Dö lite grann och återuppstå igen

Ett inlägg om att leva och dö.

---

 

Jag vet inte hur många gånger en kan dö under en livstid. Eller under en period av sex, sju år. Dö och återuppstå, för det mesta till nya små helveten på jorden. Nog måtte jag vara av ett virke som är det segaste sega, för varje gång jag tror att jag äntligen ska få sova för alltid, går väckningsalarmet igång. Min kropp har emellertid börjat säga ifrån rejält. Till exempel är det min tredje dag med huvudvärk.

Nu tänker jag inte berätta mer. Det finns vänliga och omtänksamma människor som läser mina ord på den här bloggen, men det finns också personer som är ondskan själva. Givetvis njuter dessa senare när jag har det svårt – den känslan kan jag inte ta ifrån dem. Det enda jag kan göra är att inte stilla deras nyfikenhet så att de kan sprida sina falska slutsatser i sociala medier. Jag läste förresten att EU vill införa ny dataskyddslagstiftning och att en konsekvens av det kan bli att företag inte får hantera data från den som är 16 år. Det skulle bland annat innebära att unga behöver föräldrars tillstånd för att öppna konton inom sociala medier. Fint tänkt, men det skyddar ju inte mot till exempel farmödrar som är riktiga troll i cyberspace. Tänk om nån kunde stifta lagar mot dessa tanter som borde vara goda förebilder för sina barnbarn. I snart sex år har en av dem förföljt, hånat, förtalat mig. Även det är som att dö flera gånger under en livstid och sen återuppstå. Det tar nämligen inte slut förrän utrymmet på den här bloggen tar slut. Så länge tänker jag skriva och lika länge till lär jag vara förföljd. Nu återstår sex procent.

Det är ljusare himmel idag.

 

Nånting ljusare än inledningen är vädret. Idag är himlen lite blå, faktiskt. Det har varit ganska kallt här i några dar, men nån snö har vi inte fått. Det är bara frostigt och halt och jag skrapar bilrutor så svetten sprutar innan jag kan åka hem från jobbet. Alla klappar och all julmat utom rena färskvaror är inhandlade. Jag har försökt köpa små förpackningar, för både mamma och jag äter mindre och mindre. Tyvärr är det svårt att hitta livsmedel av lägre vikt – allt tycks göras för storfamiljer. Som alla de senaste jularna är vi bara två som firar tillsammans. Men det är inte så bara – ingen av oss två behöver sitta ensam, bitter och ledsen under varken jul eller nyår. Och när det nya året inleds återuppstår livet och dess prövningar igen. Jag kan bara hoppas att vi får vara skonade under ett par veckor. Få vila och hämta krafter för att utstå nya kamper.

Ha en god och ljus onsdag och du som är den du utger dig för att vara får gärna skriva några rader i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Familjeliv och aktivitetsrapportering

Ett inlägg om barn och byråkrati.

---

 

Jag var ju faktiskt inte bara och goffade buffé igår. Det gjorde jag i ett par timmar. Sen for jag ut till Himlen för att hänga med familjens minsting, mest. Och sova över medan Fästmön var på galej i Stockholm. Det var väldigt märkligt, för jag sov över hos Anna och hon sov över hos mig. Ibland är det praktiskt att vara särbo, ibland inte.

Minstingen är tolv år och då kan man mycket. Men inte riktigt allt. Och så behöver man lite pushning och lite peppning med vissa saker – precis som vi alla gör. Elias hade värmt och ätit sin middag själv, så när jag hade svidat om till hemmaklädsel (mjukisbrax och t-shirt med hål i) gjorde vi engelskaläxan. Eller vi och och vi… Elias. Jag fick höra när han läste på engelska och det var nästan perfekt. Det vore bra om skolan tog dit nån engelsktalande så att barnen fick lära sig lite studsigare J:n och G:n, bara. Men det sa jag inget om för det gick så bra ändå. Ordförståelsen var det inget fel på. Det var nåt ord han inte hade hört förut. Men jag kan väl inte påstå att jag hade hört ordet

rush hour 

när jag gick i femman heller… Sen gjorde vi lite annat än läxor, både tillsammans och var för sig innan det var läggdags. Inget krångel då heller, inte ens i morse strax efter klockan sju när jag fick väcka en supertrött kille. Han klev upp så duktigt, käkade sin frulle, klädde sig, borstade tanden – hur lätt som helst. Nu när tonåren börjar närma sig hade jag förväntat mig tjurighet och gnäll. Det fanns inte antydan till sånt. Vilken fin kille!

Frostiga rutor i morse! Förresten, vill du ge mig skrivuppdrag kan du gå genom Blogvertiser – klicka på bilden! 

Det var minusgrader i Himlen i morse, så jag fick se till att Elias förutom tröja också tog jacka och vantar. Det hade han glömt igår och då hade han frusit. Innan jag stack ut till bilen hällde jag i mig lite kaffe, skvätte vatten på Annas törstande krukväxter och sparkade igång diskmaskinen. Yngsta bonusdottern fick en lapp där jag bad henne stänga av och plocka ur maskinen. Det hoppas och tror jag att hon gör.

Sen blev det säsongspremiär för skrapning av bilrutorna. Jag slipper det ganska ofta när det är kallt. Hemma har jag ju bilen i garage och behöver inte skrapa frost. Solen värmer nu och temperaturen har stigit till cirka tio grader i skuggan.

Resten av min förmiddag har jag ägnat åt att skriva och skicka in september månads aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Det är sånt man måste göra, för annars straffas man genom att inte få nån ersättning. Men hur många jobb man måste söka för att få ersättning finns inte angett nånstans. Som arbetssökande kan man behandlas lite hur som helst, det är inte så noga. Godtycklighet tycks gälla. Inte för att jag tror att nån enda läser mina rapporter, men jag hade i alla fall sökt närmare 50 jobb i september. Och utfört ett antal andra jobbsökar-aktiviteter dessutom.

Medan min andra maskin med tvätt nu valsar runt ska jag sätta mig och söka oktober månads första jobb. Det är liksom bara att bita ihop och komma igen, ta nya tag i grottekvarnen. Belöningen blir en timme DVD-inspelning av gårdagens Djävulsdansen. Och så ska jag skjutsa hem en Anna som säkert är aptrött efter sen kväll igår och full fart idag på jobbet runt 16-tiden. Vidare har jag bestämt att en omtänksam vän ska få en blomma i veckan. Såna vänner ska man vårda.

Har DU ägnat dig åt familjeliv och byråkrati idag eller vad har DU gjort? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är ju en ljus och färggrann dag…

En fruktansvärt kall, men solig dag är det idag! Och för att ära gårdagens Orange-expert har jag gjort dagen just orange! Å vilken härlig FÄRG det är, man blir så GLAD av den! Inte alls som när man ser turkost, som ju inte är nån färg, eller gult, som ju är fult.

När vi skulle gå och lägga oss igår höll jag på att trilla baklänges, för i sovrummet hängde… en orange fleecejacka! Man kan ju undra hur högt antikexperterna skulle värdera detta… ehum… vintageplagg! Jag messade över en bild på jackan till Orange-experten, men av nån konstig anledning har jag inte fått nåt svar. Gissar att hon blev alldeles chockad och fruktansvärt avundsjuk. Du som läser ska också få sen den. Stolt ägarinna är min Fästmö!

Ett riktigt vintageplagg finns i min Annas ägo!

                                                                                                                                                         Jag har landat hemma hos mig och hällt upp dagens första mugg java. Här hemma blir jag till eftermiddagen nån gång. Har några saker som måste fixas, bland annat ska jag skriva ihop en ansökan på ett spännande jobb som den vänliga S tipsade om. Vidare har jag fortfarande oläst post från veckan – läste ungefär hälften igår – och så är det några andra småsaker jag måste fixa. Tvätt och städning lämnar jag till måndag, har jag bestämt, för då kan jag göra det fram tills jag ska hämta Anna från jobbet klockan 13.30.

Elias mår sisådär, han är hemma från skolan idag också, men knappast febrig, mest snorig. I morse hade han upptäckt en eksemfläck på sitt ena ben och varit så duktig och smörjt in sig själv, berättade han stolt när jag skulle åka. Och så kom han och visade flaskan med salva! Själv har jag rätt ont i magen idag igen, men det beror antagligen på att jag skippade middagen igår – och lunch, dårå som vanligt. Vi skulle ju fika på stan och jag tog en gigantisk räkmacka. Till kvällen åt de andra korv med bröd, men ICA Solen hade ingen kycklingkorv. Jag köpte en burk makrill att ha på macka i stället. Bara det att burken var försvunnen vid 21.30-tiden igår kväll när jag skulle ”laga mat”. Så det blev bara fyra rostade mackor med ost, inget smör eller nåt för lättmargarin äter jag inte. Kanske inte så konstigt att magen är lite bråkig då… Anna har lovat nåt riktigt smaskens till middag i kväll som kompensation, men det var ju inte hennes fel att min middag försvann!

Vi har en liten fundering om att åka in till stan i morgon eller på söndag för att se resten av isskulpturerna – se inlägget om Blondie, där finns ett par bilder! Skulpturerna står bara kvar till och med söndag. Men jag kände igår att det inte var nån höjdare att vistas i stan. Den känns… främmande. Människorna känns främmande… Atmosfären känns som nånting helt annat än den jag befinner mig i där jag sitter i min lilla bubbla och betraktar saker och ting. Hmmm…

På tal om Blondie messade Birgitta i morse när jag höll på att skrapa bilrutor. Gårdagkvällens tåg till Stockholm hade varit inställt precis som jag hade gissat och förvarnat henne om, så troligen har hon precis landat i Stockholm ganska nyligen för vidare färd till sitt hem. Tur att hon har snälla vänner så att hon fick en varm och trygg plats att sova på i natt. Det är inte alla som har det – varken vänner eller en varm och trygg plats att sova på. Tänk på det ibland och fundera över om just DU kan göra nåt! För det kanske du kan.

Nu ska jag sätta fart med jobbsökeri, jobbleteri och läsning av lokalblaska och post. Sen blir det återfär till Himlen där Frida ska skjutsas till sin pappa för att vara där i helgen och få lite lugn och ro. När vi alla är tillsammans på ett ställe är det nämligen aaaningen brist på just lugn-och-ro-varan och om man inte känner sig helt piggelin är det skönt att kunna dra sig undan. Åtminstone EN fördel med att ha skilda föräldrar, kanske..?

Read Full Post »