Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skriva lapp’

Usch vilken trist dag att vakna upp till! Regnet har smattrat på taket från tidiga morgon. Jag vaknade av det ett par gånger. Ljudet inspirerade min blåsa, men jag lyckades hålla ut till halvsex-tiden, tror jag. Slumrade sen till igen för att hoppa högt en timma senare när klockradion brakade loss med nån hurtfrisk reklam. Såg att Fästmön hoppade högt i sin säng, men jag hoppas att hon kunde somna om igen. Varför måste vissa radioröster vara så überpigga på morgonen? Kanske för att tanken är att folk ska vakna – och hålla sig vakna så de kan lyssna på radio..?


En del radioröster är überpigga på morgonen.

                                                                                                                                                                                                                                                    Jag tyckte att jag hade så gott om tid i morse, men en timma gick snabbt. Jag hann inte skriva nån lapp till Anna och det irriterar mig. Hon är fortfarande Det Viktigaste i mitt liv – och så har jag inte tid… Jag hade lovat mig själv att aldrig säga just de orden:

Jag har inte tid!

Men nu har jag gjort det. Jag har snabbt insett att tiden har krympt rejält sen jag började ”jobba”. Samtidigt känner jag hur stimulerande det jag gör är. Jag tycker också att mitt minne har blivit bättre. Det misstänker jag hänger ihop med stimulansen. Trots det är det fortfarande stopp ibland. I morse kunde jag inte komma på vilken pressmeddelandeförmedlare vi har, till exempel… Men som kom det – och jag kom dessutom ihåg både användarnamn och lösenord när jag skulle logga in! Minnet är en konstig funkti0n… Jag knaprar mina piller och känner mig piggare, det är bara detta med minnet som fortfarande oroar lite. Därför gläds jag när jag noterar att det förbättras med intellektuell stimulans – även om det kommer vissa bakslag.

Idag jobbar jag med mina forskartexter och översättningar av dessa. Det är manusstopp idag och jag har hittills fått svar från 50 procent. Calle säger att det är mycket bra… Vidare ska vi jobba med ett nyhetsbrev, dock inte det elektroniska som vi hade hoppats på. Mallen för detta är nämligen fortfarande inte färdig. Det verkar ta tid att få fram detta enkla och jag förstår inte riktigt varför. Men min roll är inte att fråga, bara att utföra. Och det gör jag fortfarande med glädje!

Read Full Post »

Maria Thuré har gjort det igen! Hon har fått mig att vrålgarva rakt ut. Hennes krönika i dagens UppsalaTidning är fullkomligt lysande och dryper av ironi.

Som vanligt tar Maria Thuré ett ämne som upprör folk. Den här gången är det grannar. Grannar, som det ju finns två sorter av, enligt Maria Thuré:

[…] Goda grannar. Dem man lånar ägg av. Sedan finns det onda grannar. Dem man vill kasta ägg på. […]

Det handlar om hänsyn – eller snarare brist på hänsyn. Om hög musik sent på vardagskvällarna. Och om sommaren, grilltid, när vissa grannar grillar typ sex av sju dar i veckan medan den stackars fröken Thuré äter

[…] Keldas skitäckliga sparrissoppa […]

Resterna av grannarnas kulinariska fester sitter fortfarande kvar – i Maria Thurés gardiner.

Men hur ska hon göra nu? Ska hon säga nåt till dem det berör? Ska hon klaga hos bostadsrättsföreningen? Ska hon skriva en arg lapp? Nej, hon är så typiskt svensk och har grannfobi och

[…] föredrar att vara förbannad i tysthet […]

Fast sen kan hon inte hålla sig utan skriver en alldeles lysande krönika! TACK för den! Jag tjuter som sagt av skratt samtidigt som jag känner igen så mycket och nickar instämmande.

Read Full Post »

Nåt promenadväder var det då rakt inte idag! Vi promenerade endast till soprummet med en stinky-bag och därpå till Tokerian. Inne på affären blev jag irriterad som så ofta på sista tiden. Först var det en tjej som glodde jättemycket på mig. Om det var så att hon kände igen mig nånstans ifrån kunde hon väl ha sagt nåt. Eller så. Sen retade jag mig på en gubbe med stor bakdel som tycktes ha en förmåga att parkera sig och sin varuvagn och sagda bakdel i vägen för min framfart. Hela tiden. Dessutom hade han en färggrann logotyp på byxbenet.

Vi blåste upp till hemmet med matkassen och for sen ett ärende till Stormarknaden. Där inhandlade vi en lila påse och nåt att stoppa i den.


En lila påse och ett innehåll till den inhandlades.

                                                                                                                                                        Clark Kent* var verkligen supersmutsig så jag tvingade med Fästmön på en liten åktur för att tvätta bilen. Idén att tvätta bilen var jag inte ensam om idag. Därför fick vi sitta i kö i nästan en timma…


Tråååkigt att vänta…

                                                                                                                                                    Svenskar kan inte köa. Och att köa till biltvätten – att sitta i kö inne i en bil –  är ju tydligen ännu svårare än att bara stå i kö. Bilen framför oss var en firmabil som kördes av en ung kille med öppen gylf. Fast han var nästan aldrig i sin bil utan i bilen bakom oss där han uppenbarligen kände nån. Detta medförde att han inte körde framåt i kön tillräckligt snabbt för att jag skulle vara nöjd, så vid ett tillfälle startade jag min bil, blinkade vänster och började svänga ut för att köra om. Då fick han bråttom! Moahahahahaaaaa…

En stund senare startade jag min bil – och då for han ut som ett skott för att trodde att det var dags att köra fram. Men det var det ju inte, jag bara lurades! Ännu mer moahahahahahaaaaaaa…

Slutligen var det en dam som försökte göra en suverän trängning i kön. Men då klev jag faktiskt ur min bil, gick fram till henne och talade om var kön började och slutade. Damen körde där ifrån.

Anna satt tyst och stilla inne i bilen och mumsade på en chokladbit. Hon hade nämligen hört av sin son att han brukar få biltvättargodis när vi åker och tvättar bilen. Och inte kunde jag neka min söta älskling nåt sånt! För övrigt var jag jättesugen på choklad själv, så…

Äntligen kom vi så in i biltvätten. Det spolar, det bullrar och det låter illa. Och är allmänt läskigt.


Det är lite läskigt…

                                                                                                                                              Borstarna dissar jag helt sen en borste på en annan biltvätt rev upp hela bakre kofångaren på Fina Fifi Ford**.


Borstarna dissar jag. De fick hänga oanvända.

                                                                                                                                                    Efter en tio – tolv minuter börjar det bli färdigt och man ser ut genom rutorna igen. Dropparna rinner liksom uppåt när maskinen blåser luft på den blöta bilen.


Dropparna rinner uppåt, men det syns ju inte här eftersom det är en stillbild.

                                                                                                                                                     Efter tvätten blev det torkning för hand av fönster och speglar samt runt gummilister. Jag noterade att jag hade touchat en röd bil – eller tvärtom – med höger bakdel på Clark. Bara det att jag inte kan minnas nån sån incident så det är väl en röd bil som har touchat mig. Blir så himla irriterad på folk som inte stannar då eller skriver en lapp eller nåt! Nu är det inget större märke och jag kan säkert polera bort det, men beteendet är fruktansvärt nonchalant.

Hemma igen noterade jag ett bekant ”hö-hööande”, men man behöver ju inte hälsa på alla man känner igen tack och lov.

Vad det var i systempåsen? Ja, tyvärr var det INTE champagne för nåt att fira har vi INTE ÄN. Men jag köpte en flaska knastertorrt chardonnayvin från Dunavar till räkorna vi ska äta i kväll.


Dunavar Chardonnay (2009). Torrt så det knastrar, ska det vara.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min nuvarande bil-man
** Fina Fifi Ford = min före detta bil-flicka

Read Full Post »