Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skraj’

Ett listigt och vänligt inlägg.


 

Två lappar

Två lappar – som egentligen är två viktiga listor.

Nu på morgonen har jag sammanställt och skrivit ut två viktiga listor. Man kan tro att två lappar inte innehåller nåt väsentligt. Men att tro är att icke veta! Jag vet. Och FEM vet.

Idag får jag besök av en god vän som kommer med tåg. Vi har siktet inställt på viss forskning och det är det jag ska ha lapparna till. De innehåller synnerligen väsentlig information. Tyvärr kan inte FEM vara med. Så jag ska hjälpa henne lite. Det är det minsta jag kan göra efter tvåkilospaketet som nästan sprängde min postbox igår!!!

Att åka in till stan är alltid en sorts äventyr för mig. Man vet aldrig vem man möter som inte hälsar – eller träffar helt apropå i ett gathörn efter tio år och som man får världens goaste kram av. Båda sakerna kan hända. Jag är öppen för alla scenarier. Kanske till och med så öppen att jag framöver ringer det telefonnummer jag fick igår. Om jag vågar. Lite skraj är jag allt. Så tills vidare håller jag mig till manus och mina viktiga listor. Och vänner. Riktiga vänner och familjen är alltid viktigast!

Vi hörs senare!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Vi gjorde ett nytt försök
att glo på nåt sevärt, Fästmön och jag. Vi sparkade igång Wind Chill (2007) som gick på SvT för ett tag sen. I kväll var det DVD-hårddisken som visade den på platt-TV:n.

windchill

En fryslig film.


Två studenter ger sig iväg
dan före julafton tillsammans i en bil för att åka hem på jullov. De känner inte varandra, men killen har annonserat efter en medpassagerare och tjejen nappade. Av nån anledning väljer killen att ta en ödslig genväg förstås – det är ju en skräckfilm. Plötsligt blir de rammade av en mötande bil och hamnar i diket. Mobiltelefonen är död och bilen sitter fast. Det är mycket kallt utomhus. Bara spöken är ute och rör sig…

Ja det här skulle ha kunnat bli en riktigt bra film. Jag medger att jag bitvis blir lite skraj, men det är som om filmen inte riktigt tar sig. Det blir segt. Oändliga timmar med bara två skådespelare som spelar en väldigt frusen tjej och en väldigt frusen kille i en bil. Hade det varit verklighet skulle de ha frusit ihjäl på en timme, säkert. Nu går timmarna och lååång känns också filmen, trots att den bara är runt en och en halv timme.

Det blir inte riktigt medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om spökhus.


Jo jag vet att en del firar Halloween
nästa vecka. Men jag är intresserad av spänning och spökerier året om. Spökhus… Hade du också ett sånt där du bodde när du var ung? Vi hade ett som låg en bit utanför Metropolen Byhålan – förstås. Riktigt läskigt. Det jag emellertid inte visste var att det spökade också i på Klosterhotellet i Stöllestan

klosterlilja

Klosterliljor från klosterträdgården i Vadstena, här rotade i det som en gång var mina föräldrars trädgård.


Vadstena klosterhotell
finns i några av Sveriges äldsta byggnader med anor ända ner till 1200-talet. Inte så konstigt att det spökar där då… En av byggnaderna besöks av en dam som gärna sätter sig på gästernas sängkanter och småpratar. Hon sägs vara lite ledsen, men inte särskilt besvärlig. I en annan byggnad har gäster sett spökskuggor. Och i huvudbyggnaden händer det också oförklarliga saker som att lampor tänds och släcks utan att nån är där. En del gäster har känt som om nån försöker hålla emot dörren när de försöker låsa upp till sina rum…

Jag är, som bekant, fascinerad av Den Hemliga Trädgården och dess trädgård här i Uppsala. Naturligtvis är jag övertygad om att det inte bebos av levande varelser, utan av såna som en gång har trampat vår jord. Varför öppnas och stängs dörrarna annars i ett ödehus? Varför är grinden ibland vidöppen, ibland tillstängd? Varför ser det bebott ut ena dan, med gardiner och krukväxter i fönstren – för att nästa dag visa upp helt tomma fönster? Lite sånt är det som gör att jag blir både nyfiken och lite skraj.

Den Hemliga Trädgården hus o öppen grind

Ibland står grinden öppen, ibland är den stängd till Den Hemliga Trädgården… Fast vänta nu… Soptunnor i ett ödehus..?


Känner DU till nåt spökhus där DU bor??? Skriv gärna några rader och berätta!
Du som inte känner till nåt men är nyfiken kan läsa spökhusartikeln i Expressen! Eller du kanske inte tror på spöken, än mindre att det finns spökhus..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt som we love to hate.


Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV.
Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

ÖBkillen

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)


Jag köper fortfarande inte
att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse var det verkligen in i dimman! Det var ännu dimmigare än igår morse. På sina ställen såg knappt ett par meter framåt. Jag skulle ha velat gå ut och fota, men nu har jag ju tider att passa om morgnarna.


Det blir lite dimma på en inomhusbild från jättenäckrosens hem i Tropiska växthuset. En del av den ser du i den här bloggens header.

                                                                                                                                                                                                Fick en morgonpuss per sms av Fästmön. Den bar mig genom alla bilköer – i morse verkade det som om varenda bil skulle åt mitt håll…

I söndags köpte jag en liten egenbehandlingskur som jag inledde samma kväll. Jag vet inte om den gör nån nytta, men ingenting känns i alla fall värre. Däremot blev jag mycket fundersam när jag läste bipacksedeln, som sagt. Om man har eller har haft vissa åkommor som jag, till exempel blodpropp, är behandlingen inte lämplig. Men hur skulle jag veta det när detta inte står på förpackningen utan på en lapp inuti? Och varför sa apotekaren ingenting? Nej, lite skraj är jag nog och funderar på att mejla doktor Anders, trots allt.

Idag fortsätter finputsningen av utbildningssidorna. Några besked om forskarsidorna har jag inte fått av fru Chef mer än att hon stressat leende sa att hon inte har tid med dem just nu. I morgon har de legat hos henne en vecka.

Jag har fortfarande inte fått nåt mer konkret om framtiden än löftesrika ord från två håll. Skulle gärna vilja ha dessa ord på papper före tisdag. När det gäller Tjänsten har jag fått veta att det totalt är 41 sökande på två tjänster – många har sökt båda, men jag vet annars inget om fördelningen. Det är mycket spännande! Min fru Chef #2 tyckte att det var tillräckligt många, undslapp hon sig vid gårdagens morgonmöte. Självklart undrar jag vad det betyder – ligger jag bra till eller finns det nån värstingkonkurrent? Pirrigt!

Idag måste jag handla efter ”jobbet”. Har ingen lust, men jag behöver lite nödtorft. Lite mat, till exempel. Jag måste ju säga att jag både överraskade och överträffade mig själv igår med min matlagning – två kokta ägg.

                                                                                                                                                                                  PS En dimmig bild på ett gult träd fotade jag i förbifarten på väg till morgonmötet. Inte den bästa kvaliteten, men…


Gult träd i morgondimman.

Read Full Post »

Uff! Igår kväll bröt eländet ut och idag är både Fästmön och jag jättesjuka. Anna fick försöka få tag i nån på jobbet, men det var ingen som svarade klockan sex, så det blev några svängar innan hon kom fram. (Hon började halv åtta.) Detta innebar att nästa uppklivande blev strax före halv åtta. Medan Anna väckte Elias och gav honom frukost och kläder gjorde jag mig klar i badrummet. Lyckades hitta en Ipren i necessären, så det är väl den som för tillfället håller mig på benen.

Det var fem grader kallt i morse och jag hade glömt att sätta på vindruteskyddet igår eftermiddag. Därför behövde alla rutorna på bilen skrapas. Sånt där man verkligen önskar sig när man är sjuk… Dessutom halkade jag ut i gympadojor, jag vägrar nämligen fortsätta gå med kängor, och ovanpå det sprack dragkedjan i min fleecejacka. Ja för jag vägrar ha dunjacka längre också. Skulle gärna vilja att den höll en säsong till… Dragkedjan i fleecejackan lyckades jag fixa, men det drog kallt ett tag… Jag skjutsade sen Elias till skolan medan Anna fick krypa tillbaka ner i sängen igen. Hon mår INTE bra, stackarn… Elias blev i alla fall lite glad eftersom han fick sovmorgon idag och i morgon har jag lovat att hämta honom tidigt, det vill säga 13.30.


UFF så sjuka vi är!

                                                                                                                                                          Nu är jag hemma hos mig. Jag behövde kolla post från igår och köra en maskin tvätt eftersom tanken var att Anna och jag skulle åka hit på fredag och vi behöver rena kläder – hon jobbar en härlig helg till på grund av schemabytet på fredag. Nu vet jag inte hur det blir. Gissningsvis är hon hemma i morgon också och jag kan mycket väl tänka mig fredag dessutom.

Tänkte ett tag att jag skulle få nåt besked via vanlig snigelpost, men icke! Däremot låg det ett brev från en bokförläggare i postboxen! Ja ja mensan! Min tanke är väl att om Beskedet blir negativt ska jag främst försöka få tag i nån som kan leda mig ut i livet igen, men också försöka sy ihop Utdragen så att romanen blir färdig. Fast kanske det är så att jag har fått lite kalla fötter. Och om den ges ut, borde vissa andra bli lite skraja också… Du som läste utdragen har ju kanske förstått att det är en rätt… absurd historia…

Måste masa mig över till Tokerian senare. Behöver lite basgrejor som toapapper och annat ointressant för dig, men viktigt för mig. Ute i Förorten behöver jag sen handla till Himlen, för det var väl lite oklart med om det saknas nåt till middagen och lite annat. Men kanske nån av de mindre sjuka tonåringarna eller 20-åringen orkar masa sig iväg till ICA Solen för att köpa det som fattas. Vi orkade liksom inte diskutera det i morse. Det enda jag vet är att vi är så gott som luspanka båda två, men jag får i alla fall ett välkommet tillskott i kassan i morgon från Bliwa!

Nu ska jag hälla upp en mugg nyperkolerat kaffe och sätta mig med denna livsnödvändiga dryck samt lokalblaskan. Sen tror jag att jag ska vila en stund så jag pallar att halka över gatan till Tokerian. Tänkte sen ägna dan åt en del övrig ”administration” samt att lyssna färdigt på de 43 bidragen till årest Eurovision Song Contest. Tänkte kategorisera dem under rubrikerna Skitbra!, OK och Nej tack!. Enligt mig själv, alltså…

Read Full Post »