Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skylttextare’

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Nä. Det är torsdag och än har det inte blivit en miljon besökare. Men det närmar sig. Till dess får du kika på den Tofflianska gångna veckans höjdpunkter (boost) och lågvattenmärketn (best). Det är inte svårare än så här:

Boost


Best

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.


Dagen började… varmt.
Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

40 grader varmt

Lite varmt idag, dårå…


Även om inomhustempen
på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fil m banan o kanel

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.


Men jag måste ju vara lite egen också.
Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.


Efter duschen var jag lika varm som före,
så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Hallonbakelse

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.


Elias piggnade till lite
och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder o handdukar

Blöta badkläder och badlakan.


Efter doppet
– nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Kalkonklubba

Jag kände mig rätt klubbad.


Och nu ska jag berätta
lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Himlen tur och retur
och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

Moln

De släpper ifrån sig härligt regn!


Nu ska jag ta mig en bira
och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag på eftermiddagen hämtade jag Fästmön från jobbet. Jag hade grundat med ett telefonsamtal med mamma och hon peppade mig inför eftermiddagens andra övning. På väg till garaget träffade jag C och A. C var brun som en pepparkaka, medan A och jag var bleka som två lik. Men det var inte solariet som hade fixat färgen utan Egypten…

Anna och jag skuttade inICA Heidan för att handla en lök till middagen. Det blev förstås lite annat också – after all, it is Saturday.

Hem en stund halvtimma och vila innan Systrarna O messade att de var på ingång. Anna och jag traskade över till Elake (det är ju JAG som är elak, inte Kaj!) Arge Kaj. Tänk, jag var så desperat på att träffa folk att jag frivilligt promenerade över rondellen till en outlet! Där var inte så mycket folk, tack och lov, så jag kunde i lugn och ro shoppa underkläder och åtta par strumpor. Ja, Strumpmonstret äter ju fan upp alla strumpor. Eller gömmer dem.

Det var förstås jätteroligt att träffa tjejerna, vi har ju inte setts sen Linns födelsedag. Och det är över en månad sen.

Men så blev jag trött. Jättetrött. Det fanns ingenstans att sitta och jag kände hur jag blev tröttare och tröttare och yrare och yrare. Hann i alla fall fota en del skyltar innan vi hasade hemåt, jag hållandes HÅRT i Annas arm.

Vargpläd i bommul

Nej, jag köpte ingen varg pläd i bommul – för jag vet inte vad bommul är. Och varg pläd… Är det samma sak som arg pläd?


Jag undrade
om skylttextaren hade lite snuskiga undermeningar i sina texter…

Superunderst

Jag vill nog helst vara superöverst. Men jag andas – till somligas förtret.


En stunds vila hemma
och jag kunde fixa till min fantastiska italienska pastasås med vin i och prylar (i övrigt skithemligt recept, försök lura av mig det om du kan! Moahahahaaaaaaaaaa!). Blev visst störd i matlagningen av ett telefonsamtal, men det var bara det förflutna som försökte göra sig påmint. Och bet sig självt i svansen. Väck, jag vill inte ha nån kontakt!

Lite Stjärnor på Slottet blir det strax och till det serveras Ahlgrens bilar och Fazers dumlekolor. Jaa, jag är jävligt barnslig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonens telefonsamtal klarades av strax före klockan nio. Och nu avvaktar jag besked. Du som har mitt lösen kan läsa mer om det här! Jag känner mig nöjd med mig själv, jag har gjort vad jag har kunnat. Nu ligger bollen hos andra.

Som synes av den tidigare bilden av osten var det dags att fylla på förråden idag. Jag tågade iväg till Tokerian och kom hem 400 spänn fattigare, men med två tunga matkassar. Däruti hamnade nämligen inte bara en ostbit utan bröd, soppor, kycklingkorv, flingor, sköljmedel och lite annat. Jag hade tur för sköljmedlet, chilibågarna och mums-mumsen var det extrapris/rabatt på – de två första varorna var två för priset av en, mums-mumsen gick jag på att köpa två paket med fem kronors rabatt. Nåja, nåt måste man unna sig med tanke på att vi kanske vill mysa lite så här på sportlovet.

På Tokerian utspelade sig inte nåt särskilt mer än att en man bad en jämnårig anställd att hjälpa farbror (uff, peddovarning!) och en unge trotsade så vilt att h*n nästan sparkade sönder mina mums-mums. Eftersom jag hade båda händerna upptagna och inte kunde ge ungen Onda Toffelögat undslapp jag mig i stället, svagt väsande en svordom.

Och jag har faktiskt inte ljugit om att Tokerian är lite speciell när det gäller sin skyltning. Inte nog med att man är inkonsekvent i sin stavning…


Jaa, hur stavas det egentligen? Pommes strips eller pommes stripes..? En vägledning kan ju vara att studera förpackningarna. Det har EN  av skyltmakarna gjort.

                                                                                                                                                             Man kan inte stava så bra heller…


Det är svårt att stava rätt till detta land… Men kanske skyltmakaren ville hylla sin mamma Britta?

                                                                                                                                                      Nej, skyltmakaren kan inte ens stava till detta ord:


Det här ordet stavas i verkliga livet med två n.

                                                                                                                                                          Sen är det lite si och så med placeringen av varorna.


Nånting hör inte riktigt hemma på den här hyllan…

                                                                                                                                                        Ja, det händer ganska ofta att man… förundras…


Det här ser inte heller riktigt rätt ut…

                                                                                                                                                             När man går omkring på Tokerian börjar man ibland fundera över sitt förstånd.


Vad har Danielkaffet ihop med pfefferonisarna, egentligen?

                                                                                                                                                      Och hur kommer det sig att påskfjädrarna kamperar ihop med fruktdrycken?


Kan det ha att göra med att man blir törstig om man killar sig i halsen med påskfjädrar?

                                                                                                                                                            Nej, det är inte mycket som står rätt till på Tokerian… En man i en butikslåda…


Herr Vant, hallå! Lever du???

                                                                                                                                                          Rörigt är det onekligen och man kan ju inte hjälpa att man funderar vem som rör till det på Tokerian.


Undrar om det är herr Vant som har lagt sin Merflaska bland strumpbyxorna…

                                                                                                                                                            Nej, det förekommer många konstiga varuplaceringar. Men jag har INTE ljugit om att sopporna är placerade under skylten Köttbullar


Köttbullar… fast soppa.

                                                                                                                                                           Efter detta utstuderat elaka bildreportage drar jag mig tillbaka för att begrunda allvaret i en av våra kvällsblaskor med tillhörande TV-bilaga.

Read Full Post »