Söndagsshopping

Ett inlägg om söndagens shopping.

Idag har jag shoppat. Ja, det är sant! Först på nätet, sen på Stormarknaden. På nätet beställde jag linser för tre månader. Bästa priset för min typ av lins hittade jag på Nordic Lenses, men notan slutar ändå på närmare 800 pix. Jag har köpt mina linser därifrån de senaste åren. Leveranssäkerheten har varit god, även om jag har lärt mig att det finns linsnäthandlare som levererar snabbare…

Mina stolar har ännu inte återvänt från sitt kalas, men jag misstänker att det var de som plingade på dörren just som jag slagit ner rumpan på tronen i det rum där man vill vara ensam. Nåja, stolarna sitter inte i sjön, så att säga.

Stort utbud…

Inte kom jag på nåt roligare att erbjuda Fästmön som söndagsnöje än en fika. Vi styrde kosan till Stormarknaden, som sagt. Där finns ju ”allt”, till och med Konditori Fågelsången numera. Naturligtvis var vi inte ensamma på konditoriet, men vi fick ett bra bord med en soffhörna. Dessutom fick vi beröm av tjejen i kassan för att vi hade bestämt oss för vad vi ville ha när vi kom fram för att beställa…

Klassisk fika, om än lite photoshoppad…

Nä, för vår del blev det varken semla eller bakelse eller nåt nyttigt som macka. Det blev traditionell bulle och kaka. Anna tog en Garbo-kaka, jag en klassisk mazarin.

Sur Anna? Nej då, inte egentligen. Paret i bakgrunden hånglade när vi gick.

Vi hade inga direkta ärenden för övrigt, mer än att jag skulle in på ICA för att köpa pålägg, fil och mjölk. Därför satt vi en lång stund och kuckilurade lite och glodde på folk, ögonbryn och annat smått intressant. Ett par vid ett bord bredvid höll först en viss distans, men när vi avvek från platsen noterade i alla fall jag ett litet hångel. Jajamens! Anna verkade lite sur, men det vet jag att hon inte var.

Ett spel som Anna ville ha.

Ingen av oss hade kollat in nån bokrea, så vi styrde stegen mot Akademibokhandeln för att glo. Där var det tjockt med folk och fullt av dyra böcker. Anna såg ett spel som hon gärna ville ha, men hon slog inte till på det. För egen del gjorde jag lite av en chansning. Jag köpte en inbunden bok, den andra delen av Louise Pennys deckarserie. Häromdan skickade jag ju efter första delen i pocket för 41 spänn. På Akademibohandeln kostade del två i pocket 85 kronor, men i inbunden variant endast 69 spänn. Så då slog jag till. Jag tror att Anna blev lite shoppingsugen också, så hon slog till på ett paket batterier inne hos Classe.

På ICA höll vi på att tuppa av båda två av tröttma. För min del också av chock eftersom det dök upp personer ur mitt förflutna i en klan som såg allt annat än pigg ut. Mitt oroliga hjärta klapprade, kan jag meddela.

Söndagsmiddagen intog vi på stans nyaste McDonald’s. Vi åt nån sorts amerikanska burgare, min en kycklingvariant. Tyvärr hade personalen inte avlägsnat baconet som jag hade bett om, men jag fick bara i mig en liten bit. Dessvärre kändes burgaren inte så god längre efter det… Och varför VARFÖR har de ingen riktig mjölk på såna där ställen???

Årets fynd på bokrean.

Hemma igen och rätt slut. Ska kolla om mamma känner sig lika ensam idag som igår. Och njuta av anblicken av årets fynd på bokrean. Hoppas vi kan hålla oss vakna tills TV-filmen börjar… Min farhåga är att jag inte ska få en blund i ögonen i natt av oro. Men det är en annan historia…

Livet är kort. Det blev ingen svartvinbärsgelé till vår söndagsmiddag.

Read Full Post »

Jobbaredag

Ett inlägg om första arbetsdagen efter jul- och nyårsledigheten.

Det var lite svårt att komma till ro igår kväll. Och när jag väl hade somnat, vaknade jag flera gånger, liksom rädd att försova mig. Men när alarmet tillrade (jaa, mitt alarm tillrar, nåt ilsket ljud pallar jag inte på morgonen!) igång kvart över sex gick det ändå lätt att få benen över sängkanten.

Inte var jag ensam på E4:an heller, fast det var betydligt mindre trafik än vanligt. Klockan tio i åtta klev jag in på jobbet som förste man (kvinna) på min enhet – och då hade jag även hunnit fylla på spolarvätska!

Spolar. Men det var inte vätska från såna här jag fyllde på. Hade bara en ingen passande illustration och det var dags för en bild i inlägget.

Idag kom K tillbaka i tjänst efter en längre sjukskrivning. Jag var rätt nyfiken på K eftersom jag bara hade hört gott om henne. Och för en gångs skulle stämde andras omdömen – K verkar vara en pärla. Vi hade ett avstämningsmöte på förmiddagen i nästan två timmar… Stackars människa… Sen gick jag på lunch med min bok på gång, för jag pallade inte att höra varken min egen eller nån annans röst…

Eftermiddagen fortsatte med ett nytt möte, som också det gick bra. Däremellan producerade jag lite aktuellt och lite för framtiden. Bokade en lunchdejt med trevliga M i morgon. Och sen var det dags att åka hem. Till och med mrs Sunshine* log åt mig.

I postboxen låg ett kuvert från vännen Klara, du vet, hon som är rätt arg, men inte på mig. Klara är en riktig kämpe. Just nu slåss hon mot väderkvarnar till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och däremellan lite med vården också. Klara har en idiotisk sjukdom som heter Ehlers-Danlos syndrom. Den som vill visa sitt stöd för Ehlers-Danlos-sjuka på samma sätt som till exempel bröstcancersjuka bär zebrarandigt band i stället för rosa. Men jag har minsann fått en alldeles egen fin pin från Klara och den ska jag bära till hennes ära, eller för att hon är så speciell. Så snäll att hon skickade denna julklapp efter jul:

I wear stripes…

Tack, rara Klara! Jag blev jätteglad!

Kvällens middag blev mammas pannbiffar på kycklingfärs, potatis och sås tillsammans med mammakusinen B:s lingon och gurkor från Euroshopper. Allt var förberett, det enda jag behövde göra var att koka potatis till mamma och mig.

Nu blir det en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag slår ner rumpan i bäst fåtöljen och umgås med mamma framför säsongsstarten av Antikrundan, följt av Tyskungen. Ha en go kväll! Och flamsa inte för mycket framför TV:n eller var du nu befinner dig.

*mrs Sunshine = en person som aldrig har lett mot mig tidigare

Livet är kort.

Read Full Post »

2014 – ett bärande år?!

Ett Gott Nytt År-inlägg med såväl tramsiga inslag som allvarliga.

Jag har varit en tur till Tokerian. Det fick mig att slå ner rumpan på min trasiga skrivbordsstol framför datorn och författa några rader. Det var nästan lika mycket folk på Tokerian idag som igår. Nästan lika hysteriskt. Och nästan alla såg… arga ut. Eller bar på… annorlunda saker.

Arg portföljbärare?

Det blev ett tecken för mig. Ett tecken för att 2014 ska bli

ett bärande år.

För mig och för dig. Det ska inte brista. Det ska bära. Tänk på det.

Tack till dig som har följt med mig under hela min resa eller under delar av min resa – även om jag ju inte har bloggat för läsarnas skull utan för min egen. De flesta av er som läser har lyft mig många gånger när andra har slagit mig till marken. Jag vill tacka för stödet samtidigt som jag önskar de nedslående ett bättre och framför allt ett eget liv än att hänga på min blogg, som ju skildrar mitt liv.

Ett riktigt gott slut på 2013 och ett riktigt gott nytt år 2014!

Livet är kort. Och bara en enda sak är säker: vi ska alla dö.

Read Full Post »

Torsdagstoffligt

På väg hem i bilen igår var det dags att bryta ihop igen. Skälet var väldigt enkelt. Innan jag åkte från jobbet skuttade jag upp till institution 1 för att flukta igenom papperstidningsutgåvan av lokalblaskan. Växlade några ord med ML som undrade om jag ska vara med på påsklunchen i nästa vecka.

Tyvärr går inte det för mamma kommer hit.

sa jag.

Och bara för det fick jag krångla och byta dagar med Den Hjärtegoda L, som jag vill bjuda på lunch som tack för den fantastiska måltiden strax före min operation. Dessutom… skulle jag nog bara bli ledsen.

Naturligtvis fick jag förklara varför. ML tyckte att det var jättetråkigt för, som h*n sa,

Vi har trivts så bra med dig här!

Så klart orden värmde, men jag hann knappt ut i bilen förrän tårarna trillade. Och när jag satt där och marssolen, som trots allt är ganska stark, lyste på mina kinder genom de smutsiga bilfönstren… Då såg jag hur tårarna gjort stora fåror på mina kinder. Det är sant! De här sista årens prövningar har gjort mig… gammal.

Hemma väntade en gigantisk strykhög och vad passar väl bättre som lindring när man är ledsen än kroppsarbete. Efter avklarat arbete unnade jag mig två kexchoklad till middag. Sen mådde jag förstås illa, men det är ju skit samma.

Innan jag fick slå ner rumpan slog jag in… julklappar! Ja, det blev ju så att jag hann köpa två julklappar till mamma förra året, men jag hann inte överlämna dem. Därför får hon dem nu till påsk. Hon har frågat vad jag önskar mig. Det blir ju bara dumt, för jag vet ingenting mer än sånt som inte går att köpas för pengar. Och en Ajfån. För, som sagt, jag måste ju vara kontaktbar även framöver. Sen. När det är över det här äventyret jag har deltagit i sen september 2011.

Ett hårt paket och ett mjukt paket till mamma.

Resten av kvällen ägnade jag åt mitt favoritprogram Antikrundan. Telefonerade med Fästmön efter det. Det ska bli så skönt att få sällskap i kväll, efter den här skitveckan. Till helgen kanske det blir en (inköpt på DVD) eller annan film (bio), det beror lite på hur vi mår. Det viktiga är att vi är tillsammans, inte vad vi gör.

Och i natt har det snöat. Mycket.

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen hemma!

Äntligen hemma! 

som sagt. Och då menar jag inte det där tönt-programmet på TV utan bokstavligt. Jag är sååå trött i fötterna eftersom jag numera står och jobbar hela dagarna – ryggen tackar mig, men blana är trötta och onda. Det tar på att bära upp en koloss som Tofflan, liksom. Även för ett par 41:or, nästan 42:or…

Jag har gjort bilden på min fot extra stor för att du ska se att den verkligen är… extra stor. Men ändå. Det blir jobbet för den och dess partner att bära upp kolossen Tofflan.

Hämtade Fästmön efter jobbet och åkte i flygande fläng till ICA Heidan för att handla mat till i morgon. Därefter skjutsade jag Anna till Morgonen för hon bor där i natt med sina tre yngsta barn eftersom deras pappa har åkt till London. Själv tuffade jag vidare med matkassar och lite annat till Himlen där Slaktar-Pojken mötte upp på parkeringen och bar in allt. Styrde sen kosan till stan igen. Hemma i New Village sparkade jag igång en maskin tvätt samt samlade ihop alla jädra soppåsar. Gick överlastad som värsta bagladyn till soprummet med stinky bags och sunk.

Sen äntligen fick jag slå ner rumpan! Valde förstås skrivbordsstolen framför datorn. Skickade iväg en lägesrapport till Anna och svarade på ett sms innan jag ringde mamma som var frusen.

Min intention för kvällen är nu att titta på Antikrundan klockan 20 och äta pepparkakor. Inte för att jag tror att jag blir snäll av pepparkakorna utan för att jag är sugen på nåt sött.

Har fått ett kul mejl från kära sysslingen. Den 18 februari smäller det! Moahahahahahaaaaa……..

Read Full Post »

Tack raringar, viktiga möten och Familjepusslet

Min dag idag… Tja, efter en rätt dålig natt vaknade jag halv sju. Så småningom kom jag iväg till mitt möte, ett möte jag inte hade särskilt stora förväntningar inför. Jag vågar nämligen inte ha det. Därför blev jag glatt överraskad och ett spännande samarbete har inletts. Just nu är det allt jag vill skriva öppet om detta, för jag känner mig alltför skör för att låta dem som vill mig illa (jag vet ju att ni finns) få kännedom om detta lilla halmstrå. Jag vill också säga tack till alla som tänkte på mig i morse och som höll tummar. Vet du, jag tror bestämt att det hjälpte! Fortsättning följer, MÖJLIGEN i ett låst inlägg senare.

Jag vill också tacka två kanon-vänner som jag har lärt känna via bloggen och som jag faktiskt inte har träffat i verkliga livet. Än. Idag var det roligt att vittja postboxen och hitta detta:

Ett hårt paket med tillhörande kort och trisslotter samt ett kuvert med ett ”presentkort” på ett hårt paket.

                                                                                                                                                          Tusen tack, snälla Nurse Rached, för högen till vänster i bild! Du är snäll och omtänksam. Du var en av få som ringde när jag var på sjukhus. Du är en av få som vågar ställa svåra och jobbiga frågor som ibland gör mig sur. Du hittar spännande böcker åt mig, DYRA böcker, dessutom!!! Och nej, den som låg i paketet med Hello Kitty-papper (vad sägs om det, Fru Hatt???) har jag INTE! Trisslotterna sparar jag tills Fästmön kommer så tar vi oss ett skrap!

Tusen tack också till snälla Bokoholisten för kortet med ”presentkort”! Du är världens snällaste! Du har så mycket akut svårt omkring dig just nu, samtidigt som du har fått ditt drömjobb (?) och flyttat till ett alldeles underbart hus med din K. Ändå tänker du på mig…

I huvudet slår en blyhammare för tillfället. Har nog inte fått i mig tillräckligt med vatten och ätbart. Det blev bara fil i morse och en glass (inte fy skam, men kanske inte tillräckligt med substans…) mitt på dagen. Idag har vi nämligen pusslat med Familjepusslet så att vi nästan har slagit knut på oss!

• Pusselbit 1: Anna var iväg och lämnade prover inför ett läkarbesök medan jag satt i mötet nu på morgonen. Mötet drog ut på tiden, men i sista sekund lyckades jag ”fånga upp” Anna. Det sparar nämligen både tid och pengar om vi kan samåka.
• Pusselbit 2: Vi for i för hög hastighet, tror jag, till Annas mamma där vi slog ner rumporna en knapp halvtimma. Jag skulle nämligen hämta min nyckel och överlämna ett litet, litet paket som tack för vattningshjälpen. När man ska visa tacksamhet springer man inte. Då slår man ner rumpan en stund.
• Pusselbit 3: Vi for, åter i för hög hastighet, troligen, ut till Himlen där Anna skulle leta efter en mapp. Ingen framgång.
• Pusselbit 4: Tonåring väcktes i god tid inför färd till… viktigt möte på stan!
• Pusselbit 5: Förstaklassare skulle hämtas TIDIGT från skolan.
• Pusselbit 6: Anna skulle hämta sina nya bankgrejor, som kommit som rekommenderat brev till min hataffär i Förorten (vissa av dem som jobbar där är OTREVLIGA och vill inte ha kunder i affären, uppenbarligen!). Hataffären är Förortens postombud och ligger nästan så långt bort från Himlen man bara kan ta sig i Förorten…
• Pusselbit 7: För att få trött och grinig förstaklassare på lite bättre humör utdelade jag en muta – glass, inhandlad hos en av mina grannar, fast i hans affär i Förorten. Naturligtvis valde trött och grinig förstaklassare den allra dyraste glassen. Det gjorde jag därför också! Bara stackars Anna fick en pinnglass.
• Pusselbit 8: Anna och något piggare (inte mycket mindre grinig…)  förstaklassare skjutsades hem till den senares fader för att därstädes tillbringa håltimmar fram till… ett viktigt möte på skolan.
• Pusselbit 9: Jag åkte hem och ringde min mamma, tog en huvudvärkstablett, vattnade blommor, vek tvätt, svarade på mejl, skrev mejl, drack vatten, svarade i telefonen…

SNART ska jag åka ut till mina älsklingar i Himlen igen! Snart… Och senare i kväll ska äldsta syster och jag åka över med barnens saker till fadren eftersom det är skifte i barnfabriken i morgon, fredag och barnsakerna är för stora och för tunga och för dyrbara för att förvaras på olika skolor under dagtid i morgon. Pusselbit tio, blir detta, och den gör familjepusslet denna dag lagt. I alla fall delvis. Det ska handlas och lagas mat också, tänkte inte på det! (Anna ringde just och har handlingen på gång. Jag vilar mitt onda huvud en stund.)

Jag sa väl att jag ÄLSKAR mitt familjepussel???

Read Full Post »