken som låg på mammas matsalsbord. Jag försökte fota så mycket jag kunde av försättsbladen, breven, klippen etc, men mamma blev otålig och irriterad över att jag skulle fota ”allt” – vilket medförde att jag inte kunde just fota ”allt”. Vad jag hann uppfatta hette den senaste ägaren före farfar Munck. Kopplingen till familjen Bernadotte var att en prinsessas farmors mor eller nåt ditåt varit gift med denne Munck. Farfar skrev till prinsessan Bernadotte och fick ett mycket nådigt svar.

Den gamla bibeln hade intakta metallspännen så att den gick att stänga ordentligt. I övrigt var den så skör att jag tyckte att ryggen sprack lite för varje gång vi rörde vid boken. Därför vill jag inte öppna den igen och ta fler bilder. Men nån gång i framtiden ska jag öppna den igen och då ska jag dokumentera ”allt” på riktigt, jag lovar!

Här är några av de bilder jag tog av vår Karl XII-bibel:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Lite senare telefonerade jag med Fästmön
Under samtalet utlovade jag ett recept som jag hade på datorn. Trodde jag. Det visade sig att det inte fanns ett enda recept på min dator, inte heller på den USB-sticka jag hade med mig. Troligen är alla recept jag hade på gamla datorn… bara borta… Jämför det med en Karl XII-bibel från 1703…

Igår letade mamma och jag efter två andra gamla religiösa skrifter. ”Nån” hade flyttat på dem från mammas ”gömställe”, men jag lyckades hitta dem. Nu förvaras de på ett ställe som vi båda känner till. Ett tag, hoppas jag, i alla fall. Tills nån gömmer dem igen. Vi bläddrade även i dessa idag och de var betydligt mer hanterbara än Karl XII-bibeln. Den här silverasken innehåller bibelord:

Silverask med bibelord

Silverasken med bibelord är lite mindre än Karl XII-bibeln och ryms lätt i min handflata.


Men nya testamentet på engelska 
var totalt omöjligt för mina ögon att läsa – trots att den lilla asken faktiskt innehåller ett förstoringsglas, tro det eller ej:

Nya testamentet på engelska

Nya testamentet på engelska klarade inte mina ögon av att läsa. Men jag bläddrade i den lilla bibeln i alla fall. Vi tror att den kom till Sverige med pappas farmor Mabel som var från England.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Den gångna veckan var det 20 år sen Estoniakatastrofen inträffade. Många människor fick sätta livet till, många skadades och många drabbades av svår sorg. Därför undrade Tofflan om du förlorade nån i Estoniakatastrofen.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren:

70 procent (16 personer) svarade: Nej, jag förlorade ingen jag kände. 

22 procent (fem personer) svarade: Ja, en eller flera vänner eller kollegor.

Nio procent (två personer) svarade: Other:
Bekanta har förlorat någon.
En avlägsen skolkamrat som jag visste vem det var.

Ingen svarade: Ja, en eller flera familjemedlemmar eller släktingar.

Tatiana kommenterade:

Jag förlorade en mycket nära vän . Vi har barn i samma ålder . Tänker på henne i dag och har tänt ett ljus.

Stort TACK till dig som klickade och kommenterade! Jag hoppas som vanligt att du kollar in den nya frågan. Den finns – också som vanligt – här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (Toblerone) respektive sänkning (Megafon – som i megafonröst, röst som alltid hörs ÖVER alla andra röster). Inte svårare än så här:

Toblerone

                                                                                                                                                     Megafon

  • En viss unge med en hemsk, gäll röst (hur f*n står föräldrarna ut???)
  • 3:s snabbare mobila bredband (jag är INTE imponerad hittills…)
  • SJ (som vill förbättra sin information, men som uppenbarligen inte tar tag i de VERKLIGA problemen…
  • Rökare (en del är inte bara förpestare av omgivningen utan också skattesmitare…)
  • Twitter (bara en massa buggar och konstigheter just nu. Som till exempel att jag plötsligt slutar följa folk fast jag inte aktivt gör såna val…)

Read Full Post »