Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skräck’

Ett inlägg om dagens strul och farhågor.


Tror du
att det gick smärtfritt med bilservicen?

Njae…

är mitt svar. För inte nog med att arbetsordern var bortschabblad i morse, det dröjde ta mig tusan till stängningsdags innan Bil 3:an var klar med min bil. Visst är jag nöjd att de fixade servicen, däckbytet och bromskontrollen samt den utlovade lånebilen, men… Jag lämnade bilen klockan sju i morse och klockan var efter 16 när jag åkte från verkstan i min bil. En vanlig mellanservice brukar innebära att bilen är klar till lunch. Ja, jag var ju naturligtvis inte på verkstan hela dan. Det hade kanske varit ett sätt att sätta eld i bakarna på dem. För även om de ordnade det hela var det ju deras fel och jag slösade bort så många timmar.

Hela min dag gick åt till att vänta. Men först slösade jag bort ytterligare tid med att skriva en jättefin ansökan – till en tjänst jag redan sökt…

Det blev ingen promenad eftersom jag inte ville befinna mig flera kilometer bort från lånebilen ifall de ringde. För att inte tala om oron jag kände när de aldrig hörde av sig. Klart jag undrade vad det var för

ENORMT STORT FEL

på bilen… Klockan 15.15 ringde jag själv. Då hade de inte ens tagit in bilen i servicehallen än… Och jag som skulle hämta Fästmön klockan 16 – i andra änden av stan.

Nu gick allt bra och det enda lilla felet de hittade på bilen var ett trasigt kupéfilter som byttes till en kostnad av 180 kronor. Medan jag betalade jobbade Anna lite till och jag anlände till hennes jobb endast 20 minuter efter utsatt tid. Jag tyckte nämligen att Anna skulle få åka bil hem efter att ha gått till jobbet i morse och efter att hon gått jobbet hela dan.

Jag orkade inte laga nån mat i kväll utan vi köpte pizza när jag hade burit ut sommardäcken i förrådet. Ryggen sa

Aj, aj!

men det hjälpte inte – däcken måste ju ur bilen och in i förrådet. Och jag har i alla fall inte lika ont i ryggen som mamma eller vännen Klara Den Arga har.

Juldekoration

Juldekoration på den elektroniska menyn.


pizzerian
hade de ordnat om och krånglat till, tycker jag. Syftet var nog att förenkla och spara på personal, men… Det var lite förvirrande när all avhämtning – från pizzerian, sushihaket och restaurangen – idag skulle ske från sushihaket. Dessutom var jag så trött att jag inte såg den ENORMA skylten på pizzerians dörr som informerade om just detta… Däremot såg jag att man börjat med juldekorationer. Eller det var egentligen Anna som noterade att den elektroniska menyn såg lite julsmyckad ut.

Den här trion matställen ligger i en före detta bensinmack med dess smörjhallar. Jag tyckte att det passade rätt bra att köpa mat här, bilservicedagen till ära. Men det kändes ändå lite märkligt att stå och beställa mat just på det stället där jag brukade tvätta mina före detta bilar…

Asiatisk tavla

Asiatisk mat och konst i den gamla biltvätthallen.


Och nu när vi ändå
är inne på

före detta…

Efter maten hällde jag ner mig i bäste fåtöljen för att läsa. När jag låg där som bäst och sussade läste ringde telefonen. Det är bara en person, i princip, som ringer på den. (Jag räknar inte telefonförsäljare.) Japp, det var mamma! Nu har vi telefonerat varje dag i jag vet inte hur många dagar i rad. Jag fick senaste nytt om den där felaktiga räkningen hon fått som visade sig vara… inte ett dugg felaktig. (Jag citerar mig själv: ”Mamma, jag hjälper dig med räkningarna om du vill! Säg bara till! Jag gör det så gärna.” Mamma: ”Nej det gör jag själv.”) Glad var mamma emellertid för sitt nya köksbord med stolar som herr och fru Blå införskaffat åt henne. Hon var så glad att jag inte nändes fråga vad fru Blå tyckte om liggaren på pappas grav. Det kändes inte som nån högprioriterad fråga idag…

Bäst som jag flanerar runt i lägenheten och pratar med mamma slänger jag en bläng genom köksfönstret. Håller på att skita på mig av SKRÄCK, för där nedanför fönstret tycker jag mig se en sån där före detta som jag inte vill ha nån kontakt med. Tänk å tänk, värsta scenariot: att sagda person var på lägenhetsvisningen i Toffelhuset och slår till på hemmet som är till salu! Fasa, fasa! Jag får verkligen hoppas att mina ögon bedrog mig. Verkligen!

Nog nu med farhågor, oro och gamla drakar/demoner! Dags att fokusera på morgondagens övning som går av stapeln under eftermiddagen. Har inte hunnit bli nervös än.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar den gångna veckans resultat av omröstningen.


En vecka har gått.
Det är söndag igen och dags för nya undringar. Men först resultaten från den gångna veckan. Tofflan undrade vilken typ av film du helst ser.

Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

62 procent (16 personer) svarade: Thriller och deckare. Jag gillar spänning! 

15 procent (fyra personer) svarade: Dokumentär! I want the truth, the whole truth and nothing but the truth. 

Åtta procent (två personer) svarade: Drama! Jag vill gråta! 

Åtta procent (två personer) svarade: Komedi! Jag vill skratta!

Fyra procent (en person) svarade: Skräck! Jag vill bli skitskraj! 

Fyra procent (en person) svarade: Other:
PIlsnerfilm

Ingen svarade: Tecknat och barnfilm. Jag vill barnsla mig!

Cattis kommenterade:

Jahaja, jag är ensam skräckfantast som vanligt, ingen vill se film med mig… Ska fästa lite döskallar eller andra lämpliga symboler på min offerkofta tror jag! 😉

Tofflan kommenterade:

Inte alls att du är ensam! Jag ser gärna skräckis med dig! Sist jag tittade på en, nyinspelningen av Terror på Elm street, höll jag på att skita på mig av rädsla – jag var ju ensam…

Stort TACK till dig som tog dig tid att delta! Hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om månadens Månpocketböcker.


Den som läser min blogg
vet att jag gillar böcker och att läsa. Den som läser lite noggrannare vet att jag gillar Månpocket, som jag tycker är en seriös och bra utgivare. Idag trillade månadens nyhetsbrev in. Därför serverar jag dig ett urval av september månads Månpocketsläpp. Urvalet står jag för, underlaget Månpocket.


StalloStallo av Stefan Spjut

Det finns en anledning till att vi fruktar mörkret. Till att man i forna tider hotade med det som rörde sig i skogen. Till att folksagor och myter aldrig dör.
Sarek, Lappland, 1987. Naturfotografen Gunnar Myrén upptäcker en oförklarlig detalj i ett av sina flygfoton. Upptäckten lämnar honom ingen ro – vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anar en hemlighet som varit fördold i sekler.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer. Mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.


Kajas resaKajas resa av Carin Hjulström
En dag får Helena Åkerström en mystisk låda levererad till sitt hem. Den är fylld av dagböcker, tidningsartiklar, foton och ett brev från en anonym avsändare. Brevskrivaren hävdar att det är ett unikt historiskt material som hon vill ge till Helena i förhoppning om att hon, i egenskap av journalist, kan skriva om det.
Helena är först skeptisk, men blir alltmer fascinerad ju mer hon läser. Innehållet i lådan berättar den glömda historien om de mest brutala politiska mord som ägt rum på svensk mark i modern tid. Snart har hon påbörjat inte bara en artikel utan en hel bok om journalisten Kaja, som av en slump blev indragen i den tsartrogna Ryssligans kallblodiga jakt på bolsjevikanhängare.


Mick JaggerMick Jagger av Philip Norman
Mick Jagger är den oefterhärmliga sångaren i en av väldens mest inflytelserika och kontroversiella rockgrupper genom tiderna, Rolling Stones. Ett musikgeni vars karriär sträcker sig över fem årtionden och än idag fyller gruppen arenor runt om i världen.
I Philip Normans bok får vi följa musiklegenden från de tidiga skolåren och den trygga uppväxten i en medelklassmiljö i efterkrigstidens England. Till när han och Keith Richards träffar den coole och musikaliske Brian Jones och de tillsammans bildar Rolling Stones. Nu börjar ett närmast osannolik liv fyllt av droger, kvinnor, framgång, död och status som världens största rockmaskin.


Kaddish på motorcykelKaddish på motorcykel av Leif Zern
Leif Zern är känd som Sveriges skarpaste och mest kunniga teaterkritiker. Nu skriver han för första gången om sin bakgrund, närmare bestämt sin far, och om hur denne levde ett slags dubbelliv:
”Kaddish på motorcykel är en berättelse om min judiska uppväxt på Söder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i två världar – en ortodox jude som bejakade den moderna världen och utan att tveka ägnade sig åt nöjen som inte alltid stämde överens med religionens bud. Det är en bok som vandrar mellan olika miljöer – från skrädderier till idrottsarenor, från judiskt helgfirande till skrattfester på premiärbiograferna – och som själv bejakar det positiva i denna livshållning. En lycklig berättelse som slutar olyckligt.”


Främlingens barnFrämlingens barn av Alan Hollinghurst
Sensommaren 1913 kommer den unge adlige poeten Cecil Valance på besök till Two Acres, Cambridgevännen George Sawles familjeställe. Cecil skriver en dikt till Georges lillasyster Daphne, en dikt som kommer att finnas i den engelska litteraturhistorien som ett eko från en förlorad generation. En dikt om kärlek och ett England som redan när dikten skrivs håller på att försvinna.
När första världskriget är slut är poeten död och diktens innebörd och vem den egentligen var riktad till blir till mytiskt stoff som går i arv i decennier, både inom familjen, kritiken och litteraturhistorien. Vi får följa Daphne från tonår till ålderdom och i fonden av hennes liv ser vi ett Storbritannien i ständig förändring.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket den mångordiga Tofflan försöker vara fåordig i en listjävel c/o Jontas.


1. Var är din mobiltelefon?

Vardagsrumsbordet.

2. Var är din andra hälft?
Himlen.

3. Ditt hår?
Nytvättat.

4. Din mamma?
Byhålan.

5. Din pappa?
Graven.

6. Det bästa du vet?
Fästmön.

7. Din dröm inatt?
Sval.

8. Din dröm/ditt mål?
Arbete.

9. Rummet du är i?
Vardagsrum.

10. Din hobby?
Läsa.

11. Din skräck?
Ordförlust.

12. Var vill du vara om 6 år?
Arbetet.

13. Var var du igår kväll?
Hemma.

14. Vad är du inte?
Självsäker.

15. En sak du önskar dig?
Arbete.

16. Var du växte upp?
Byhålan.

17. Det sista senaste du gjorde?
Wordfeudade.

18. Dina kläder?
Hemmadress.

19. Din TV?
Svart.

20. Ditt/dina husdjur?
Nellie.

21. Din dator?
Lapdance.

22. Ditt humör?
Loj.

23. Saknar någon?
Fästmön.

24. Din bil?
Clark.

25. Något du inte har på dig?
Kjol.

26. Favoritaffär?
Alfa.

27. Din sommar?
Oviss.

28. Älskar någon?
Ja.

29. Favoritfärg?
Blå.

30. När skrattade du senast?
Nyss.

31. När grät du senast?
Häromdan.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att lokalkblaskan går fortare och fortare att läsa för var dag som går. Är det jag som har blivit ointresserad och rastlös eller är det tidningen som har blivit dålig?

Idag fastnade jag emellertid för en artikel/krönika och en krönika. Artikeln/krönikan är signerad tidningens kulturchef Lisa Irenius. Då vet man att det kommer nåt intressant. Äntligen! Tyvärr ligger artikeln inte på nätet (än). Nu kan du läsa den på nätet!

Skräcken för oss själva

är rubriken på Lisa Irenius artikel. Och den inleds ganska provocerande med att artikelförfattaren vill pröva en tes:

[…] att vår kultur motarbetar avskildhet i alla former. […]

Det handlar förstås om modern teknik som mobiler, internet, Fejan, smartphones, e-böcker. Men också husen som byggs allt mer genomskinliga med stora fönster och glasväggar där alla ser allt, kontorslandskap och på toaletter, där tydligen 85 procent använder sin iPhone…

En del har blommor i sin toa i stället…


Nu ska jag inte dra
Lisa Irenius artikel i sin helhet, för jag tycker att du ska läsa den själv och begrunda. Särskilt de avslutande orden:

[…] Avskildheten är helt enkelt den plats där vi möter oss själva. Men kanske är det just det vi fruktar mest av allt. 

Tänk att just dessa ord skulle ha kunnat vara skrivna av mig! Märkligt… I mitt liv är datorn på nästan jämt. Jobbdatorn dygnet runt under vardagarna, nån av hemdatorerna är på under kvällar och helger.

Jag måste bara skriva lite…

säger jag till Fästmön och smiter från frukostbordet för att blogga.

Sen jag har fått Ajfånen är det ännu värre. Det blippar och bloppar av olika ting som vill fånga min uppmärksamhet: jag läser jobbmejl halv tio på kvällen (det hade jag dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig göra…), det kommer sms snabbare än vinden (särskilt om de kommer från en annan iPhone) och, som pricken över i, har jag just inlett mina första partier Wordfeud. I skrivande stund spelar jag faktiskt… 😳

I dagens lokalblaska skriver också Anders Mildner om sociala medier i en intressant krönika (inte heller den finns på nätet – än!..) med rubriken

Du är dina vänner.

Fejan har visst nyligen aviserat att där finns över en halv miljard aktiva användare nu, vilket är många flera än alla som använde internet det år när Fejan startade…

Anders Mildner sätter fingret på det som göra att jag värjer mig – trots somligas påverkan

Nu när du har skaffat iPhone är väl nästa steg Facebook, eller hur?

Han ställer frågan

Vem ska jag egentligen betrakta som vän? Vem ska jag adda?

Vi delar så mycket av vår vardag – och jag vet att jag delar med mig alltför mycket av min genom bloggen. Därmed inte sagt att alla som läser min blogg är mina vänner! Långt ifrån, skulle jag vilja säga…

Är det så?


Det känns som att somliga
på Fejan har som mål att få många vänner, att adda och bli addad. Det tycker jag är värre än det jag blev anklagad för för ett tag sen – att skriva om aktuella ämnen bara för att få många besökare till min blogg… Maj gadd!..

Men alla har inte som mål att få många vänner, för man måste verkligen fråga sig vad en vän är. Ordet har för mig inte riktigt samma betydelse på Fejan som IRL… Anders Mildner undrar i sin krönika om det är rimligt att som journalist bli vän med ett politiskt parti vars åsikter man inte delar men som man bevakar i jobbet. Han svarar själv ja på den frågan. Och det är där konflikten uppstår för mig. Hur ska jag kunna vara vän med, ungefär, mina ovänner, dem vars åsikter jag inte gillar men bevakar av till exempel nyhetsskäl?

Gillar varandra gör man visst också på Fejan. Eller man gillar det nån skriver i de korta kommentarer som utgör skrivandet på Fejan, vad jag förstår. Det finns en sån gilla-funktion här på bloggen också och det finns de som klickar på ”Gilla” ibland vid vissa av mina inlägg. Men ärligt talat tycker jag att det vore mer intressant att få en kommentar på inlägget i stället… Även från nån som ogillar vad jag skriver. Såna kommentarer publicerar jag nämligen också – så länge de inte är alltför oförskämda… (Förresten, det ligger en del oförskämda kommentarer publicerade också här – de slår ju främst tillbaka på den som har skrivit dem och inte på mig, så det är enbart av det skälet.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Under veckan som gått har det ju regnat en del och många av oss har stannat inomhus och glott på film. Tofflan undrade vilken typ av film du helst ser.

Så här fördelade sig de 21 inkomna svaren:

33,33 procent (sju personer) svarade: Drama. Jag vill gråta.

19,05 procent (fyra personer) svarade: Thriller. Jag vill gissa vem som är mördaren. 

19,05 procent (fyra personer) svarade: Dokumentär. Jag vill se sanningen.

14,29 procent (tre personer) svarade: Komedi. Jag vill skratta.

14,29 procent (tre personer) svarade: Skräck. Jag vill bli rädd.

Ingen hade lämnat nån kommentar.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas förstås att du kollar in den nya frågan som du hittar i högerspalten, precis som vanligt!

Read Full Post »

Filmvåren ser delvis lovande ut, när jag har kikat runt lite. Men jag grimaserar när jag bland annat noterar att det blir nypremiär för Åsa-Nisse – med Kjell Bergqvist som mannen himself. Suck…

Här kommer ändå ett urval premiärer under våren och kanske hittar både du och jag nånting som vi vill se. Om vi tittar riktigt noga…

Januari

  • Meet the parents: Little Fockers
  • Var inte rädd Långa Farbrorn (för barn, förstås)
  • Gränsen (en svensk krigsfilm)
  • Burlesque (dramamusikal)

Februari

  • Let me in (Hollywood har gjort om Låt den rätte komma in. Ska alltså vara nåt läskigt)
  • Jussi i våra hjärtan (dokumentär om Jussi Björling)
  • Trassel (Disney)
  • Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult (tja…)
  • 127 timmar (verklighetsbaserat drama om en bergsklättrare som fastnar i en klyfta)
  • Hotell Gyllene knorren (julkalendern från 2010 i bioversion)

Mars

  • Apollo 18 (sci-fi-skräck)
  • Julia’s eyes (spansk skräck)
  • Brighton rock (ny version av Graham Greenes roman med samma namn, förlagd till 1960-talet)
  • Black swan (drama om en stjärnballerina)
  • Odjuret (svensk film)
  • The way back (drama om fångar som flyr från Sibirien)

April

  • Heartbreaker (fransk version av Notting Hill)
  • Blue Valentine (svart kärleksdrama)
  • Rio (en familjefilm om en flygrädd fågel)
  • Scream 4 (skräck)
  • Thor (Snorres Edda à la Hollywood)

Maj

  • Haywire (agentthriller)
  • Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

Hela listan hittar du här!

Read Full Post »

En B-musiker, som en gång på 1960-talet NÄSTAN hade en svensktoppshit, räddar ett spädbarn som begravts levande i skogen. Men det är inte vilket barn som helst – det är en flicka och hennes första skrik ger helt rena och perfekta toner. Så inleds John Ajvide Lindqvists bok Lilla Stjärna som jag fick i julklapp av lilla mamma.


En bok om musik.

                                                                                                                                                    Lennart och Laila är ett musikerpar vars äktenskap är dött sen Lennart upptäckte att Laila roat sig med andra män. Sonen Jerry är ett misslyckande han också. Men när Lennart hittar ett spädbarn som begravts levande i skogen förändras allas tillvaro. Flickan visar sig vara ett märkligt barn som tidigt ger ifrån sig helt rena toner och har absolut gehör. Samtidigt, på en helt annan plats, i en helt annan familj växer en… helt annan flicka upp. Men även hon en särling.

Den här boken är, som John Ajvide Lindqivsts tidigare, också en sorts psykologisk thriller med övernaturliga inslag och skräck. Historien berättas som en snäll berättelse, trots de onda inslagen. Den ramas in av svensktopps- och schlagermusik, TV-program som Idiot Idol, nåt som förstärker det absurda – för man upptäcker så småningom att det är nåt absurt och mycket märkligt med både flickorna och berättelsen! Det hela kulminerar i samband med inspelningen av ett annat musikprogram – Allsång på Skansen.

Det här är en riktigt läskig bok om skönhet och ondska – och framför allt att allt som är vackert inte behöver var fritt från ondska. Högsta betyg, för den här boken slukade jag!

Read Full Post »

Undergång var temat för förra veckans Babel, ett program jag inte haft tid och lust att kika på förrän idag, nästan en vecka senare. Jag har emellertid inte gått under för det.

Daniel Sjölin inledde programmet med att svära! Därpå följde ett kort reportage om varför undergångstemat tycks vara så populärt – i denna värld av terrorism, nya sjukdomar, naturkatastrofer, ekonomiska problem med mera. Ja, konstigt är det… 😉

Inbjudna till studion för att diskutera undergången och skräcken i litteraturen var fotografen Jens Assur (för övrigt Daniel Sjölin-look-alike fast med slips!) samt författarna Aase Berg och Anders Bolling. Alla tre var överens om att jordens undergång KOMMER, men att den dröjer ett tag till. Till dess frodas den i film och litteratur. Anders Bolling tittade närmast lystet på pojkaktiga Jens Assur med de alldeles för många tänderna och den nasala stämman, medan Aase Berg var trions motvallskärring och skeptiker.

Programmets höjdpunkt blev reportaget om John Ajvide Lindqvist och hans nya roman Lilla Stjärna, en otäck historia där Allsång på Skansen och Idol, dessa lika otäcka evenemang/program, har en annorlunda roll. Titeln Lilla Stjärna anspelar på schlagern med samma namn. Men John Ajvides Lilla Stjärna är ett hittebarn med en otrolig sångröst – OCH en fäbless för borrmskiner… Lite besviken blev jag emellertid på författaren när han i inslaget visar att han inte kan skilja på konsonanter och vokaler…


Lilla Stjärna, ett hittebarn som kan sjunga och en svaghet för borrmaskiner.

                                                                                                                                                      Eric Schüldt, med titeln kulturdebattör, filosoferade i badkaret om vad som händer med litteraturen EFTER undergången. Varför, VARFÖR dessa tramsinslag???

Ebba Witt-Brattström var huvudperson i nästa inslag och i studion. Mycket handlade det förstås om Grupp 8, en feministgrupp till vilken Ebba Witt Brattström tidigt anslöt sig. Tyvärr var Daniel Sjölin tvungen att tramsa till det med vandringspriset Ebbas bulle, stickbeskrivningar till Ebbas pungvärmare, raggning på bibliotek med mera. Suck… Jag saknade fokus på det Ebba Witt Brattström åstadkommit AV VIKT, inte trams eller ironi.

Bob Hansson lekte med sin mobiltelefon och tillförde ingenting. Som vanligt.

Veckans resa gick till Frankrike där man träffade nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio och pratade bland annat film, naturligtvis på grund av att hans senaste bok bär titeln Färder i filmens värld. Jean-Marie Gustave Le Clézio menar att både böcker och filmer behövs och att de kompletterar varandra.

Veckans boktips blev:
Ebba Witt Brattström:  Utrensning av Sofi Oksanen
Jens Assur:  Strändernas svall av Eyvind Johnson
Aase Berg:  Jag bryter hänget av Eva Kristina Olsson

Nästa program handlar om ”tysk pingpong och journalistik”.

Read Full Post »

Månpocket har som vanligt många spännade pocketar på utgivning den närmaste framtiden. Här kommer några titlar som ges ut i maj:

  • Albatross av Hans Gunnarsson. Ett par i yngre medelåldern med hund hyr en avskilt belägen stuga över sommaren. Att deras relation är på väg att ta slut är det ingen av dem som riktigt orkar beröra. De ses allt mindre: hon försvinner till jobbet i Stockholm samtidigt som han och hunden tillbringar alltmer tid på golfbanan. Långsamt, nästan omärkligt, avskärmas han genom sitt golfande och drickande inte bara från henne utan också från sig själv och verkligheten, för att slutligen dras in i ett akut förvirringstillstånd.
  • Först när givaren är död av Anna Jansson. Försommar på Gotland och polisen utreder en mordbrand vid Roma kyrka. När kriminalinspektör Maria Wern är på akvarellkurs får hon veta att distriktssköterskan, Ingrid Bogren, har varit försvunnen sen ett dygn tillbaka. Sköterskan var den sista som såg Frida Norrby innan branden.
  • Den glömda trädgården av Kate Morton. Detta är en romantisk, gripande och oavbrutet spännande roman, vars handling utspelar sig på flera olika tidsplan parallellt. När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok med skräckberättelser skrivna av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan. Det är i Klippstugan och dess glömda trädgård som Cassandra upptäcker sanningen om en liten flicka som för många år sedan hittades övergiven på en båt på väg mot Australien…
  • Sista resan av Carsten Jensen. Den framgångsrika konstnären Carl Rasmussen vill göra upp med sin dragning till det idylliska och hitta tillbaka till konsten. Han reser till Grönland för att försöka återfinna den inspiration som där fyllde honom när han var ung. Men resan blir en skoningslös självuppgörelse.


Den sista resan till Grönland blir en skoningslös självuppgörelse.

Read Full Post »

« Newer Posts