Barnpassning

Ett inlägg om små håriga barn och andra ungar.

---

 

Två motvilliga shoppare.

Alltså det här med barn… Jag är ingen barnmänniska, men familjens minsting har jag ju känt sen han var fem. Det är en lång tid i ett barnaliv och vi har också en speciell kontakt. Jag gillar att hänga med Elias. Vi tycker om samma saker, förutom kött och vi har också gemensamma saker vi inte gillar att göra. Shoppa är ett ett exempel på det senare. Idag hade vi emellertid några uppdrag, så efter lunch åkte jag och hämtade Elias för en shoppingtur på Stormarknaden. Vi genomförde alla våra ärenden och det gick bra trots att vi inte var ensamma på Stormarknaden och trots att vi blev genomsvettiga. Det är ju liksom kallt ute och skitvarmt inne i köpcentrumet. (Medan jag har skrivit dessa inledande meningar har jag haft full sjå att freda mig från en kattpojke som frenetiskt sökte min uppmärksamhet och till sist nästan började gnaga på en av sladdarna som går in i datorn. Han la sig bakom skärmen, gned sig mot dess sida, försökte trippa över tangentbordet först också. EFTER att han nästan ätit upp mina tofflor.)

Kattpojken Lucifer, tidigare Cosmos, försökte äta upp Tofflans tofflor i Himlen.

 

För att vi skulle palla shoppingen mutade jag oss med att köpa godis. Mycket godis. En julmust slank ner i varuvagnen också liksom en påse chips till storebror. Men det var inte bara godis i varuvagnen. Där hamnade mat och böcker också. Jag såg ju häromdan att två av böckerna på min inköpslista har kommit ut i Månpocket. Dessa ryckte jag åt mig idag:

Väckelse och Helveteselden, två ruskiga böcker, fick följa med hem.

 

Hemma i Himlen regerar numera familjen Katt, det är bara att inse. Det är två riktiga busungar som härjar runt här och de får till och med igång sin lilla mamma då och då. Nä, det är verkligen inte Elias som behöver barnpassning utan Citrus och Lucifer (the kitten formerly known as Cosmos). De far runt som jehun, klättrar överallt, biter en i tårna, belägrar ens skor och tofflor, gör allt för att lägga beslag på ens mat och sladdar med mera. Hela soffan i vardagsrummet har de tagit till sin. När de är i köket tar de kökssoffan. MEN MAJ GADD SÅ SÖÖÖTA DE ÄR!!!

Citrus är bra söt – när hon sover. Då syndar hon icke. Eller busar…

För att vi skulle få lite matro och få äta våra kycklingspett ifred, Elias och jag, gav jag familjen Katt mat samtidigt på deras matställe i ett hörn på golvet i köket. Slafs, slafs så var det slut på tallriken.

Efter middagen for vi till Morgonen för att utfodra nästa kattfamilj. Där bor kattgubbarna Felix och Maxi tillsammans med Minis äldsta dotter, Citrus och Lucifers storasyster Maja. Maxi var inte så intresserad utan sprang ut, men jag busade lite med Maja och Felix och Elias fick en skön gosestund. Den var så skön att Felix började snarka. Ljudligt…

Hemma i Himlen fann vi hela familjen Katt sovandes på soffan i vardagsrummet. De är för söta när de sover. Helt avslappnade och borta för världen under en stund. Sen är det full fart igen. Tofflan som barnpiga blev inte riktigt vad hon hade tänkt sig…

Elias har fått en laddning chips och vi sitter vid var sin dator. Jag ska glo på Downton Abbey om jag får kläm på hur Fästmöns TV funkar. Och så ska jag läsa och äta choklad och lägga ett och annat ord för maaassor av poäng i båda mina Wordfeudmatcher, det vill säga PÄSA.

Här är några bilder, de flesta på familjen Katt, förstås:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Epikuré-dag

Dagen började ju nästan så gott som med tårta. Prinsesstårta, för min del. På eftermiddagen fanns det några bitar kvar. Då provade jag en annan tårta som jag tror Fästmön kallar Carl Gustaf-tårta. Och så undrar jag varför jag är tjock…

Dagens andra tårt-slafs!

                                                                                                                                                           Carl fick en riktig långlunch, så jag såg inte så mycket av honom. Men han kom tillbaka fram på eftermiddagen och jag fick i alla fall ta en bild på honom och hans fina blomma. Den han menade att han nog har ihjäl på några dar. Tills jag upplyste honom om att det är en blomsteruppsättning som står i oasis och inte en krukväxt, så ja, den självdör nog. Om nån vecka, eller så.

Carl will kill his companion…

                                                                                                                                                              Det kändes vemodigt att säga hej då. Jag fick två kramar. Vi har kamperat ihop varje vardag i en och en halv månad. Det lär bli ensamt på måndag. Så ensamt att jag har bestämt mig för att delta i varenda morgonmöte uppe på avdelningen. OCH avdelningsmötet på tisdag när jag för övrigt ska ha en dragning om mina forskarsidor.

Jag fick en fin luva-tröja av Carl med ”företagets” namn tryckt på i rött mot blyertsgrå botten. Visst låter jag som Ingrid Schrewelius? Menjag kan ju inte visa den på bild här för då avslöjar jag ju min hemvist under vardagarna. Och än så länge vill jag inte att alla ska veta – även om en del säkert har gissat.

Stannade till på Tokerian och köpte räkor med tillbehör. Ringde mamma en för att kolla läget. Hade varit hemma en kvart innan Anna klev in genom dörren. Vi har ätit och druckit Chardonnay. Jag är trött som f*n, men ska försöka se Tyst vittne. Har ett glas vin kvar. Den slinker nog ner. Räkskalen är utburna. Jag vill bara sitta och vara med min älskling.

Rätt OK chardonnay.

                                                                                                                                                                          PS Jag fick en påse tortillas-chips när jag var och handlade med självscanner på Tokerian. Månntro de har börjat en charmoffensiv för att jag ska komma tillbaka som kund???

Read Full Post »

Fyrafyrafirande

Födelsedagsbarnet firades lite till på eftermiddagen. Elias hade gjort en sån fin teckning till sin mamma.

Fin grattis-teckning med påskris och allt.

                                                                                                                                                      Tjejerna hade hittat ett jättegulligt kort med fåglar som cupcakes och två påsar te av olika sorter. Det doftade härligt!

Väldoftande från tjejerna.

                                                                                                                                                         Själv hade jag varit och knipsat köpt rosor till min älskade, det var väl ett halvt dussin, men jag fångade bara två på bild.

Rosor till min kära.

                                                                                                                             Födelsedagsmiddagen blev falukorv grillad kyckling, potatissallad, baguett och brieost. Fantasifullt när Tofflan ska ”laga” maten…

Framåt kvällningen dök Jerry upp och hade med sig två bokpaket i tjusigt papper. Anna fick två böcker av Kristina Ohlsson som nog är superbra!

Ytterligare lite senare dök Annas mamma med Lasse och Annas pappa upp. Stackars Lasse tvingades ner i cykelrummet för att smutsa ner sig om händerna med en trasig cykel. Tyvärr fick han inte ordning på skrället trots support från mig och min skiftnyckel, men han fick tvätta händerna med en BAJSBRUN tvål… (undras vad det var på tvålen… Moahahahahaaaaaa…)

Annas pappa Bosse är en riktigt busfarbror och till allas förtjusning stack han fingrarna i mina revben, bland alla valkar, så jag flög till väders, nästan. Jerry skrattade så han nästan kissade på sig och var tvungen att gå från bordet. Hmpffffff…. 😈

Från vänster: Bosse Bus, Lasse Cykelreparatör och Anna Födelsedagsbarn.

                                                                                                                                                       Tårtan hade jag bakat kom från Trianon och var en Carl Gustaf med arrak, maräng och persikor, inte riktigt nån barntårta. Elias trodde att jag hade lagt en smutsig strumpa inuti tårtan och det hade jag ju. Jag pyntade den med fina ljus, men Anna vägrade att blåsa ut dem och önska sig nåt.

44-tårta!

                                                                                                                                                 Annas snälla mamma hade bakat vetelängder och Anna själv och Linn hade gjort tre fyra sorters kakor igår – godast var chokladbollarna, tyckte både Elias och jag. Och så gillar jag såna där flugkakor, som vi säger i MIN familj. Det är kakor med russin i, alltså. Tyvärr finns inga bilder på härligheterna, för efter ett födelsedagskalas brukar det ju mest se ut så här:

Slafs!

                                                                                                                                                   Anna fick naturligtvis presenter av sina föräldrar, bland annat en chokladask som tyvärr är slut nu hon ska spara till påsk. Och så ringde den alltid så vänliga fru Hatt och grattade. Gratulanternas antal på Fejan och bloggen var enormt!

Jag hoppas att Anna hade en bra födelsedag! Nästa gång är det min tur, men det dröjer ett tag till! Tur det, för nu är i alla fall jag ganska proppad på kaffebröd och tårta… *rapar diskret arraksgrädde*

Read Full Post »