Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skrattkramper’

Morgonens tankar har fastnat på… skrattogram. Hur många är det som är pigga och glada före klockan sex på morgonen? Njae, det är inte många av oss. Själv är jag ju förstås som en lärka så dags, men får lägga band på mig så att omgivningen inte rasar. Idag var det emellertid svårt. Fästmön upptäckte igår att hon hade glömt sin blodsockermätare hemma. En blodsockermätare är en ganska användbar liten sak för en diabetiker. Gissningsleken fugerar sisådär, men klockan drog mot halv elva på kvällen när upptäckten gjordes så att åka till Himlen och hämta apparaten var inte att tänka på. När man har lågt blodsocker – och det gäller ju de flesta – kan man bli lite… tja, motsatsen till muntergök. Anna hade ju ingen möjlighet att kolla sina värden i morse. I stället upptäckte hon att hon hade tagit fel medicin igår kväll. Detta ledde INTE till några skrattkramper. Det var då jag fick syn på annonsen om skrattogram i lokalblaskan

Tänk om en sån här plingade  på hemma för att leverera ett skrattogram?


Jag föreslog Anna att jag skulle ringa
och beställa ett skrattogram. Det föll inte väl ut. Hon såg bara ännu argare ut. Nån tidningsdel, som jag lite försynt erbjöd henne, ville hon inte heller ha – för hon hade inte tid (!) att läsa den. (Vi samåkte idag.) Sen kom hon att tänka på dagens övningar och ett stort, svart moln drog över hennes ansikte. Till råga på allt tappade hon brallorna när hon hasade över köksgolvet för att stoppa undan bordstabletten. Jag skrattade då, för det såg ganska dråpligt ut och jag tyckte mig ana ett flyktigt leende även i Annas söta fejs. På väg till garaget kom jag på att jag hade hört att man inte använde deo på 1950-talet, en upplysning som jag delgav min kära bara så där. Då kunde hon inte hålla sig utan skrattade. Lite, i alla fall. Sen kom jag på att jag mådde illa och då skrattade hon helt klart och tydligt.

Jag mådde illa.


Så vem behöver ett skrattogram
när man har en rolighetsminister i familjen? Inte Anna eller jag kanske – ja för Anna kan vara fruktansvärt rolig, jag berättar inte hälften av det som sker mellan oss här på bloggen! Du kan inte ana… Men… om du beställer ett skrattogram via Clowner utan gränser kan du faktiskt göra två flugor på smällen: dels kanske nån får sig ett gott skratt, dels gör du lite gott. För Clowner utan gränser skickar clowner till barn som har drabbats av krig, sjukdom eller annat skit.

Och nej, det här inlägget fick jag inte betalt för att skriva, det kom ner på pränt av egen vilja.

Read Full Post »

När man äter frukost för sent för att hinna med att äta middag innan man börjar jobba – då kan det hända att middagen intas vid 20.30-tiden. På Max hamburgerrestaurang. Och då är man ofta så där lagom trött och flamsig.

Idag började fånerierna redan utanför byggnaden. Det spelades svängig musik och jag kunde inte låta bli att skaka på rumpan. Precis då kom en kille ut från Max och kläckte ur sig:

Justa moves!..

Gissa om jag rodnade! Sen hörde Anna att han sa nåt till sin tjej som kom ut strax efteråt. Det var inget elakt, men så där lagom pinsamt för mig. Anna skrattade bara. Rått, förstås.

Så skulle vi då beställa mat. Det gick ju nästan bra, bara att jag glömde att säga

minus bacon

till min kycklingburgare. Jag har liksom inte ätit gris på nästan 30 år… Men som tur var skulle killen efter oss ha en kycklingburgare MED bacon, så jag föreslog ett byte – vilket han nappade på. Alla nöjda, alla glada.

Under tiden var tanken att Anna skulle ta sin dricka, fixa servetter och ketchup och ta plats vid ett bord. Det var väldigt tomt i lokalen så det ekade bra när jag hörde några kraftiga

ritsch, ratsch!

Det var Anna den Starka som försökte ta servetter. Det gick inte så bra, det var en HÖG av REMSOR under behållaren… När hon upptäckte att jag hade noterat vad hon höll på med, gav hon sig småskrattande iväg – som värsta loonisen –  för att leta bord. Och som jag tidigare nämnde var det rätt TOMT i lokalen och GOTT om platser. Trots detta var Anna inte nöjd förrän hon provsuttitit FJÄRDE stället. Jag stod vid kassan och väntade på maten och såg hennes huvud hoppa upp och ner. Höll på att skratta ihjäl mig!

All well that ends well, vi fick vår mat, min minus grismuskel, och så blev vi mätta även denna dag! Jag fick väldigt ont i magen, men det är inte säkert att det berodde på maten, det kan ha berott på skrattkramperna. Fast vem skulle inte få skrattkramp om man satt mitt emot denna… figur?!……..


Anna är helt underbart rolig och gör mig GLAD!!! Mannen till höger i bild fick min ursprungliga mat med bacon. Han blev också glad, tror jag. Fast inte över Annas eskapader utan för att han fick min kycklingburgare före mig, så att säga. Äh… va tusan… DU FATTAR, huh?!..

Read Full Post »