Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skönlitteratur’

Ett inlägg om en fin dag och fina vänner.


 

Sol i molnkanten

Sol i molnkanten – så blev min gårdag.

Vilken fin dag det blev igår! Ja, kanske inte vädermässigt, tycker väl somliga, men jag klagar inte. Det är så mycket regn i mitt liv ändå. Gårdagen blev emellertid annorlunda. Det blev sol i molnkanten.

Storhandling är aldrig roligt. Däremot är det väldigt skönt när det är gjort. Jag kör och Fästmön handlar, för det är hon som ska ha grejorna. Mitt bidrag är att hjälpa till med frakten. Det är ganska tufft när man som Anna har tre ”barn” hemma i sommar att få hem mat så det räcker ett tag nu när hon blir mamma på heltid igen från fredag eftermiddag. Eftersom Anna jobbar ett tag till innan hon får semester gäller det att se till att yngsta bonussonen har nåt ätbart när mamma är och jobbar en hel del. De två äldsta klarar förstås sånt själva.

Det känns bra att kunna hjälpa. Det jag mer och mer inser är att om man ”är snäll” mot andra får man igen det. Ja, inte alltid, förstås, och det är inte för att få nåt i gengäld som jag ”är snäll”. Men igår fick jag en hylla av snälla vännen M och det var guld värt. Så kanske har jag varit lite snäll..?

Nedersta hyllplanet är olästa böcker från vännen A.

På nedersta hyllplanet i nya hyllan  står olästa deckare från vännen A. Se förresten så vacker Billy Rödbrun är när solen lyser lite på honom!

Jag fyllde min nya hylla med främst anglosaxiska deckare. Det blev ett helt hyllplan längst ner med böcker som jag har fått av en annan snäll vän, A, efter hennes föräldrar. Dessa böcker har jag inte läst än. Det fanns inte plats för dem heller tidigare eftersom de ”nya” hallhyllorna redan var fulla.

Så kanonbra det blev med ytterligare en hylla då! Nu finns det plats att fylla på ännu fler böcker, dessutom. För när alla olästa böcker på nedersta hyllplanet i nya hyllan är inplacerade på rätt ställen blir det där cirka ett och ett halvt hyllplan ledigt. I deckarhörnan i hallen har jag nu svenska och nordiska deckare. Där kunde jag också glesa ut bra så att det finns utrymme att fylla på. Tre hela hyllplan och några halva blev tomma. Det känns jättebra att hyllorna inte behöver stå knökfulla med böcker utan att där finns lite luft också. 

Men oj då! En att läsa-hög i sovrummet...

Men oj då! En att läsa-hög i sovrummet…

Jag satt och räknade lite igår hur många hyllor jag har här hemma. I arbetsrummet har jag fyra breda Billy Rödbrun, en hörnhylla och en smal hylla… det blir sex… I gästrummet har jag den nya Billy Rödbrun och i hallen två… det blir nio… I vardagsrummet står den tionde Billy Rödbrun-hyllan, men den är omgjord till vitrinskåp. Och i vardagsrummet finns dessutom ett coffeetable med böcker som borde sorteras in… För att inte tala om i sovrummet där en hög Billy Vit står. Elva… Fast där har jag bara en att läsa-hög med ett tjugotal böcker – resten av hyllan används till DVD-filmer, tidskrifter och annat.

Krokantrulle

Utsökt krokantrulle!

Alla böcker är inte riktigt i den ordning jag vill ha dem, men då har jag lite att syssla med framöver när jag vankar här hemma. Jag har planer på att göra ett hyllplan med biografier, förutom böcker som handlar om författare och deras författarskap – dessa ryms ju på hyllan med litteraturvetenskap. I arbetsrummet huserar ju övrig skönlitteratur och facklitteratur. Där behöver jag se till att skönlitteraturen får lite mer plats att breda ut sig. Vidare vill jag byta ut en hylla i hallen mot en i arbetsrummet, för båda högergavlarna på hallhyllorna är illa skavda. Det var sånt jag satt och funderade över vid kvällskaffet när jag tuggade på min utsökta krokantrulle…

Sen kollade jagMorden i Midsomer och Det tredje ögat samt åt lite ostar och drack ett glas vin. Och så klippte jag till med 274 poäng för mitt första ord i en pågående Wordfeudmatch… Jaa, gårdagen var verkligen en fin dag med många poäng – på flera sätt än ett… TACK till alla som bidrog till att göra dagen så bra!!!

Wordfeud 274 poäng

Japp! Där satt 274 fina poäng!..

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hurtig behandling till hård hud

Ett thrillerartat inlägg om otrevliga myndighetspersoner, trevliga dito och mina bokhyllor.


 

Hurtig behandling till hård hud

”Hurtig behandling till hård hud..” Tänk om det fanns en teoretisk sån också och inte bara den här krämen, som är till fötterna…

Flera gånger har jag försökt få ett Besked av viss ekonomisk natur från en myndighet, vi kan kalla den Otrevliga myndigheten. Varje gång har jag nämligen bemötts otrevligt, av olika personer, när jag har kontaktat den. Jag har till exempel fått ta skit för att andra människors barn har de senaste mobiltelefonerna och paddorna, men också hånats för att jag vill ha just Viktiga Besked med snigelpost, på papper (”tänk om alla skulle vilja ha det…” Ja, tänk om… Då hade ni fått arbeta lite…). Och Otrevliga myndigheten står fast: Besked kan inte lämnas förrän mina dagar är över.

I kontakterna med just den här myndigheten behöver man ha hård hud. Det har jag inte just nu. Jag har blivit en rädd mes som ofta fäller en tår i stället för att spotta upp mig och bli sträv och krävande. Men idag fick jag hjälp. Min handläggare vid en annan myndighet, vi kan kalla den Den Andra myndigheten, hade lovat ringa mig – och jag i min tur hade lovat att inte prata länge. Det handlar om ett möte jag är kallad till på måndag och om framtiden. För är det så att jag får ett Besked i positiv bemärkelse från Otrevliga myndigheten, behöver min handläggare och Den Andra myndigheten inte dra igång ett samarbete kring min person med Den Tredje myndigheten. Låter det krångligt? Ja, men det är så här verkligheten är för en sån som undertecknad. Jag försöker lära mig att stava till byråkrati, men det är svårt…

Min handläggare och Den Andra myndigheten vill självklart inte dra igång nånting med Den Tredje myndigheten om det inte behövs. Det är ju rätt mycket byråkrati även för dem, som du kanske förstår, och onödigt arbete. Så när min handläggare ringde mig och jag uttryckte min starka oro erbjöd hon sig att ringa Otrevliga myndigheten för att efterfråga Besked. Jag tackade lättad och fick löfte om mejl angående samtalet. Sen gick jag och hängde tvätt…

Efter nån kvart ringde min mobil igen. Det var min handläggare.

Jag har aldrig blivit så otrevligt bemött!

sa hon. Ungefär.

Välkommen i klubben!

svarade jag. Ungefär.

Min handläggare hade, förutom att hon blivit otrevligt bemött, också förvägrats svar med anledning av att 6,5 dar återstår (fast den sista halva dan var igår, men jag kan inte skicka in nån redovisning förrän tidigast måndag eftersom allt ska redovisas två veckor i taget hos Otrevliga myndigheten). Det enda hon kunde få var ett Preliminärt besked i positiv riktning. Hon skulle nu anteckna detta så att personen jag ska träffa på måndag är medveten om allt strul.

Jag tyckte att det var lite bra att min handläggare fick göra upptäckten hur otrevligt bemötandet är på Otrevliga myndigheten. Men självklart vill jag egentligen inte att varken hon eller jag eller nån annan ska bemötas otrevligt av nån enda på nån myndighet. Varför är det så svårt att vara trevlig mot nån som befinner sig i underläge och i en utsatt position och som ringer för att få svar på sina frågor?

Allt sånt här krångel skapar mycket oro. Jag har fått eksem och konstant ont i magen. Det är svårt att sova igen, vaknar vid fyratiden varje morgon och ligger och grubblar. Försöker hitta lösningar. Och visst, jag har en joker i i fickan som kanske kan leda till nåt där jag slipper alla tre myndigheterna ovan. Ett tag, i alla fall.

Medan allt detta pågår försöker jag understundom sysselsätta mig med roligare ting, bland annat för att skingra tankarna. Jag grejar med mina bokhyllor. Hyllorna i hallen är nu fulla av deckare och thrillers, medan hyllorna i arbetsrummet inrymmer annan skönlitteratur, biografier, lyrik, litteratur om skrivande och journalistik, litteratur om litteraturvetenskap med mera. Här har blivit glesare på hyllplanen och jag har ”knyckt” två hyllplan och tryckt in i hallhyllorna. Men böckerna från att läsa-högarna kommer inte att få plats som det är nu och jag har planerat lite för en eventuell ”ny” tredje rödbrun Billyhylla som en vän till mig möjligen har och har lovat skänka mig. Och kanske en låg, vit hylla till får plats i sovrummet…

Men fram till ett eventuellt hylltillskott går jag och plockar och arrangerar om, tar ut, sätter in, stuvar om, försöker snygga till. Och så gör jag fynd, som den där gamla tidningen jag skrev om i morse och som noga sorterade arbetsprover från tidigare arbetsplatser, Skrivrummet vid Upsala Nya Tidning, UppsalaNyheter med mera. Detta plockande ger min själ lite ro. En stund.

Och by the way… Otrevliga myndigheten är A-kassan Vision, min handläggare Alexandra – stort TACK till dig! – jobbar vid Den Andra myndigheten, det vill säga Arbetsförmedlingen (där man borde få göra rätt saker och ge rätt hjälp och stöd till de arbetssökande) och Den Tredje myndigheten är Försäkringskassan.

För allas information: det enda jag vill ha är ett jobb.

För allas information 2: Clark Kent* fick en anmärkning på en trasig bromslampa, men slipper ombesiktning!


Här är de senaste hyllbilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 *Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Night workDet var ett tag sen jag läste en skönlitterär bok på engelska, men nu är det gjort. I mars fyndade jag Laurie R Kings bok Night workMyrorna för 20 kronor. Det gick oväntat lätt att läsa den och jag kände inte att det tog särskilt mycket längre tid att läsa en bok på engelska än på svenska. Deckare kan ibland vara knepiga, men denna hörde till det lättare slaget att ta sig igenom.

I centrum för just den här serien står lesbiska polisen Kate Martinelli. Jag gillar att HBTQ-temat är så uttalat, men också att det inte är i samband med några problem. Kate lever ihop med Lee och mot slutet av boken diskuterar de att skaffa barn. Men huvudhistorien handlar förstås om hemskheter som mord – detta är ju en deckare. Nån tar livet av män som är kända kvinnomisshandlare och våldtäktsmän. Efter det första mordet ser det ut som om hustrun är den skyldiga, men när fler liknande mord följer måste mördaren var nån annan. Kate och hennes kollega Al söker samband mellan offren. Mitt i detta dyker Kates vän Roz, feministisk präst och även hon lesbisk, upp och slänger ett annat fall i Kates knä. Kan det rentav vara Roz som som är mördaren? Jag kan säga att jag får mina misstankar ganska tiden om vem som är den skyldige. Om jag har rätt? Tja, på sätt och vis.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Kanske för att det märks att boken har några år på nacken och att tekniken med mera (mobiltelefoni, datorer, sociala medier etc) inte är lika långt kommen som idag.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en helt underbar början.


 

Nog önskar jag att det funnes (konjunktiv!) manualer för hur man inleder en skönlitterär bok. Jag vet att det finns texter som aspirerar på att vara såna manualer. Men idag har jag nog läst en av de bästa inledningarna nånsin. Om det ligger nåt uns av sanning i påståendet att förlagspersoner endast läser en bit i början av de bokmanus de får, så fattar jag galoppen nu. Det är ungefär som att skriva en annons, en artikel, en jobbansökan: det viktigaste/bästa först!

Första sidan i Den grymmaste månaden

Första sidan i Den grymmaste månaden av Louise Penny.


Den grymmaste månaden 
är titeln på boken vars förstasida jag har fotat ovan. (Det får man säkert inte göra, men…). Hon som har skrivit texten heter Louise Penny och detta är hennes tredje till svenska översatta bok i genren mysdeckare. Jag fyndade den på årets bokrea för 55 spänn, inbunden. Nu kan du gratulera mig till detta, tycker jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tu-kvinna-hand-inlägg.


 

En man som heter OveGårdagen började som en helt vanlig tisdag, det vill säga inte nån favoritdag för min del. Men just som jag var ute en tur för att handla mat fick jag ett sms som gladde mig mycket. I slutet av förra året gav jag bort en bok i present till en kär gammal vän. Nu hade hon börjat läsa den – och både grät och skrattade under läsningen. DET är en riktigt bra bok, eller hur?! Vilken bok det handlar om? En man som heter Ove.

Jag hade flera ärenden inne i stan igår. Tog därför bussen in. Det gick bra, inte många passagerare ombord och bara en person som envisades med att skrika i sin mobiltelefon. H*n fick tre samtal under den tio minuter långa resan. Jag fick inget.

Mitt första ärende var att få håret trimmat. (Selfie kommer i lösenskyddat inlägg under eftermiddagen – jag är för ful för att visas upp offentligt.) M fick också glo lite i min rygga och hittade en bok som passade. Resten lämnade jag in hos Myrorna på Kungsängsgatan. Men däremellan stämde jag träff med Fästmön. Det gick inte så bra att ses utanför Åhléns, för Åhléns är sig inte likt numera. Vi möttes därför i en busskur på Stora torget. En kopp kaffe behövde arbeterskan (<== Anna) och jag (<== bokbäraren), så vi skuttade uppför trapporna till min vän greken på Kafferummet Storken. Där noterade jag till min förtjusning (?) att vi satt i likadana stolar som jag har en av, fast i annan färg, hemma!

Anna och jag behövde ha en stund utanför hemmet med bara oss själva. Och inte ens på Myrorna träffade vi nån vi kände. Vi såg bara ett och annat hiskeligt troll. Detta ville Myrorna ha 35 kronor för. Det fick stå kvar.

Troll 35 kr Myrorna

Det hiskeliga trollet för 35 kronor fick stå kvar på Myrorna.

 

Night work 20 kr Myrorna

Fynd!!!

Trots att jag har köpstopp på böcker kunde jag inte stå emot frestelsen. Men alltså, jag gjorde ett riktigt fynd och hittade Laurie R Kings bok Night work för bara 20 kronor. Jämför det med Bokus som vill ha 87 spänn för boken! Då gjorde jag ett fynd, ingen tvekan. Sen tror jag att det blir kanon att läsa en skönlitterär bok på engelska igen, det var ett tag sen.

På väg mot ett ärende som Anna hade stannade vi till på Cervera. Märkligt nog mötte vi en av före detta kollegorna som jag spände ögonen i i lördags utanför affären. Igår fnös jag bara, knyckte på nacken och svepte in i affären. Till skillnad från vissa andra vet jag när jag inte är önskvärd. Men självklart gjorde det ont inuti. Självklart! Tur att jag fick annat att tänka på inne i affären. Jisses, vem betalar till exempel 1 500 spänn för en stekpanna? Eller ens 169 spänn för en minimal Hello Kitty-dito? Falska kakor, häftiga prylar med ögonfransar och att orange rules såg vi också. Det förbättrade min attityd något.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna utförde ett ärende och även hon gjorde ett riktigt fynd. Jag är glad för hennes skull, för det var ett välbehövligt inköp som hon får berätta om själv om hon vill. Även jag skulle behöva fynda inom samma område, för jag hasar fram som en trashank numera. Men det skiter jag i – det var länge sen jag trodde att livet var en bal på slottet.

Under Annas andra ärende träffade jag en gammal flamsmaja från förr i tiden. Det är synd att vi har tappat kontakten, tycker jag numera. Ibland, i alla fall. Men var sak – och person! – har väl sin tid.

Vi gick till Soul Food där jag dränkte mina sorger i en öl och åt ett gudomligt gott och välgrillat kycklingspett. Sen pratade vi lite heart to heart om då och nu, om drömmar, förhoppningar och om annat som har gått i kras. Då är det gott att känna att kärleken inte går sönder utan står pall och finns kvar – trots att många har gjort sitt bästa för att sabba. Avundsjuka, kanske?

Heart

Heart to heart…


När vi kom ut hade solen gått ner. 
Marshimlen var full av små moln och gatlyktorna lyste. Bussen körde inte förbi oss vid hållplatsen utan vi åkte med till en författargata och fick sen en skön lite promenad hem. Kvällen avslutades med Veckans brott, läsning och selfieflams där vi inte behövde göra så mycket för att se ut som jag vet inte vad. Dessa bilder är dock strikt konfidentiella, så du får se på gårdagskvällens himmel i stället.

Marshimmel och gatlykta

Marshimmel och gatlykta.


Och du… Glöm inte bort att det är När livet vänder klockan 20 i kväll på SvT 2!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Medan mörkret fallerMedan mörkret har fallit och december månad har inletts har jag läst en riktigt ruggig bok. En bok som bland annat utspelar sig här i Uppsala för nästan på dagen 80 år sen (den avslutas den 8 december 1934). Arkeologen Anna Lihammer debuterade skönlitterärt under året med Medan mörkret faller. Och alldeles nyligen blev boken tilldelad Årets debutpris av Svenska Deckarakademin. Förlaget Historiska Media hade hela två böcker nominerade när årets bästa kriminalromaner skulle utses. (Den andra boken var ju Tyskt rekviem.)

Det är 1934. Nassarna har tagit makten i Tyskland. Det begynnande mörkret faller även i Sverige och i Uppsala. I Anatomiska institutionens källare påträffas nämligen en framstående akademiker. En väldigt död och mördad sådan. Kroppen hittas i ett likkar och har konstiga hål i huvudet. Utsedd att leda utredningen blir polisen Carl Hell från Stockholm, eftersom fallet känns lite för… delikat för Uppsalapolisen. Carl Hell har ett förflutet i Uppsala, som läsaren anar här och var under de dagar utredningen pågår…

 

[…] Uppsala var dessutom ingen plats som han längtade efter att besöka igen. Någonsin, egentligen. Särskilt inte tillsammans med dem. Kunde han komma undan Uppsala tänkte han i alla fall göra sitt bästa för att slippa dem.
‘De är idioter allihopa’, sa Carl. […]

Nej, Carl Hell har inga höga tankar om vare sig Uppsala eller sina manliga kollegor. Därför tar han med sig polissystern Maria Gustavsson till Uppsala. Maria Gustavsson, som är radikal och synnerligen intresserad av en viss läkare. En viss kvinnlig läkare.

Det är spännande att se hur författaren blandar in verkliga händelser i sin fiktiva berättelse. Hon lyckas verkligen få till en mörk och skrämmande skildring. Det är inte utan att jag tycker att Mohamed Omars novell Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet och den här boken påminner om varandra! Inte nog med att handlingarna i båda böckerna utspelar sig i Uppsala och kring Gustavianum. Båda verken innehåller ruskiga mord där gift bland annat är inblandat. Men Anna Lihammers bok innehåller också flera HBTQ-teman, som ska visa sig ha en viss poäng i handlingen.

Anna Lihammer kan verkligen bygga upp en kuslig stämning och samtidigt få med kusliga fakta om samtiden, kring rasbiologer, steriliseringslagen och synen på psykisk sjukdom, till vilken homosexualitet för övrigt räknades. Ganska snart gissar jag i vilket sällskap mördaren finns, men jag klarar inte av att lista ut exakt vem det är. Detta, tillsammans med att jag tycker att det är extra roligt att Uppsala får en prominent plats i berättelsen, (även om det ju handlar om väldigt obehagliga seriemord och tämligen fruktansvärd människosyn) ger många pluspoäng!

Toffelomdömet blir det högsta! Och Tofflan vill gärna läsa mer om Carl Hell och Maria Gustavsson!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påminnande inlägg.


 

Uppdaterat inlägg:

Priset för Årets svenska skönlitterära bok tilldelas Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Priset för Årets svenska barn- och ungdomsbok tilldelas Mördarens apa av Jakob Wegelius

Priset för Årets svenska fackbok tilldelas Naturlära av Lars Lerin

Lilla Augustpriset 2014 tilldelas Orangeriet av Matilde Villegas Bengtsson 

 

Medalj nominerad Augustpriset 2014Joråsaaatte… Man behöver inte gå på galor för att få veta vem som vinner priser. Du som är litterärt intresserad kan kika på Augustgalan live i kväll via din dator. Klockan 17.30 börjar livesändningen, som sen håller på fram till cirka 18.45.

Jag tänkte belöna mig efter dagens hårda arbete med lite god mat från Chop Chop och Augustgalan i afton eftersom jag inte har möjlighet att delta i Stockholms konserthus. Det är en riktigt bra idé att galan streamas, tycker jag! För naturligtvis är jag jättenyfiken på hur det går för de tre böcker jag fick recensera,

Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista

Popmusik rimmar på politik, Anna Charlotta Gunnarson, Atlas

och

Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander, Leopard förlag

Det är totalt fyra priser som delas ut:

  1. Årets svenska skönlitterära bok
  2. Årets svenska fackbok
  3. Årets svenska barn- och ungdomsbok
  4. Lilla Augustpriset

De tre vuxenpristagarna får 100 000 kronor och en bronsstayett vardera. Vinnaren av Lilla Augustpriset får 15 000 kronor.

Må bäste man/kvinna vinna!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljudligt inlägg.


 

Medalj nominerad Augustpriset 2014Läser gör jag hellre än lyssnar. Men lite intresserad blev jag ändå att lyssna på Augustpodden vars första avsnitt nu har kommit. De nominerade till Augustpriset 2014 har läst varandras böcker. Sen träffas de och pratar om böckerna.

Först ut är Anders Rydell, nominerad till Årets svenska fackbok med Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter och Kristina Sandberg, nominerad till Årets svenska skönlitterära bok med Liv till varje pris.

Klicka här för att lyssna på avsnittet med Anders Rydell och Kristina Sandberg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Idag fick jag mejl om att jag hade ett paket att hämta på en postutlämning inte helt nära mig. Men jag har ju bil, så det var inga problem. Jag gissade på sätt och vis vad det kunde vara, men var naturligtvis inte säker alls på innehållet. Och jag blev riktigt nyfiken när jag fick den här stora jiffypåsen:

Min hand på en jiffypåse

Jiffypåsen var större än mina dasslock till händer.


För ett tag sen 
anmälde jag mitt intresse att recensera böcker som nominerats till Augustpriset 2014. Mycket riktigt var det såna böcker som låg i påsen. Tre härliga, spännande böcker grävde jag fram.

Böcker Doktor Nasser Popmusik Ett så starkt ljus

Tre härliga böcker som nominerats till Augustpriset 2014.


Jag fick en skönlitterär bok,
Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäcksom alltså är nominerad i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Här kan du se och lyssna på författaren själv när hon berättar om sin bok.


De övriga två titlarna 
är nominerade i kategorin Årets svenska fackbok. Tina Thunanders bok Doktor Nasser har ingen bil. Här kan du du se och lyssna på författaren när hon berättar om sin bok.


Den tredje boken,
också den nominerad i kategorin Årets svenska fackbok, alltså, är skriven av Anna Charlotta Gunnarson och heter Popmusik rimmar på politik. Här kan du se och lyssna på författaren.


Tre riktigt spännande böcker
att recensera alltså. Och vilken ska jag börja med..? Jag tror att det får bli… hum… tja…

To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Världsbokdagen.


 

Världsbokdagen 2014Idag är det Världsbokdagen – i alla fall enligt Unesco.  Du trodde väl inte att jag hade glömt? Nja, sjuk må jag vara, men en och annan hjärncell finns kvar. Jag har ägnat en del av dagen åt att… läsa. Klicka här så kan du se vad jag läser just nu och vad jag har läst de senaste åren! 

I stället för att boka mig så mycket ute i världen idag har jag kikat runt lite i cyberspace för att kolla vad som har hänt och händer med anledning av dagen.

Här är tre spännande aktiviteter just idag urval:

  1. SLU:s bibliotek i Uppsala skänker bort sin skönlitteratur. SLU-bibblan ska, med anledning av utrymmesskäl, sluta låna ut skönlitteratur. I stället skänker man bort dessa böcker från och med idag till och med den 25 april. Synd att man slutar, men ändå ett bra alternativ!
  2. Sigtuna invigde sin bokkiosk. Sigtuna litteraturfestival går inte av stapeln förrän i augusti. Massor av intressanta författare, så håll utkik på programmet här! Med anledning av Världsbokdagen öppnade ett nytt bibliotek i Sigtuna – stans minsta. Det är nämligen inrymt i… en telefonkiosk! I bokkiosken på Lilla Torget ska man kunna låna böcker utan vare sig stämplar eller lånetid. Det hela går ut på att man lånar en bok man vill läsa – och samtidigt delar med sig av en egen bok som man vill att andra ska läsa. Kul initiativ, tycker jag!
  3. Stadsbiblioteket i Stockholm har nyligen börjat sitt program (klockan 18). Temat är Modet att berätta. De modiga är Anneli Jordahl och Stefan Eriksson som pratar om censur med mera i Vitryssland samt författaren Rebecca Walker, som pratar om att våga skriva personligt om politik.

 

Har du firat eller ska du fira Världsboken idag på nåt sätt? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »